Forntida invandring egyptier, fenicier, greker?

Forntida invandring, CW Skarstedt, mtDNA, Göra Älvdal, Egypten, Hällristning, alvhem, Krokodil, Skepplanda, Ramadan , gudar, Karthago, månprästinna, Mt Bego, Handens tidsålder, Djurkretsen, årman kanaanit, fenicier, Fossum, handtecken, Sandagergård, tempel, bronssmedja, Lilla Björn, Aratos

En vän tipsade mig om prästmannen Carl Wilhelm Skarsted Lund och hans bibliografi

In London, in 1891, he was awarded the Medal of Merit at
the "Orientalist Congress", and he had also represented Lund University
at the Congress of the Orientalists in Stockholm in 1889.
He received the Award for his thesis,
which was sent to the Congress in London, a thesis entitled
On the Existence of Phoenician Colonization in Scandinavia.

Frågan om fenicierna är alltså icke ny i den akademiska världen. Men man kan säga att den dog ut eller nådde aldrig arkeologiska fakulteten. "Arkeologi i Norden 1999 I - II" 1035 sidor har endast ett par hänvisningar i registret till Karthago. Man försöker inte ens härleda artefakter till Söderns folk.

Jag har icke möjlighet att gräva efter S.W. Skarstedts avhandling i gömmorna på Lunds Universitet. Men inom nutida teologiska fakulteten borde man vara medveten om att många ur Bibeln vill placera Dans stam i Danmark och på Irland. Det är väl är namnlikheten med Dan i Irlands "Tuatha de Danaan" som gett vidlyftiga spekulation om migrationer. I traditionell historieskrivning får en del till att det Dans stam var en av dem som fördes till Assyrien och sedan försvann…. Inget konstigt i det. I Bibeln kan vi läsa om bur israeliterna slaktade hela städers befolkning. Sådan var tiden -;)

Alltså bygger man på ett litterärt klipp om en försvunnen stam som man inbillar sig förirrade sig till Irland och Danmark ... själva namnet Danmark är från Otto I:s tid 900-tal då landet blev markgrevskap under kejsarriket och ursprunget ur folknamnet dena. Ende beviset är nutida namnlikhet. I dessa sammanhang duger inte luftiga spekulationer och god tro

Men här handlar det om en tid minst 500 år före 722-721 BC, då Assyriens King Shalmaneser V, erövrade norra Palestina och förmodade judiska stammar. Varav Bibeln nämner att hela Gads och Rubens stammar och halva Manasseh flyttades till Halar i Medien … Kung 2 17:6 "där de finns till denna dag!"

Skandinavien är ju invandrarland om vi räknar tillbaka till istiden, men folk har blandats och DNA är till stora delar homogent. Två undantag finns och det är skåningarna med ungefär samma mtDNA som i Lappland och båda avviker från övriga Skandinavien. Det andra är då Göta Älvdal med 22 % gemensamt haplogrupp T1 med Egypten. Ur hällristningarna i övriga Norden läser vi främmande influenser men vet icke om det innebär invandring

Tydligen har en så stor mängd bärare invandrat så att det satt sina spår i Göta Älvdal eftersom testerna är gjorda på studenter vid universitetet. Gruppen kommer icke från Fenicien och från Karthago har vi inget material, men en klar indikation att mtDNA kom från Egypten.

Här har vi dessbättre ytterligare bevis genom den egyptiska stilen på motiven i hällristningarna i Skepplanda/ Alvhem nära Göteborg. Vi får därmed samstämmiga bevis och vi kan använda dessa fakta som utgångspunkt för att betrakta möjlig invandring under bronsåldern

Alvhems kalender

Platsen är en bergknalle bara en dryg kilometer från Göta Älv. Man kan ställa frågan är det invandring till Älvdalen. I synnerhet skeppen och symbolerna avviker från allt annat i Nordens ristningar. Därmed ej sagt att alla avvikelser från nordiska stilen skulle vara invandring. Ej heller alla lånade symboler från kända kulturländer behöver vara importerade med invandrare. Detta skrevs jan 2000.

Undersökningen av mtDNA är gjort på studenter vid universitet och bör då vara baserad på ett tvärsnitt från Göteborgstrakten och den gemensamma faktorn är stor 22 % T1 haplogrupp. Vi får en högst sannolik organisk förbindelse med Egypten. Vi ser att mtDNA pekar på invandring och inte bara att man kopierat motiv i Egypten. … Se även Skepplandakrokodilen nedan

Ristningen har tydligen ristats vid ett enda tillfälle. Det är en rituallag för folket i Alvhem, vilket blev namnet på orten i våra dagar. Utformningen är faktiskt den tydligaste kalender vi finner i Norden. Det är endast vid de sista två båtarna man ser 30–40 skålgropar vilka inte med säkerhet hör till den ursprungliga kompositionen. De har kanske varit offergropar i oktober eller november då man på sina håll firade "förfäderdagar" eller vår Allhelgonadag.

Det finns tolv avsnitt så det är lätt att associera till ett tolvdelat solår. Observera att allmänt kan man inte ange exakta datum som i vår kalender. Sommaren styrdes av månvarven och kan därmed variera inom ett månvarv ca 28 dagar.

Vi kan se att det kan ha varit egyptiska förlagor. Båten till vänster har hundhuvud i akter och kon i stäv – hundhuvudet i detta fallet Siriushunden och skördekronans kon dvs. början och slut på säsongen. I undre båtavsnittet till vänster ser vi ett par dinglande ben. Det är en symbol man finner i egyptisk symbolik och ska väl ange "att nånting går" men under jord.

Samma gäller förstås vad man nu kan använda ben "att gå" och dessutom betyder de "redskap". Här möjligen ochså att "fara hädan" eftersom Ka-själen flyger till Orion dvs. Osiris' stjärna. Egentligen är det växande kornet på väg mot Orion, vilket djed-symbolen visar. I årsritualet kallar vi det Kristi Himmelsfärdsdagen eller rent folkligt "Stora Flygaredagen". Tolkningarna brukar bli rakt på utan magi.

Här ges livets vatten och livets planta framför en avlidens Ka-emblem. Armarna i kvadrat läses KA. Standard används vid övergångar från period eller rum till annat. Benen är vad som är kvar när anden dunstat. Vattenoffret är en önskan om återfödelse där begravning, sådd och löpande ritual var ungefär likadana.

Antar att detta är skördemånaden där man ser den egyptiska konen, sannolikt symbol för kornet och utanför en skära. Men de eventuella likheterna är inte av en direkt genomgripande art – mer som en andrahandsristning av egyptiska tecken. … I Östergötland finns en ristning av en egyptisk bronsskära

Stilen är egenartad och originell jämfört med annat i Bohuslän och bekräftar kanske just invandring. Den är också svår att datera, men torde vara från yngre bronsålder. Men om den är samtidig med Krokodilen borde den vara från 1200 - 800 BC

Krokodilen i Skepplanda

När vi ändå är i Skepplanda kan vi se på Krokodilen på Stugåsberget. Den är tvivelsutan en månvarvskalender med månvarven i läsbara symboler och kan utläsas. Vid en ljudsättning finner man samma namn på månaderna i andra kalenderkretsar.

Tecknen är symboler för månvarven. Handen är Kräftan och daterar den till runt 1100-talet f.Kr. Observera hjulen under båten. De betyder "Gå" och symbolen finns på sentida kalenderstavar. Förlagan till krokodilen kommer ganska säkert från Egypten.

Under Nya Riket och antagligen mycket tidigare symboliserades tidens gång med en krokodil. Den åt upp månvarven efterhands. Vid Ramadan ersattes den gamla krokodilen med en unge. Det är sinnebilden av naturligt återliv. Vi ser flodhästen Taweret, "den store" framfödandets gudinna med en liten krokodil i handen. Denna symbol finns även i Induskulturens symbolik.

…Vi känner till att Julius Cesar var tvungen att justera två månader dvs. över 4000 år av precession dvs. 2 x 2166 av ca 26000 = ett Magnusår polen roterar. Konstellationerna i Setis grav var snart föråldrade. Ammun-templen följde bara en stjärnbild när Khnum / Vädurens period inträdde. Vi vet om en officiell tillkännagivelse av Ramses IV om kalenderjustering 1159 f.Kr. och det innebar nya konstellationer för de fyra solstånden

… det var något större än vårt firande av år 2000 eftersom man förknippade vissa saker till stjärnorna och Djurkretsen. Men det var fortfarande knutet till naturens återfödelse. Den abstrakta zodiaken kom senare med astrologin och Sumers renässans. Då fick man mycket om bakfoten.

Sumererna sätter alltid en stjärna framför gudanamn för att markera att dess inkarnation är däruppe och att den är abstrakt. I Bibeln refererar man ofta till stjärnorna, men ingen förstår det i dag och de förstår ej heller att om figurer avbildas med vingar hör de till himlavalvet. I klartext det är det abstraherade idéer och äger icke organisk existens.

De mindre kulturerna skapade sin egen Djurkrets och kalender med sina gudar. I regel blev det ändock att vi ser en likhet utom i ett fall. Det var kanaaniterna/ fenicierna och speciellt Tyre skapade Karthago som för en tid angav huvudsymbol midsommarsolståndets stjärnbild Kräftan/ Handen istället för vårdagjämningens valfisk för en period.

Hand-symbolen på Krokodilen är problematisk eftersom jag inte känner den från Egypten. Den associerar närmast till Karthago och möjligen Tyre där det finns tempel med uppsträckta händer vid Hazor. Men vi vet från Nildeltat att exempelvis Thera/ Santorini hade en enklav där och samma gäller säkerligen andra översjös handelsstäder. Det var nödvändigt för att seglarna skulle ha nattlogi vid längre väntan. De var så gamla att de blandats med lokalbefolkningen. Man kan föreslå att handelsmän från Nildeltat bildade en enklav vid Göta Älv

Handens tidsålder

Enkelbeckasinen ropar "Det är vår, jorden är vaken". Vi ser en klar Hand/Handflata och det förekommer bara i Högsbyn och en i Östfold av denna typ. Mest känd är Underarmen från forna Kanaan, Karthago till trakterna runt Skagerak, Kattegatt till Öresund. Vi ser att säsongen går från Handen till Ormarna vilka ansågs symboliskt vara bärare av fruktbarheten i de gamla jordbrukskulturerna. Stadskulturerna började redan i Ugarit se dem som Djävulen själv .. så olika det kan vara. Men från himlavalvet kan man icke ta bort dess tre ormar.

När vi vet det är det klart att det jämna hjulet symboliserar solårets delning i åtta delar. En del är lite sned eftersom det påminner om justering av månåret vid ramadan. Ormarna i den plöjda jorden är också klar logik. Båten är en klar kopiering av Egyptens "andbåt" känt från reliefer från tiden med Sjöfolket. I Högsbyn möter vi kopior eller efterlikningar av enstaka sumeriska och egyptiska symboler. En Shu-figur kan icke missförstås.

På hjulet från Leonardsberg ser vi att man planera säsongen och lägger ut olikt tecknade fotspår som "namn" på månarna. På Ronar del 2 ser vi en kvadrat där man passat in säsongen olika fotspår. Symbolen ovanpå hjulet ser ut som ett fortspår, men i gamla sumeriskan betyder det MAN / MÅNE och vi vet från Egypten att månen Toth ledde säsongen som skrivare/ räknare. En skrivare finns redan 3000 BC på Narmerpaletten ena sida. På Ronar del 3 ser vi ett fält delat i 15 och det antyder att man arbetade i fällesskap och då behövdes nån som kunne räkna ut hur skörden skulle fördelas rättvist.

I vår tid måste man egentligen formulera en översinnlig lite magisk förklaring. Vill man se det var halvmånen symbol för regnet och solen för solvärmen. Jorden behöver hjälp av ett par händer som sår och skördar men mullen är den tredje komponenten. Då har man förutsättningarna för naturligt återliv. Den sittande gudinnan Tanit symboliserar jordens växtkraft under säsongen och hela perioden var en lång orm av rumtid … vist är det något magiskt, vidunderligt och underbart med återliv! … om man läser mellan raderna

Inom vårt kulturområde har vi manifesterat tidsordningen i begreppet "fotpallen" och i ortnamn som Edsten, Stenlille, Maidstone, Frösten, Hovsten, osv. Observera att steget mellan fotpall och "ansursten" (dvs. ortens symbolsten) är mycket kort och är egentligen skillnaden mellan ritualsamhälle och det tidigt demokratiska samfundet. Får påpekas att kyrkans tideräkning egentligen bygger på fornastronomin fast i sydlig tappning hur man nu fick det att gå ihop med nordiskt klimat.

De var handelsmän och viste att handel är två parter som kräver fördrag eller avtal. Enligt forskningen hittills började de expandera i Medelhavet fr.o.m. 1200 f.Kr och Karthago grundades kanske några hundra år senare. Denne stele motsäger egentligen dateringen 800 BC arkeologer brukar ange. Viktigare är kanske att vi ser arvet från Tyre i den

Men dessförinnan hade de grundat andra städer vid Medelhavet där man alltid glömmer Libyen. De hade förstås en lång förhistoria. Kanaanit/ fenicier sägs komma av det röda klädet och färgen man sålde, men de hade namnet "de röda" redan 2300 BC. Därmed har vi lokaliserat Handen på himlavalvet. I synnerhet på Norra Själland tycks den ha gett upphov till kult och förmodligen till handel med brons också.

Handtecken ska läsas "fyra kvartal från och med Handen". Eller "Handen är vår ledstjärna". Den med tummen krökt talar för något slag broderskap. Tvillingarna från Grevensvänges votivbåt har tummen på det viset. Kanske handelsmännen "resande bröder" haft det som ett igenkänningstecken … om man ska spekulera.

Nog verkar det som en hälsning bland bröder … underförstått av handelsskrået. Detta leder förstås till att vi kan sluta oss till att karthagerna sökte sig även till Norden. Andra mål är kända såsom södra Ryssland och Bahrein:

Den märkligaste anläggningen är Sandagergård, Horns herred, Nordsjälland. Den bestod av vad man förmodar var ett ritualhus / tempel/ bronssmedja med yttermåtten 7,5 x 18 meter i nord - syd. Men lämningarna visar spår av bronsgjuteri så kanske kulten var att framställa kultföremål man sålde vidare.

Vid södra gaveln fanns själva ritualplatsen med fyra stenar med ristningar av typen med tummen böjt. Därtill ett par höga stenar kanske ämnade att syfta efter. Vi har här och var i Norden den typen två-stens anläggningar man kan anta använts till detta. I Danmark finns ytterligare 12 fynd av denna typ händer med underarm. De är så lika att de säkerligen har tillkommit under en kort tidsperiod. Möjligen då med ett särskilt budskap bakom. Även i Östfold och Bohuslän finns 7 - 8 fynd av samma sort.

 …...........................…….

Fenicierna var goda sjöfarare. En av hemligheterna var deras navigeringskonst. Likt andra sjöfarare och skrå höll de yrkeshemligheterna för sig. Det mesta av vad vi vet är i andra hand och endast brottstycken. Vi vet att de navigerade efter Lilla Björn där exempelvis stjärnan Koschab kan ha blivit aktuell som ganska exakt norr nån gång efter 2000 f.Kr. Sen har man kanske med tiden glidit med stjärnorna längs ryggen på Lilla Björn till vår Polstjärna i slutändan?

Om första justeringen av djurkrets och ritual gjordes under några hundra år runt 3000 f.Kr. skedde något liknande runt 2000 f.Kr. Där bl.a. Stonehenge gick in i en ny fas. Likaså kan mycket av myter och praxis härledas till denna tid. Den tredje är då ca 1159 f.Kr. inom Medelhavssfären.

… sen kommer Hästen

Man kan förstås också tänka på akrobaterna på Knossos' väggmålningar en doft att fina världen. Men sannolikt förekom gycklare, spelemän och akrobater även på marknader dessa handelsmän kanske besökte … Numera är det väl bara italienska och franska vinplockare som får musik av gamla spelemän under arbetet. Men kanske de gått över till Walkman?

Här ser vi solen på hästen rygg och det anger att hästen är en stjärnbild. Andra avbildningar har exempelvis en stjärna som det förmodligen ska vara på Lerfalds hällristning. Solen är omgiven av Ureus-ormar från Egypten och de ska läsas "den stiger" underförstått vid vårdagjämningen då man iakttar den. Kartagos säsong börjar vid Kräftan och det är egentligen på gammalt vis såsom Djurkretsen är tecknad från början. … på guldbrakteaterna har vi Hästen och ibland med tjurhorn som refererar till en första tideräkningen man kände som var i Oxen/ Tjuren dvs. de betyder helt enklet "vårdagjämning"

För Högsbyn introduceras egentligen en ny gudinna här. Den över tusen år äldre Laghällen har "den Nakna" vattengudinna som ledare. Här ser vi "en sörjande moder" framför ett par ben och en hög med ben. Vi kan associera till en variant av Isis. Förhistorien syns knappas som "Lellen i liten båt på Underjordsfloden" under våglinjen, men detta är skördetid och vi kan börja tänka på Baldersmyten … Hunddjuret antyder samtidigt Ramadan

Figuren till vänster har en symbol på huvudet som normalt står för Stenbocken. Men vi ska kanske kalla honom en tidig Loke. På stjärnhimmeln befinner vi oss då på vardera sidan av Himmelsfloden (Vintergatan) som skenbart rinner ut här på den nordliga stjärnhimmeln. Många kulturer förbinder detta med "döden" och det är det förstås för växterna som skördats i dessa tecken.

Lite kontext

Inom kulturområdet rådde storhögarnas 1400 - 1000 BC tid där man kan spekulera i prästkungar och drottningar eftersom det var ritualkultur med mångudinnan som ledare under säsongen. En schematisk bild av pollenkurvorna visar intensifierat jordbruk under gånggrifternas tid, under hällkistornas och under storhögarnas tid, för att under järnåldern bli kontinuerlig.

Danska Nationalmuseet har en Internetsajt med nära 500 bilder av den rika bronsålderns fynd. Sen gammalt har man Egtvedpigen ca 1350 BC som dragplåster i museet … även om hon vist nu ska flyttas när man omorganiserar. Hon är relativt välbevarad och allt har undersökt med bäst tänkbara teknik. Återigen var det egentligen sex som sålde eftersom hennes korta-korta kjol sålde i en tid före vi fick det modet.

Inom de flesta geografiska områdena rådde mångkultur med större och mindre ritualkulturer med egen uppsättning av vad man kallar gudar. Man hade gemensamt i grunden att himlavalvets stjärnbilder var inkarnationer av de jordiska och det gällde länge även de judiska. Så länge kulturerna var jordbruksbaserade var det homogent och överklassens främsta uppgift var att leda årets ritual.

Men i Södern medförde urbaniseringen att gudarna tappade det organiska sambandet med verkligheten och i templen tog de annan gestalt. Det mesta grava exemplet som började redan i Ugarit är Ormen som symboliserade livmoder och fruktbarhet blev Djävulen själv och den sjuhövdade säsongsormen blev sjufalt värre förstås… På Rûgen i Nordtyskland dög den tills biskop Absalon gjorde sin rensning 1169 AD.

Vi finner i allmänhet överklassens kultur som tongivande … och det är likadant i våra dagar. Inom Danmark och kringliggande länder finner vi bronsåldern och där finner vi att Mångudinnan = Tiden var ledare före bronsåldern och fortsatte fram till runt 500 AD. Det var en gemensam nämnare där sen de mindre folkländerna kanske tagit till sig annat under tidens gång. Hällristningarna är koncentrerade till rätt få ställen främst i Norge - Sverige med verkliga uppgifter om vilka nya idéer man fick in. Sammantaget får vi uppfattningen att Norden följde med vad som hände i de stora kulturerna … kanske med invandring av små stammar/ familjer och hantverkare som icke påverkat DNA

Här räcker icke en begränsad grekisk syn på bronsåldern eftersom hällristningarnas motivvärld går tillbaka till fjärde årtusendet och längre. Folk från Karthago som seglade på Norden räknade säkerligen sin historia långt bortom grekiska myter om Kadmos. Svårigheten med alla skepp på hällarna är att vi behöver ytterligare minst en komponent till för att organiskt kunna koppla en förbindelse med båtarnas ursprung och ristare.

Om man finner grepptungesvärd och brons-BH i Grekland måste det till en bärare för att förbinda platserna. Svärden är förmodligen nordisk produktion medan BHn i brons kan vara ursprunglig import eftersom den kom senare under bronsåldern. I några exemplar har man på insidan hitta ristade händer där en möjlighet är att det är Karthagos varumärke. Hällristningar av typen BH finns också i norra Italien men jag känner icke till fynd av verkliga exemplar annat än ett från Lefkandi Grekland

Förutom denna kroksabel man hittat i par finns flera från Sverige och Danmark och man menar att de är lokal produktion. Man kan dra slutsatsen att rätt fort lärde man i Norden att behärska bronset åtminstone hos vissa som specialiserade sig. Fynden från tidigaste bronsålder till järnåldern domineras av prydnader för en prästinna med tillkomst av BH och ryggdosa och mot slutet prydnader till hennes hästar. Danmark är det förlovade landet för högbronsåldern och hela periodens fynd där vi ser en kontinuitet utan stora svängningar. Det befäster slutsatsen om ett ritualsamhälle ledd av Månprästinnan under säsongen där man odlade och det fortsatte in i guldåldern.

Det finns hundratals motiv vi kan jämföra med en plats i Södern. Vi vet ej om det är minnesanteckning av farman; om en handelsman varit på besök eller t.o.m. invandring. Men för att det ska vara invandring förväntar man sig ytterligare varaktiga spår och flera bevis. Våra fynd från bronsåldern finns icke i mängder som skulle tala för invandring. Hela beståndet av fynd finns i Danmark - Tyskland, södra Norge, Västsverige och Östersjö-öarna.

Liknande tjurhorn finner vi i franska alperna på gränsen till Italien Mont Bego 2872 m som högst med 37000 ristningar av digniteten "heligt berg". Kanske nån nyfiken från Östgötland rest ned för att prata med de höga gudarna. Enligt legenden bodde de på berg … numera bor de i Mälardalen!

År det en tillfällighet men i Släbroparken i Nyköping finns Sveriges mest originella ristningar? De associationer vi kan få är till Bedolina nära Val Camonica. Där har man också planerat ett samhälle med hus och åkrar men på ett begripligt sätt. Vid Släbro har man gjort hus, stall och djur till individuella animerade figurer, men den logiska tanken är organisation i enheter.

Våra hällar visar att vi fått metoder, myter men oftast som idéer och enstaka importer från Södern. Ett exempel är årdret ( plogen) där vi på hällarna har modeller från Egypten, Kreta, Beotien och Grekland. I Egypten utvecklades den från hackan och den modellen finner vi i Alperna med mulor som dragdjur annars var ko/ oxe det vanliga. Den vanligaste på våra hällar "en sula" som går under jordytan tycks komma från Grekland. Sen har man den oändliga mängden av båtar av olika ålder. Några kan man finna motsvarande, men vi vet för lite om Södern före järnåldern och den grekiska modellen dominerar på många håll bl.a. i Norge.

Et stort undantag är några få århundraden med influens från fenicier och senare karthager. Här infogas en större presentation av underlaget

Européernas DNA av Ulf Erlingsson