Följa Gyr i Evenstorp

Odlingsritual, ritualåret, djurkrets, skålgrop, Kräftan, Vågen, Skorpionen, nedgångsritual, fotpar, Björnväktaren, vinterhalvåret,

Hällkisttidens årsritual från tiden ca 2300 f.Kr. finner vi i Evenstorp på Dal. Dess årsritual är av egyptisk typ med en solårskalender med odlingsritual. Solen är ledare och ritualet följer stjärnbilderna. Därtill finns en månkalender för säsongen på vanligt sätt bunden till Ramadan i början av augusti.

Man kan utan vidare utnämna denna häll till den viktigaste i Nordens forntid: Den rymmer kalender och instruktion för jordbruket och visar att man hade en ordnad struktur i samhället för 4000 år sedan: Och sen hade man ett begripligt strukturerat symbolspråk.

Den första bilden jag såg publicerad bestod endast av den stora figuren i mitten samt gudinnan med följe framför. Den detaljen jämför jag numera med Valans spådom när hon i sången om Baldersdrapet vers 28 - 33 börjar med två verser där ledaren Odin ger instruktioner in för skördetiden. Ritualristningar är i regel framåtblickande. Här gäller det hela odlingssäsongen…Vid cirklarna finns en rad med 22 streck och besläktat finns vid Dalbergså och i Gärdhem, Västgötland. Sådana saker tunnar ut håret på mig eftersom det inte finns något annat att jämföra med.

Hällbilden är för stor att allt ska rymmas på en bild. Därför delar jag upp betraktelsen i delar. Översiktsbilden av centrum ger oss en klar bild över att det är en kalender och låt oss fortsätta analysera centrum. Stjärnbilden Auriga är "Jättemön" på himmelska vattenfloden Vintergatan/ Watergate och enligt Eddan låter hon sitt vatten över jorden och bordsnöten dvs. bordskamraterna tyckte det var lustigt. I flera fall symboliseras hon med tre punkter.

Hon får här namnet Gyr eller Geur ="ge ur" som tycks vara ett danskt ortnamn Gyrting som motsvarar Disa, Gydjan och liknande som symboler för vårfloden. I den himmelska symboliken var Vintergatan engelska Watergate och boskapsfolkets Via Lacta i Italien och Mælkevejen = Mjölkvägen i Danmark. I överfört bemärkelse är regnet och vattnet förutsättning för mjölken. Årsritualet vi kommer att möta i denna bok syftar till att få mat på bordet. De viste nog hur naturen fungerar. För oss är det svåraste att förstå deras poetiska liknelser och symboler.

Förmodligen är ritualen under forntiden främmande för de flesta stadsbor i dag. Det är svårt att leva sig in i att leva med hela dess cykel och vara i "naturens ban" som en del av en själv. Vidare tycks solvärmen, regnet symboliserat med månen samt förstås Tiden vara de egentliga gudomarna..

I den tidiga ritualtiden dominerade de kvinnliga gudomarna eftersom framfödande och fruktbarhet stod i centrum. Myterna skapades förmodligen runt 4000 f.Kr. då stjärnbilden Auriga blev ledare och i Egypten var det Isis vars make Osiris hade den himmelska inkarnationen Orion nedanför. I våra dagar skulle vi kalla dem idoler eller amerikanska "role model". Himmelsmyten har formen av en resa längs floden och då ligger Nilen och Mesopotamiens floder nära till som modell.

Omkring 2300 - 2000 f.Kr börjar vi se början till ett trendbrott där Ledaren eller par av ledare samt parsamhet blir regel. I Mellanöstern var tvillingarna idoler och i Sumer Utu/ Shamash en Janus-figur i årsskarven. Kanske det var metallerna som gjorde att mannen kände sig stark. Ungefär samtidig börjar mannen frigöra sig från det kollektiva tänkandet. Det var en lång process som sen förstärktes av att mannen fick "lång arm" = spjut" och hästen och vagnen bidrog till att göra åtminstone de burgna till individer.

Ledarna blev gudaborna eller halvgudar vilket vi redan ser i den akkadiska dynastin som vann över Sumer runt 2350 f.Kr. Sargon I var den första världsliga härskaren som nådde fram till Medelhavet och bilda koloni i Ugarit. Där uppstod den första alfabetiska texten som blev förebild för vårt alfabet och det gjorde det möjligt att komprimera text och det blev en explosion av ord. Hans dotter Enheduanna var tillskyndare av kilskriften och skrev många egna dikter och såg till att gammal sumerisk kultur nedtecknades. I Norden når stenkonsten sin höjdpunkt med välgjorda dolkar som knappast var för annat än procession. Hällkisttiden börjar och det tycks ha förekommit jordbruksmission från söder.

I Kaukasus byggde man hällkistor med gavelhål och några finns även på Dal. I deras Nart-epos har folkminnet sparat sagan om skärans födelse. I våra hällkistor finns parvis välgjorda skäror i nymånens form. Man bar kanske dem och dolkar i procession som ett ritual in för säsongen. Skäran gjorde det möjligt att "hinna skörda all hirs i dagsljus".

Hon var även regngudinna i ett land där man alltid önskade regn i det torra klimatet. Såväl i Sumer som Levanten står hon på Himmelsoxen och här finns såväl himmelsstege som kretsloppssymbol för Floden.

På Evenstorps ristning står hon framför Efven och får tydligen instruktioner, varför denne då måste vara "Stor man". Med detta menas väl närmast en som kunne tänka och leda och det stora var att han hade mer att säga till om än de andra.. Efven betyder "ledare" och har valts här eftersom vi är i Evenstorp.

LUGAL var den sumeriska titeln på kungen med betydelsen "man stor". Allt efter tillfälle valde man en stor Goliat som förkämpe om det behövdes knytnävar eller en med stor tankekapacitet om det gällde att lösa kvistiga problem … Vi använder inte begreppet "stor man" men ledare som Göran Persson och andra företagsledare tycker nog själva att de är stora män. Det frågan om vad som är normalt ordval bara.

Det naturliga tillståndet är jämlikhet och allas lika värde då förhindras mycken maktkamp. Men när man ska organisera ett arbete behövs en som går före som riktkarl. Likaså driver framväxten av städer på att man behöver nån som är högsta ledaren. Sen hör det till saken att folk lätt skyller på sin/sina ledare om det man i demokratiskt ordning fattat beslut om inte fungerar. Likaså är det för många en bekväm lösning att ge ansvaret till ledaren och svära sig fri när det går illa.

På Häll 1 i Högsbyn med dess årskalender är Koschab markerad med en symbol som normalt läses "använd den här". Det borde ha stämt runt 2000 f.Kr. Såsom vi ser ovan tycks huvudet av den stora figuren vara menad som Lilla Björn och Kroppen som Stora Björn medan ena benet förmodligen ska vara i Regulus Leo som förmodligen använts som fixstjärna för månes "stigande nod". Många källor nämner Thuban i Draken men den bör ha varit aktuell runt 3100 f.Kr.

Den stora figuren kan passa in på valvet ochså fast den är möjligen spegelvänd. I tidig symbolik ser vi fågelgudinnor i Mellersta Östern och fågeln är kanske lämplig att beskriva tankens flykt. Jag var kanske inte så långt ifrån när jag tänkte på storken första gången jag såg "storken" på Evenstorps ristning. Egypten är speciell med sin djursymbolism där man låter djurets egenskaper beskriva de abstrakta tingen.

"Han som kastar slunga" finns på några hällar – kanske för att kasta Tiden över Stora Floden och sjusovardagarna då solåret står stilla dvs. man skarvar i dagar för att jämna ut solåret exempelvis 12 x 30 + 5 eller 6. Det är antagligen Karlavagnen som ibland kallas skopan eller engelska Dipper. Tjukterna vid Berings sund hade denne för Karlavagnen och därtill i följe med en liten hund som gnavar på ett hjorthorn. Vi får ju vara beredda på ett annat sätt att beskriva abstrakta ting. På Evenstorps häll ser vi en organiserad lång myt och där förstås den största figuren är ledare. Forntidens logik skiljer sig ej från vår.

I en organiserad samling kan man inte vara utan ledare. Likaså behöver man idéen om ledare och man får se till att skilja på karta och terräng så att säga. Som alltid är livet en spänning mellan de önskvärda och att andra krafter vill ta över. Vi ser de stora männen i relation till omgivande figurer. På våra hällar är det egentligen få "Stora Män" och de flesta kommer under sista årtusende f.Kr. De verkligt stora männen fanns i fantasin och på himlavalvet. Se Orion när han vandrar över himlavalvet och Älgen var ännu större

Gyr eller Auriga betyder "Flödesgudinna" hade vid detta laget på sina håll varit ledstjärna i åtminstone ett par tusen år. Observera att begreppet "gud" i de flesta språken är härledda ur verbet "att kunna" dvs. det beskriver egenskaper hos naturen. Rituellt astronomiskt var man egentligen inne i Perseus, den första i följet och den förste i halvåret för jordbruk i slingan ovanför.

Följen framställs ofta med en förare och här Perseus eller "Han som gör det" – med lansen. Att Perseus går först bekräftar dateringen eftersom vårdagjämningen gick in i Perseus runt denna tid. Följet blir då stjärnbilderna från och med Perseus till Vågen eller 7 månvarv av sommarhalvåret ... Observera att Gyr har fem fingrar eller en kvist på ena handen och fyra fingrar på andra En liten detalj som avslöjar att det är en idé och ej verklighet vi ser.

Ramadan

Följet är de 13 månvarven som täcker ett solår dvs. 12 månvarv plus 11 dagar. Skarven kallade man Ramadan eftersom det skedde vi Ormen som kallades "ramada" vilket betyder "gränsorm". På himlavalvet finns den under Hercules där Ormbäraren bär den. Hunden är Skyttens stjärnbild men Sumer avbildas den som hunddjur och i Egypten är det Anubis. Faktiskt liknar den en hund på min enkla stjärnkarta.

Motstående stjärna har då funnits i Tvillingen. I sentiden använde man ofta "Draknoderna dvs. Drakögat och Draksvansen" på himlavalvet ovanför Skyttens stjärnbild. Kort sagt man iakttog detta när stjärnbilden och månen var i "konjunktion" dvs. på samma linje. I och med att stjärnbilderna finns på solbanan underförstår man konjunktion med solen/ solbanan/ årsbanan.

Lägg märke till kroken som krokar i en ny cirkel = helhet = kvartal eller halvår. Observera att "gubbarna" är olika och vi kan se dem som individuella namn på månvarven. Kroken eller skäran ses på många ristningar och i Egypten har vissa speciella månbåtar en krok i aktern. Gubbarna med halvmåne som huvud är kanske månens ny och nedan eftersom man räknade "forthnights" som man säger på engelska dvs. 2 veckors perioder. Förövrigt räknade man också nätter och ej dagar. Man kan räkna strecken på båtarna och få dem att passa en ursprunglig räkning i dagar efter att Hunden/ Skytten var i konjunktion.

Denna kalender är ett av bevisen för att man hade en unik månkalender som hittills tycks vara rent nordisk. På fint språk säger man att den följer Metons cykel / Saroscykeln vilket är den tid det tar för att månen ska stiga vid samma punkt på horisonten. Det tar 235 månvarv eller drygt 19 år. Nu råkar vi i Norden ha över 3000 sliprännor som följer denna cykel. De längsta serierna finns på Gotland och vi Flyhov Kinnekulle och där hart man följt cykeln i runt 1000 år före denna hällristning. Tala om långa vetenskapliga undersökningar och under denna tid har man säkert lärt sig att förutse månförmörkelser också.

Vid 29:e augusti ser vi "månens fallande nod" dvs. där månen går ned och vid Lambertus17:e september ser vi "månens stigande nod" vid höstdagjämningen. Detta sker förstås inom ett månvarv och där man måste ha marginaler. Eftersom det finns många anläggningar av stora sten som är riktade efter månens lägsta läge i sydväst runt augusti är det möjligt att proceduren skett vid den tiden. Det finns också anläggningar som fastställer månens nordligaste läge.

Fortfarande finns de som gärna vill se våra förfäder som primitiva stenåldersmänniskor. Här har vi ett pedagogisk bevis bland flera dussin mindre tydliga. Deras tideräkning och underförstått organisation av året var precis lika avancerat som i kulturländerna i Södern. Det är kanske ingen tillfällighet att månkalendern tycks ha fått ökat bruk i Babylonien just runt 2200 f.Kr. I handlingarna hittar man namnet "iti dirig" för inskjuten månad.

Kort sagt man hade den kalender och den organisation man behövde och den är långt ifrån primitiv. Prov själv att klura ut en kalender som följer naturens gång? Månkalendern har man tydligen klarat själv medan man hämtat myt, utsäde och instruktioner för jordbruk söderifrån genom inflyttning eller på annat sätt.

Detta är den första modellen till det organiserade följet där man också gav en uppgift åt var och en i tid rum. Det är civilisationens början och kärna, I ett sentida lexikon sägs att civilisation "bringar ur barbari, upplyser och bildar" folket … dvs. som vår folkbildar-TV och Radio som vill att folket ska uppnå en högre kultur… ja, här avslöjar jag hemligheten om ledarskapet filosofi. Det är gott att ha överblick och veta vad man ger sig in i när man följer höjdarna i samhället. Ibland är de bara idéer i höjden över våra huvuden, men vi följer ändå av gammal vana och skolning.

Vi kan ej heller veta om man praktiserat vad bilderna visar. Till det krävs flera konkreta bevis. Däremot vet vi säkert att bildernas kunskap har funnits vid den tiden.

Ritualåret börjar längst till höger där Perseus sticker fram tån. Skålgroparna i skarven vid upp-och-ned-båten och tomma båten är Orion som var stjärnbild för årsskiftet i Egypten. En tom båt börjar säsongen såväl i Egypten som i Norden. Den lilla båten med 5 streck kan vara solårets 5 missade dagar – enligt egyptiska solåret 360 + 5 eller 6 dagar. De två cirklarna och båten på högkant är det ursprungliga nyåret ca 4200 f.Kr. Precessionen gör att vårdagjämningen flyttar sig en grad motsols på ca 71 år.

Vi kan ändå förstå att myten om nedgångsritual dvs. sådden är vid handen som tydligen ger Jordens livmoder nånting. Det är samma situation vi ser vid Kräftans och Vattenormens symboler på himlavalvet. Kräftan symboliseras även med en hand under en period. I detta skede behöver vi bara veta hur man valde och ritade stjärnbilder för att beskriva odlingssäsongen

Ovanför finns sammansatta symboler av ett fotspår, en cirkel med skålgrop bl.a. De tycks syssla med nånting vi ska se på i samband med Laghällen, Högsbyn. Det finns ett folkminne som börjar "Mi mor berätta vad de gjorde vi skålgroperna som är som höler i bergen ... om våren ..." dvs. ett odlingsritual eller ett bröllop med Moder Jord.

Vid själva nedgången ser vi en fotsula och cirkeln med en prick i är solen. Den kan tolkas "på" och alla lantbrukare vet att jorden ska vara tillräckligt värmt av solen för att man ska kunna så.. Cirkeln med prick kan tolkas "samlag" om man jämför med Högsbyns ritual. Två hackor där antalet betyder själva arbetet att "nu ska det hackas". Dessa har båtyxform eller liknar även våra dagars korphackor.

Bland lösfynden från trakten finns för övrigt just ett par ritualhackor av korpform. Fynden är gjorda i var sin halva av socknen. Även från Holms socken finns två hackor och ytterligare en i Grindstad där alla dessa är i skiffer. Därtill finns fynd av två skifferspetsar från Ör. Ytterligare ett fynd i sten finns från Skålleruds socken. Dessa 5 socknar täcker det mesta av Dalboslätten Eftersom hällkistorna ochså är spridda över forntida socknar ger det förstås anledning att fråga sig om det var ritualområden och där möjlig parsamhet kan skönjas liksom i de fråga om hällkistorna.

Verktygen var förstås såväl redskap som kulturella symboler. Vi måste se idéerna bakom. Fynden i Alvastra pålbyggnad från ca 3000 f.Kr. visar att man hade verktyg för träarbeten. Bredyxa/ bila för att göra plank, hålmejslar och rätmejslar för tappning, skåror och fint träarbete samt tväryxor för att bearbeta plank och brädor. Vilken som helst yxa kunne genom skaftning sättas på tvären och bli en skarvyxa. Senast runt 2000 f.Kr blev verktygen en förutsättning för det avancerade båtbygget. Dessa verktyg har egentligen inte ändrat sig på 5000 år. Men nu tillbaka till hällristningen.

Vattenormen ringlar iväg från Kräfta till Våg och Skorpion och där uttaget har formen av en urna. I samma trakt av himlavalvet finns en urna ovanför Skorpion och Ormbärare – i forntiden lagrades säden i urnor. Urnan ligger mitt emot Perseus och var höstdagjämning vid samma tid. Det verkar som om urna/ amfora/ kittel blev kulturbegrepp vid denna tid. De t var symbolen för lagringen och i städer att bära vatten. Till vänster om urnan finns en skära och symbol för halvårets slut. Övriga symboler är ej viktiga för förståelsen, men kan gälla anvisningar om metoder och när man ska välja tidpunkten. Denna ristning kan läsas delvis som text men också förstås genom sina ideogram.

 … Krokmallen ska visa hur man kan passa in båten i nästa bild i en cirkel. I symboliken har vi såväl en fyrkantig mall för himlavalvet som en cirkelrund. I deras skenbart enkla och primitiva praktiska astronomi var det kanske lättare att konstruera och använda den kvadratiska formen. I Dendera Egypten finns ett fyrkantigt rum där man målat djurkretsen runt om på fyra sidor av rummet. I taket finns en cirkelrund stjärnhimmel.

Kroken står naturligtvis för ett vist läge dvs. halvårets skarv om cirkeln står förr 365-dagarsåret såsom i Egypten. Det är en av deras standardiserade symboler för Ramadan. Vi möter en kroksymbol här och var och även vid fotpar med korsande streck ser vi en krokstav i höger häl.

Slutligen kan man tänka sig att man inskriver 4 cirklar i var sin kvarting av cirkeln (eller kvartal) utan att de helt rör centrum … mot sidan av den inre kvadraten. Sen tar man bort cirklarna och då får vi en figuren i början på detta stycke.

Denna del av hällen finns ner till höger om centrumbilden ovan. Fotparen eller den korsade cirkeln läses KA = "gå". Den "smala öppningen" i figuren i vänster hörn ser vi även i Egypten. På nästa bild ser vi klart att en båtfigur inte behöver vara en båt eftersom den symboliserar en sida i årskvadraten

Vid genomgången av fotografier fann jag X:et mitt emot urnan. Enligt vanlig logik betyder det "korsa". Här är det antagligen korsningen mellan solbana och Vintergata. Men det kan också läsas "kryss" vilket är tidpunkten mitt emellan i solkorset och symbol för början av augusti. Fotspåret med tvärstreck tolkas "ledaren". I detta fall det kanske betyder solen. I Egypten följdes Toth, månen under odlingssäsongen från och med februari. Efter Ramadan följde man kvällssolen Atum.

Nu har vi tolkat den egentliga säsongen som den syns i bilden och på stjärnhimmeln. För dåtiden var de minnesanteckningar och de förstod vad symbolerna stod för och vi kan jämföra dem med det himlavalv vi känner

Fjärde och tredje årtusendet f.Kr. kännetecknas av "gå-i-jord"-ritual. Vattenormen symboliserar jorden som en livmoder "gå-i-jord" och sådden sker vid Kräftan. Vid bägaren är bevattningen eller den reglerade översvämningen. I Egypten finns tre korpar och de betyder jordbearbetning. Jungfrun med spridda ben ser ut som den sumerisk symboliken där den odlande jungfrun befruktar underjorden. Enligt myten lämnar hon sin säd till sin tvillingsyster Ereshkigal i underjorden. I en annan inkarnation är Inanna såväl mångudinna som regn.

Björnväktaren är ängeväktaren som vaktar såväl det groende kornet som mot två- och fyrbenta tjuvar under sommaren. Vågens stjärnbild är mitt under tillväxten där det vägar "växa eller inte". Skorpionen är skördegumman och dessa tre stjärnbilder är "barnsbördens gudinnor" såväl för växtligheten som för människan. Efter dessa kommer Ormbäraren som bär skörden och tröskaren är Hercules "som slår väl". Där finns också Urnan man förvarar korn i.

Skytten ska förmodligen vara sumeriska räven Kiel som lärde människan hur man förvarar säden. Här korsar Vintergatan eller himlens flod och på andra sidan står Färjkarlen. Hos oss är det senare Loke vars namn ochså betyder "inlåsning".

Här finns flera KA-symboler som också kan betyda kvartal. KAKA signalerar halvår och faktiskt Olof´s kaka. Den upp-och-nervända båten kan läsas SAM ED vilket betyder sammankomst och fest Cirkeln med fyra prickar betyder "eld" och sen gäller det för oss att lista ut vad det kan innebära.

På hällen finns en nästan rund yta som sprängts bort vid Urnan och en mindre regelbunden lite längre till vänster vilket kan tyda på att man under någon period haft offereld. I Högsbyn finns ett liknande "hål" i ytan.