Frågor om Solkult

Vid lägerelden

Denna essä ska skärskåda en del märkliga tolkningar som förekommer i media och C-uppsatser och jämföra med annat nordiskt material och med hur det en gång var i resten av världen. En kult i sig är ingen bra metod för odling ... och ordet kult är en akademisk scapegoat. Naturligtvis handlar det mycket om attityd, sammanhang och grad av kunskap om förfäder och kulturer. När man studerar det förgångna försvinner övertron på den nutida västerländska kulturens förträfflighet, men det är en personlig reflektion efter 30 års filosoferande.

För kanske 5000 år sen kände prästkungen Etana att det skar i hjärtat att höra hur hans kvinna hade starka smärtor vid barnsbörd. Han åtminstone funderade över att flyga till "gudarna däruppe" för att söka bot. Människan slutar aldrig att söka efter att bli problemfri, men hela tiden stöter nya saker till. Etanas lärdom var att känna sin begränsning, motivet var mest sprid och förekom i hela Mellanöstern. Samtidigt insåg han säkerligen att abstrakta gudar är ouppnåeliga hjälpbegrepp som ett stöd för tanken men icke mer än tillfällig existens. Motivet visar vilken spännvidd filosofiska tanken hade i Sumer och även kan spinna på den eviga frågan.

Bilden är en av de få som visar ett tidigt normalt bondesamfund mellan odling och avling. Där vi knappt kan tyda alla delar, men den streckade figuren är "iku" = fältet. Det skiljer sig icke mycket från hur det var i Norden fram till medeltiden. Vi behöver jämförelsen för att hålla koll på proportionerna. Vist fanns det i Mellanöstern städer tidigt men de var öar i bondelandskapet. Det fanns en mindre mängd prästerskap och överklass som skaffade sig rituella glänsande prylar och vad vi kallar manifesterad kultur brukar förknippas med en fåtalig överklass. Templen blev motor och skapare av efterfråga. Prästerskapet och kungen var garanter för världsordningen dvs. genom att leda ritual och utveckla samhället. I städerna innebar det exempelvis procession till Månen = Fruktbarheten = Tiden en gång per månvarv!!! Man förstår att processionen upptog folks sinnen och indoktrinerade att följa Tiden och ritualet

Våra bronsfynd är icke det normala för folk även om samhället utnyttjade dem. De tidiga kvinnliga halskragen är repliker av sumeriska Inannas smycke " Kom människa, kom! " En del är från ledarnas gravar medan annat är fynd i deposition eller lösfynd. Danska Nationalmuseet har en bronsavdelning på Internet med runt 500 prylar. Det ska jämföras att med att bronsålderns ritualtid varade över 1500 år med centralmotiv som endast lite ändrades i steg.

I min ungdom var det vanligt att se ned på såväl historiska som främmande kulturer och dumheten pågår fortfarande allt för ofta. Man letade efter alla dumheter man kunne se där Indiens heliga ko var omtyckt. Numera har åtminstone den mesta forskningen blivit ödmjuk och insett att varje kultur utarbetar sina metod och seder efter de lokala förutsättningarna. Ofta finns mycken kunskap och visdom inbakat där korna exempelvis producerar bränsle till matlagningen ... ta av dig skorna! när du träder in i deras värld.

Man söker hela tiden kontexten men glömmer ofta att hela tiden beakta influensen från söder. Lika försummat är att varje tidsålder har sin forntid som ska räknas in i pågående tid. Nordbor har en tendens att isolera sig till sitt Thule! Och mäta allt med vikingars mått. Men det är svårt för västerlänningar att tänka relativt i en växelverkande verklighet.

På den tiden läste jag om en inbilsk västerländsk besserwisser som frågade en bramin "Hur kan ni ha så många gudar och myter" … underförstått att de superba västerlänningarna har rationaliserat till en allvetande/ allt-kunnande despotisk Gud att underordna sig under och ytterst slaviskt följa 3000 år gamla regler och bud.

Braminen svarade och pekade på ett par flickor som lekte med dockor. "I den åldern leker de med dockor och leker vuxna. När de blir äldre leker de med pojkar och snart nog med sina egna barn. De blir gamla och lär barnbarn och kan ha vis domen och analysera för den yngre generationen" … underförstått att en religion måste rymma rolle-modeller för allt man behöver för livets olika åldrar och nivåer. I gamla ord och sagor har vi rester av samma synsätt medan Västerlänningen numera vill ha en statisk modell för allt. Man lägger sin idealbild högt över verkligheten ... Han flyger!

Västerlänningen har på vägen mot inbillad civilisation och intellektuell överhöghet förlorat förmågan att tänka i bilder och liknelser knutna till vardag och verklighet, ingen inlevelse. Frågar sig aldrig Vart bär detta? Har förlorat förmågan att tänka djupare än ytan och att leva i rumtid. Kan icke skilja på abstraktion och verklighet och se livet bakom forntida bilder. Inom tolkningen av forntida astronomi står de självutnämnda experterna ofta på lägre nivå än flickor som leker med dockor. Man hinner inte längre till än att fantisera att alla runda figurer är solar oavsett om de är korsade, runda, har "hål" eller annars är omöjliga att finna i verkligheten ... uttrycket "redan då" är nedsättande och berättar om en attityd.

Gemensamt för dessa monument är att man följt månen och stjärnorna var tidigt använda som referenser i utforskningen av fruktbarhetens natur. Solen är det tredje elementet eftersom man följer också solbanan. Det innebär att intuitivt lära sig mer om vattnets natur när det går i jorden och pressar upp växterna. I en helhetsfilosofi vill människan också integrera hur man ska arbeta och hur man ska få andra att arbeta i samma följa mot gemensamma mål.

I viet och dösarna har vi logiken "Inanna, Månen stiger ned i Underjorden" medan ett mindre antal klara tredelade tempel tycks associera till "tre mör/ jungfrur manifesterat i stjärnbilderna Jungfru, Våg och Skorpion som tre barnsbördens/ framfödandets idoler" under sommarmånarna. Vi finner tretalssymboliken vid Carnac och i norra Irlands stentempel samt helt undanskymd i Norden faktiskt. Vem har hört om den lilla 217 kvadratkilometer stora ön Mön vid Sydsjälland som är ett Mecka med kanske 150 monument av tidig typ megalit. Praktexemplet är en 10 x 100 meter gånggrift med 3 kamrar störst i Norden och imponerande jämfört med de sydliga monumenten.

Det är oftast svårt att se det genialiska i det "lilla" och enkla. Den gråa grova graniten/ berget ger fel associationer, men man måste tänka på det kalla berget som underlag när man långsamt knackade in motiven. Om man ser till resultatet finns allt från djur "tagna på kornet" till simpla figurer gjorda för att fånga en idé med en symbol. Ofta är det en detalj av något större och man måste känna till sammanhanget. Stenmonumenten har ett gemensamt språk från Gibraltar till Kolahalvön och i synnerhet på norra halvklotet finns de hel vägen runt. Det gäller att finna den logik som formade monumenten och den naturliga dåtida vardagen som krävde dessa manifestationer.

Vi kan inte mäta dem med vår tid, men vi kan finna att vi i många avseenden manifesterar samhällets viktiga idéer på samma sätt. Det gäller att känna igen sig! Häll- och stenspråket är enkelt och vi med vårt behov att göra ting svårare än de behövs blir bedövade av det enkla. Vi känner inte igen "skelettet" i vår verklighet. Akademikerna vill problematisera och New Age vill mystifiera och finna dolda meningar i det enkla … men vist, det är så enkelt att det är mystiskt!!!

Tillbaka till Hjulkors och svastika vilka har använts åtminstone sen femte årtusendet som symbol för årets fyrdelning exempelvis fynd i Centraleuropa. De korsade cirklarna betyder halvår för det mesta, men förekommer ochså i betydelsen kvartal. Förekommer ochså vid halvårsskifte. Den rektangulära är knepig men finns i de senare scripterna för "sol". Att teckna dessa visade att man hade en tidsordning och levde i ett organiserat samhälle!

Observera att man kalkylerade med återfödelse och gravläggning följde födelsens ritual. En helt annan attityd till livet än vi har … de flesta megaliterna är icke gravar i vår mening utan led i kollektivets återfödelse … använd icke vår tid som, referens !!!

En del korsade cirklar måste betecknas som "fotkors" eftersom det mer ser ut som två fötter intill varandra med ett korsande streck … alla symboler med kontext måste granskas noga! Kanske det kom av vilken metod man använde vid observationen så att man angav riktningarna i häl, tå och sida och stod vänd i väderstreck. Genom att använda fötterna band man observationen fysiskt till man och berg. För att förstärka bilden finner man tidskepp på en del gånggrifter vilket tyder på att man var intresserad av att dela in Tiden … och icke solen!

Fel värderingar är svåra att utrota och de etablerar sig snabbare än de mer eftertänksamma. Man ser vad man vill se. För ett par generationer sen var "hjulet" måttet på utveckling och civilisation. Praktiskt finns de numera överallt på kända hällar och har mist det mesta av sin magi och kan än avbilda verkliga hjul och än symboliska hjul för att dela in Tiden. Men forntidens hjul spökar fortfarande. Förr var kulturen primitiv om inte man hittade ett hjul och det gällde då Norden nästan till vikingatiden. Sen fick man äta upp det när man hittade verkliga hjul i Danmark och Polen från fjärde årtusendet och man började tolka hjul på hällarna. Från bronsåldern har man många teckningar av tvåhjulade och fyrhjulade vagnar. Men det är nästan alltid frågan om en cirkel med ekrar är ett hjul eller något annat … solen är det i varje fall inte.

I något skede döptes en korsad cirkel till "solcirkel/ solhjul" ... fullständigt nonsens som symbol för solen och hänfördes till bronsåldern och solkult. Det var nästa problem när man som ovan hittade korsade cirklar i vissa oöppnade gånggrifter. I vissa fall även i par … och solar som inte finns i par. Det finns inget kors eller ekrar på solen och inte har den hjul heller. … I pojkåren var min blodsbroder Erik var irriterande därför att när jag spekulerade och hittade på saker kom han med frågor, "vad är det bra för, vad kostar det, vad tjänar man?" … här inställer sig många frågor om vad kan man använda solen till o.s.v.

En av mina mattelärare inpräntade i oss att man alltid ska ställa frågan, "är det ett rimligt svar?" innan man lämnar uppgiften. I historia handlar det om att alltid jämföra med samtida! verkligheten och hur det fungerade …och gärna utanför det lokala planet allting flyter, så även människan. I sin allseende kristallkula ser en del att förfäderna "trodde att solen seglade i en båt över himlavalvet på dagen och i en annan båt under natten??? Den första frågan är förstås "Hur vet man det, vad finns för bevis".

Här ska vi icke upprepa en mängd dåliga tolkningar men väl visa bilder på olika runda figurer i hällristningar. Om man skaffar sig överblick och vill veta proportionerna för att kunna generalisera … tja, man finner att de är färre än man inbillar sig. Istället är den betydelsebärande figuren tidsskeppet/ tidsbåten vi ska förbinda med stegaren Månen. Fordom räknade man nätter och icke dagar … och man blev medveten om att tid är en abstrakt sträcka i rummet!!! Dvs. rumtid!

Vist drar Pegasushästen Solen till höger men bilden domineras av den Gudinnan med Orm/ Måndottern och hennes tjänare/ hjälpare i säsongsbåten med hästhuvuden och odling är huvudmotiv ... Många båtar har huvuden som symboliserar stjärnbilder och ibland "till - från". Hon är förmodligen Anahita, Måndottern, Vatten/ Regn som fruktbarhetens givare och Ormen/ Hydran är symbol för jordens fruktbarhet; förekommer fån Elam till Anatolien. I Sumer symboliserade hjälparna (Asvins) bevattning och gödsling.

I denna kavalkad finns inga "solar" fast man vill hänföra dem till solkult Det är endast runda figuren på rakkniven som är bunden till Pegasus och möjligen kan tolkas som en sol. Och på den domineras motivet av "den våta och kraftiga" Anahita tillsammans med hennes vakter/ hjälpare …. Kyrkan bestämmer i dag fortfarande ritualåret och kalendern efter vårdagjämningen och Månen. Men vi talar inte om månkult och vet inte vad man gjorde från tidig bronsålder till guldåldern guldhalskragar då den egentligen stod för vattnets fruktbarhet !!!

De som ser solar och solkult överallt tycks sakna en helhetsbild och drar slutsatser från enstaka bilder.

Man kan icke säga att Midsommarsolen är utmärkande för tidsbåtar på hällarna. En mindre del av anläggningarna med megaliter har en huvudlinje efter midsommarsolståndet, men lika ofta är de riktade efter månens extrema lägen. Då finns ingen fruktbarhet att fira utan man har en tidspunkt då solen vänder och är knappast direkt någon glädje. Skörden börjar inte riktigt än fast man skördade löv veckorna efter midsommar … Som barn firade vi St. Hans med brasa och njöt av högsommaren på kvällen --- om inte vi huttrade och blev vändstekta ... de gamla sederna varierar från landskap till landskap. Men det är säkerligen fel att säga att de införts under 1700-talet!!!

Forntiden var en mångkultur där vi finner olika sätt att bestämma Tiden även om månkalendern är den vanligaste. Klimatet gör att tidspunkterna för sådd måste anpassas lokalt. Det finns astronomiska megaliter åtminstone från före 6000 år sen. Det var inget man lokalt uppfann i Danmark på bronsåldern, även om varje generation fick lära sig systemet eller fick fundera över Tiden … det var på modet i min ungdom då många mystifierade den. Mystifiering är ett tecken på att man inte förstår och det är vad som ofta händer med bronsålderns bondesamhälle. Urbana människor förstår icke så "enkla" ting som odling. Det är enkelt när man kan det, men man måste kunna tänka som växter

Jag är väl medveten om att många etablerade inom hällristningar ser mig som en besvärande företeelse där min beskrivningar går på tvärs av det den etablerade "mainstream"/ mittfåra. Vetenskapligt är argumentet att om si och så många experter anser si och så … ett värdelöst argument ... aj, aj, aaj, nu trampade jag en del på tårna. Det tar död på majoritetsdomar. Inom mesta vetenskapen måste beskrivningar knytas till hur objektet i sin omgivning fungerar. Förklaringar måste vara själv-inlysande! Jag har en del att sätta emot när folk ignorerar mig eller försöker sätta sig på mig och det gör med tiden etablissemanget tyst. Numera har jag mer än 30 års studier i ämnet bakom mig. … dé dö´ …

Ständigt gör en del felet att ta en detalj och vill generalisera från den utan att ta hänsyn tillsammanhang. I alla övriga kulturer i Gamla Världen är den bärande ideologin kalendern styrt av stjärnhimmeln ... även i Bibelns tidiga texter refereras till stjärnorna. Solen är en bifigur och man använder månen som stegare och räknare för säsongen. Det sägs i egyptiska texter att Toth = Månen styr från början av februari tills kvällssolen Aton tar över innan hösten. Templet Denderas fyrkantiga astronomiska rum följer stjärnbilder och icke solen. I Mesopotamiens sigill är "gudar" alltid märkta med en stjärna som himmelsk inkarnation.

Men akta dig för att ge "gudar" existens"!!!

Nordiska akademisk forskning har gjort en "kämpetorsk" genom att icke se vad andra liknande kulturer sysslade med och med vad som finns i materialet från stenåldern av astronomiska anläggningar. Stjärnhimmeln var fokus och man sökte en modell att fånga dess rörelser ... ingen trodde väl att man kunne påverka stjärnornas gång, men väl jämföra den med jordiska referenser. Ordet "ledstjärna" betyder "något man följer"

Stenålderns stenrader och avenyer var säkerligen gjorda för att symboliskt kunne följa tiden i varje fall på en del ställen. En cirkel är naturligtvis ett årsvarv man också bokstavligen kan följa. Nästa steg är den algebraiska matematiken där en symbol är räknare för en enhet. I överklassens guldglänsande bronshalskrage, "kom människa! kom!" från början av bronsåldern var det Nymånen man följde fram till guldålderns halsringar vilka visserligen var avsedda för en världslig ledare men med halvmånar inpunsade som symbol för att ledaren garanterade fruktbarheten

Guldålderns överklass följde skenbart solen genom ledaren på Ryttarbrakteaten. Hästen är Pegasus, fixstjärna för vårdagjämningen och ledare av året. Ryttaren bär ofta kläder som Kejsarens dräkt på mynt när denne kallade sig "Solens son" ( liksom vi andra!!!). Legionerna följde Kejsaren och därför blev ledaren Mithras, solen i österländsk tappning. Men halsringen märktes med nymånen som var Husets Härskarinna. Himmelshästen finns på tidiga kungamynt i Danmark eftersom kungen var garant för världsordning och tidordning.

Man kan icke sluta sig till det generella genom att studera Bornholms hällristningar. Man behöver hela Nordens arkiv och helst lite mer. Arkeologer är halvblinda och "ser" i regel icke de små detaljerna de icke förstår. Bristen på respekt för förfäderna syns i att man struntar i detaljerna. Det vore ju för hemskt om förfäderna ägde mer visdom än vi tror oss ha. Jag har blivit tillfrågad om jag är New Age. Jag förstår att frågaren tror att det finns förborgade förklaringar till livets mysterier i forntiden. De förväntar sig en invecklad förklaring ... odla spenat och lär dig! ... ät mer spenat var Egyptens råd

Istället var det nog så att förfäderna gjorde livet så enkelt som möjligt. De följde sina ledstjärnorm och odlade sin mat, sin blomma efter förstagångsprincipen … de förlitade sig på att göra som ritualet och hoppades att kaosmakterna vore dem nådiga. Att spekulera i magi och mystik var för de som hade anlag för det, men med magi odlar man icke korn. Möjligen lugnar man sin inre oro.

Akademiskt mellanspel

Jag läser ibland akademiska C-uppsatser i ämnen jag är intresserad av. Nybörjarna får visa att de kan grunderna och det är som att skriva ned "forskningens nuvarande ståndpunkt" och skvallrar om den akademiska kontexten i bakgrunden. Samtidigt visar det förstås källorna med hänvisningar till tidigare forskare. Det är kanske icke alltid så smickrande och visar att de unga köper vad som helst om en auktoritet har skrivit. Jag studsade högt när jag läste detta i en uppsats om hällristningar:

Man kan icke tala om alltings ursprung så länge solvärmen är bara en komponent för att få liv att spira i den organiska världen. Det behövs åtminstone vatten (måne) och jord/ organiskt material också ... begravningarna var kanske ett sätt att spekulera i underjordens mysterium att vara säte för återfödelsen. Hur vet nån vad förfäderna tänkte? Man kan icke pådyvla förfäderna tankar man icke kan kontrollera till säkert ursprung eller klar logik. Man måste formulera den sorts ting på ett annat sätt med organisk kontakt med dåtida verkligheten ... möjligen lusläsa exempelvis de mer än 4000 år gamla sumeriska sångarna för att förstå symboliken i det poetiska språket!

Detta är en av de tokigast nutida satserna jag läst där man inte har en aning om orsak och verkan. Vet inte hur vetenskaparna vill bevisa att bronssmeden punsade in solar på rakkniven i brons för att få solen att bete sig på ett vist sätt? Förfäderna hade nån miljons års erfarenhet av solen, månen och stjärnorna i bagaget. Endast de lättlurade kunne tro att man skulle få saker gjorda med magi och kultisk hokus pokus vilket säkerligen förekom men icke som generalisation för de som odlade korn.. De förstod att man kan icke plocka ned sol och måne och kommendera dem.

Istället förstod man att anpassa människans rytm till året och dagen där Månen blev taktgivare för säsongen. Det rätta är att grovt välja tidpunkt när våren börjar och sen anpassa sig till den lokala rumtiden. På våra hällar finns många följen på 7 och det visar att man viste vad man skulle göra under 7 månar. Det var planering efter verkligheten och icke kult. De medeltida kalendrarna brukade ha tecknade exempel på vad som skulle göras varje månad.

Här hamnar de akademiska spekulationerna ute i det blåa eller ned i den svarta kanske. Inte ens den dummaste skulle gå på solen i underjorden när den skiner som bäst på den skinande vita snön???

Det är klart bygger man sina teorier på tvivelaktiga slutsatser utan motsvarighet i verkligheten försvinner trovärdigheten. Man kan icke skylla på den unga studenten som citerar "de gamla" . Men det visar åtminstone mig att den akademiska forskningen vet inte särskilt mycket om hällristningarna eftersom alla är blinda för detaljer. De små symbolerna ser man inte och ändock rymmer de komprimerad information. Att kunna komprimera kunskap i en symbol är bevis för etablerad kunskap och metod att bevara.

Man kan inte kalla alla runda figurer för solsymboler. Tar man bort korsade cirklar och delade cirklar och cirklar med attribut blir inte många runda cirklar kvar. Man bör ha statistiska proportioner för ett påstående. Då försvinner stödet för solkult, medan solen som värmande livsfaktor finns kvar vid sidan av det livskapande vattnet (Månen), jorden och andra tillväxtfaktorer där t.o.m. vinden har en funktion.

C-uppsatserna om hällristningar rymde så många tvivelaktigheter, och antikverade föreställningar att det skulle krävas en bok att kommentera den. Jag har inte tid. Jag nämner bara att som vanligt använder jag ett verkligt "bollplanke" för mina slutsatser. - att tolka hällar är tvärvetenskap och akademikerna har inte pejl på gammaldags jordbruk och naturens gång

………………………………..

En annan akademisk groda må nämnas i sammanhanget är att arkeologerna menar att man offrade till gudarna i mossan. Speciellt Danmark med många mosslik omhuldar tanken att de "primitiva" danskerna stod vid en mossa och offrade till gudarna. Undrar vad gudarna hade att göra i en sur mossa som närmast är döden !!!

Det strider mot all åkallan och offer till gudar som överlag var specialiserade och gavs individuella offer som hade samband med gudarnas funktion. I tempel och offentliga sammanhang rationaliserades det till i huvudsak vattenoffer och offra kött man kunne steka och få en god måltid. Gudaspis var rök och ånga från beredningen. Det fanns en organisk tankelinje bakom. Dessa offer hör till den fina kulturen som riktade dem för att få bättre utbyte och god mat till sig själv. Man trodde förmodligen inte att det var nån nytta till, men den visade folket att ledningen höll på gamla seder och följde ritual

Alltså, jag kan icke begripa varför de forna danskarna skulle ha offrat till totalt onyttiga gudar om de nu fanns i den syrefattiga mossan??? ... och min snusförnuftiga danska blodsbroder som alltid kom med frågor: Vad nytta? Vad tjänar man ? när jag spekulerade ,,, Den ende nyttan med en mossa är att den är Glömskan personifierad. Det man slänger i döljs väldigt fort av upplösta förmultnade delar … och inget får man tillbaka ... det är en avskrädesplats som automatisk desinficerar … här i stan stänger man en mossa som använts i 50 år

Man skulle kunna tro att katolsk forskare lättare skulle kunna leva sig in i forntidens system av gudar/ idoler. Den katolska kyrkan är en direkt fortsättning på romarnas värld av högre gudar och lägre idoler för olika kvaliteter och egenskaper. De omvandlades till helgon och heliga män med tiden. Samtidigt urbaniserades religionen och att anlita Gud, Maria, Jesus och Helgonen är egentligen bara en besvärjelse eftersom det inte finns något organiskt samband mellan det man ber om och verkligheten på samma sätt som de gamla gudarna. Det är inte i samma grad som tidigare att gudomarna var arkeidoler och exempel för livet

Förmodligen visar tolkaren ovan en bild där en rundfigur är placerad på en båt och man föreställer sig att den seglar på himlen. Men den är mer avancerad än som så eftersom båten ofta symboliserar en period med algebraisk logik. Fortfarande sitter förklaringen i betraktarens öga och man måste skilja på abstraktion och verklighet. Förfäderna kunne rita avancerade abstraktioner som väl ingen akademiker. Vad vill man egentligen berätta? Människan hade betraktat solen lite från sidan i miljoner år och var inte så korkade att man inbillade sig att den seglade i en båt eftersom det kunne man icke se. Liksom i våra dagar trodde man säkerligen bara på det man kunne se och ta på ... allt annat var poesi

Det går över gränsen när en del påstår att bronsålderns folk trodde på att solen seglade i en verklig båt/ eller att den drogs av en häst. I utsagan måste man få en indiering "liksom ett skepp/ liksom en vagn dragen av häst" för att skilja på existens och exemplifierande språk. Vårdagjämningen i stjärnbilden Pegasus/Hästen drog liksom sommarhalvåret fr.o.m. ca 800 BC i astrosymboliken i en poetisk bild skild från verkligheten!!! I den rätt sena indiska höga symboliken dvs. efter att hästen blev allmän hade idolerna på himlavalvet och i luftrummet spann med flera utvalda hästar … fint ska det vara!

Allt hänger samman med att i s.k. civilisationens början stod man in för att skapa beskrivande ord för sin värld. Det svåraste var att beskriva dynamisk rumtid dvs. en tid där det händer nånting. Alla abstraktioner är att fånga större enheter eller ogripbara storheter. Hur beskriva "vädrets makter", en vulkan, en sandstorm, solens livgivande värme, vattnets cirkulation, fruktbarheten? Lösningen var de flesta gånger att animera till de bekanta så att fruktbarhetens komponenter blev ett familjeliv. I Australien är Sandmannen en fruktad gubbe som äter barn och i svenska trakter har vi Källegubben som suger ned barn i vattendrag.

All vetenskap bygger på ursprunglig jämförelse mellan det kända ock det okända. Rätta definitionen är att man beskrev den generella Tiden dvs. himlafenomens skenbara rörelser och jämförde med "naturens gång" för att ha en likare att följa när man följde eller planerade året. När stjärnorna stod rätt hade man ett "tecken" som skulle jämföras med om det lokala året betedde sig som det brukar och man kunne ha fest innan man började arbetet. Det är så livet fungerar i praktiken.

I många forntida kulturer viste de flesta mer om praktisk ekologi och tidens gång än Medelsvensson i dag … och tydligen mer än många akademiker. tidens gång är en urgammal abstraktion som nutiden knappast helt förstår. Förfäderna illustrerade det med att tiden är en flod och vi seglar på den. För att kunna mäta tid måste vi alltid jämföra med en annan storhet för att se hur långt vi rört oss. Det behöver icke var mer än att bolla med abstraktioner. I Egypten symboliserade man tid med falken Horus och ibland seglar han på en båt och utläses förstås bara "tiden går" Mer avancerat blir det när man fyller båten med folk för att illustrera allt annat under en given tidsperiod. Denna symbolik fanns flera tusen år innan Solkungen

Utan tvivel gav Solkungens monoteism hebréerna impulsen att skapa en osynlig Gud i höjden. Skillnaden är minimal och en fråga om ord när man pekar uppåt och menar Solen eller Han däruppe. Gemensamt är att i början hade alla ändock alla stjärnbilderna man orienterade sig efter eller gav betydelse. I Bibeln nämns stjärnorna många gånger. Här må då nämnas att vid Akhetatens tid var hebréerna/ hapiru ett obestämt folk/ stammar som besvärade de lokala ståthållarna och dessa begärde hjälp från Ammarna. Men den efterföljande historien visar att hebréerna minst 500 år framåt tog till sig akkadiska texter och egyptiska seder och idéer. Men monoteismen passade ett centralstyrt folk som hamnade i etnisk rensning för att hålla egna stammen ren efter att man återvände från Babylon … liksom grekerna ger hebréerna sken av att de uppfann allt, medan det i självs verket är lånat av tidigare kulturer !!!

Av nån anledning har arkeologerna inte egentligen upptäckt stjärnhimmelns rituella värde för alla kulturer. Många av Mellanösterns kungasigill har stjärnhimmeln eller del därav som visar folket att kungen är garant för världsordningen. Egentligen kan man säga att man hade en i det närmats organisk bindning till universum. Den hebreisk religionen var/ är rent abstrakt och har mycket lite förankring i rumtid och relativitet … allting flyter och kan icke inordnas under kanoniska bud.

Man får göra klart för sig KULT är ett ord som används av amatörer när man icke förstår idén bakom en procession vid en märkesdag exempelvis. Förmodligen är det kristendomen som får folk att inbilla sig om man ber, gör magiska handlingar till en idol sköter denne ruljangsen. Ritual var utarbetat för att föreskriva verkligheten handlingar och byggde på analys av verkligheten. Inom forskningen hamnar man ofta fel i fokus om vad är det betydelsebärande … vad är skillnaden mellan karta och terräng. Även forntiden hade svårigheter med det eftersom abstrakt tänkande kräver viss insikt.

Månen och Tidsritualet var fokus på vad som skulle hända och icke på idolen. Det styrde dagen medan Djurkretsen = Stjärnbilderna ledde året och kan jämföra den sentida zodiakens ställning. … att tala om solkult ät akademiskt slarv utan djup analys ock kunskap om materialet… då skulle man tala om månkult i vår tid!

Akhetaten hade rätt att solen hjälper till att driva det organiska livet på vår jord och skulle förmodligen ha sagt att "tordyvel rullar solen i dyngklotet" dvs. upptagen solenergi. Egyptierna viste lika mycket som våra ekologer om solenergins och vattnets kretslopp och dessa faktorer plus jordens näring driver den levande sfären. Undervärderandet av egyptierna är förstås uttolkarnas fel när de inte förstår den invecklade symboliken. Poetiskt kan man säga att av jord är vi komna, av jord lever vi och till jord blir vi ... jag är ursprungen ur styv lera.

Reformisten Akhetaten var lika långt från jorden som våra stadsbor och teoretiserade om naturen. Han kunne inte riktigt sälja sitt abstraherade budskap till bönder med ett par tusen års tradition av odlingsritual som har sina paralleller i Mesopotamien, Indien såväl som i Europa. Sen trampade han förstås på det mäktiga prästerskapet med Amonprästerna i spetsen och vilka levde av folkets behov av ritual och allt vad därtill hör. Templen var storföretag i ett etablerat system … i våra dagar vågar politikerna nätt och jämt lyssna på miljöexperterna eftersom de tror att de måste hålla sig väl med kapitalisterna som kan tjäna även på miljöförstörelse och att jorden går under … det finns mycket irrationellt i såkallad rationalitet.

I alla händelser var perioden med regelrätt ritual till solens ära rätt kort. Kan jämföras med Alexanders blomning i 13 år och likt Egypten återgick man rätt fort till det gamla i Indien. Fast västerlänningar vill gärna få det till att grekerna lärde indierna kultur. Men Indien är stort med tolerant mångfald och kan sluka vilken främmande religion som helst även i dag. Västerländsk verbal vetenskap är ofta en fråga om votering och makt där flest antal röster väger mer än en saklig analys av förhållandena och att ha hållbara referensramar. Det gäller att tala högt och mycket.

Egyptologerna letar alltid efter tron att solguden Ra seglar i en båt på himlen under dagen och fortsätter i Undervärlden under dagen. I själva verket är det egyptologerna som tror att egyptierna trodde. Det är ont om sol och solbåtar under hela Egyptens historia som i det avseende börjar med tidiga hällristningar och knappast med nån solcirkel. Animeringarna är svåra att entydigt bestämma vår förståelse och uppfattning är beroende av att vi sätter fokus på det som var det primära i varje situation utan att vi lägger till vår egen tro och fantasi.

Tidsbåten är en elegant abstraktion som beskriver ett dynamisk skeende i en enda bild. Det skulle krävas en lång textrad för att beskriva samma sak. Vi får ju komma ihåg att skriftspråk och begrepp var knappt uppfunna. I själva verket är tolkningen av hieroglyferna ofta kvalificerade gissningar där den vanliga läsaren sen blint litar på tolkaren. På senare år har man sett en del nytolkningar som ger mening och det är uppenbart att ingen är entydigt sann.

Man får skilja på stadskulturer och glesbygd. I Söderns städer växte fram feodala kulturer med glesnande band till jordbruket som kunne drivas av kanoniska lagar och prästerskap. Nästa steg var världsliga ledare och allt mer abstrakt religion under andra årtusendet. I Norden kom denna utveckling först under första årtusendet AD. Det syns i språket med bruket av dativ för att ange att man verkar i en idols/ agents namn till ett mer analytiskt språk med ackusativ som indikerar att man analyserar orsak-och-verkan och hänför handling till objektet. Vid dativ handlar man i agentens/ idolens namn.

I litteraturen möter vi många infantila och primitiva beskrivningar av sten-bronsålderns religion. Delvis beror det på att kyrkan haft tolkningsföreträde även när det gäller forntida religion vilket innebär att förfäderna kallas nedsättande hedningar och deras idoler är avgudar i tyska och skandinaviska språk. Man hamnar i en ohållbar tolkning eftersom forntidens idoler representerar naturkrafter och liknande reella ting. Än mer absurt blir det när man sen i praktiken fördömer sol, vatten, jord, fruktbarhet osv. Vi har inte sparat nån viktig solgud till Eddans Pantheon däremot har vi Nymånemären och Eostre, Morgonstjärnan.

Perioden på högst några hundra år med bronsåldershögar mest gjorda av grästorv kommer mest just efter solkungen i Egypten. En del vill då förbinda dem med solkult. Mest sannolikt är att där ligger förmodade präster och prästinnor begravda och det finns enstaka blinda högar där man "begravt tiden". Man kan definiera dem som klanens markering av domänerna på samma sätt som man gjorde ibland i Sumer tusen år tidigare.

Omsorgen och viljan att dominera landskapet avviker totalt från en motsatt företeelse nämligen att man finner udda prylar tydligen gömda och kastat undan i mossor från alla perioder till ca 500 AD. Enstaka prylar kan inte tas till intäkt för allmän kult. Vad skulle man göra av prylar som använts i ritual och hade fortfarande affektionsvärde? Säkerligen var det svårt också att smälta ned. Bättre att tillägna det "Gömmans och Glömskans Gudinna" i mossen.

Solvagnen från Trundholm ligger på gränsen till att man kan tro på kult. För det första finns det en avigsida som tycks tala för samtidig "månkult". Sen ska man kanske inte låta ett enda föremål dominera agendan, men eftersom det finns fynd av liknande hästar kan man kanske tala om liknande bruk på några lokaler på Själland och i Skåne men icke allmänt över hela Danmark, Norge och Sverige.

Samma enfaldiga tolkningar leder till att man kallar en korsad cirkel solkors. Så vitt jag vet har astronomerna inte kunnat konstatera något kors på solen. Man kan inte råda folk att själva se på solen och kolla -;) De flesta vettiga barn skulle nog för eller senare undra att det måste varit en stor båt för att frakta solen. Likaså måste Solhästen varit något i hästväg, men denna var Pegasus och fixstjärna för vårdagjämningen under sista årtusendet och alltså inte direkt kopplat till solen hela året. Pegasus är verkligen stor och kan icke jämföras med dåtidens små verkliga hästar ... men stjärnbilden är långt ifrån en häst utan betraktaren måste skapa den i sitt inre öga. Ett bra exempel på gudars/ idolers existens som skapas i folk hjärnor och i regel vill man se mänskliga idoler!

De flesta av de föremål man framhäver avviker i stil från den annars nästan homogena stilen under hela bronsåldern. Att framhäva det kuriösa är ungefär som att koka soppa på en spik. Det är kanske inte helt rättvist att framhäva det udda och generalisera utifrån det, när man istället borde se på majoriteten av fynden. Från denna period har vi i Vitlyckes ristning Tor vige ett exempel på vigsel med ceremonimästare som vi då kan förbinda med lokal präst/ talare/ thegn och knappast med krigsgalna stora hövdingar som en del uttolkare vill placera i både sten-brons-järnålder före vi får underlag dessa bättre förstår.

Om man ser det som ett poetiskt animerat språk är det förstås inget fel i det. Felet uppstår när man börjar att ha nedvärderande åsikter om metaforerna. Vi säger fortfarande "himmelshavet" där indierna såg de himmelska objekten som fiskar. Men man gav också Solen, Elden, Stormarna hästar att åka med i Rigveda. På Vitlyckes häll åker en idol med älg och det måtte ha varit nånting i hästväg.

Om man vill vara vetenskaplig måste man vara korrekt med definitionerna och veta var man har fokus. Tidsritualet har solen som ett element och är icke föremål för kulten eftersom tidsritualet gäller en process som ska ge skörd om man följer tiden och använder redskap och nyttjar jord. Man klarar sig inte bare med solvärmen utan man behöver vatten, jord och näring och därtill programmet som säger när man ska verkställa de olika momenten. Om man behöver be till högre makter är det till vädergudarna att de må ge rätt väder till varje tid.

Kristendomen lär att man ska förbanna det onda medan förfäderna var medvetna om att gott och ont är blandat och vi behöver båda till sin tid. Nackdelen med att animera de olika krafterna som människolika gudar och mänskligt liv blir tydligast när skördetiden kommer. Man måste ju döda Balder, den färdiga skörden, men lagen förbjuder att döda och man tvingas skriva storyn så att oskulden dödar Balder. De flesta lägger väl inte märke till att "Balders broder en natt gammal hämnas mordet på Balder dvs. skörden" genom att den lilla grodden finns genast i det skördade kornet och spirar nästa år. Det har sin parallell i Isis-Osiris-Horus processen … det är meningslöst att tala om solkult, när fokus ska vara på sådd - skörd - återsådd. Återfödeelse var bärande element i monument för begravning, men ochså för sådd!!!

Om man börjar införa värderingar att förfäderna var korkade, primitiva och ägnade sig åt övertro … ja då hamnar man i att måsta klassa nutiden som otroligt obildad som inte inser att rationella människor fungerar på ett visst sätt oavsett tidsepok. För alla tidsepoker är det gemensamt att första problemet är att få mat på bordet. Bortskämda västerlänningar har svårt att sätta sig vid lägerelden och vara som folk oavsett omgivning och tidsepok.

Om offer - För min del känner jag samma ömhet för sten-bronsålderns små gummor som troligen offrade bröd, smör, mjölk i skålgropar vid åkern som när medeltidens små gummor offrade till Vattenguden i en bäck eller när en bondemora gav fem kor för att få målat St. Gertrud på väggen i Grindstad kyrka. Man ska inte förakta förfädernas seder och bruk.

För att en överklass ska etablera sig krävs en viss storlek på en eller flera närliggande bosättningar. För att det ska bli krigiskt behövs något att strida om. Vad vet vi om storlek på befolkning och proportioner på ting under bronsåldern? Oftast ser vi att folket var för det gemensamma gillet och de gemensamma besluten. Arkeologerna brukar icke leta efter forntida festplatser för stora fester. Vi har indikationer på att "tingvalla" har funnits på vissa ställen där många landskap har samlats regelbundet för fest och marknad. Vanligast var kanske samling på platsen för återfödelse dvs. förfädernas gravar och monument!!! Eftersom vi sällan har gillen som dryftar gemensamma saker kan vi icke föreställa oss den form av styre i små folkgrupper.

Forskarnas teorier om centralmakt strider mot detta och det finns icke lämningar efter detta. Under bronsåldern finns några platser på Jylland med stora långhus och hallarna kommer in på vår tideräkning. Däremot kunne folk till nöds tillåta en "för-talare"/ årman/ ålderman som ledde ritual och år. Det var nån nytta med det och det kostade så lite. För att en stor hövding ska kräva tribut krävs i längden en stående mindre beväpnad styrka och så vitt jag vet har man inte hittat vapengömmor eller annat som talar för det. Där får vi gå till Guldålderns hallar och samlingar av hus. Men dessa låg glest före vikingatiden.

Akademiska forskare vill gärna se överklass och maktstrider i det förgångna och man exponerar vår senaste århundradens krigiska tid som modell på forntiden !!! Allt för ofta sysslar uttolkarna med att skapa en teori och sen gå ut i klorofyllen och försöka bevisa den. Det är det samma som "biblisk arkeologi" där men vet svaret i förväg. Mest skrämmande är att man vet i förväg att våra köttsliga förfäder var grymma, dumma och primitiva.

Inom religion och akademi finns en tendens att skapa många tabu och regler som blir som en abstrakt bur. Det blir svårt att föra ett konsekvent resonemang och därtill ska man då hela tiden ta hänsyn till en kanon eller vad som kallas "mainstream" och ibland även en för tillfället härskande tolkningsmodell. För ett tag sen var etnoarkeologi sen mentalitetsforskning och nu senast är det "borderline" där man ska se forntiden i nutiden. Forskarna vill problematisera och det blir förstås enklare med alla tabun och regler. Man skulle önska de skulle nöja sig med att se det enkla livet i små samhällen men ändock med en mycket intelligent styrning av året och dagen. Det är vad jag kallar "med verkligheten som referens". Det behövs inga teorier men trovärdiga beskrivningar av vad vi ser.

Sen är det detta med offer där akademikerna gärna ser att man offrade bruksföremål i mossor för att "blidka gudarna". Vilka gudar var argsinta och finns det bildframställningar av detta? … eller finns de bara i överhettade akademiska hjärnor? Det kan ju icke gärna ha varit solen man vände sig till eftersom man samtidigt propagerar för forntid solkult???. Om Solen var arg var det väl långvarig torka? Å andra sidan antyder man att det fanns bara manliga gudar? Ska det vara nödvändigt med genustänkande där bara kvinnliga forskare intresserar sig för kvinnorna ... det är modell i USA där jag är anses suspekt bland män, eftersom jag skriver om bl.a. modersidoler

Annars brukar man se specialiserat offrande till speciella gudar i den allmänna analysen. Största anledningen till offer var för "ars och äring" och då blir det väl regn och växtkraft samt bra väder man önskar sig? … det gör då de bönder jag känner. I mitt barndomshem skulle man slå den första elden om våren med flinta. Då underförstår man förstås bondeguden Tor som givare av åska och regn vid den tiden på året då axen ska fyllas .. det är ingen skada till att bekänna sig till förfäderna.

I de kända kulturerna kan man dela offret i två stora kategorier. I offentliga ritual tycks man gärna ha offrat vatten och underförstår då det livgivande vattnet/ regnets gudomar … billigt och bra! Enligt tempelfolk var röken av stekt kött gudaspis! Av folket tog man gärna mot livsmedel av bästa kvalitet. Inanna, vattengudinnan och nymånen lär ha blivit arg när hon bara fick ett tjurlår. Annars var det kanske bruk att man offra ben och inälvor eller sådant man inte kunne äta och vi känner till bruket att "offra" benen av björn till Naturmodern. Detta är dokumenterat och trovärdigt, medan fynd av prylar i forntida mossor icke är bevis för offer. Det ska finnas mening och rituell rimlighet i ett offer… det är förstås svårt att respektera dem man satt etiketter på - hedningar - avgudadyrkare - primitiva - dumma - osv. … avgud för vem??? Vist drar det en skiljevägg mellan människor och den kristna broderskärleken, som tappar sitt värde inför Tjuren!!!

De som ristade hade bättre sinne för logik än Medelsvensson av i dag. Logiken kräver att symboler ska vara entydiga och icke ha mer än en betydelse inom en tidsperiod. I praktiken fick man antagligen också synonymer eftersom människor uppfattar olika. Men den nära forntiden är flera tusen år varför det kan förekomma olikheter liksom att geografin innebär olika kulturer skapade i samklang med lokala naturgeografin. Det danska beståndet av ristningar/ symboler är enahanda varför bornholmarna nog får ge sig ut i världen för att förstå sina symboler.

För att förstå dessa symboler måste man ha mer kunskap än när man ska tolka den dubbelyxa vi har i min socken från fjärde årtusendet. Den antyder megalit-idéer även på lilla Dal där monumenten är få. Då kan man resa tillbaka i tiden till Mesopotamien exempelvis och få veta att yxbladen symboliserar ny och nedan eller månskäror och den fördes i procession. Vidare får man då veta att månen symboliserade vattnets kretslopp och speciellt under växtsäsongen förståss. Vi får veta hur man planerade månvarven och skrev det in i en myt som symboliserades med stjärnbilder. I Engelstrup på Själland finns en ristad sten som kopierar då man sår enligt sumeriska myten på ett sigill

I Bretagne, Frankrike finns världens största samling av stenanläggningar allt från stelar, stenrader till gånggrifter från samma tid. De har gemensamt med många andra stenanläggningar att de är orienterade men inte direkt efter solen utan efter solstånd och dagjämningar samt månens extrema lägen. Det är en viktig precisering av definitionen. Man var inte intresserad av solen, men av tidpunkterna dvs. Den fyrhövdade Tiden/ Kronos, Vishnu osv. var egentligen den högsta idolen. I en del anläggningar kan man klart se logiken "gå i jord" som syftar till både månens myt och till sådd.

I de avancerade ritualen sökte man en tidpunkt då banorna för sol och måne sammanföll i en stjärna/ stjärnbild Antares vid denna tid som var den betydelsebärande … att tala om solkult förefaller barnsligt och okunnigt. Månen var en mycket viktigare stegare på himlavalvet eftersom man kunne planera sin tid månadsvis. I regel nöjde man sig med sommarhalvåret och det är därför vi ser sviter med 7 medlemmar/ sommarmånar i vissa hällristningar. Under sista årtusendet får vi också en tredelning som förmodligen kommer från Indien där man ursprungligen räknade månaderna parvis (det sex-ekrade hjulet) men hade tre säsonger dvs. vår Trivalde.

Idéen med processionsyxor med månformad egg kom i början av bronsåldern, men omtalas i sumeriska sånger långt tidigare även i Indien. I Norden delades dubbelyxan och lät varje enskild yxa symbolisera ett kvartal eller liknande. Det finns fler än dessa lokaler som har en yxa för varje kvartal även mot slutet av bronsåldern. Man ser ibland två yxor på en halvårsbåt. Observera att yxan i vänstra bild nederst till höger har en "tom båt" i skaftet vilket indikerar första/ vårens kvartal. Yxan med hunddjuret Rahu är hösten.

Dubbeltecknade linjer betyder "andra sidan / andra av två" där vinterkvartalen ritats med dubbelstreck. Av sommarkvartalen har våren märkts med en tom båt och tillväxtmånaderna med heldragen linje då man är under jord. Ett enkelt fotspår med streck över / oval med streck över betyder "ledare" i hittitisk symbolik och så även i Norden. Det var förstås inte så enkelt att man stod med lyfta armar och åkallade solen för att få skörd. Till båten kan vi söka förklaring exempelvis i Egypten

Figuren är sammansatt av sommaren stjärnbilder. Idén tyck ha kommit från Sumers tidiga djurkrets/ zodiak och är anpassad till tillväxtmånaderna från Lejon till Skytt = hund/ Skorpionen tagg. Förmodligen får vi sätta att Södern inspirerade Norden att använda båtar/ skepp för att symbolisera perioder och vi har en del ristningar med 1 - 4 skepp för året. Normalt var man bara intresserad av sommarhalvårets 7 månvarv och vårmyten för odling. Det genomgående temat i ristningar med båtar/ skepp är för det mesta kalender och tid. Samma bruk har man ofta i Södern. (observera att Djurkretsen handlade om praktisk astronomi och det är något annat än senare astrologi)

På några ristningar betyder en cirkel "kvartal" och som här första, andra, tredje och fjärde kvartalet och detta är en boplatsmarkering. I övrigt är ensamstående cirklar (solar som en del ser dem) rätt sällsynta om man ger sig tid att gå igenom alla våra kända hällristningar.

Går vi däremot till brittiska öarna är cirklar nära nog allenarådande men då som koncentriska dvs. cirklar i varandra och ofta med en stor skålgrop i mitten. En skålgrop betyder logiskt att man genombryter jordskorpan … och vi känner inte till att det skulle finna en stor grop i solen -;)

Ingen hjälp eller mycket lite av Eddans figurer

Man behöver denna ristning från runt 2300 f.Kr. för att inse att förfäderna var rationella bönder och ej krigiska hövdingar som for runt och våldtog och brände bosättningar. Figuren i mitten är en stjärnbild man använde även i Egypten och den markerar midsommar och "Ledaren". Den lilla hunden till höger kallas Rahu i Indien och är egentligen "månens stigande nod" och hör liksom raden av mångubbar till månkalenderns kalkylation. Det finns ett par hackor vid "Underjordsälven där man sår" och man har funnit rejäla skifferhackor i "socknarna " på Dal.

Vi har en del guldbrakteater som dekorerats med masker och indikera Mithraskult och man har hittat nån mask. På en stor grupp brakteater finns Pegasushästen och ofta med tjurhorn eller tjurhorn bredvid. Dessa symboliserade vårdagjämningen sen fjärde årtusendet då tiden då Tjuren/ Oxen var fixstjärna. Även några romerska kejsare bär tjurhorn som symbol för att vara "årman" för romarna.

Kungar, överstepräster, prästkungar stod för världsordningen och kalendern sen den uppfanns. Vi ser det bland annat i sigill från olika kulturer. Men de var beroende av sitt folk. De stod också för den rättvisa fördelningen. Vi har exempel från medeltiden då åkrarna i en by skulle delas rättvist mellan alla och t.o.m. med hänsyn till bördigheten. Ojämn/ orättvis delning är en av de första orsaker till avundsjuka och strider om egendom. Överklassen skulle vara garant för rättvisan och då fanns icke utrymme för att de skulle vara "maffia" och utsugare eftersom de la halsen i pant.

Om det fanns ett mannaförbund av herrar hade de samma "demokrati" inom sin klass. Det fanns gått om plats för det blygsamma behovet av odling och stormännen hade förmodligen ornum utanför bondesamfälligheten. Det är knappast troligt att bönderna tillät herrar att bli allt för höga åtminstone så länge dessa var ett fåtal och utan vapenmakt. Vapenmakt förtar vinsten att "tulla böndernas lador". Detta är några av de samband som får mig att tvivla på teorier om stora hövdingar före känt historia … det sägs att i vikingarnas båtlag rådde full demokrati.

Fyrdelning av landskapet och sedan av egendomar slog igenom i Västgötland medan talet 3 var bas i Östra Sverige. Detta komma från månårets delning i tre terminer. Idéer har alltid en källa och förfäderna använde ofta en gammal princip till nya saker senare.

Denna essä är ensam i sitt slag från min penna och den ska icke förta allt bra arbete som gjorts inom forskning. Det är en massiv kritik av den akademiska forskningen om hällristningar och tolkning av forntiden såsom det speglas i de C-uppsatser jag läst. I dem finner jag en lång väg till att ungdomarna kan sätta sig ned vid förfädernas lägereld och bord och deltaga som en i laget. Att bara peka på fel är sällan konstruktivt, men här gäller det den grundläggande attityden, att kunna mötas på samma nivå utan förutfattade meningar och teorier i skallen.

Juli 2007 BH