Bildsten Gotland 2

Gotland är ett unikt rikt kulturområde som både hör till Sydskandinavien och är ett helt eget område tack vara sin avskildhet från fastlandet. Havorskattens halsring och fynd av 26 guldbrakteater, runtext plus de unika bildstenarna binder ön till erilkulturen

Bildsten, löpande spiral, Solhästen, Öland

Bildsten 1 | Bildsten 3 - 4 | Kelter |Guldhornen | Medaljonger | Fibulor | Kristna 2 | Fynd | AnsurSolhäst |TyrbrakteatenGerete-brakteaten | Baldersmyt bakgrund |Baldersmyten i guld | Viet | Tor bondeidolen |Odin efter Hanno | panel | hem |

…….

En mäktig sten Sanda. Den har varit åtminstone 330 cm.

Vi människor är ju olika och en del vill "brösta sig". Stenen är den största hittills och är i två halvor som påträffades med 50 års mellanrum. Det finns sliprännor på nedre halvan vilket har givit upphov till mycken akademisk diskussion.

Övre bården är "löpande spiral" medan sidornas bårder är för tiden ovanligt kantig sågtandig med utskott. Ormarna är tidens krafter och är gjorda lite olika men har ändock samma värde. Man kan inte klara sig utan båda.

Uppförstorade detaljer

Kapellet på båten associerar till ägeiska havet liksom hela båtens komposition. Bilden till höger är svag men kanske det är "livets träd" en av de urgamla symbolerna. Kanske det är en delfin vilken var ett favoritdjur i symboliken. Överst på stenen finns ett par obestämbara figurer varav den till höger associerar till vegetativ fruktbarhet.

Det är ett urgammalt motiv vi möjligen fått från Mesopotamien kanske på 2000-Talet f.Kr. om inte tidigare. Det finns vissa likheter mellan babyloniernas epos Enuma Elish och Voluspa eller Eddans världsbild … se Världsträdet och första myten

…..

Stenen från Vallstenarum, Vallstena är 170 cm i bevarad skick

Här finns bakåtblickand djur där den till vänster associerar till "Solhästen" dvs. med tjurhorn och egentligen Pegasus som fixstjärna för vårdagjämningen. Svansen och hornen på den andra ser mer ut som en get, vilken också hör till den ursprungliga (astronomiska) symboliken dvs. Stenbocken. Den slingrande ormen på nedre bården tycks ha ett huvud.

Kämparna har olika sköldar vilket förstås är naturligt efter som det oftast är så. Den magnifika skölden har den fyrdela årsspiralen med mindre symboler för de olika lägena. Lägg märke till YIN-YANG längst ned.

Kanske symbolerna inte har annan betydelse än vara dekoration och visa vad konstnären har i sin skissbok. Förmodligen hade dåtiden konstnärer en skissbok såsom vi vet från senare tiders byggmästare bl.a. Det har förstås varit en kostnadsfråga för beställaren av stenen som fått välja vad som ska med på stenen.

Sten från Väskinde är i bevarad skick 180 cm.

Ytterligare en med virvelsköld. För djuren se nedan. På en sten från Martebo finns runtext i bården med 24-futharken men typiskt nog är texten i det närmaste obegriplig likt huvuddelen av de tidiga runtexterna.

Det finns ett fragment från Garda med liknande sköld och bakåtblickande hästar ovanför skölden

Skadad sten från Austers i Hangvar 100 cm

Överste motivet är ägnat att sätta myror i huvudet. Men kanske det är "Jona och Valfisken" vilket inte är omöjligt med tanke på att det fanns kristna i Norden vid denna tid. Vidare for säkerligen en och annan konstnär på gesällresa söderut.

Dock tyck djuret vara en "tusenfoting" så fortfarande kryllar myrorna. Om nån har en annan förklaring är det välkommet. Om man jämför med Gosforth Cross kanske det ska vara ett tidigt "Drakdödarmotiv". Hur ser en drake ut egentligen?

Vi skymtar en båt i halvmåneform och en sköld med fyra spiraler. Bården är i samma stil som tidigare stenar. Eftersom djuret, spiralen och båten har mycket gemensamt med nästa sten kan man fråga sig om det var samma mästare

Denna sten är från Martebo

Dessa två orter ligger med en rund mils avstånd på norra Gotland. Men fortfarande kryllar myrorna eftersom man på denna sten huggit bort det mesta av "djuret". Det tyder på att det var något som inte passade i den gotländska kulturen. Den regelrätta Draken finns inte ännu vid denna tid. Hur ser en Drake ut? Man hade Fenrisulven som symbol för det "Det Okända" som vi ser på brakteater ett djur med "fyra" ben.

Osäkerheten i tiden och utformningen går igen i de omaka bårderna. Den till höger tycks vara en början till de kedjeformade ornamenten som sen kom att prägla många av vikingatidens bårder och ornament. På stenen finns till vänster om skölden en liten figur som liknar ormen i nästa komposition.

Denna sten är från Smiss i När och är 82 cm

Huvudet påminner mycket om sjätte ringen på Anglernas horn från Gallehus. Hon är förstås den urgamla gudinnan vi ser med spretande ben i tidiga hällristningar. Hon är nymånegudinnan som symboliserar det livgivande vattnet: Underförstått är att hon ger det till sin tvillingsyster i jorden här symboliserad med den ena ormen. Den andra är ormen är ovan jord dvs. skörden. Naturligtvis är hon besläktad även med minoernas "Gudinna med två ormar"

Ovanför finns tre ormar som symboliserar de tre månsäsongerna/ terminerna som ofta finns på fibulor och brajteater. Vi har samma symbolik exempelvis på Tyr-medaljongen från Trollhättan. Huvuden är olika och har sannolikt varit tre stjärnor på himlavalvet vid varje säsongs början. Här har bården utvecklats till tvinnad länk som kan vara dekorativ. Men bakom kan ligga de tvinnade ormarna vi ser i andra sammanhang dvs. exempelvis "livets krafter"

Denna sten från Sandegårde är kanske 100 - 200 år yngre än denna serie

Bilden är en rekonstruktion. Ornamentiken är liknar samtida metallbeslag man daterat via fynd via fynd från gravar. Slutpunkten för ormarnma kommer i slingorna på de egentliga runstenarna på 1000-talet.

Det urbana samhället började hata "Ormen", vilket vi ser i texter från Ugarit ca 2000 f.Kr. Stadssamhällets religiösa teoretiker förstod sig inte på lantlivet som de kanske t.o.m. gjorde sig lustiga över. Sen har vi det bekanta motivet med Adam, Eva och Ormen som moraliserar över naturlig fruktbarhet. Ormen görs till Leda FI. I förlängningen leder det till att människan känner sig som Herre och börjar gradera i önskvärt och icke önskvärt och gallrar ut … ja vi har också nutida kapitalister som kallar miljöaktivister för "flummare"

Detta är långt från den ursprungliga symbolismen då Ormen egentligen var Moder Jord = Livmodern i naturen. Hon och hennes barn/ växtligheten skall förstås vårdas ömt. Våra nordiska förfäder var mycket klokare än nutiden genom att symbolisera livet med två ormar symboliserande uppbyggande och nedbrytande krafter. Livet fortgår inte utan båda på gott och ont. De viste att livet är en kamp mellan det friska och det sjuka. Vi lever i en nollgenomgång då krafterna är balans.

Vad är detta för djur? Hur avbildar man abstrakta begrepp?

De två översta bilderna är säkerligen hästar. Naturligtvis var "Hästen" alla karlakarlars och rikemäns favoritdjur och det började säkerligen långt före bronsålder när man väl lyckats tämja djuret. Hingsthetsning var ett stort folknöje. Det var naturligt att se det som en "livets kamp". Den var från början småvuxen och inget dragdjur. Men pojkar och lite äldre pojkar älskade säkerligen att flyga iväg på "Djuret"

Grekisk stater från ca 300 f.Kr. Pegasus var fixstjärna för vårdagjämningen fram till drygt år 1000 i Danmark åtminstone. I övrigt förekommer den här och var från Indien till Atlanten

Osäkerheten kommer när vi ser de nedersta två raderna. Den "flygande hästen Pegasus" var aktuellt för vårdagjämningen och vi ser den i såväl grekisk som romersk symbolik. Därmed blir hästen även symbol för Tiden. På många brakteater har hästen oxhorn och det är symbol för solen / vårdagjämningen sen fjärde årtusendet f.Kr. Här kan hästen vara symbol för första halvåret medan Geten är symbol för andra halvåret.

Undre radens djur är parvis från Väskinde. Parvis associerar man till häst respektive get och det kan betyda säsonger och halvår med alla de överförda betydelse dessa symboler kan ha. När man adderar detaljer till en figur är det ensbetydande med att man vill säja mer eller påpeka att det inte är riktiga figur. Det är allt för enkelt att prata om fabeldjur och kult. Det är att undervärdera förfäderna.

Fynd av minst en rituell halsring i Havorskatten … fynd av 26 gulbrakteater varav en med eriltext samt dessa bildstenar binder den gotländska kulturen till erilernas överklasskultur … även om den säkerligen p.g.a. av Gotlands isolation och rikedom tog sig speciella former.

För denna essä och nästa halvas litteratur se biblioteksväsendet. För den som har "ärende" till Gotland är förstås fornsalen ett mål där det finns en stor samling bildstenar så att man inte behöver ranta runt och leta.

Nylén Erik Bildstenar, Barry Press Förlag, Visby 1978

Och för tolkning av Eddapersonerna

Ohlmarks Åke Fornnordiskt Lexikon, Tiden 1993

Eddan Svenskarnas tro genom tiderna, Nordstedts 1947

Vårt Nordiska Arv, Stureförlaget 1979 Upplaga 2000 numrerad

Baeksted Anders, Nordiska gudar och hjältar, Forum 1988