Fotpall lyfter ledaren ovanför folket. Egyptiska och hettitiska kungar hade fotpall. Även i Europa och Norden har detta begrepp förekommit och i dag skulle vi väl kalla det för talarstol. En symbol för samhället där ordet föres fram för folket.
Fotpall, Den Nakna, Lia Fail, ödessten, Exodus, annan värld, årman, konungs ari, fridstol, Oklundahällen
|
Domarringar | Exodus | Fotpall | Altarsten | Tingsten | Viet |Stenar i formation | Gå i jord | Ritualstenar | Tingsplats | indexS | hem |Värnformel från Laghällen Högsbyn ca 2200 f.Kr.
På Laghällen finns två nakna fotavtryck inhuggna varav det ena paret på ett begripligt sätt visar att en värnformel och ger lagen helig och juridisk status. Vid denna tid uttryckte man detta i animerade rituella idoler och här som laggivare. En lag och även en plats för rättskipning måste naturligtvis vara helgad och rättvis så att den skyddar alla som omfattas av lagen. Likaså måste finnas påföljd vid överträdelser av lagen och vi ser tydligt i lagarna att man anser att brott är riktade mott allmänheten som ska kompenseras…. Se
Våren ritualDet andra fotparet finns där lagen börjar och visar Den Nakna som laggivare. Det är möjligt att en naken prästinna stått i spåren och föredragit den vid varje säsongs början eftersom först delen egentligen handlar om odlingsfrid. Sentida fundamentalister skulle måhända finna det oanständigt, men då ligger detta i så fall i deras egna tankar.
Kanske någon har fnissat åt den förmodligen unga vackra flickan stående på hällen, medan hon tyckte det är kallt om fötterna. Men hon var en helig symbol för naturen redo till en ny säsong av fruktbarhet. Hon liksom naturen var fridlyst för att kunna ge fruktbarheten en ny skörd. Därmed var även kvinnan helgad och en symbol för det värnlösa som ska klädas i sin nakenhet. En helig symbol för lagen skyddar det värnlösa och spirande livet … och det är nog oberoende av ålder.
I synnerhet i kollektiv behöver människan idoler och manifestationer och ett tillfälle då det hela ska börja. Detta var en tid då de små samfunden styrdes av sina ritual. Nästa steg i utvecklingen är när befolkningen ökar och man får ett särskilt ledarskap. Först av präster och senare skiljs det rituella och administrationen tillkommer som sen tenderar att bli allt mer världslig och inriktad på makt. Då behövs särskilda platser för manifestation av ledarskapet och även den platsen och området omkring är helgat.
Där blir fotpallen en symbol för ledarens plats som är okränkbar enligt lagens logik. Exodus 33:21 "Och Herren sa, där finns en plats för mig och du ska stå på en sten"
Namnet i folkmun är Fotpallen
Denna uppallade sten är från Högen i Frändefors är förstås på samma tema, men för mindre sammanhang. Här kan vi också associera till kelternas Lia Fail med synonymen "ödesten". Överkungen stående på en uppallad sten valdes av hirden och vasallerna . Vi har ytterligare ett par liknande på Dal varav en faktiskt heter Fotpallen.
I detta sammanhang gräver frågan i bakhuvudet: "Valdes lokala bykungar på Dal?" I dokument från 1380 om försäljning eller ersättning (texten är oklar) med Åsnebyn och Kollungen som föremål omtalas en Torsten Kung. Frågan är om det är titel eller ett märkligt namn
Hettitisk kung med kungasigill AEDICULA. Teckningen av kungen som idol plus kullarna han står på är babylonisk stil. De härskade över Babylonien för en kort tid därav det sumeriska och babyloniska inslaget i symboliken.
Kungen i sigillet står på ett underben som är "maktens fodepald/fotpall" och symbolisera förmodligen den lägre adeln och fötterna är folket. Begreppet fotpall finner vi i Angelsaxiska Krönikan, vilket ger oss anledning att tro att våra forntida seder låg nära de hettitiska.
Det symboliska är att man genom att palla upp sätter stenen/pallplattan/ altaret och den som står på den i annan värld än folket. I symboliken skiljer man på ledarna och folket. Egentligen också på den reella världen och folkets värld genom att göra gudar till jättar eller/och ge dem vingar eller fågelhuvud. Detta har inget att göra med att folk skulle ha trott att det är så, utan det är en ren teknisk lösning på att avbilda dessa olika världar.

Fotpall från soldattorpet Myran under Stavsäter nära Vreta
I Fjärrkarelen är det ofta svårt att avgöra vad man avser med stenar som är helt lagda på underliggande mindre stenar eller vittrade delar av berget. Det kan lika gärna vara avsedd som altare som fotpall. Altaret var plats för offer medan fotpallen var för ledaren. Vidare har man förmodligen översett stenar formade som offerfat ...se
kulturstenarI Biskops Sagu från Island berättas om hur biskopen vann över de gamla sederna. Antagligen kunne inte tingshövdingen riktig förklara och ursprunget hade fallit i glömska, men när de stod in för en viss sten i en gammal helig anläggning kallade han den årmannen. Biskopen tycks ha varit av den nitiska sorten och enligt legenden gjorde han korstecken över stenen och … se den sprack. Kanske liknande ligger bakom borrhål i stenar jag antar varit altarstenar eller hör till en domarring här i min socken?
I alla händelser antar jag att ikonen årmannen var manifesterat i stenen och med tillhörande riter och där sen en part fanns på himlavalvet för att bestämma året och dagen. Inom vårt kulturområde har vi manifesterat det i begreppet fotpallen och i ortnamn som Edsten, Stenlille, Maidstone, Frösten, Hovsten, osv. Observera att steget mellan fotpall och "ansursten" (dvs. ortens symbolsten) är mycket kort och är egentligen skillnaden mellan ritualsamhälle och det tidigt demokratiska samfundet.
I känt tid var årmannen kungens eller annan höjdares uppbördsman som årligen krävde in. I Hälsingelagen används uttrycket konungs ari, där man också kan tolka det som "kungens örn". Örnen var en gammal symbol för "att gripa bytet" och ett exempel på ett urgammalt språk vi också ser i symboliken. Havsörnen som griper fisken är en liknelse.
Mora stenar är en sentida känt efterlikning, men föga populär bland folket. Några blev dock valda. Enligt traditionen gömde Morabönderna kröningsstenen när Gustav Wasa ville återuppta seden eller om de nu inte slog den i bitar. Demokratiska bönder vill inte att nån ska häva sig över deras nivå. Medan västgötabönder helt enkelt menade "Om du sköter dig och följer spelreglerna kan du få vara kung, annars vräker vi dig" … Ragnvald Knapphövde kunne inte västgötska och så gick det som det gick.
Jag skickade frågan om fotpallar ut på nätet och fick ett svar från Graeme Chappell i Yorkshire som sysslar med hällristningar och folklore:
Hej Bengt,
Jag har inte hört nånting om fotpallar i Yorkshire. Jag har läst om en "fridstol" i Beverly Minster, men den var likt en helig sten där en brottsling inte kunne bli arresterad om han satt på den.
I Westminster Abbey , London finns en kröningssten under monarkens tronstol. Den stenen kom ursprungligen från Skottland.
Även i Kingston upon Thames fanns en Kings Stone där sju angelsaxiska kungar kröntes.
I Skottland finns några naturliga klippblock med inhuggna fotspår. Det ena finns vid Dunadd Hillfort nära Kilmartin, Argyll och ett annat vid Clickhimin Broch, Lerwick på Shetlandsöarna. Folkminnet säger från båda ställena att kungen kröntes när han stod i fotspåren.
En annan legend från Dunadd säger at t den legendariska iriska barden Ossian gjorde fotspåren efter et mäktigt hopp.
Det är allt jag kan komma på
Med vänlig hälsning
Graeme Chappell
.
Man kan dra slutsatsen att i synnerhet folkminnet från Shetlandsöarna kan ha skandinavisk bakgrund. Vidare kan man tänka sig att vissa av fotspåren på våra hällar har intagits av prästinnan, prästen eller lagmannen vid högtidliga tillfällen som ställföreträdare för gudomen.
Begreppet "fridsten" finner vi i Bibeln i Exodus 021 och det finns i våra tidigaste lagar om att söka fristad på helgad plats. Numera försöker många att få kyrkan att bli en fristad när staten inte kan behandla folk med respekt för människovärdet. Det är ett brott av staten att förneka barn skolgång under lång tid när deras föräldrar flyr undan utvisningshot.
Hornaltare
Här får vi skjuta in ett stycke om hornaltare eftersom de fungerade i vissa avseende som såväl Vi som Fotpall. En helig plats om man exempelvis flydde från dråp och behövde fristad tills rätten var satt.
Detta altare är från Megiddo i Palestina.
Tjuraltare
fanns lite överallt i Levanten. När de väl var etablerade bevarades de i kulten. De levde länge även i romerska riket. I Herculaneum, Pompej finns en målning av ett Isistempel. I mitten finns ett hornaltare snarlikt detta.I andra Moseboken kapitel 26 ges anvisningar om att tillverka ett altare fem alnar i kvadrat och tre alnar högt. Av storleken att döma är kanske det egyptiska tjuraltaret modell även om detta gjordes transportabelt och för eldoffer. I andra paragrafen sägs att det ska ha fyra horn överdragna med koppar.
Ännu i våra dagar försöker man på gammalt imperialistiskt vis övertyga oss om att judarna uppfann allt. I själva verket var de nog fångar i sin dåtida verklighet och tog upp det de tyckte var lämpligt från omgivningen. De var knappast en isolerad stam varom deras historia vittnar.
Uttåget ur Egypten hände under samma århundrade som man i Egypten ändrade kalender. Kanske det var naturligt att ett vandrarfolk utan rot sökte sig inåt för att finna gudomlighet och det låg i tiden att förmänskliga gudomen. Att ha en gud i höjden var förstås urgammal praxis i Mellanöstern och även i hebréernas värld.
Vid närmare studium finner man att det till stora stycken blev ett slavfolks religion. Därmed såg man fienden överallt och de senare apostlarna gjorde striden till ett sätt att skapa lebensraum för fundamentalismen. Enligt mitt sätt att se har det förpestat världen och hör inte till ett fritt och självständigt folk som vet sin begränsning.
Moseböckerna rymmer flera kapitel med anvisningar hur samhället ska organiseras. Principerna ser ut som en kodifiering av vad de själva behövde vid den tiden och vad man tog från andra bofasta kulturer … Det förefaller reaktionärt att försöka tillämpa detta i nutiden och det leder till en massa elände.
Exempelvis anvisningarna för tabernaklet och altaret låter som ett transportabelt tempel i en icke bofast nation. Liksom överallt var det en process som styrdes av nödvändighetens lag från 1200-talet f.Kr. under runt 600 år fram till babyloniska herraväldet. Under denna tid blev man så småningom bofasta och det krävde en ny typ av lagar och manifestationer. Men det mesta hade flera tusen år av tradition inom Mellanöstern.
I min barndom dvs. folkskolan ville vissa fundamentalister få mig att tro att historien började vid denna tid och att hebréerna dök upp och organiserade allt. Senare fick man höra att världen skapades runt 4000 f.Kr. I den högre skolan fick vi veta att greker och romare var alltings mått.
I femte Moseboken 33:17 "Härlig är den förstfödde bland hans tjurar, såsom en vildoxe är hans horn. Med dem stångar han ned allt folk, ja ock dem som bo vid jordens ändar" … huka Er nordbor!
Det är patriarken som talar och gör ej skillnad på sina tjurar och ungar män under honom. Å andra sidan är det den gamla tjursymboliken med ledaren som den stora tjuren bland tjurar vi känner från Egypten speciellt. Förmodligen är det egentligen egyptisk inflytande att patriarken fick en så stark ställning vid Medelhavet.
I Rom ägde patriarken sina söner och fick sälja dem bara tre gångar till slaveri. Den katolska treenigheten med fadern som en organisk del av sonen kan jämföras med Egyptens Osiris-Horus … och nämns väl också I nordiska Odin och sonen som en fortsättning av Tiden. Vi har kanske svårt att skilja mellan animation och verklighet. Osiris-Horus, Fadern-Sonen och Odin-Sonen är illustration av "tidens gång".
I patriarkatet håller patriarken makten så länge han förmår, medan vi i ett individuellt samhälle ger inte bara sonen utan även dottern friheten att forma sitt eget liv så snart de "kan stå på egna ben". Patriarkat blir alltid reaktionära eftersom de har sin förankring bakåt i Tiden. Vårt system är mer framtidsinriktat och begår flera fel.
Tjursymboliken förekom i hela Mellanöstern från fjärde årtusendet och framåt men är antagligen lika gammalt som tämjandet av tjuren. Numera håller tjurrännare, fäktare och cowboyer denna macho tradition vid liv.
I Uppenbarelseboken 9:13 talas om guldaltare med fyra horn på. Enligt Konungaboken 2, 28: "Då flydde Joab till Herrens tempel och fattade hornen på altaret" … tydligen ett urgammalt sätt att söka asyl på helig plats. Vi finner en praxis av principiellt liknande slag i vår tidigaste landskapslagar.
Det är rimligt att anta att ristningar av denna typ föreställer ett tjuraltare. Detta från Boglösa, Uppland.
I mina handböcker sägs att den hebreiska etiken var överlägsen allt annat och jämför med några byar med hedningar i närheten av Jerusalem. Om vi jämför med vad vi vet om tidiga sumeriska lagar vilka i grunden ett par tusen år äldre vinner nog sumererna. Om man jämför med vad vi ser i den tidiga europeiska symboliken får man återigen be dem besinna sig och lyssna till profeten Amos råd till ölhävare och annat skrytsamt folk. "Förhäven Eder icke … att ni må slippa baksmälla!"
Den väsentliga jämförelsen är förstås att fråga sig om dagens Israel kan stå som ett allmängiltigt etiskt föredöme för alla globala kulturer? Går det att i en jämlik värld framhäva ett folk som mer utvalda än andra? … jag dristar mig att säga att det är inpiskad inbilskhet. Jag är en fritidens man och tål inte att nån sätter sig på andra. Livet förutsätter generositet för att det ska frodas. Jag är trött på bulletinerna från Palestina.
Förövrigt kan man speciellt i Moseböckerna finna många fragment av den dåtida kulturen i Mellanöstern. Därifrån fick vi sannolikt intryck under tidens gång antingen direkt eller i andra hand via egeiska världen.
.
Oklunda-hällen Östra-Husby Östergötland slutet 800-tal
.
Gunnar målade
Dessa runor.
Och han hade flytt skyldig
Hon tog sin tillflykt till detta Vi
Och han fick fri lejd
Och han slöt bindande förlikning
Med Vifinn som målade detta
.
Här underförstås att Viet var en helig fredad plats. Men i den mångkultur vi ser fanns flera lokala varianter av helgade platser för kollektivet, dess ritual och lagstiftning. Detta praktiserades förstås vi mycket grova brott mott det allmänna eller mot enskilda. Det hörde inte till vardagen, men man garderade sig för all företeelser som uppkom.