Kan hällristning tolkas

Hällristning, kontext/ sammanhang, fottecken cirkel, korsad cirkel, årscirkel, tidskepp, månsvit, årssvit

Fötter och skålgropar är de vanligaste tecknen i markerna och ibland obegripliga streck och i bästa fall något som ser ut som ett skepp. Det är svårt att se att de ingår i ett gemensamt skrift/ bildspråk från Alta i Nordnorge till Bornholm i söder. Kan ristningar tolkas? Svaret är både JA och NEJ och vid JA varierar det mellan de självinlysande och sannolikhet till kvalificerade gissningar.

Nån gång under 80-talet upptäckte jag vid besök en liten sträng av begriplig text jämfört med tidig sumeriska och minoiska på Laghällen i Högsbyn. Ganska snart tog jag steget från att vara betraktare och bara se cirklar, fötter, skepp till att stiga in i bilden och bli bekant med forntidens folk. Den viktiga frågan var hela tiden "Varför" och det leder till att man får grepp om orsaker. Min Ödesgudinna ledde mig hela tiden från fråga till fråga, från svar till svar … verkar inte som hon vill pensionera sig.

På den vägen är det att jag fick leta efter förklaring/betydelse till varenda symbol. Det räckte ej att leta lokalt och regionalt utan jag fick leta i Södern och friska upp vad jag viste om myter och samhälle. Där arkeologerna icke kartlagt forntidens praktiska astronomi fick jag själv arbeta. Jag fick även leta efter förfädernas verklighetsuppfattning och söka modeller i de kända kulturerna. Kulturerna var överallt mer likadana jordbruks kulturer än den bild TV förmedlar om Mellersta Egypten.

Nu ska man icke tro att man omdelbart kan tolka en ristning även om man pluggat mycket om dess innehåll. De flesta ristningar är fragmentariska förmodligen därför att samtiden viste vad de innebar. Därför utgår jag ifrån en del kompletta signatur- ristningar och är öppen för att det finns många varianter. Blomstringstiden är mer än 4000 år där en del vill begränsa det till den livliga högbronsåldern. Men vi måste börja från början för att få med alla delar och förstå utvecklingen. Till varje tid har människan tusentals år av historia bakom sig.

När man forskar i forntiden finns alltid osäkerhet om forskningen hittat allt och tolkat allt rätt ... beaktar man hela området. När jag började la jag en förmögenhet på att kopiera. Med Internet är det lättare att få global överblick och följa med samtidigt som materialet växer mot kaos. Man kan jobba väldigt snabbt men är alltid beroende av om man kan hålla frågans område i skallen. Man gör det icke bättre än sitt material och man måste ofta kompromissa för att få nånting färdigt.

Som fri forskare kan man tänka i helhet och behöver inte stanna inom avgränsade områden. Om hällristningar är man tvungen att kunna allt inom forntida universum. Man kan icke kalla det religionshistoria utan måste se des början som en kanonisk världsordning. Det är därför jag kallar det idéhistoria och innefattar alla kulturyttringar i forntiden. I Norden finns icke mycket att välja på där stenbumlingar och hällkonst står till buds. Artefakter är ett komplement och modern grävteknik kommer att vidga bilden

Ofta glömmer man att den civiliserade kulturen börjar med stenbumlingarna/ megaliterna och de började användes att manifestera året och dagen för mer än 9000 år sen. Liknande formationer finner vi i stora delar av världen. Att tolka hällar är att lära känna hela samhället bakom och kopplingen till stenkultur måste förstås beaktas. Min rekonstruktion av det tidiga fornspråket blir aldrig färdig, men jag kan förklara så mycket av symboliken att man intuitivt förstår när man väl fått lite vägledning.

Det är frågan om att sätta fokus rätt när stjärnbilderna var en parallell värld för att binda sitt jordiska program till tiden. Kanske svårt att skilja på abstraktion och verklighet. Var ska man sätta fokus vid trio-mötet sol, måne och stjärna när man fångade solen underjordiskt vid vårdagjämningen? Fokus blir en abstrakt punkt där man bestämde när förstakavartalet börjar. Alltså var Tiden i fokus och icke komponenterna. … I våra dagar bestäms kyrkoåret vid samma tidspunkt … utan stenbumlingar.

Tyvärr, skyms allmänna tolkningen ofta av barnsliga tolkningar från 1800-talet när man inte visste bättre. Dessa lever ett evigt akademiskt liv utan betydelse för lokala monumentets tolkning. Det fanns världsordning och astronomisk ritualkalender, men icke allmän solkult utom när man var vis stranden badade och slappade i sanden förstås. Skeppen är ofta kalendariska och man glömmer de små symbolerna som är kommenterar.

I gånggrifterna finns hällristningar som skvallrar om ritual och astronomi och det är oftast årshjul och skepp som vid Breddysse V Själland. Det är icke lätt att komma på hut man ska animera den abstrakta Tiden. Ofta läser man att hällristningar hör till bronsåldern dvs. jordbruksristningar från mitten av bronsåldern. Säkra ristningar hör egentligen till kopparåldern som kom med hällkistorna före 2000 BC. Då fick man hjälp söderifrån att gestalta Tiden bl.a. genom import av kantyxor från England och Italien: De fick bli väktare av kvartalen och kopierar förlagan till ioniska Wanax.

Ett exempel är kantyxan med utsvängd egg man kan identifiera i Simris, Skånes ristningar av "stavyxor" dvs. stor kantyxor satt på stav för procession. OBS Liknande ristningar finner man långt norrut vid Alta, Nordnorge där äldsta "4-himmelsriktningar" är runt 6000 år gammal. Stavyxorna inleder tydligen kvartalen där våren på en Simris-ristning symboliseras med en "tom båt" liksom i Egypten.

Det finns icke solhjul, men väl års-/tidhjul/ 4-riktningars kvadratur vilka är delade efter hur man delade året dvs. mest 4 men 3 förekommer också och andra är mer speciella. Ord kan ge fel associationer och leda fel och blir som ett skynke av förutfattade meningar.

Man möter slarviga akademiska analyser när man formulerar "studerade himlakropparna för att kunna tämja naturen genom att bli herre över stjärnornas rörelser så att man fick Solen att locka fram sommarregnen" … tja, människan vill gärna vara Gud!!!

Här klarar man icke att rätt beskriva orsak och verkan i universum. Människan kan inte påverka himlakropparna men väl följa och inrätta sitt år efter deras rörelser exempelvis i form av ritual eller kalender. Dessutom symboliserade Solen naturligtvis den livgivande värmen och Månen, regnen som "fanns" i Vattengatan/ Via Lacta på himlavalvet. Redan i Lascaux-grottan finns den nakna Måndottern med ymnighetshorn. Kunskapen sitter ofta i naveln hos akademikerna. De vet icke vad som fanns i resten av världen, men ändock vill man vara först med sin lokala kultur?

Ett genomgående fel är att man förandliga förfädernas värld från det naturliga. Man projicerar kristendomens religiösa syn och stränga gud eller vill kanske se att "den hedna guden" var avskyvärd. Gudarna var ursprungliga arketyper som exempel för livet. Inanna var den odlande jungfrun och hennes man herden Dumuzi som levererade gödsel till hennes åkrar. Hon uppfann skuggande träd och förmodligen mycket annat praktiskt. Det är lätt att en animerad gudom blir en person. När man läser sånger om henne börjar man snart se för sig en duktig kvinna, fast hon är egentlig regn och måne.

Att visa en eller flera symboler tagna ur sitt sammanhang är oftast bara dumhet och ger icke en rättvis presentation av begreppet hällristning. Sedan länge är kontext/ sammanhang ett honnörsord i arkeolog. En lös artefakt är värdelös som information och bara ett statistisk objekt om man inte kan placera den i sitt lokala, regionala och globala sammanhang. Med de täta kontakterna utåt är det nödvändigt att hela tiden jämföra söderut, men det glömmer de flesta lokalpatrioter.

Man kan säga det var dubbel tur att jag bor nära de mest komplexa hällar vi har. Svårigheter är bästa läromästare om vi orkar ta oss igenom. Jag kunne åka och kolla om något var oklart. Jag köpte Länsstyrelsens exakta dokumentation av 1982 och den håller nästan än. Den är av samma höga klass som L Baltzers avteckningar i Bohuslen. Jag höll på en hel höst att tolka Laghällen och när jag fått en öppning började förfäderna berätta och de förde min hand när jag låg på hällen och apade efter. Man måste vara mycket påläst och hålla allt i minnet för att få rätt associationerna hela tiden eftersom det är okänt mark. Ristarna skrev ut från sin helhetsbild!!!

Dum, ja rent av korkad är man så läge man inte fått kunskap eller har sett ljuset. Det tråkiga är om andra ser det mitt i att man kämpar. Folk drar alltid förhastade slutsatser. Det är enkelt om man kan det… och hällristningar är i sig enkla om man förstår sammanhanget. Ett samhälle är enkelt för kommunpolitikerna men ett kaos för medborgarna. De som tecknade forntiden samhälle gav enkla bilder därför att man hade icke medel att komprimera till skrift. Viktigast var att man kunne sitt ritual från år till år. De projicerade sin världsordning på himlavalvet, medan vi får den att rymmas i en liten bok. De civiliserade folket genom att lära dem gå i följe och underordna sig något större än sig själv. I vårt samhälle kommer ungdomarna icke långt om icke de underordnar sig.

Det var väl 1800-talets uttolkare som formulerade kategorierna veideristningar och jordbruksristningar där förstnämnda ska tolkas som jaktristningar. Det syns inte mycket jakt men väl stora djur i en stil som bestod speciellt i Norge tills för 6000 år sen Man kan uttrycka det att folk kände sig leva i sina bytesdjurs värld. När den nya tideräkningen och symboliken kom blev djurteckningarna mer normala i storlek när människan kom in i bilden. Antagligen kände man att man behärskade sin värld och kunne följa en tidordning under året som knöts till universum genom stjärnbilderna.

Kaos och Tiden som en kaosorm försvann när man band den och delade den i två halvor och ibland i fyra kvartal. Odling krävar ett program för säsongen och även övriga näringar kunne använda kalendern. Odling förekom enligt pollenkurvorna bara periodvis före järnåldern och det är fel att generalisera om bondestenålder. Klara jordbruksbilder finns ett fåtal och plog/ årder finns kanske ett dussin på ristning i hela Norden.

Många stencirklar manifesterar Djurkretsens stjärnbilder och visar att man band universum till jordfast sten. Man har haft fyrkantig modell, men den runda blev allmän och där kan man den dag idag följa stjärnbilderna under årets gång och få början och slut på året och vilka andra tidspunkter man vill hålla i minnet. Schematiskt kan man säga att nästa steg var att "sätta ned foten" … där människan sätter ned sin fot äger Han jorden. Megalitfolket gjorde det genom att resa en stenpelare och bestämma att det var centrum i den lokal världen.

Fottecknet är utmärkande för Dal men det är allmänt och finns exempelvis vid Nämforsen och lite varstans. På Dal finns det i olika utformningar och vi förstår att det symboliserade olika ting eller var en stavelse. En del menar att man hade fotdon med klack på den tiden … konstigt att ha den så att den går till hålfoten i mitten-;). I regel betyder den dock "ledare för första halvåret" (i hettitisk symbolik = ledare) medan det dubbelstreckade betyder "den andre/ andra halvåret"

Egentligen var det lätt att se huvudfåran i Högsbyn, när man väl sett Evenstorps odlingskalender med begripliga slingor som associerar till Djurkretsens säsong. Men så småningom såg jag detaljer som visade hur avancerad den är för sin tid. Det är en fördel att ha sysslat med praktiskt jordbruk för att kunna förstå och leva sig in forntidens kalender. Det var en evinnerlig tur att jag fick börja med dessa lagar som ger respekt för förfäderna. Det är inte som att börja med Madsebakke, Bornholm som mest är skålgropar och tidcirklar där fantasin kan skena iväg åt alla möjliga håll.

I dessa stora rituallagar ser man klart symboler som måste vara influens från söder (Egypten), samtidigt som det finns mängder lokala symboler. Ett eget symbol-alfabet inger samma repsekt som man får när man ser den tidiga samlingen av sumeriska symboler av vilken finns några i Högsbyn. Jag klippte ut runt 400 olika symboler ur Dals hällristningar och det är nära nog lika många som man först fann i de stora kulturerna första skriftspråk. Man får komma ihåg att våra hällristningar rymmer 5000 års tradition överlagrad.

… på många orter såsom Madsebakke, Bornholm har man säkerligen diskuterat och spekulerat över de nyheter man fick utifrån. Många ristningar ser mer ut som korta notiser. Ritualastronomin varierade något från kultur till kultur. Så om man hörde om det i Norden kunne det se ut som något nytt. Förmodligen kom en stor osäkerhet efter att Egypten korrigerade för precessionen runt 1160 BC då det blev nya fixstjärnor och folk började kanske tvivla på Tiden och om den var ur led.

Det är förstås orättvist mot Madsebakke att ta Evenstorp som exempel och början på forskningen. Men det måste finnas tillräckligt med substans i en bild för att se världsordningens element. Det är de klara ristningarna som berättar om årsritual. Många ristningar är bara fragment där dåtidens folk förstod halvkväden visa. Sen finns större och mindre ristningar som berättar om månritualet vi har gemensamt med Sumer, Egypten och nutida kyrkan.

Det vore meningslöst att introducera med att säga det förekommer cirklar, fotspår, få skepp, korsade cirklar, ormar osv. Det stod snart klart för mig att i böcker och arkeologer fanns inte hjälp att få vid tolkningen. Man kan väl säga att arkeologerna har varit knäpptysta om denna intellektuella demonstration mitt i ödemarken så att säga. Den intellektuella nivån ligger skyhögt över de fyrkantiga beskrivningarna. Även om symbolerna är skenbart enkla och grova visar de ett organiserat skriftspråk med strama regler att exempelvis samma symbol betyder samma sak varje gång den förekommer

I språklogik är helheten mer än sina delar och symbolerna är element i en helhet. Allmänt kan en symbol bara ha en betydelse inom ett lokalt fält av samma ålder. En organisk helhet kan icke definieras utifrån detaljer. För solkultens fantaster må sägas att symbol för solen förekommer, men det är bara som en detalj. Lägger vi till Häll 1 får vi det mesta som förklarar att en dåtida Djurkrets styrde deras vardag med Månen som ledare under säsongen man var intresserad av

"Gå över floden där vattnet är lägst" är den normala regeln. När man är ute i okänt land måste man ta med så mycket att i blickfältet att man se de väsentliga innehållet. Här blir det då nästan de mest komplexa ristningarna. Temat kalender går igen i ristningar i olika former. Allt från en markering av kardinalriktningarna till förenklade hel eller halvårsristningar och så dessa som har det mesta. Fattas här fruktbarhetsmyten knuten till vårdagjämningen

Vid den tiden var min främsta källa S.N.Kramer Så levde sumererna Den förträffliga sammanställningen håller än. Numera kan man läsa många av sångerna i översättning till engelska om inte man vill lära sig sumer-akkadiska. Det går knappt att undvika se likheten i motiv med den mytiska sådden när man animerade det mesta med mänskliga idoler. På Laghällen verkar det vara Elam-varianten Anahita som är "Den våta och kraftiga" och där ritualet går ut på rituellt bad, som, man fortfarande har i Indiens Gangaur. Ändock är själva idéen den samma med hyllning till vattnets cirkulation.

I de enklaste bilderna ser vi en eller två figurer med benen isär. I Evenstorp ovan måste man känna igen situationen i abstraktionen. Ofta ingår Inanna i en svit på 7 eller för säsongen eller är markerade som en speciell måne i årets månar.

Solkultens vänner vill se Solen i de runda bilderna vid skeppen, men också i skölden eller vad det nu är med dubbelspiral. Men solkult är en konstruktion av sentida betraktare där pragmatiska bönder nog inte hade tid med obegripliga ritualer. Det var något för kungar som inbillade sig vara solens son … jag är nog mer jordens son! Tänka sig hur solen har olika skepnader! Dubbelspiral används i alperna som symbol för fruktbarhetens process IN - UT under sommarmånarna och man kan också associera till vissa brons-BH och hällristningar som visar "jordmodern"

Säsongens svit och årssvit ser vi här och var och man påminnas om att en cirkel inte nödvändigtvis är en sol utan kan vara en fullmåne eller ett årsvarv. I övrigt känner vi bäst igen skeppet som representerar Tiden och där är Egyptens ritualbåtar en bra jämförelse. Det finns standardiserade symboler där en skålgrop i början av skeppet eller vid första kvartalet naturligtvis betyder "Gå" på samma sätt som en fotkontur betyder "På". Andra halvåret markeras med två skålgropar/ dubbelstreckat forspår och ofta är ett dubbeltecknat skepp vinterhalvåret i kalendariska ristningar.

I Dendera Egypten använde man sumerisk typ av figur bestående stjärnsymboler hoplimmad för säsongen där kroppen var ett djur. Djuret står med frambenen i en tom liten båt och bakbenen i en sädeskorg. Det symboliserar sädens/ fröets resa mot skörden. Vi ser inte korgen men väl den lilla tomma båten på många håll och bl.a. på en skånsk yxstav från runt 2000 BC. Antydningar om ritual är få och man måste var vaken för alla små symboler som kan ge en ledtråd. Helt klart är att detaljer om kalender och Djurkrets är lättare att hitta än äkta solsymboler … OBS korsa cirkel är en tidros/ årscirkel och inget annat. I övrigt är vissa symboler globala och speciellt i Indus finns många av "våra" tecken.

Solkultens vänner vill se Solen i de runda bilderna ovan vid skeppen, men också i skölden eller vad det nu är med dubbelspiral. Tänka sig hur solen har olika skepnader. Man kan också associera till vissa brons-BH och hällristningar som visar "jordmodern".

Rubrikfrågan "Kan hällristningar tolkas?" måste besvaras både JA och NEJ. JA, vi kan om inte annat i fragment berätta vad bilderna handlar om. Naturligtvis var det dåtiden lagar/ rituallagar där berget i sig var heligt och skulle bevara lagen … eder svors vid jordfast sten. En del hällar är ritade vid ett tillfälle och är lättare att tolka än de man byggt på efterhands som man antecknade nytt under de par tusen år man skrev i sten.

NEJ, om vi kräver exakta "översättningar". Det finns många osäkra faktorer där bl.a. erosionen ändrar bilder och man får bara fragment. Hur bra är avteckningen? Sen är tolkningen alltid beroende av om tolkaren är påläst och lyssnar på kontexten och inte på ovidkommande kollegor och gamla fördomar. En svaghet har ofta varit uppdelningar av arkeologins frågor i fack. Man har inte en chans till full tolkning om inte man vet så mycket som möjligt om det samtida samhället och världen i stort

Sammanfattning

Vitlyckes mäktiga häll lutar mot betraktaren och måste ses. Den är som en omvänt amfiteater där förfädernas samhälle blickar ned på oss: Den har översköljts i mer än 6000 år så att dolkstavarna eroderats bort och syns som skuggor i nattbelysning och rätt vinkel. I mitten finns Oxen/ Taurus på års/solcirkeln och den var populär i Egypten under fjärde årtusendet. Hällen är som ett gigantisk fotpar där få lägger märke till symbolerna i tån av fotparet och skålgropen "Är boets tå". I hälen har man palaver vid en gräns där man kanske växlade gisslan som en fredlig väg att hålla freden. Hällen har kompletterats under flera årtusen

Vi får ett naturligt svar på den förmodade gåtan om ristningar. I Evenstorp ser vi vid älven symbolik om hur man odlade vid livsfloden och samma symbolik som på himlavalvet. Det finns de 13 mångubbarna och hur man synkroniserar med solåret vid Ramadan. I mitten en finns den mäktiga "Storkmannen" med huvud i Lilla Björn och fötter i Leo och vars motsvarighet vi finner i Egypten. I Högsbyn ser vi "Den naknas talarstol" markerad med nakna fötter och hon, Anahita kommer ursprungligen från Persien liksom de äldre tre fruktbarhetens gudinnor vilka levde i Lappland till vår tid. Kort och gott det var naturligt för förfäderna att rista sitt samhälles lagar i det eviga berget.

Ett stående krav är helhetssyn, vilket betyder att man exx. beaktar stenbumlingar, artefakter, forntida bebyggelse tillsammans med hällbilder om möjligt, Symboler, begrepp och manifestationer skapades för mer än 6000 år sen och vi kan skapa en vokabulär utgående från människan. Man får leta över hela Norden och mer för att rekonstruera dåtidens världsbild

Uppskattning av samhällets omfattning där Snorre Sturlassons vers 66 Skaldeskaparmal har en genomgång av begrepp med exempelvis en båtsogn om 7, ett län 50, och en här 100 /hundred 120. I övrigt var en by oftast inte större än 30 personer. Vikingatiden långskepp hade 33 och 44 roddare vill jag minnas

Innan vi går in i forntidens värld får påpekas att deras logik var lika glasklar som våra dagars vetenskap där all mätteknik går ut på att jämföra med en normal. Viktigaste elementet i all analys är referensen och vad man jämför med. Man måste fästa tanken vid något bekant och symbolerna är ofta fragment av något vi känner igen. Det är inte alltid lätt när vi måste leva oss in i den enkla världen

Pålen/ stenstoden är i mitten av min värld

Till detta hör att man skapade regler för revir/ land bunden till påle/ jordhög/ monument. På Vitlyckes häll ser vi en palaver vid en gräns och vi känner till institutionen att växla gisslan

Kompassrosen, svastikan, fyra himmelsriktningar finns i ristningar, gånggrifter och vid Alta Nordnorge tillsammans med ledande Himmelsrenen för 6000 år sen. Tack vara dessa kunne man orientera sig i Tiden på himlavalvet och i naturen

Gropen/ vissa skålgropar är där jag går i jorden mot Modern. Men man kan förstås teckna med en punktlinje

.

Foten är människans plats jmf dalsländska att ta mull i skon och säga "nu står jag på min jord" eller karelska lagen att skära en strimla grästorv, lyfta upp och krypa igenom som ett bröllop med jorden. Vid Fåglum, VGL finns en häll med 25 fotpar och 26 enskilda fötter varav en del är riktade mot söder, väst och sydväst om man orienterat sig efter stjärnhimmeln. Individuellt urformade fötter antyder att dessa kunna läsa som ord eller tidspunkter … vid häll 4 Högsbyn finns en fyrkantad stjärnhimmel där man på en sida ser parallella fötter som kanske diskuterar stjärnhimmeln

Det finns enstaka avbildningar av en fyrkantig delning av himlavalvet/ världen/ tiden. Men mer vanligt är följen av symboliska månvarv i serier om oftast 7 och 13 och året delas i två halvor 6 + 6 plus skarvat 11 nätter. Fram till och med runstenarna använde man ormar att sammanfatta Tiden

Skeppet används också att avbilda en "färd" på himmelshavet eller på land. På egyptisk vis markerar man början med en tom båt som ska fyllas, ibland ett fottecken eller en skålgrop.: I stäv och akter har man ibland fiogurer som säger "från -till"

Skrivtecken/ skrivbilder har funnits i kanske 20 - 30000 år. Men som rena system av tecken i Gamla Världen kanske 6000 år med början i Elam/Persien och vårt talsystem tycks komma därifrån och likaså "de tre gummorna" i fruktbarhetsmyten manifestera i sommarmånadernas stjärntecken.

Den sumeriska Inanna är nymånen och regnen som stiger ned till underjorden och förebild för många senare gudinnor. Till henne byggde man underjordstempel i Västeuropa och Norden. Hon dominerar på våra hällar och levde egentligen till kristendomen i Norden. Bronsåldern halskragar symboliserade hennes åker. En "syster" var Persiens Anahita, den våta och kraftiga gästspelade med hällkistorna och ritualet var istället bad. Hennes sentida dotter lever i högsta välmåga exempelvis i Rajasthan, Indien i dag. Isis är ochså en "syster" som kom till Norden under romersk järnålder med observatorium vid Köpenhamn

Det sumeriska skriftspråket kodifierades till kilskrift runt 2300 BC och nådde Medelhavet i den akkadiska kolonin som blev moder för alfabetet så småningom. Dessförinnan användes stavelseprinciperna i Linnear och synes i den skrift jag rekonstruerat. Bistavelserna fanns i sumeriskan och går igen i alla liknande språk inklusive Indus. I synnerhet i Högsbyn gjorde man sitt bästa för att skapa ett skriftspråk.

Ristningarna är normalt ganska enkla och man behövde bara "kommentera" den bärande ristningen: Man måste samla en bild av ristningar och megaliters språk från ett stort område och jämföra med Söderns motsvarigheter. Det ger stor respekt för förfäderna att kunna påvisa att de var lika långt framme relativt i utvecklingen av kulturen.

Vid sidan om tolkningen har jag arbetat mycket med stavelser och morfem på latinets vis och upptäckt de nordiska språkens natur långt bort om traditionella forskare

Influens från Orienten

Nån gång på 1970-talet hörde jag i ett föredrag att indoeuropéerna var jordbrukare som invandrade: De slaktade allt motstånd i sin väg och våldtog kvinnorna när de tog över landet. Då daterade man detta 4000 år bakåt men numera läser man om att det skulle ha skett för 6 - 7000 år sen.

Nästa vetenskapliga uppdatering utgår förmodligen från att vete domesticerades i Kurdistan för 11000 år sen och sen får man fylla i luckorna så att man förklarar att man hittat lika gammalt vete i västeuropeiska kulturlager. Sen har vi faktum att i grottornas script finner man vegetabiliska symboler och svårtolkade fruktbarhetssymboler. Man kan se för sig att arkeologin har saker att upptäcka och numera har man bättre analysapparatur. Hittills har man i Kudistan frilagt en del stentempel med reliefer av djur

Catal Hüyük södra Turkiet är hittills några tusen år yngre men man har tvingats dra slutsatser från bara en liten del av området. Framtida fynd kan ge anledning till omvärderingar. Utsmyckningarna i templen ger en del att arbete med och man har funnit stämplar av ett symbolspråk.

I Frankrike har vi Azilienkulturen 7 - 9000 år sen. Franska akademin var länge en bromsklots eftersom fynden i Glozel förnekades i decennier. Numera har man liknande fynd i ett halvdussin orter. Mot slutet av perioden hade man tydligen en script inpräntad i lertavlor

Egentligen kan bara hällristningar och megaliter ge oss en antydan om att det funnits kulturvägar till Norden. Därför måste vi se på vad och vilka vägar och det är förstås nästan omöjligt speciellt med tanke på den långa tidsrymden det gäller. Sen har vi den gemensamma stjärnhimmeln som gjorde att alla kunne känna gemenskap långt över våra dagars konstgjorda fiendskap mellan nationer. Oftast ser man exempel på sommarhalvårets och odlingens kalender. Men även den sörjande modern finns på enstaka hällar.

Megaliterna är stumma men ändock kan man se logiken speciellt vid Carnac och på Irland finns ristningar på stenarna i gångerna. Vi ser att man följt sol och måne. Den nakna med ymnighetshornet/ månskäran finns redan i grottorna och vissa underjordiska tempel svarar på "Hon stiger ned". Ett fåtal har tre kamrar och svarar på "de tre fruktbarhetens gummor" … på den lilla danska ön Mön finns ett tempel Grönsalen med tre kamrar 10 x 100 meter med väldiga block

Med vår begreppsapparat vill vi fråga efter handelsvägar fast jag är inte säker på att man bedrev regelrätt handel via de kända flodvägarna och sjövägen tunt Västeuropa. De få artefakter vi har är kanske gåvor och det är ett osäkert argument att tro att våra förfäder rövade allt de skaffade. Det är snarast byteshandel och ömsesidiga vängåvor. Ett handelskompani genom Europa måste klara sig genom vänskap

Indikationerna på influens är förstås fysiska artefakter som Gullrumkammen från Gotland och den egyptiska kammen från Nordnorge. Vi får dela in i perioder där de sydliga kulturerna hade en expansion under femte - fjärde årtusendet. Det finns fysisk influens från främst Elam (Persien) i Egypten men vi får vänta på arkeologin i det forna Elam. Den östra vägen till Norden gick förmodligen vi Kaukasus och Volga till Norden, men även andra av Rysslands floder är möjliga: Vi känner till detta i tidig vikingatid då mynten mest hamnade på Gotland.

Mesopotamien var närvarande i Mellanöstern och startade kulturen i Egypten. De krullhåriga härmade mesopotamernas med en skäggattrapp. I Deltat har vi problemet med att städer sköljts bort och floden har tagit en ny bana. Men det är uppenbart att man också påverkade Västeuropa där spanska megaliter tycks var äldst från femte årtusendet ock kanske äldre: Carnac har en provkarta av megaliter som uttrycker Elams ritual i stenbumlingar: Dessa kopierades rätt snabbt i Skagerakområdet. Vitlyckes solcirkel me stjärnbilden Oxen/ Taurus antyder influens från Egypten men den fanns hela vägen till Indien under fjärde årtusendet och senare. Så sent som under romersk tid betydde det helt enkelt "vårdagjämning"

Nästa period i Norden är bronsålderns början runt 2000 BC. Under Sargon av Akkad kom de återigen fram till Medelhavet med koloni i Ugarit. Man hade sin egen variant av kilskriften med drygt 30 tal bistavelser från början som förmodligen inspirerade till Liner B som Cypriotisk. Den äldre Linear A liknar sumeriskan genom att nästan vara bildskrift i början

En annan grupp av bevisen för förbindelser söderut är skeppen på hällarna. Den sumeriska typen med dubbala stävar är är möjligen den äldsta och finns bl.a. på Lökeberget. Det har varit svårt att hitta tidiga skepp före nordisk bronsålder men det tycks vara den minoiska typen med bogspröt och ibland styråror som nådde Norden men det är kanske naturligt. Senare är det svårt att vara säker på om det är grekiska eller inhemska skepp. Hela tiden måste man var öppen för att det kanske är abstrakta tidsbåtar. Bevis för jordbruk finns runt ett dussin årder på hällarna och från Egypten, Kreta och Grekland de flesta. Sen finns förstås fruktbarhetsmyten som manifesterats i kvinnans ritualsmycken under hela forntiden. Av mannens prylar har greptungesvärdet stark utbredning i södra Östersjön och fynd så långt ned som till Egypten.

En speciell förbindelse är Karthago och Handens period under sista årtusendet. Inte ens från den tiden finns fynd som skulle kunna tyda på att det funnit regelrätta kolonier i Norden. Sen har vi frågan om att Göteborgstraktens mtDNA har motsvarighet i Egyptens Delta … och hällristningarna i Skepplanda pekar på egyptisk influens

Man måste känna till praktisk astronomi och dess rituella funktion. Ibland möter man vårt kalenderår, men Levanten och karthagenerna tecknade bara säsongen med början från Gemini/ Tvillingen. Men senare gick man över till att börja med Pegasus/ Hästen

Egypten hade Oxen/ Taurus som ledare från fjärde årtusendet och korrigerades 1159 BC av Ramsess då Väduren blev ledare och syns på våra hällar. Oxen eller dess horn fortsatte dock att var symbol för vårdagjämningen fram till guldbrakteaterna. Inte långt efter Väduren blev det genom fenicierna Handen och senare Hästen/ Pegasus. Som i Lund var ledare tills kyrkan tog över tideräkningen

För jämförelse har jag samlat exempel på båtar från Södern . Ju längre bakåt desto svårare att hitta exempel. Men det har varit i Heureka-arbete med många upptäckter och finns på

Egypten har varit den bästa källan till ritualbåtar. Egyptologerna förklarar sällan att gudarna var arketyper/ idoler med en inkarnation på himlavalvet. Där finner vi Ormen, säsongsbåtar och årsbåtar mm. Samma gäller förstås Sumer där gudarna är försedda med stjärnsymbol förutom attribut. Ju mer man läser deras sånger desto mer mänskliga blir de.

I Norden var man i hällristningarna oftast bara intresserade av vårritualet i motsats till Eddans Baldermyth som gäller skördetiden. Dock finner vi Isismyten I Högsbyn förmodligen yngre bronsålder. Nord för Köpenhamn finns observatorier/ gravplatser från järnåldern orienterade efter Sirius dvs. Isis' stjärna

Var det allt?

Man kan kanske tycka att nu vet vi allt om hällristningar? Jag upptäckte scripten i de små detaljerna på en häll. Det finns mycket mer att upptäcka och det kan vara spännande at lokalt jämföra med arkeologin. Det kan vara att man på Aspeberget upptäcker en jaktlag eller att en snöleopard vandrar över en häll. Man ser att något skepp har ram eller styråra eller att de avbildade yxorna är import från England. Kanske man ser att bilden föreställer kända element av den mycket senare Eddan från 11 - 1200-talet. Fragmenten fyller i vår bild av forntiden.