Stenars språk

Det finns ett språk i de forntida stenbumlingarna om man ger sig tid att leva sig in i deras vardagsproblem. Ett annat men lika evigt finns i de samtida ristade/ målade symbolerna och bilderna. Den ger en bild av hur men tänkte och ytterligare en dimension av stenars språk

Alta, megalit, manipulerade stenar, Nämforssen, Medelpad, Sommen, Karelen, djed-pelare, Årmannen, Horus, dubbelfalk, ripa, liggande ripa, liggande höna, trefot, tripod, enfot, gudabord, Kolahalvön, Skabersjöviet, parsten, domarring, Isis och Horusbarnet

Amtmannes | Alta | Medelpad | kulturstenar | Egypten 4:de årt | Essäer |Index S | hem |25 jul -2007

Tidens kvadratur fältet Ole Pedersen vid Alta ca 4000 BC, även vid Amtmannes förekommer ett kors med två sidor förbundna till ren och uttrycker årets fyrdelning. Renen bör vara vårdagjämningen och nästa är en kvinna i födande ställning och passar väl in på Jungfrun.

Detta är en komprimerad essä om ändamålet med att resa megalit och manipulerad sten syftade till. Ovanligt nog används perspektivet Nordkalotten där det är enklare att se de klara mönstren. För att fånga forntidens viktiga ting är det lämplig att börja med denna tidsros som tillsammans med andra motiv binder folket i norr till folken i söder.

I klartext de hängde med fast här var det Himmelsrenen som var ledaren för renfolket. Andra följde Älgen och det gör våra jägare än i dag ... i söder följde man Hjorten. Många följde en stjärnbild med djuret bakdel i Orion och hornen i Cassiopeja. Bilden visar att den nya ritualastronomin också nådde Lappland ungefär samtidigt som den kom i bruk i söder. Att kunna reglera sin tid var lika viktig då som nu.

….….

Egyptiska skepp seglar på hällarna i Tröndelagan. I mitten ett papyrusskepp från 4:de årtusendet och tillhöger typ havsgående med åra i aktern

Under fjärde årtusendet var Elam och Sumer möjligen en dominerande klass på flera ställen längs Nilen att döma av de fynd vi har hittills. Den mytiska bilden vid Leirfall Tröndelag associerar till Elam men kan lika gärna ha kommit via Egypten

Denna lilla kvadrat visar att man under tidig stenålder vid Alta, Nordnorge tänkte sig ett fyrkantigt himlavalv. Bland megaliterna finner man åtminstone ett par kvadratisk stenar

På Åmey, Rogaland finns en tydligare kvadratisk modell som för tankarna både till en sumerisk modell och till ett rombiskt gulbleck från Stonehenge. Vi kan inte förvänta oss att våra förfäder hade vår syn på saker och ting. Vi brukar inte vara så noga när vi formulerar oss och säger det "det hörs skvaller från alla världens fyra hörn" och vi anger riktningar efter fyra hörn. Om himlavalvet är kvadratiskt har ingen betydelse bara vi är konsekventa.

Här har vi flyttat till Nämforssen, Ångermanland och här är Älgen ledare.

Man orienterar hur man står mot himlavalvet och de fyra kvartalen. Det finns många hällar där man stått och orienterat sig genom att stå vänt mest mot sydväst men också mot söder och öst. Sen kollar man vilka stjärnbilder man har i de olika kvadranterna. Om man står på samma ställe varje kväll ser det ut som om stjärnbilderna roterar runt och man har minnesregler för hur det ser ut till varje tid.

Fotspåren och deras logik känner vi från Dal men de förekommer överallt i Norden. I hela Gamla Världen räknade man i halvår och året började i de flesta fall med vinterhalvåret, men det finns också mycken symbolik med kvartal i hällristningarna. Det betyder att en cirkel eller korsade cirklar betyder kvartal och än halvår. Det symboliserades senare som en pelare med ansikten i fyra riktningar.

I senare ristningar i norr ser man långa stavar med älghuvud ibland i par och ibland två par. De motsvar säkerligen de stavar med "bronsyxa" man ser runt 2000 BC i Skåne och som finns verkliga i brons och vilka då symboliserar 2 eller 4 kvartal. Detr finns tillräckligt många varianter ristningar att man ska se i synnerhet säsongens symbolik. Det antyder då årstidfester vi känner från den högkulturella världen.

I fortsättningen tar jag talande och typisk bilder från Medelpad, Sommen och Karelen. Man kan kanske se 20 olika typer, men förmodligen är en del varianter så att man får ett kärna på ett halvdussin olika plus rad och fyrkant vilka tydligen indikerar ordnad ritualplats och kan vara av olika ålder än de manipulerade stenarna

När jag för många decennier sen skrev om medeltidens landskap försökte jag vi skrivbordet att analysera mig till krav på en bra plats att bo på. Det är förstås mycket säkrare att jämför med folk som är närmare det ursprungliga och i folkminnet har de naturliga kraven på en säker boplats. Här tar jag exempel från Baffin Island, NW Canada. Listan påminner oss om att redan de tidigaste förfäderna behövde vara rationella med krav anknutna till verkligheten …. Där magi inte gör nån nytta alls.

"Inuiterna sökte 'inigijuminaqtun' uttalas.. inigi -yumin - aqtun och ställde följande krav:

I Norden har förekommit ett fåtal klart skulpterade rest sten med människohuvud förutom de med tre eller fyra ansikten för "åldrarna" = årstiderna. Det är den synliga formen av "baetyl" som användes överallt i Gamla Världen för att representera idoler i tempel eller en lokal idol utomhus. I sent språkbruk omnämns de väl oftast om stele/ sten alternativt bautasten, men påle av trä gick förmodligen lika bra. Innan vi går vidare låt oss titta på Jacob Fellman som kan sägas var kyrkans etnolog i mitten av 1800-talet. Men hans bok utgavs inte förrän 1906.

I skogsmarker helgades åt gudarna ej allenast berg, hällar och jordfasta stenblock, utan äfven lösa stenar, som ändamålet upprestes. Lapparne gjorde sig väl gudabilder af såväl trä som sten, men de voro dock i själva verket stendyrkare. Stundom utgjordes gudomligheten af en större, mörkare sten undertill, och en mindre, hvit sten hvilande på denna.
Vid Langojavre i Enare har jag sett två stenar, som gemensamt utgjort en afgud. Af dem var den ena inemot två alnar lång, en och en half aln bred samt grå till färgen, den andra hvit, af ett menniskohufvuds storlek. Den ligger på den större. ….

(AFGUD för vem? Det beror alltid på vilken sida av gärsgårn man står !!!)

Det är kanske inte så märkligt att han som prästman lät bli att jämföra med Bibelns landskap som berättar om liknade rituellt landskap i Levanten när Bibeln skrevs. Det var likadant i Norden långt fram efter kristendomens införande och i Lappland bevarades det längst … se Exodus, domarring, fotpall, altare … Det finns ingen anledning till att på 2000-talet använda nedsättande ord och meningar om det forntida Nordkallottens folk.

….

En Årman från Kolahalvön och typen förekommer överallt till höger 4 meter hög från Sommen … tryck för större bild

Förmodligen kan man slå samman de lodräta och lätt sneda stenarna till samma grupp. Det är lättare att få ett stabilt läge om man stöder den med mindre sten än att få ena ändan av en natursten att bli stående. Vid Sommen utgör dessa 11 av 100 och motsvarar kanske byars pelare. Man kan jämföra med egyptiska sneda djed som restes och med Västeuropas stående sten från fjärde årtusendet

Det finns ett danskt ortnamn Stenlille som antagligen skulle påminna om Lille Hans runt 6 maj och viktig för jordbruket. Förmodligen är det samma idé bakom Frösten och engelska Maiden Stone. I Egyptens tidigare vår reste man sin djed-pelare i början av februari som tecken på att säden grodde. Det finns också en symbol med en fågel på en pelare och det är då Horus-falken som övervakare av säsongen med Thot som skrivare av tid och skörd.

En sista beskrivning finner vi i Biskops Saga från Island där den första kristna biskopen visar förakt och oförståelse för den gamla kulturen. Egentligen begår han "majestätsbrott" på samma sätt som munken Wolfred som välte ett hov i Birka och stenades till döds för sitt brott mott världsordningen.

Åldermannen på tinget visade en speciell sten och kallade den Årmannen och försökte förklara vad som menades med den. I forntiden räknade man egentligen skördar medan biskopen kanske tänkte på kyrkoår. Det var kanske svårt att förstå bildspråket. Den latintalande Biskopen hade makten och kungen bakom sig visade ingen förståelse. Enligt legenden drog han korstecken över stenen och den krossades i två halvor. Den tidiga kristendomen sysslade mycket med mirakel och synförvändning. Kanske han hade något trick? Men det är en god metod att försöka vända 180 grader när man ska införa något nytt … Jag funderar över det när jag ser kluvna stenar ute i markerna vid forna heliga platser.

Det är också "Svarta Stenen" man kan finna tidigt i Negewöknen ibland framför ett altare. Hettiterna började använda utformade stelar och har ett speciellt skrifttecken för lokal idol. Om vi drar trådarna bakåt är det egentligen falken Horus = Tiden och ledarsymbolen som fanns i alla ordnade samhällen. Det var namnet för ledaren ansvarig för skörden som senare kallades "farao", men symboliken utvecklades redan under fjärde årtusendet och var färdig när dynastierna började runt 3000 BC

Egypten runt 3250 BC med starka influenser från Mesopotamien visar vad som skulle bli Egyptens officiella symbolik

I mitten finns två olika fåglar och den på tredelade cirkeln är "tidsfågel" för månräkningen medan den andra är för det fyrdelade solåret. I det subtropiska bältet är det lämpligt att dela i tre säsonger när man utnyttjar växtligheten dvs. översvämning, odling och sommarhetta. Man tycks ha haft två tideräkningar vilket kan verka förvirrande. Tredelningen följde månens och naturens gång medan fyrdelningen följde solåret.

Från samma tid har man hittat framställningar med Dubbelfalken hela vägen nedför Nilen t.o.m. i södra Levanten. Det tyder på att åtminstone i vissa kulturella avseenden hade man samma typ av tvådelad kalender. Men vi ser det samma överallt i Europa och Gamla Världens symbolik där man normalt var mest intresserad av säsongens 7 - 9 månvarv. På vad som blev palatsportal/ symbolisk port ser vi den traditionella Horus. … Se ordförandeklubban

….

Till vänster kam från Finnmark, till höger Naqada 4000 - 3600 BC Egypten

I Finmark finns fynd av kam med handtaget utformat som långhalsade fåglar med näbben mot varandra. Den associerar både till Egypten och till en kam från Gullrum, Gotland man menar är import från Elam. På en del ställen finns ristningar med par av män med lång standard som slutar i älghuvud. De kan jämföras med män med yxor på stav i Skåne exempelvis. Där framgår det att fyra män med yxa symboliserade kvartalen. … En av fåglarna från Egypten får mig att associera till ripa

Av totalt runt 700 bilder finns kanske en procent stenar där man skulpterat ett huvud. Sen finns ett odefinierat antal som kanske är menade som ripor och det gäller speciellt de enfotade bumlingarna

Det är kanske en halvårssten och symbol för ripjakten. När man ser film från Kola ser man nu och då en flock ripor. Det var säkerligen naturligt att välja en liggande ripa som symbol för en period av året. Den isländska tidiga lagen kallade Gragas = grågås och är ett exempel på vilket sätt man valde namn. Kanske det syftar på lagtinget om hösten? Ofta valde man en känd detalj för att symbolisera viktiga ting och åstadkomma en komprimerad minnesregel. Tidiga scripter blir ofta rebus.

I Stockholm bor 80 % av landets höjdare och för dem är det naturligt att åka till Norrland på ripjakt och skjuta några buntar ripor för frysboxen med moderna automatiska gevär. Lite bryr de sig om vad naturen tål där naturfolk tullar överskottet och inte mer annars skulle det inte bli återväxt.

Efter vad jag förstått var jakt för forntidens folk något man anpassade till när de olika bytesdjuren "gick till" eller köttet var som bäst. Forntidens Djurkrets på himlavalvet berättar egentligen om årets olika skördar i naturen. Odling tycks vara den sista som tillkom för kanske 6000 år sen då man systematiskt började använda måne och stjärnbilder att reglera året under säsongen. Odlarna har sin tid och därför ser vi säsongssymbolik och att året var delat i två halvor. Månåret måste anpassa till solåret och därför ser vi 11 inskjutna dagar i gapet mellan halvår.

Här måste man avfärda att allt från populärskribenter till Riksantikvarien använder begreppet liggande höna därför att de tycker en stenbumling uppallad på tre stena liknar en liggande höna på ägg. För det första enligt arkeologerna kom hönan sent till vår fauna och för det andra finns det 12 - 20 olika former av uppallade stenar. Trefoten / tripod är närmast ett undantag men en grupp som syns och estetisk tilltalande för arkeologer som älskar högkultur.

Bättre är att använda 1 - 5-fot eftersom det finns en variation i uppallning, men enfoten är entydig ytterst vanlig med 72 % vid Sommen. Kanske det var lättast att göra en enfoting genom bara att lyfta ena ändan med hävstång. Samtidigt visade man att det är en kulturell sten och inte en ensam betydelselös bumling … lyften imponerar även på mig.

I praktiken vill det gärna bli att "liggande höna" skymmer alla andra former av monument samtidigt som det skymmer den forntid betydelsen och användningen. Det är grov missaktning av förfädernas genialitet också. Därför kallar jag det amatörmässigt.

I mina essäer har jag tagit upp detta på många ställen efterhands. Sommen-områdets mäktighet finns mer detaljerat på "Kulturstenar"och Dottemars tassemarker tar upp området vid Ånge. Här integreras Nordkalotten ristningar och Karelen och speciellt Kolahalvöns monument med övriga Norden. Från Kola har jag mycket material och kan få en bättre överblick även om det ofta är så att jag skulle vilja se utan för bilden. Men jag tycker mig skönja ett mönster som kan förklara stenspråket.

Här får anmärkas att monumenten förmodligen tillkom under några tusen år, men utvecklingen är omöjlig att fånga utan tekniska dateringar. Sen får också påpekas att årsmedeltemperaturen under 3 - 4:de årtusendet var några grader högre och att man funnit sädespollen långt upp i Norrland under tredje årtusendet. De klart rituella dös/ trefötter vill man gärna förbinda med odling och gå-i-jord-ritual

Ytterligare ett faktum är att moderna DNA_kartläggningar visar att folket i Norrland och skåningarna har tillsammans en unik mtDNA (möderne) som bara finns inom de områdena. Detta kan förstås tyda på att kultur vandrat norrut från Skåne i takt med issmältningen. Jag kan gärna använda begreppet same om jag viste att det var samer på den tiden.

Däremot drar jag mig för att använda det akademiska shamaner och shamanbälte norr om Tullarna. Det är en teologisk teori så gammal att den tas för vetenskaplig sanning. En sådan okunnighet vill jag inte förmedla och isynnerhet inte när jag här visar att megalit/ storstenskulturen har en utlöpare från Västeuropa till Kola.

….

Trefot från Vottovaara, Kem vid Vita Havet … tryck för större bild som också är en miljöbild. Till höger vacker sten från Sommen

Det är för lått att bli hemmablind om man stannar inom ett område. Ser man vidare använde våra förfäder generellt stenar i sitt symbolspråk för att med stenens evighet bevara sin samhällsordning. Vi känner bäst sydvästra Europas mäktiga gudabord, men till formen skiljer de sig icke Nordeuropas tripoder. Norrut står de nästan alltid på berggrund som symboler för nånting.

Ende skillnaden i söder är att vissa av de stora hade så stort rum i sig att det kunne användas som tempel under jord. De ersattes av gånggriften som är ett klart underjordstempel. Det är naturligt om Västeuropas odlingstrakter la ned mycket arbete på att visa att de äger jorden. Gånggrifterna är den bästa symbolen och var oräkneliga på stenåldern.

Min ryska vän Vyacheslav Mizin har deltagit i ett team som undersökt 12 områden i södra Karelen, vid Vita Havet och på Kolahalvön. Han sände mig två CD med 537 foton och en timmes DVD. Min vän Göran Dottemar från Ånge skickade sin CD med 443 foton varav kanske 100 är klara forna monument. Dessutom har jag ett dussintal bilder av valda bilder av Sommenområdets 100 monument.

Allt detta gör det möjligt att se att dessa monument hör till tidiga megalitåldern och man kan integrera dem med hällristningarna för att få en uppfattning om meningen med dessa. Stensymboliken är mycket lika inom dessa områden. Vi kan fortsätta söder över till Gotland, Dalsland, Sommen och ute i markerna kan man säker hitta många fler. I Ångermanland har man nyligen räknat ihop till ett 40-tal efter att ha funnit 11 i ett naturreservat.

Man kan kalla den en tidig dolmen/ dös trefot/ tripod med ett beskrivande ord. Det är en mini-variant av de stora "table" = gudabord i Sydvästeuropa. Ur sumeriska texter finner vi att Nymånegudinnan = Vattengudinnan drack skördeöl vid sitt bord i Lejonets tecken. Gudar behöver förstås rejäla bord för att skilja sig från människan och de avbildas ofta som jättar. Folk satt antaglig på golvet med kanske en slags bordsduk framför sig. Från Balkan finns exempel på dockmöbler som gott går hos oss. Vi vet helt enkelt icke om man använde möbler.

Trefoten minskar i storlek ju längre norrut man kommer från Portugal, Bretagne och Cornwall med de största. I Danmark står de på hanterliga bumlingar men även ministorleken förekommer. Skabersjö-viet visar att många antagligen stod i ett vi = anläggning för vårdagjämningen och symbolisk nedgång i jorden. Liknande kan man skönja vid Blacke-blocket i Vellinge vid Stockholm där stensträngar syns fortfarande. Jag skulle behöva surfa mer för att komplettera listan av enfotingar och trefotingar. De är många fler än jag tar upp i Sydsverige.

….

En enfoting från Kola och en annan från Sommen

Exemplet är vald för att illustrera att det tycks ha varit liksom en sport att trotsa tyngdlagen i många monument. Det kan vara resta pelare på högkant såsom den längsta 4 meter vid Sommen, men ifrån Karelen finns inga mått. Andra bumlingar är placerade över en kant eller så har man placerat stenen på ett lutande plan. På sitt sätt var det människans kamp mot naturen och ett bevis för vad man mäktade.

Arkeologer och amatörer brukar lyfta fram trefotingen/ tripoden som den ende modellen. Vissa arkeologer menar att enfotingen är skräp - åtminstone i Västsverige finns en sådan tradition. De uppträder ungefär som Göteborgspolisen som bara ser vad de vill se. Min lilla statistik av monument runt Sommen visar att endast 18 av 100 är tripoder, medan 72 av 100 är enfotade och tillsammans med 11 resta pelare utgör de det normala i området. Det finns ytterligare 4 varianter som är undantag, men kan räknas till de enfotade.

En slutsats är att många drar slutsatser ur tyckande och vad de ser, istället för att undersöka och göra sann statistik man kan bygga slutsatser på. Man måste på peka att Enfotingen är den vanligaste och den uppmärksammas icke av arkeologin

På Kola var det vardagsmat att handskas med stora bitar såsom en val

Vi på Dal har ett par av typ låg trefot varav det ena upptäcktes nyligen i samband med att man projekterar för vindkraft Lianeåsen, Töftedal. Där finns också en enfoting dvs. block uppallad i ena ändan. På sina ställen i inom Skandinavien - Karelen finns många monument inom ett område. Det har kanske varit stora samlingsplatser och kan jämföras med Carnac, Bretagne och Wiltshireslätten, S England.

Vi kan bara spekulera i att de blev en mani eller att varje familj ville ha sitt eget monument. Förmodligen hänger det samman med den lokala viljan och möjligheterna att göra ett "vårmonument". Det var förstås ett lokalt styrkeprov som också gav självkänsla åt folket på orten

Här får vi bygga vidare på idéen att olika typer monument var minnesstenar för olika fester under året. Det vet vi med säkerhet från storkulturerna i söder, medan vi i Norden får nöja oss med fragmentariska bevis. Tiden är ett abstrakt fenomen och det är icke helt enkelt att förklara vad tid är i våra dagar. Det var en "genialiskt knäpp" när man kom på att man kan säga "tiden går" och sen kunne binda till himlakroppars skenbara rörelser. Det räcker att hur det ter sig framför våra ögon.

Sentida nyfikenhet vill veta hur det fysiskt fungerar, men sen har många tappat förmågan att använda den gamla stora klockan. Kyrkan binder dock ritualåret till vårdagjämningen på samma sätt man gjorde då man "gick i vi" efter första fullmåne efter vårdagjämningen för 5 - 6000 år sen.

Med Egyptens symbolik kan vi då se tre viktiga monument. Ett för varje halvår och ett för säsongen. Halvårets symbolik går lätt över till monument i par. Nu har vi kommit så långt att vi kan göra möjliga tolkningar av andra monument som kan ha samband med tideräkningen

….

Medelpad till höger står på en förmodad hällkista/ gånggrift och Karelen till vänster

Denna parsamhet kan hänföras till odlingskvartal eller halvår. Runt 2000 BC och framåt ser vi att kvartalen representerades av en man med ritualyxa. Men par var också symbol för broderskap och samarbete där vi ser att odlare och avlare enades om brödrabo. Dessa parstenar ligger ibland nära varandra och det kan finnas en liten sten mellan dem. I andra varianter ligger de längre från varandra och blir det för långt är det svårt att se om de hör ihop. Men det är säkert att parsten var en viktig typ. I Ånge finns ett halvdussin av typen.

...

Tidig bronsimport av ritualyxor Skåne … Älghuvudstavar vi Alta i samma komposition och även vid Nämforssen finns par av män med älgstavar

På Kola är en del områden rena stenparker där det är svårt att från foto avgöra om det är monument eller fri bumling. De står så tätt att det inte altid går att avgöra om monument hör ihop. Det finns ett halvdussin varianter av sten i par eller komposition.

….

Kluven rödmålad sten Ånge, Medelpad

Att stenen är rödmålad betyder förstås att den är rituell. Möjligen offrade man i skrevan. Förmodligen ska man förbinda den röda färgen till skördetid och början av andra halvåret som symboliseras med "2" = andra.

….

Kluven sten från Kolahalvön och en från Ånge

På de kluvna stenarna har man oftast fyllt med en eller flera mindre sten. Även i bergskrevor på toppar/ klackar har man satt in sten. Kanske det betyder de 11 dagar man skarvar i för att jämna ut med solåret. Denna "rest" ser man i många hällristningar. I myten är Vintergatan dödsfloden Styx där den rinner ut efter Skyttens bild. Platsen är också årets slut och höstslakten där vi ser symboliken på Högsbyn 06.

Det är möjligt att det finns en sådan kluven sten i mina tassemarker. I varje fall finns någon med en lös flisa. Typen är lätt att överse om den icke finns i närheten av exempelvis en tripod såsom "Jättens bord" Jakobsberg, Näshult Södermanland. Säkert kännetecken bör vara att det finns sten placerade i skrevan.

Enligt sentida folklore offrade man i skåror och bergskrevor. I kyrkan kom man lättare undan med att offra vatten. Ibland var offret säkerligen också praktiskt att när man ändock skulle steka och äta en ren kunne man lika gärna offra något ben åt Rådaren. En del av dessa monument ligger på forntida samlingsplatser eller vinterboställen.

….

En Årman som lever än från Linköpingstrakten. Till höger från forna klosterön Valamo, Ladoga som har en hel uppsättning av varianter

Man kan säga att de kluvna stenarna består av tre delar. Här har man satt de tre delarna på varandra och själva formen har många varianter där en del är två större stenar med en liten på toppen som kanske är "skarvbiten". En liten sten förekommer även på trefot och enfot eller andra tydliga ritualstenar. Det är lika överallt.

….

En rad med 7 stenar kan betyda 7 sommarmånar Kolahalvön

Här på östra Dal har vi 7 stenar i domarringen. Ofta förekommer de i par liksom våra hällkistor. Det vittnar sannolikt om en delad by mellan odlare och avlare. I Karelen ser vi också enstaka domarringar varav en med 12 stenar och nån enstaka fyrkantig harg där alla har funktionen av samlingsplats vid ritualen.

Den har omnämns av Olaus Magnus från 1500-talet (Kapitel 31):

… finnes ute på slätten en stor stenhäll, befolkningen sedan urminnes tid kallad MORA STEN, som i en krets omkring sig har tolv jordfasta, något mindre stenar. Och själv något upphöjd över jorden genom underlagda, kilformiga stenar

På Dal har vi antydningar om att "socknar" fanns redan under tredje årtusendet. Den uppallade stenen är säkerligen från stenåldern medan kalenderkretsen med 12 stenar kan vara senare. Det är inte den/de Morastenar som bevaras som kröningsstenar och som morabönderna slog sönder enligt Peder Svart. Bönderna ville inte ha nån som spelade Allan ovanför dem.

Men originalstenen kan ha haft samma funktion under en tid som fotpallen. Jag har anteckningar om fotpall från Ryssland till Irland, där den stora stenen var som en talarstol. Ibland högg man in djupa fotspår som skiljer sig från hällristningarnas textsymboler. På Dal har vi fotspåren på Laghällen som kanske haft samma funktion. Låt oss med ett klipp från Aberdeen påminnas om att stencirkel användes för att markera plats för lokal byalag lika väl som för ting av olika storlek.

I Aberdeens Chartulary av 1349 finns en notis om att ting hölls vid Stående Stenar i Don Valley, "apud stantes lapides de Rane en le Garuiach," när William de St. Michael var åtalad för egenmäktig tillskansning av kyrkans egendom. Och återigen i Chartulary of Moray en egendomsrätt hölls av Alexander Stewart, Lord of Raden med son Robert II. Vid de Stående Stenarna för Rätt och Lag, "apud le standard stanes de la Rath de Kinguey."

Endast när vi förstår förfäderna seder och bruk kommer vi dem nära. I Gamla Världens samhällen utan dokument och arkiv var "stenspråket" bundet till stenens evighet och fanns där under årets gång. Egentligen finns den officiella symboliken och manifestationen kvar i våra offentliga lokaler och i kyrkorna.. Skillnaden är utförandet som intensifierades när det blev tillåtet att avbilda idoler… Se för mer under "domarring, Exodus, fotpall, altarsten"

Vi får ta itu med en villfarelse som är lika gammal som att man säger solen går upp och ner, men den är oskyldig. Däremot om man kallar en korsad cirkel för solcirkel har den ingenting att göra med solen direkt utan med Tiden = Året och man delar det årliga solvarvet i fyra.

Men sen har vi alla stencirklar som folk vill hänföra till solkult. Där har eftertanken stannat hemma. Stencirklar är delade efter månvarv allt från de tidigaste 56 fortnights, 27 naksatras = månens hem till våra års och halvårscirklar. Sen hamnar man fel och börjar tala om solkult, där väl ingen är så korkad att han står och tillber solen och blir solblind. Och till vilken nytta eftersom solen inte förstår svenska … nej folk följde Månen = Tiden.

Vid Leirfald visar man hur Tre Barnsbördens Gummor kom med ett följe av 12-13 mångubbar. Här är det Inannamyten i tappning från Lappland.

På denna bild ger Nymånegudinnan sitt vatten och säd genom skålgropen till jorden som ofta symboliserades med en orm för växtsäsongen dvs. Hydra på himlavalvet. Dessa följen med 7 - 8 förekommer på många håll i Skandinavien och även i Alperna och det är växtsäsongens månvarv. För året har man på många håll ett följe med 12 - 13 "mångubbbar". Den trettonde är egentligen 11 dagar och skarvas i vid Ramadan för att de ska gå jämt uppmed solåret.

På den stora ristningen vi Bergsbukten, Alta finns i början av säsongen en rad på 7 "liggande gubbar" som avslutas med en pojke. Tack vare landhöjningen har man kunnat datera ristningar efter höjden över havet. Traditionen var att man ristade nära vattnet och flyttade ned med landhöjningen. Därför vet vi att Altaområdets rituella ristningar följer utvecklingen i den praktiska astronomin i söder.

Vid Skärvången är det "Mor och Barn" och man kan associera till Isis såväl som till Demeter: Kolla händerna som grabbar mellan 2 och 3

Största svårigheten är kanske att inse att vi haft i kulturflöde från Egypten och Mesopotamien redan under fjärde årtusendet. Tröndelag och norska västkusten ger oss de fragment vi behöver med ristningar av tidiga egyptiska skepp och den sumeriska fyrkantiga himmelsmodellen

….

Det finns många kompositioner som kan tolkas som Mor och Son = Isis och Horusbarnet

Till höger ligger stora stenen nära vatten. Det associerar till Hällbild 06, Högsbyn där vi ser "dottern åka på underjordsfloden" dvs. det är utsädet. Vi känner till mor och dotter i mytologin bl.a. Demeter och Kore.

Arbetet med denna essä har visat mig att det finns mycket, mycket att upptäcka i markerna. Jag har surfat för att se vad som finns utanför Medelpad, Sommen och Karelen och det är nog mycket. Det kan finnas trakter med många monument , men annars är det den normal tripoden/ dolmen man uppmärksammar. Jouni har en gedigen litteraturlista som döljer många okända monument, men kanske icke uppmärksamma de nya typerna.

Jouni Tervalampis sajt är ett exempel med mest dolmentyp och svårt att överskåda eftersom vi bara når de som finns på Internet. Men generellt sett har man icke uppmärksammat de 7 typer jag här tagit upp som grundläggande. Det kan förstås finnas fler såsom fotpall som är sten med djupt fotspår. I de stora materialet från Karelen kan finnas fler varianter, men frågan är om det varit variant i funktion

Denna korta kavalkad berättar att Nordkalotten följde tideräkningen och årsdelningen vi känner från söder. Vi behöver det när vi tittar på de manipulerade stenarna inte bara i norr utan i övriga Europa. Nu är vi redo att titta på all stensymbolik i medvetande om att man ville fästa sitt ritual i den eviga stenen eller som hällristningar/ målningar i berget/ stenen.

I mina tidiga essäer har jag försökt skilja på egyptisk och elam-sumerisk influens. Men när det gäller fjärde årtusendet är det onödigt eftersom Elam-Sumer hade en kraftig närvaro i Nildalen. Kanske de varv en härskande klass i början och vi känner till en strid i Nildeltat mellan sumerer och infödingar och andra små tecken.

Det är bara marginella skillnader i fruktbarhetens symbolik och astronomin eller himlavalvet var sig lik överallt. Ovan beskrivna halvårssymbolik är liknande överallt skillnaden är att man fick anpassa säsongen till det lokala klimatet … och ripor finns väl icke i Egypten? -;)

Får ändock slutar svagt ironiskt. Området jag berör ligger ju till stor del inom det akademiska shamanbältet. Därtill pratar de ju icke svenska och av gammal hävd är finnar och samer trollkarlar … tänk jag har mött nån svensk som frågat om jag kan trolla. Jag ska belysa frågan med ett par klipp ur verkliga livet:

Först om en klurig häradsnämnd från Västergötland. In för rätten kom en Jöns Klockare beskylld för att ha satt ont i boskapen. Häradsnämnden frågade Jöns "Kan du trolla"? vartill den enkle och beskedliga mannen jakade. Nämnden blev förstås lite nyfiken och ville lära sig konsten. Man bad att Jöns skulle göra en demonstration. Det kunne ju alltid vara bra att kunna nån gång.

Jöns bad om en kyrknyckel och Davids psaltare, vilket han fick. Sen ritade han namn och mystiska tecken på nyckeln och läste långa ramsor på "svensko och bondlatin" ... men se den gången lyckades det inte!

Det finns hur mycket som helst på Internet där folk försöker inbilla oss att våra förfäder höll på med trolldom, magi och mystiska galdrar. De är inte så klipska som nämnda häradsnämnd att de frågar FUNGERAR DET??? Det är helt klart att i en realistisk värld fungerar ingenting med magi. Och hur bevisa det när folklorens källor i allmänhet är tidigast från 1700-talet och man inbillar sig det om en tid 1000 år flera år tidigare. Jag väljer att avvisa att tala om schamanism och primitiva förfäder …. Även de som pratar obegriplig finska

Biskop Brynolf med rötter på Dal skulle beatificeras och upphöjas till helgon. Då måste man skriva en helgonlegend och kravet var att den skulle innehålla minst två mirakel. Han märkliga förmåga var att kunna uppväcka från de döda. Vilket han gjort två gånger och sen gav han sakramentet så att återdöden kunne inträda. Scenen är förevigad i altarskåp från medeltidens slut bl.a. i Fryksända kyrka, Värmland där man ser två män vid den allsmäktiga prelatens fötter.

För den tidiga kyrkan var mirakel ett vanligt verktyg som synförvändning. På Brynolfs tid fanns redan många skribenter som skrev sin version av "Edda-tiden" och efter vad jag ser skarvades det friskt. Hela tiden är det frågan om Häradsnämndens metod att avslöja om det fungerar. Numera är allehanda utövare så skickliga att de sällan råkar avslöjas … när man ger sig in i forntiden får man undvika de dimmiga dagarna -;)

Några URL

Från Dal Lianeåsen

http://www.riokultur.se/arkeologi-lianeasen.html

Dottemars Tassemarker kommenterat, beta

http://www.catshamans.se/albums/dotkom/0kom.htm

Sommen kommenterat uppallad sten

Karelska sidor på engelska

http://www.perpettum.narod.ru/arcticmegalith.htm

http://www.perpettum.narod.ru/seitamegalith.htm

http://www.perpettum.narod.ru/plasepowerspb.htm

http://perpettum.narod.ru/summary.htm

http://heninen.net/seid/english.htm

http://www.onego.ru/win/pages/vottovaara/english.htm

http://heninen.net/vottovaara/english.htm

Karelens moderfil laddar på 3 - 4 minuter och de bildtunga filerna är långsamma. Under rubriken "Megalith" finns bilder från olika områden. Det är tyvärr på ryska och man kan sen finna en massa andar filer med bilder från Karelen.

http://perpettum.narod.ru/2005.htm

Jouni Tervalampi har en stor länksida med mycken litteratur oc till stenbumlingar i Mellansverige, men jag har icke hunnit surfa allt än

http://medlem.spray.se/jaaaaa/LiggandeHonor.html

Fantastisk sajt om Koreas och Östasiens megaliter men även en översikt över de globala. Tryck på den lilla pilen nederst till vänster för att växla mellan typer

http://myhome.shinbiro.com/~kbyon/dolmen/dolmen.htm

.

Ikpik Journal:

http://gsc.nrcan.gc.ca/baffin4d/proj/p26_e.php

Ethnogeography in the Piling Lake area of Central Baffin Island

.

Ritual calendar of euro-asian nomads

http://haldjas.folklore.ee/folklore/vol31/bekbassar.pdf

Nyssanbay M. Bekbassar