Voluspa och Hästen i Tröndelag

Därifrån kom jungfrur, som mycket veta

Kom tre ur källan, som under Livsträdet rinner

Ursprung hette en, den andra Vardande

Man skar på trä namnet Tillkommande för den tredje

Lagar de satte, liv de korade

För människors barn, männens öden

Vers 20 VOLUSPA, Eddan

Voluspa, Eddan, Tröndelag, Lerfald, nordisk kulturarv, Bibeln, hällristningar, kristendom, Mosebok, Guds Hus, Exodus, Val Camonica, mystisk, magisk, skålgrop, Sjöfolk, Gudens fotspår, trirem, himmelshästen Pegasus, fenicier, Karthago, Sjöhäst, rundjuret

första myten | Vattenmodern |Evens lag | hällkistor | Brödrabolagen | fotosafari | urtidslagar | Domsheia på Sola Seglare i rumtiden 1 - 3||indexI | hem |

Utsnitt ur häll Lerfald, Nord-Tröndelag där vi ovanför raden av mångubbar ser "tre evigt unga jungfrur" för förnyelse och barnsbörd

Endast i gamla polska språket har man kvar "tre Anja" dvs. kvinnliga idoler Svibanja, Lipanja och Srpanja för de tre viktiga månader med tillväxt. Det har kanske också varit de ursprungliga latinska Maja, Juno och Julia där Julius Cesar gjorde den tredje till sin. Han sade sig vara gudaboren så naturligtvis måste han ha namn värdigt en gud. Denna triad tillsammans med Nymånegudinnan hör till fjärde årtusendet.

I höjd med Tröndelag är det förstås aktuellt att jämföre med samernas "tre akka" eller barnsbörden gudinnor som på vissa trummor finns som idoler för sommaren. De senaste DNA-undersökningarna visar att samer i Finnmarken och skåningar har mycket gemensamt i haplogrupper moderns mtDNA av det utgör V och U5b1 till närmare 2/3 som icke förekommer nämnvärt nån annanstans. Skåningar har lite mer av vanliga H än samerna och det förekommer överallt i Västeuropa. Kort sagt nära släktskap. … Se URL nedan

Det förefaller att man ställt fel fråga när man frågar "Varifrån kom dessa?" Poppade de fram under inlandsisen -;) I tidsperspektivet inlandsisen har dessa kanske funnits i Skåne och fyllt på längs västkusten med issmältningen. Slutsatsen blir att skåningar och samer är urbefolkningen och stämmer väl överens om det gamla talesättet "Skåningar och gråsparvar finns överallt" -;) men numera under industrialiseringen är det väl finnar och norrlänningar? Här kan tidiga hällmålningar och hällristningar kanske ge oss en fingervisning att kulturen var ensartad på skandinaviska halvön och att all var "skåningar"

Sydligaste hällmålningar hittills är i höjd med Dalsland där vi även har ett "stordjur", älg kanske vid Ånimskog. Hällmålningarna i söder växlar mellan antydning till kalenderföljen och älg och andra djur. Det är på gränsen till den astronomiska kalendern som kan dateras till 4200 BC men även vid Alta finns en del kalendersymbolik från denna tid. Då får vi kanske äldsta kalendern från 5 - 4 årtusendet vid Dalbergsås mynning på Dal. Till folk som kom med kusten säger den "Detta är Älgens Land"

Det är väl naturligt om vi ser skillnad i motiv under den långa period vi betraktar. Norrmännen kallar sina stora djurristningar "veide"-ristningar och resten jordbruksristningar. Det är inte så enkelt där odling av vissa växter inte går på Nordkalotten eftersom dessa kräver sol och värme en viss tid. Det är en konstgjord klassificering när man klassar jordbruk som högkultur eftersom det faktiskt förstör och förbrukar mark. Sen är det faktiskt så att jordbruk förekom bara sporadiskt fram till järnåldern och då endast mindre plättar. Inte ens ritualkulturen kan man skilja från samerna eftersom vi finner att man även i nord följde den astronomiska kulturen från allra första början. Det är lättare att säga att alla sysslade med naturbruk

Lerfalds/ Leirfalls ristning är förstås vårt unika samfällda nordiska kulturarv. Det är med sorg man ser att det tydligen varit åverkan alldeles bredvid detta viktiga bildutsnitt. På andra ställen har man problem med att snökedjor hackar sönder ytan. Denna bild och en del andra är tillsammans bevis för att våra förfäder var på samma intelligenta andliga nivå som samtidens Indus, Elam, Sumer, Egypten som lämnat mer bevis. Det är skäl nog att bevara hällen för all framtid om man lite bryr sig om vår djupa historia.

Det är samma kultur som ligger till grund för kristendom och Islam. Men vi kan också jämföra hela dikten Voluspa med babyloniernas Enuma Elish som reciterades vid vårfesten minst 1000 år men som firas fortfarande. Vi vet icke säkert men förmodligen var det lån eller påverkan från de tidigare ursprungliga Elam och Sumer och dess första myt som går tillbaka minst till fjärde årtusendet.

Bibeln har lånat mycket av sumerer och babylonier och så även skapelsen eller delar av Voluspa, men jag brukar ju gå till de riktiga källorna. Enligt min mening läser man alltid Voluspa fel. Det gäller inte hela livet utan att dikten lästes varje vår som introduktion till säsongen. Vårfrun och barnsbördens gudinnor var evigt unga och renade sig varje vår för en ny säsong. I Voluspa antyds en jordbruksmyt i vers 29 och fortsätter med Baldersmyten för skörden. Det är lite kryptiskt men den hade mist sin betydelse och förstods icke av överklassen när den skrev ned.  

http://www.catshaman.com/0vol/0vspa.htm

Norden har ett antal större områden med hällristningar såsom Alta, Tröndelag, Rogaland, Östfold, Bohuslän, Dalsland, Östergötland, Nämforsen för att nämna de största och det är våra urtidslagar. Lerfald är en av Norges största med över 1200 bilder som omfattar det mesta av perioden med hällristningar. Det är viktigt att ge denna lag sin rätta plats i historien. Däri ingår att tvätta bort förutfattade meningar och pseudovärderingar. Våra förfäder förtjänar att vi uppskattar deras sätt att gradvis forma vårt samhälle. Det började med de enklaste tingen. Kristendomens skynke över den sanna historien är det första man får ta itu med.

Nordisk kristendom har målat sig in i ett hörn när man menar att kristendomen kom med Ansgar. Historiekunskaperna är rudimentära i Norden. Det var inte den verkliga början när man vill förstå nordiska människans väg till att hjälpligt förstå sin plats i världen. Kejsar Theodosius var Pontifex Maximus = överstepräst och proklamerade kätteriet 382 AD vilket innebar att det var fritt fram att jaga t.o.m. arianer som icke var godkänt katolska. Det innebar förstås också rätt att förstöra oliktänkandes heliga platser. Vet inte om Theodosius överhuvudtaget kunne sin Bibel men i den kan man hitta bibelord för att riva andras tempel men också dess motsats.

Jesuiterna gjorde sitt bästa för att förstöra indianernas manitou-stenar och som alltid med Bibeln i handen. 5:te Moseboken 12: 2 & 3 beordras att mot fienden canaaniterna Du ska förstöra alla platser där folket tillbad sina gudar …på de höga bergen … och på höjderna … riv deras altare och förstör deras ristade stenar och helgade stenar för deras gudar …" Underförstått att om man bygger egna altare är det rätt och riktigt. Men vist låter det bra om man har bibelord som undanflykt för våldsdåd.

Samma gjorde biskopar i England under kristendomen början, men emot påve Gregorius rekommendation att man ska bevara de gamla heliga platserna. Han var förtjust i ljushåriga engelska pojkar han sett på marknaden. Snart nog tog en biskop över i England och började förstöra heliga platser. Förmodligen har många nordiska präster gjort likadant. Man kan bevisa/ skylla på vad som helst med Bibeln har senast Åke Green visat. Det är svårt att älska alla!!!

Mitt i allt detta glömmer man det kristna budskapet om tolerans och kärlek till nästan … och man glömmer att i Levanten hade man samma kultur vi kan spåra i Västeuropa och Norden sen bronsåldern och egentligen tidigare när det gäller jungfru Maria. Det var allt påverkat av den starka kulturen i Mesopotamien. Profeten Hezekiel satt hela sitt liv i Babylon så det är icke konstigt att Bibeln påverkades

Exodus 33:21 "Och Herren sa, där finns en plats för mig och du ska stå på en sten"

Exodus. 28:22 "Denna sten har jag satt som en pelare, vilken är Guds Hus"

Exodus 24: 4. Därefter upptecknade Mose alla HERRENS ord. Och följande morgon stod han bittida upp och byggde ett altare nedanför berget. Och han reste där tolv stoder masseba, efter Israels tolv stammar.

domarring och Exodus, Viet, Altaret, Fotstolen ,Tingsted

I Gamla Världens kultur skriver sumererna att man använde stelar och högar att markera sin domän. Vissa stelar har inskriptioner och motsvarar våra hällristningar. Men vi får icke glömma de stora stenbumlingarna i Västeuropa är lika gamla som Söderns första städer. En stele som Le Grand Menhir 23 m hög 350 ton visar "Här finns folk och resurser".

Västeuropas Jungfru Maria från Lascaux och La Madeleines grottor är minst 15000 år gammal, fast man talar ett annat språk och använder andra termer. Kanske Mellanöstern lärde av Europa??? Man ser vad man vill se! Är den fundamentalistiskt kristna Maria den ende rätta? Vi borde dock på 2000-talet vara så civiliserade att vi skapar fred och kärlek och icke hat och krig.

Vi kan icke anpassa våra beskrivningar av forntiden till någon kristen modell och riktning. Vår beskrivning måste vara neutral och objektiv om man ska kunna använda den till vidare analyser.

….

Vi kan jämföra "getbåten" från Egypten fjärde årtusendet med en från Austheimr, Gloppen, Sogn Norge

Oftast ser man just sådana här "kuriosa" utsnitt från hällarna där man gör uppmärksam på en sak. Voluspa-utsnittet är från ett större fält där jag inte lyckats få nån överblick och har bara ett dussin utsnitt därifrån. Forskningen om hällristningar är styvmoderlig och har oftast skett tack vara entusiastiska amatörer i början. Kanske orsaken är att forskningen om forntiden är allt för fragmenterad och man anlägger pseudovärden på olika element. Men det är navelskådning att börja med att värdera utifrån små detaljer.

Dessutom har jag upplevt en period i början av mitt liv då "Akademien" nedvärderade allt gammalt från folkmedicin till arkeologins fynd. Man letade med ljus och lyckta efter hierarkier och spår av överklass. Fint ska det vara.

De flesta hällristningar markerar initialt större eller mindre centralplats för en eller flera bosättningar. De är navet i den ordnade civilisationen där de bästa hällarna ska ses som en kombination av lagar och lokalt historiearkiv. Våra förfäder behandlade Tiden som centrum för vad som sker och band rumtiden till sina hällar och monument. Mest var det förstås att Tiden var säsongen och dess verksamhet som i vårt klimat var att vara rustad för vintern. Den akademiska forskningen har haft skyglappar och grimma och aldrig sett den övergripande kontexten.

….

Lokal lag Val Camonica och en enklare sten från Borno. Många av dessa på häll är sen översållad av senare tiders "anteckningar"

Voluspa-utsnittet är ett exempel på att man vid en viss tidpunkt infört en kalender med tre jungfrur som centralt element. Sannolikt är det då från Elam/ Persien där man tidigt finner mång kvinnlig symbolik ( vilket är en styggelse i vissa USA kretsar). Man kan jämföra det med andra där de som är lättast att urskilja finns i bl.a. Val Camonica-dalen i Italien. Där finner man ingraverat på stora stenar eller hällar något man kan kalla "detta är vår lag" där vi ser ett kontrakt mellan odlare, boskapsfolk och även jägare eftersom hjorten tycks vara en stor del av vardagen för dåtidens kombinerade naturbrukare. Alla använde samma symbolism och det var bare lite skillnad till jordbrukarna. På samma sätt var det i Norden i inland/ kustland nästan till vår tid

Här underförstår vi sol och måne/ vatten för fruktbarheten där solen syns tydligare i andra ristningar. Man kan fortfarande finna dessa lagar/ stenblock i många byar som en hyllning till förfäderna. Vi ser den ingärdade åkern som på sina håll symboliserades med halskrage. Under det syns förbundna spiraler som sen blev bröstsmycke för mångudinnan symboliserande fruktbarhet och vatten. Stenarna är mycket synligare och lätt att urskilja jämfört med våra anonyma ristningar ute i naturen med samma betydelse för dåtiden.

En del vill kalla hällar som Lerfald mystisk och magisk. Vet inte om det är för att man inte gärna vill inse att de nordiska förfäderna var lika avancerade som exempelvis i Alperna. Om man ska förstå hällristningarna ska man börja från det enkla såsom dess bylagar. I Val Camonica finns andra där man ser att de planerat hus, åkrar, jaktmarker och mycket annat allt såsant man kan förvänta sig i ett ordnat samhälle på den tiden. De mäktigaste kan vi jämföra med Bergsbukten vid Alta där vi får hela sameåret … eller är det norr-skåningarnas år -;)

När man kollar igenom EuroPrearts slide från Italien får man genom massan av bilder och skisser en uppfattning om sjudande liv. Liksom i våra nordiska ristningar ser man egentligen bara praktiska saker och mycket lite som kan klassas som myt … eventuell magi är för dem med livlig fantasi. Dolkarna daterar ristningarna till efter 3000 BC menar man. Denna typ dolk kom till Norden ca. 2300 BC tillsamman med kilformade hällkistor och förmodligen metallproberare. http://www.europreart.net/slide.htm

I våra ristningar ser vi ofta ett följe som kan tolkas som mångubbar där 7 representerar säsongen och 13 ett solårs månar. Därtill finns andra varianter, men vi ska utläsa det som en tidlag som styrde samhället. Många av våra hällar är mer abstraherade än Italiens även om man kan finna gemensamma detaljer. Vi har ett symbolspråk som är spridd över hela Norden med en viss koncentration till Dals hällar.

Numera har man grävt vid en del större hällar och funnit spår efter verksamhet, vilket tyder på att de varit centrum för ritual. Detta är förstås egentligen den naturligaste sak i världen. Hällar är lättare att läsa än stenmonument och annat och man har ristat på monumenten som en extra förklaring eller rituell akt. Skålgropar förekommer på ristningar, vid fornåkrar och vid begravningsakt där de på olika sätt markerar "återfödelsen" och kanske som en rituell akt där det icke är ett memo för hur man ska göra. Våra ortnamn berättar om olika typer av monument som fungerade på samma sätt under järnåldern. Sista resten är våra tingsplatser och domarringar … se exempelvis angloskandinaviska ortnamn

… och ytterligare en egyptisk båt för högsjöfart från Björngård, Hegra, Tröndelag. Möjligen finns typen också på Bardal

Se även Seglare i rumtiden

Tyvärr är det så att det är nästan lika svårt att hitta bilder på skepp i Södern under tredje och andra årtusendet som det är att säkert hitta dem i Norden. Ofta nöjer man sig med den förutfattade åsikten att tidigaste nordiska skeppet är Hjortspringsbåten från århundradena före AD, underförstått att det ej funnits fartyg tidigare. I Tybrind Vig har man hittat stockbåtar som är 7000 år gamla och det finns fynd från bronsåldern. I Kuweit har man fynd som tyder på havsgående skepp vid samma tid.

På Dal har jag skrivit mycket om hällkistornas blomning 2300 - 2000 BC. I Norge finns vist bara ett dussintal fynd varav 5 på samma ställe. Det hindrar inte att kunskap om kulturen spridits norrut. På Ole Pedersen vid Alta finns ristning av en hacka som är misstänkt lika de skifferhackor man funnit på Dal. Förmodligen användes de i processioner som ett exempel på ett redskap för jordbearbetning. Det var en uppfinning helt enkelt och används i dag som korpen. Man har också fynd i Bohuslän och Värmland och framför allt finns den ristad på Evenstorp jordbruksristning. Ett liknande exempel är att vi har fynd av rituell dubbelyxa fast vi icke har en enda gånggrift på Dal. Vi vet ej vad framtiden kan bringa och det krävs att vi förstår vad vi ser.

Kanske man ska kalla dessa "ankbåt"

Det finns enstaka av typen i Tröndelag och på Vestlandet samt på andra håll där jag nyss så en på Flyhov, Västergötland. Omkring 1200 BC i Medinet Habu berättar Ramesses III på en stor fris om sitt stora sjöslag med vad man kallar Sjöfolken dvs. från obekanta platser i Medelhavet. Typer av huvudbonader är möjligen arkader, cyprioter med horn eller filistéer med fjäderbuske. De lärda strider men de seglar i denna typ skepp, medan egyptierna använde traditionella halvmånformade. En typ som säkerligen var i bruk flera tusen år och egentligen påminner Indiska Oceanens fiskebåtar den i dag. Det finns en del helt rektangulära skepp i Lerfald och på andra håll och der mer ut som tidbåtar där varje streck betyder en natt/dag eller liknande

Det är den isolationistiska förbannelsen att man i Skandinavien tror att våra förfäder var isolerade och efterblivna. Sen har vi hällristningarna som finns redan på gånggrifter och vi har krumsvärdet från Rörby med skeppsristning/ trirem typ ca 1700 BC dvs. Det är förmodligen inspiration från minoerna som tydligen var herrar i västra Medelhavet vid denna tid. Vid Kongsberg där silverhåret en gång kom i dagen menar man att minoerna skrev det renaste rena när de plockade silver från ytan av berget … se seglare i rumtiden för genomgång av frågan.

Viktigast är ändock att man tidigt tog efter speciellt Egypten men även andra kulturers sätt att beskriva tiden och dess perioder med "skepp i rumtiden". Den officiella forskningen av hällristningarnas innehåll är nästan obefintligt och ägnar sig åt etiketter och karikatyrer. Den underkänner förfädernas intelligens och gör dem till primitiva människor med myter som aldrig fungerar i praktiken om vi tar tolkningarna på allvar. … se Ordförandeklubban med Världsordningen

Etruskernas augurer menade att när molnen kolliderar är det gudarna som skickar meddelanden som dunder och blixtar och de brukade kolla nedslagsplatsen för att utröna gudarnas vilja. Romarna skrattade och kallade det vidskepelse och menade helt rationellt att när molnen kolliderar uppstår åska och blixtar. Med vår tids analys skulle vi nog ge båda rätt eftersom tolkningen är beroende av var vi lägger observationspunkten.

Men vi kan jämföra det med att våra dagars rationella italienare kallar en ristad fot eller annan ristning "människans fotspår". I Norden är det många som kallar en ristad fot "Guden fotspår". Dessa tolkningar visar att man icke kan skilja på abstraktion och verklighet. Vi känner icke till att gudar kan utföra ting, utan människan får nog ta ansvar för sina handlingar. Det kristna språkbruket har gjort det svårt för många att beskriva ting i vår relativistiska värld. I realtid är det bara levande organismer som kan utföra ting och människan håller på att skapa automatiska maskiner man kan skylla sina misstag på.

På Lerfald finns relativt många fotspår och en del kan vara så gamla som fjärde årtusendet. Det går icke att förklara dem enkelt och de finns kanske mer än 15000 år bakåt. Man får bestämma från lokal till lokal vad de kan betyda. En betydelse är att man orienterat sig efter sitt fotpar för att bestämma himlavalvet positioner med markerad tå och häl. Då betyder ett streckat spår sommar och dubbelstreckat vinter dvs. "två streck" = den andra. Ibland står det enkelstreckade för Ledaren och i överförd betydelse Solen/ Tiden.

Sen finns principen "där du sätter din fot äger du jorden" och fotspåret blir en ägomarkering. På Dal har man bevarat folkminnet att symbolhandlingen vi upptagande av jord tog nybonden jord i sin sko och sa "Nu har jag lagt jord i min sko, nu står jag på egen jord". Dals vokabulär rymmer många typer fotspår och blir som ett symbolspråk och ingår i en helhet http://www.catshaman.com/s23vokadal/04voct.htm

…..

Nederst till vänster två skepp från grekiska vasmålningar där den raka fören är karakteristisk och går igen i triremen dvs. det stora långskeppet med tre rader roddare.

Jag kallar denna typ med rak stäv/akter för grekiskt skepp. Observera vimpeln i form av en fisk i stäven. Den fanns på mycket tidigare kykladiska skepp som hade en mycket hög stäv med vimpel. Triremen / galären har en ram i fören och man kan undra om den kom till under minoisk tid. På en fresk från Santorini dvs. före 1600 BC. ser man att man spikat på en ram

Det är ofta svårt att avgöra om man varit konsekvent med att se den raka delen som egentlig stäv och en svans. Ibland är det en hjälp att man ritat ut en styråra i aktern eller man ser åt vilket håll personerna på skeppet orienterar sig. Observera att paddlare sitter med ryggen mot färdriktningen. Symboliken med stäv/aktersymboler kan ibland läsas "från - till". Man får tolka från fall till fall.

Bilden till höger är typisk för många norska skepp på hällarna. Vi ser även antydning till hästhuvud kanske. Hästen är problematisk där man menar att vildhästar fanns i Sydsverige redan 12000 f.Kr. medan tamhästar kanske kan dateras till 4000 - 2500 f.Kr. Det finns mycket att upptäcka där.

Det ska säkerligen vara en häst på skeppet och det finns fler hästar på Lerfald

På hällarna tycks de icke förekomma före bronsåldern. Där har vi två olika fall. I mitten av bronsåldern blev den överklassens statussymbol tillsammans med den tvåhjulade stridsvagnen som finns på ristningar i Sydsverige. Det andra fallet är himmelshästen Pegasus som blev aktuell som fixstjärna för vårdagjämningen under sista årtusendet. I Grekland på mynt ca 700 BC. Och även i romersk symbolik. Icke att förglömma Solhästen på gulbrakteaterna .Dess sista symbolik är förmodligen tidiga danska kungamynt … se Ale Stenar. Vissa kulturområden hade istället Solhjorten.

 Min vän Sonny Berntsson har varit på Trondheims museum och tog ett par bilder av föremål från gravar 800-talet BC

Fenicierna och Karthago hade i början stjärnbilden Valfisken Kaitos som ledare, men även ormar förekommer i symboliken och förstås den sittande Tanit. I Mellanöstern finner vi på flera håll en idol står på tjur eller sjödjur och det är då en stjärnbild kombinerat av Valfisken och den upprättstående Fisken av stjärnbilden vi känner som "Fiskarna".

….

En trirem med ram från Tyre med lejonhuvud och vakten på skeppet är kanske inhyrt från Sparta man hade joint venture med sista årtusendet. Underfinns Valfisken med Pegasushuvud. Karthagomynten har Hästen med en sol buren av ormar på ryggen

Men så småningom tog Karthago Hästen som symbol, medan man i Fenicien uppfann en ny Sjöhäst som då var en förening av Valfisken och Pegasus. Myntet från Karthago har gudinnan Tanit, mångudinna på adversen som förmodligen kom hit till Norden något tidigare som "den sittande gudinnan" som synes i danska fynd. Myntet från ca.250 BC har Hästen med den bevingade solskivan över ryggen och man underförstår att solåret börjar i Hästen. Odlingsåret börjar i Kräftan/ Handen!!! Andra varianter har en stjärna som markerar vårdagjämningen och även bevingad Pegasushäst finns som variant.

Lydien var visserligen först med myntning runt 600 BC??? men greker, fenicier och Karthago följde efter på 400-talet. Grekerna började med Pegasus och i Tyre ungefär samtidigt red Havsguden på en sjöhäst man kallar Hippocampus 450 BC. På baksidan finns en Uggla som sen blev populär bl.a. i Aten. "Bära ugglor till Aten", betydde att leverera olivolja i småkrukor kallade ugglor. Fenicierna gjorde sina rikedomar på olivoljan där denna industri uppstod först i Mellanöstern men även grekerna lärde konsten kanske redan 3500 BC och förde den långt senare till sina kolonier

Titta vad har vi här … en häst med sol/ stjärna över ryggen på Lerfald

Hällristningar är icke alltid entydiga och egentligen borde det kanske ha varit åtminstone en cirkel för att visa solen, men kanske man menar en fixstjärna. Vi får lite hjälp genom att motivet finns på några hällar exempelvis där en häst drar förmodligen solen på Balken, Bohuslän som Tanums Museum har som logo och på Lövåsen finns en liknande. I Kalleby, Bohuslän drar hästen tidhjulet och det finns fler på temat i olika utförande

….

Här leder tre hästar enligt en metod vi känner från Indus-kalenderns tre getter under tredje årtusendet. Det är en månkalender. Till vänster från Armenien och till höger Doltorp, Bohuslän och förmodligen Halstattid

I denna typ ristningar kan vi med säkerhet knyta till kalendern medan det är osäkert med enskilda hästar utan attribut. Värre är skeppens galjonsbilder som icke alltid är häst utan kan vara rådjur eller älg eller varför inte dåligt rita gås eller and. Egypten har en gås på himlavalvet vid mitten av vår bronsålder och anden fanns på Sjöfolkets båtar i Egypten ca 1200 BC. Kina hade detta vid samma tid. Hästen kom till Norden som mannens leksak i mitten av andra årtusendet. Förmodligen inspirerad av hästlandet Mitanni i Anatolien. Vi ser det i södra Skandinavien som vagnristningar eller som i Kivikgraven ca 1400 BC en riktig stridsvagn

I kronologin följer egentligen Handens period i Skandinavien som är inspiration från Fenicien över Karthago. Hand eller Arm förekommer i synnerhet i södra Norge, södra Sverige och Danmark och börjar runt 1200 BC men kom kanske senare till Norden: Hela sista årtusendet förekommer många nya rituella symboler och kanske knutna till okända kalendrar.

Halstatt dateras till en gravplats 800 - 400 BC men kulturen och saltgruvan har kanske bestått mycket längre. Utmärkande attribut är ofta behornade hjälmar och att svärdet har en vinge som doppsko.

Detta är en detalj från Askum, Bohuslän som upptäcktes när man dammsög socknen efter hällristningar i slutet av 1990-talet. Man räknade med halvår och Y-symbolen skarva kanske månåret

Man använde två ormar för att symbolisera halvåren och därtill en skarvbit för 11 dagar när man synkroniserade månåret med solåret. Hästarna släpar på tidhjul (OBS det finns inget kryss på solen!) man använt sen fjärde årtusendet. Man brukar märka "andra halvåret" precis som vi skulle göra med två streck/ två skålgropar.

Dessa bilder associerar också till Faistosdisken från Kreta som har två sidor med en orm som går till mitten av skivan. På den ena finns innerst in rosett som var symbol för Mångudinnan så det blir lätt att sed en som två halvår, där generellt Mångudinnan ledde säsongen. På ormen finns symboler som med största sannolikhet är ett stavelsespråk. Som av en händelse finns också den "y"-liknande symbolen vi ser här. Vi har en del symboler på våra hällar gemensamt med södern. De stod sig i tusentals år och strängt taget har vi några kvar i vårt skriftspråk.

Tja, vi hamnar också nära följande fynd i Tronheims museum fotograferat av Sonny Berntson:

Ett ovärderligt exempel på yngre bronsålderns träsnideri. En konst som var början till sniderierna på Gokstadskeppet och många andra fynd från vikingatiden. Det är den riktiga träåldern.

Vi ser att tidrosen är den lilla figuren med fyra riktningar i mitten. Den är omgiven av två halvårsormar som slutar i ett hästhuvud, vilket då betyder att Hästen / Pegasus var ledare alla
fyra kvartal. Ett av kvartalen var egentligen "Ormens och Odlingens" och vi finner en del ormar under en period i hällristningarna. Vi känner symboliken från Egypten som hade ormen Apophis och fyra Khnum ( Vädur) ett tag.

För mig blir bilden förstås ett viktig bevis för Hästen Tid, som åtminstone i Danmark fortsatte till de första kungarnas mynt … Förmodligen ska rundjuret vara den virtuella hästen på himlavalvet.

Det är nästan "magiskt" när en a´n börjar rannsaka bildminnet för att ge en förklaring till Hästen i Tröndelag -;)

Sen får vi icke glömma att Tröndelag har Frostatinget Tingsplatser tog över de gamla hällristningsplatserna som samlingsplats med mer eller mindre nedtecknade lagar. Frostatinget/ platsen är vist det norska ting man kan spåra längst bakåt medan stencirkel kanske är äldre än fyndet Hästen som en samlingsplats för säsongsgille eller ting

 http://atlantisinireland.com/DNA/Europeernas_DNA.html

http://www.arild-hauge.com/helleristning.htm