Forntida avenyer, jordvallar, Carnac, månhjul,

Aveny, jordvall, månhjul, cursus, aveny, långdös, dubbelvall, civilisation, Brudfölje, Jungfrusten, Maiden Stone, woodhenge, Sarup, Vasagård, arkeologins hemlighet, fornborg, Alvastra, omfärd, Celtic field, Levene, centrallager, Avebury, Carnac, Le Grand Menhir, Jätten Finn, syftsten, världspelare, hälsten, Medicine Wheel, Aubrey hål.

Avenyer, jordvallar

I British Archaeology Issue 69 March 2003 berättas : "English Heritage håller på med ett projekt som ska reda ut alla oklarheter om "jordarbeten"/ earthworks. Vi planerar att undersöka och återupptäcka alla kända cursus /avenyer, långdösar och dubbelvallar. Det finns mer än 150 och de flesta är kända endast som förhöjningar i terrängen. Så här långt har vi undersökt 50 och har redan fått uppfattningen att en del omhuldade uppfattningar måste omvärderas"

Man kan bara välkomna projektet där i synnerhet Wiltshire i Södra England har många långdösar och avenyer/ cursus. Det är naturligt att man inte hittills har lagt ned mycket arbete på dessa anläggningar. De är i allmänhet så stora att det skulle bli dyrt att gräva ut. Moderna markradar kan kanske hålla kostnaderna nere. Men exempelvis Dorset-cursus är 9.75 kilometer lång och det finns fler andra som är 2 - 4 kilometer långa men för det mesta är de kortare än 250 meter. Man kan bara göra stickprov och markradarn kan möjligen fånga upp om det finns ställen med speciell arkeologi.

Man har dokumenterat ungefär en tredje del och ger ut en preliminär rapport som berättar om många former och förmodligen varierande användning. Dessa former har dock använts i något tusental år där själva den rituella strukturen kanske varit liknande hela tiden. Men nytillkomna kanske introducerat nytt eller nytt mode har införts. Än så länge är dateringarna inte så omfattande att man kan se tidsaspekten i uppförandet.

Holmshus vi Vojens ligger i ett bältet med många fornlämningar från Haderslev till Esbjerg. Denna är nästlängst i Danmark över 100 meter och en likadan löper parallellt. Med ficklampa går det få se gånggriften som täcks av en 7 ton däcksten och den är från 3200 BC. … här bör man kanske nämna att högkulturen fortsatte i bronsåldern med ett av Danmarks längsta långhus över 50 meter. I trakten finns också Skrydstruppigen 1350 BC som har en av två håruppsättningar i Danmark som kan jämföras med damerna från Knossos

Själva jordarbetet för vad man kallar långdös/ longbarrow sannolikt är mycket äldre än stenbumlingarna som kan vara rad, dös, gånggrift och även kista och det har tillkommit vid olika tider. Det är svårt att ge en generell tolkning och säkerligen har det skiftat i hur stor utsträckning man firat känt ritual

Mörkertalet är stort och det finns få fynd och det varierar från plats till plats. Begreppet "jordvall" är svepande och omfattar egentligen mer än 5000 år fram till vår tideräknings början. Här är det dock den tidiga förekomsten på gränsen till civilisationen. Ett följe och/eller en aveny lärde folk grunden till civilisation. Per definition är metoden att upplysa, förfina och fostra att följa civilisations förstådda och underförstådda regler.

Ser att jag måste utsträcka perspektivet till bortåt 6000 BC i Västeuropa. Det är kanske icke så mycket odlingen som de växande djurfarmerna i Europa. Sen får man minnas att odlingen skött fart i Kurdistan bortåt 10000 BC enligt rönen från Nevalli Core och dess äldsta stentempel. Man får sätta den astrorituella kulturens början till ca 4200 BC eftersom vi kan avläsa det på himlavalvet. Men jordvallar och även megaliter fanns redan bortåt 6000 BC. Vi kan icke direkt av läsa den rituella kulturen i dessa. Det kan vi når vi får underjordstempel att sen jämföra med "Hon stiger ned": Vi får vara redo för flera ritual och lösningar på gemenskapens problem: Men säkert är att varje större anläggning pekar på sen större gemenskap som behövdes redan vid utförandet.

Eftersom det finns stenrader från den tidiga perioden är det lätt att tänka sig att dubbelvallarna begränsade en processionsgata där man bokstavligen "Följde Tiden". Kanske vid nymåne/ fullmåne men andra tidpunkter är tänkbara. Det är det egyptiska uttrycket "Shemesu Hor" = "Följa Tiden" och underförstått är antingen Nymånen eller vid denna tid stjärnbilden Aurigae/ Kusken som sedermera blev Isis' himmelska inkarnation. 

En del av avenyerna har en oregelbunden kurs eller sen finns ett vattendrag som ena sidan. Enligt den allmänna myten länkas de himmelska vattnen till Vattenormen/ Hydran och symboliken visar att man tänker sig odla i den som en livmoder. Liknelsen är förstås mycket lik naturens kretslopp. På nordiska hällristningar ser vi ibland en och ibland 2 ormar för halvåren. Vi har kvar antydningar om den himmelska floden i namn som Watergate, Via Lacta = danska Mälkevejen och även engelskan Milky Way vilket förmodligen syftar på att vattnet var en förutsättning för mjölken. 

Vid den ritual-astronomiska tidens början skar Vintergatan solbanan vid vårdagjämningen ungefär i Orion och hösten inträffade i Skytten/ hunden Rahu och fåglarna Örnen och Svanen. Denna symbolik användes i delar fram till mitten av första årtusendet vår tid. Symboliken gav sig själv och man synkroniserad sol och månår i Skytten/ Rahu alternativt månvarvens naksatra-korrektion i Vega ovanför.

Den första konventionen tycks ha varit de fyra himmelsriktningarna för dagjämningar och solstånd. Men när de inte passa överallt infördes åttadelning dvs. med tidpunkterna mitt emellan huvudriktningarna dvs. Imbolc/ Kyndelsmäss, Beltain/ Valborg, Lugnasad/ augusti samt Samain/ oktober.

Okunnighet och brist på undersökningar har gjort att man mystifierat och gjort forntidens tempel och rituella platser mer obegripliga än nödvändigt. En delorsak är nån sorts lokal enögdhet i stället för jämförande studier inte bara inom Europa utan även i tillkämplig mån med de såkallade kulturländerna. Sen har man jagat guld och s.k. högkulturella lämningar och ser sen inte skogen för bara trän.

Lika väl som att vi i dag har kyrkor, församlingshus, rådhus, samlingsplatser i en storlek som passar folkmängden så får vi förvänta samma skala även i det förflutna. I Wiltshire tycks det dock gått mode och tävling i att bygga anläggningar och man kan jämföra det med Västgötlands närmare 300 gånggrifter inom ett rätt lite område.

Om vi vill se och hämta data från ett stort område förstår vi att arbetet för födan var det viktigaste i en kultur som levde på att skörda naturen. Redan för runt 20000 år sen ser vi en naken kvinnlig "idol med ett horn i handen" Det finns ingen textad lapp på fornfranska som säger namnet och vad hon symboliserar. Dock är sannolikheten stor att det är samma idé vi ser avbildad i exempelvis Sumer och där vi sen har sumerisk texter som berättar hur man i processioner följde prästinnan som var "ställföreträdare".

Från Dal må nämnas att Anders Lignell i Högsbyn nämner en upplöjt "stenplan samt tvenne murar i jämnbredd med varandra och en öppen väg dem emellan" På flygfoton syns inga spår men det kan ha varit en aveny.

Richard Dybeck nämner på ett par ställen att högar är förbundna med en bank. Jag spekulerar i om det varit tingshögar där man pedagogisk visat edgång mellan två tillstånd. Senaste fynden är uppallade stenar på Lianeåsen i samband med dragning av kraftledningar ,,, och sen har de sagt att megaliter finns icke på Dal!!!

Nära Ödegården Mellerud finns många fornlämningar och på ett ställe går en jordbank mot ett lägre område. Jordarbeten och okända former av monument har förstås neglerats och försvunnit. Från dösar, kammar. hällkistor och högar har försvunnit entréer och förgårdar. Exemplet viet visar myten "gå i jord" utformat med dösen och dess entré och eventuellt V:et som visar att man fångar konjunktionen och den andra är följet i "Shemesu Her/ Her" med officianter. I detta kan vara underförstått att man följde stjärna/ stjärnor på himlavalvet.

I Egypten har sparats uttrycket Shemesu Hor/ Her = följa tiden. I Europa har vi namn på stenrader som Brudföljet och det finns ett antal Jungfrusten/ Maiden Stone och vidare känner vi till att källorna var viktiga långt in i kristen tid. Det var inte ritual och mystik för nöjes skuld utan det var att man uppskattade rent vatten hela året. I vår nordiska Eddas äldsta poem berättas om "Tre mör/ idoler från trollens värld". Vi kan jämföra det med barnsbördens gudinnor som även fanns som stjärnbilder på himlavalvet.

De arkeologer som specialiserat sig på astronomiskt orienterade anläggningar har kontrollmätt ett otal anläggning orienterade efter den rituella kalendern. Återigen det finns inga lappar med text på ren svenska. Men sambandet mellan astronomi och anläggningar och naturligtvis den forntida kalendern är närmare 100% bevisat. Och vi kan förstås också dra paralleller till de sydliga länderna klarare bevis. Det är bara sensationsjagande journalister och mystifierande arkeologer som gör något primitivt och mystiskt av dessa anläggningar folk behövde i lika hög grad som att de flesta har en klocka på handleden i dag.

Jordvallarna är ofta oansenliga och vi vet ej hur mycket kring utrustning/ anläggningar som gått förlorade. Megalitnörderna brukar bara se stenbumlingarna utan att tänka på kontexten/ sambandet med dåtida ekonomi och bosättning. Från England känner vi till några woodhenge dvs. runda byggningar i trä och så stora att de måste ha varit för ett större kollektiv.

Typ Sarup palissader

Även vi i Norden har några anläggningar med jordvallar och palissader man bara kan spekulera i. För bara något decennium sen kände man bara till Sarup på Fyn. En märklig anläggning med dubbla rader vallar/ gravar 12 x 4 m och palissaden på Sarup I ca 600 m lång och avslutas i en båge som inneslutar näset. Sarup II runt 160 m gles palissad i båge som skär av näset närmare udden. Den utgrävdes 1971 - 84 och den ende som undersökts i den omfattning. Den summariska korta beskrivningen fick mig att leta på biblioteket och senare på Internet.

Men det är i det närmaste en arkeologins hemlighet dvs. kunskap förbehållen proffsen. Det som icke är kungjort eller tillgängligt existerar icke per definition. Jag har ingen anledning att söka nån ursäkt för arkeologerna. Nu hittade jag en bristfällig artikel från Moesgård, där jag störs av att alla symbolerna på några kartorna icke är definierade. Det gör dem nästa obrukbara.

Den viktigaste kartan kan icke missförstås eftersom det bara finns röda prickar över Europa. Man talar om 800 anläggningar med jordvallar i Europa men det räcker icke de röda prickarna till. Ett bälte är särskilt tät från Rumänien till södra England kanske runt 200 anläggningar. I Danmark räknas 23 plus ett par på Bornholm. Utanför kärnområdet finns enstaka också i Ukraina, Kaukasus, Anatolien, Grekland, Italien, Malta, Sardinien, Korsika, Spanien, Portugal, Skottland och Irland. Förmodligen är definitionen rätt vid eftersom den typen lämningar är kostsamma att helt undersöka och datera och bara ett mindre antal antas är fullt dokumenterade.

Allt för få har undersökts ordentligt för att man ska generalisera. Men man anser att dessa har använts från 6:te till 3:de årtusendet där storleken varierar mellan 0,15 till 120 hektar. I Danmark har man endast grävt ut de två Sarup och det är en svaghet. En förekomst är bara en indikation och två kan vara en tillfällighet. När man ska göra ett diagram ger tre punkter karaktären av en linje och tendens.

Det finns både Sarup I ca 3400 BC och II 3200 BC av olika ålder. Sarup I är störst och är en palissad som inneslutar det mesta av ett litet näs vi Helnäs Bugt. Längs palissaden utsida finns två parallella rader med "gravar" ca 80 stycken varav en femtedel är utgrävd. Nästa version Sarup II ligger närmare udden och skär av näset. Det kan förefalla märkligt att de långa gravarna ligger utanför palissaderna, men man har i varje fall skiljt på Andravärlden = dödas värld och en del av folket på trakten dvs. innanför palissaden.

Arkeologernas arv tycks vara att se krigisk aktivitet överallt utan att fråga om befolkningsunderlag och om det fanns något att strida för. Just den märkliga utformningen på Sarupnäset talar för att det kanske egentligen var en 8,5 hektar inhägnad av näset för att lätt ha koll på djuren under natten. Samma gäller förstås alla anläggningar som kan ses som djurstängsel. Det nya i kulturen ca 6000 - 3000 BC var husdjurshållet. När väl jordbruket kom tvingades man ha stängsel runt odlingarna så som vi ser i de tidigast hällristningarna.

Dessbättre har man undersökt hela kontexten av arkeologi längs den forntida ån och viken i ett område 5 x 7 km. Där har man registrerat 122 storstensgravar daterade samtida med sista fasen av Sarup förmodligen.  Man har också funnit 22 boplatser i storleksordningen 500 - 1000 kvadratmeter. Man kan förstås fråga sig om de långa gravarna vid palissaderna har varit familjegravar för folket vid Helnäs Bugt. Gravarna är omgrävda och har använts flera gångar. Avbalkningarna kan ha varit för speciella ritual. Det förvirrande är att man funnit nån sorts gropar som tyder på begravning innanför avspärrningarna i både versioner.

Det är möjligt det har varit en tillfällig begravning. Man känner till från andra håll att man begravde på ett ställe men senare städade bort eller förde benen till något annat ställe. Jordgravarna kan ha varit för begravning medan stenhusen var tempel. Allmänt användes jordgravar antagligen ett par tusen år innan tiden för gånggrifter som var jordbrukarnas måntempel. Jag anser att man ibland misstolkar om man tar för givet att begravningarna i gånggrifter allmänt beskriver stentemplets användning. Man har börjat med en förutfattad åsikt.

Inom Sarup II har man något man kallar offergropar. Hur man bevisar offer vet jag icke, men kanske om man använder kristallkula. För att bevisa offer behövs i regel nån rituell pryl. Men i dessa har man funnit rester av människoben och även av eld. Kanske man haft första begravningen där och sen flyttat resterna till långgravarna eller stenkammargravarna utanför anläggningen. Utgrävningar bevisar endast den senaste användningen och den kan vara mycket senare än då monumentet uppfördes. Ett exempel är Hagadösen på Orust med fynd efter sen begravning. I Sarup har man i stenkammergravarna hittat lämningar som är 500 - 1500 år yngre än Saruptiden.

Fynden är egentligen få men binder exempelvis genom trattbägarkeramiken TRB till den perioden. Dessutom finns då fynd av bl.a. oxkranium och andra ben. Det finns fynd av 278 rekonstruerade lerkärl varav 82 i en enda hög --- mystiken tätnar. Det finns fynd av en enstaka "stridsyxa"? (dålig definition), men vanligast var tunnackiga yxor och dolkstavar. Det fanns några kvarnstenar men nästan icke använda. Slutligen begravningsrester och eldrester med fragment av människoben. Under jordvallarna/ gravarna hittar man stenläggning, stenplattior, rester efter eld och ritual och får klassa dem som omgravda.

Perioden vi betraktar är lång tänka sig 3000 år och en lika lång till vår tideräkning även om Sarup var en kortare period på kanske 500 år. Sarupstilen med palissader finns möjligen i England, Tyskland, Danmark och Sverige. Redan tidigt fanns anläggningar ingärdade av vallar man kan ta för "hillfort"/ keltiska oppida / eller fornborgar ingärdade av diken och vallar och belägna högt förmodligen för att försvara handeln. Men det kan lika gärna vara "fållor" för avskiljning eller nattläger. Man ska nog icke klassa Sarup som en direkt försvarsanläggning.

Inom palissaderna på Vasagård på Södra Bornholm finns ett rikt kulturlager man undersökte i fyra veckor och slutsatsen var att det varit en samlingsplats för gemensamma aktiviteter i slutet av TRB-perioden 2700 BC. Gemensamt för alla palissadhägn tycks vara att de varit i bruk endast en kortare tid. Det senaste i Mellaneuropa är att man hitta många invallade platser från en mycket tidigare period, och dem har man endast använt en kortare tid … vist finns det gåtor kvar. Bornholm har två palissadhegn varav Rispebjerg täcks av en mycket senare ringborg.

I Sverige har vi Stävie och Dösjebro vilken påträffades när man skulle dra Västkustbanan. Dösjebro har en U-formad palissad med 500 stolpar på ett sandigt näs. Även där drar man slutsatsen att det varit en större samlingsplats, vilket ju inte är så konstigt om man ska utföra ett så stort arbete: Inom palissaderna ryms en massa folk och även tamdjur. Sista aspekten tycker jag icke man ska lämna bort om man ska vara nära verkligheten. Tamdjuren utgjorde samfällighetens kapital och det var ofta rationellt att arbeta i kollektiv med mycket folk för drev och frånskiljning … tror jag.

Pålbygge Alvastra

Hällristningen med 7 bucrania passar bra i sammanhang med en pålby vars idé troligen kommit från alperna. Vi har många tecken på inspiration från Mellanöstern, men detta är ett "fingeravtryck" från Mt Bego i Italien där man tecknade tjurhuvuden på detta sätt. Motivet ger det oss en vink att man följde Taurus/ Oxen under säsongen. Kort sagt får vi ett band från Östsverige till Alperna. När jag ser ristningarna i Släbroparken, Nyköping får jag också associationer till Alperna. Det är nog de märkligaste ristningarna i Norden och ger intryck av planering av samhället.

Än så länge måste man se såväl Sarup som Alvastra vid Omberg som icke normala företeelse i landskapet med omgivande stenmonument som en konform stil under fjärde årtusendet. Vi kan se att de på vissa ställen har varit ett komplement till folket som byggde dösar och gånggrifter. Pålbyggnad är en enstaka företeelse i Norden. Det kan bero på inflyttning av folk med nya idéer. Ett exempel är pålbyn Alvastra från runt 3100 f.Kr.

Fyndrapporten är lite motsägelsefull eftersom man låter gropkeramiken definiera folket som ett fångst och samlarfolk, men sedan upptäcker man att det finns mycket mer bevis för tamdjur och för jordbruk. I inre Sverige är sådana uttryck fyrkantiga fram till andra världskriget eftersom bönderna höll på med naturbruk som skördade allt brukbart inom deras område.

Alvastra är viktigt därför att man gjort en grundlig undersökning och fått en mycket stor mängd material som berättar om deras hushållning. Man har fynd av päls och köttdjur kronhjort, älg, rådjur, vildsvin, varg, björn, lo, bäver, utter, vildkatt, ekorre och grävling. Matnyttig fågel tjäder, morkulla, gräsand, stjärtand, kricka, vildgås, ringduva, kungsörn, trana, häger biråk, kärrhök, kattuggla, småfåglar … och sen fiskarna sik, gädda, abborre, braxen, sutare, mört, mal och andra fiskar. Men det är långt kvar till den mycket äldre grottan Vistehula, Stavanger med fynd av 70 arter.

Men sen kommer det att tamboskap dominerar i fynden och det finns även ben av get, får och hund och man tycks ha börjat tämja vildsvin. Vildsvinet är karakteristiskt för Östergötlands hällristningar och traditionen av svin i hushållet stod sig in i medeltiden. Jämfört med detta blir då odlingen bara sädesslagen sexradigt korn och emmer. Hasselnöt och äpplen har man hittat medan örter och bär försvinner eller lämnar inga spår

Folket var odlare och använde tydligen anläggningen för fester under säsongen och kanske för att slippa undan myggen i dåtidens fuktiga landskap. Det fanns rituella prylar och en "installation" pekar på jordbruk. Man fann 40 dubbelyxor som hör till Mångudinnans ritual och fyndet är huvuddelen av alla fynd. På ett ställe hade man ställt en dubbelyxa bredvid en mindre sten och med ena eggen neråt. Man kan tolka det som att man "skärar" jorden neråt och uppåt … våra bönder betar utsädet för jorden dolska makter och ovan jord använder de pesticider. I Sarup däremot fanns endast nån enstaka dubbelyxa.

Det finns pålbyar på andra håll i Norra Europa och i vissa fall som tillflykt. Odlarna gjorde normalt sett intrång på naturbrukarnas områden och vi ser det i några hällristningar som skyddar åkern. Jägare och herdar vill inte ha ingärdningar och även de vilda djuren kunne tycka att odlingarna är värda att tulla. Å andra sidan kan man på många håll spara en tvåsamhet som om odlare och avlare gjorde upp om ett delat samhälle. Båda parterna tjänade förstås på arbetsdelningen.

Stock som material

Pålbyggnader har efterhands blivit ett stort område för arkeologin och det är faran att man fastnar i etiketter. I Zurichsjön och Bodensee är det enkelt där man hittat tusentals rester av byggnader ute i vattnet och man har rekonstruerat några och det ger en fyrkantig stil. Tvivelsutan kommer idéerna till de nordiska därifrån.

I Skottland och Irland har man sina runda cranogs ute i sjöarna. Den runda stilen finns även i Wiltshires Woodhenge och i Norfolk East Anglia har Seahenge ca 2000 BC varit på tapeten i många år. Ofta blandar man i rubrikerna med Flag Fen där Time Team grävde ut en plattform i våtmark, men det viktigaste är 1 km med 5 rader av resta stockar man bara kan spekulera i. Men Flag Fen tycks vara 1000 år yngre än Seahenge där mycken analys krävs för att tränga förbi kuriosaintrycket

Pålbyggnader och andra inhägnader omfattar en period från ca 5000 BC till 800 BC och har förstås en stor spännvid. Varje lokal måste analyseras efter sina egna förutsättningar. Dessa lämningar har givit upphov till olika uttryck som Lake Dwellings, Stoke buildings, Pile Buildings och fler

I kölvattnet har vi då undervattensarkeologi som har gått från skattsökning av vrak till letande efter Atlantis. Men den nya disciplinen har börjat bidrag till arkeologin genom att man under vatten finner rätt så välbevarade artefakter från sjätte till femte årtusendet. I Tybrind Vig icke långt från Sarup har man då anledning att tala om "äldsta i Norden " om såväl textiler och paddel i traditionell form av ett blad. Det finns vist dekorationer på den också. Man glömmer då bort anmärkning "hittills" eftersom fram tiden kan ge än äldre fynd.

Det är alltid bra om vi kan skjuta tillbaka tidspunkten för tidigaste fynd. Minns att i början när jag analyserade var egentligen tidslinjer pest eftersom det låste tanken att inget okänt kunne ha funnits. Man hade en förutfattad åsikt i bagaget. Så lever vi med att Columbus upptäckte Amerika, men har många bevis för att inte bara urinnevånarna utan många senare upptäckare har varit i Amerika långt tidigare en senkomlingen Columbus

Här en introduktion till modern Undervattensarkeologi

Och en lista på europeiska lokaler

Jordbruksbyar

Jordbruket drevs förmodligen kollektivt till viss del och ritualen och förberedelserna var gemensamma. och rituella avenyer och stensträngar ersattes av omfärd. In i medeltiden gjorde kyrkan omfärd runt åkrarna som en rest från forntidens ritual. Kyrkan bar en relik medan forntiden kanske bar en idol i trä. … här på orten brukar böndernas roten företa en "markvandring". På det sättet sprids också kunskap och hjälp i annars individuellt jordbruk. När det passar uppträder bönderna naturligtvis som ett kollektiv.

De senaste decennierna har man funnit många s.k. Celtic Field. Man kan skönja något liknande i utkanten av Dalmetropolen. Bäst känt är Levene "brödäng" i Västgötland med 25 parceller och avgränsningar med stensträngar. Bruket att göra skålgropar i stenar nära åkrarna och på gravar hänger samman med att man förmodligen trodde på "återfödelse" och då blev begravning och såning samma företeelse i abstraktionerna. … naturligtvis recirkulerar all materia och i nån mån kan vi säga att just min materia återuppstår … Jag tror jag varit katt i ett tidigare liv eftersom jag vet något tillfälle sett att jag kan få kattögon. Men hur förklara det och att jag älskar kattor.

Generellt kan man under rubriken inkludera även gropar där exempelvis fångstgroparna använde den uppkastade jorden som en vall som gjorde gropen djupare. I nordliga ristningar ser vi att man gjorde ingärdningar och möjligen även använde klippstup som fälla för djuren. I nabolaget finns en jordbank jag inte begriper mig på. Vid början finns ett stengärde som försvinner i en lite annan riktning men vallen har knappast varit bo- eller åkergräns. I närheten finns ett par större stenrösen.

Arkeologerna vill gärna se "krigiska stammar och hövdingar" utan att visa på trovärdiga bevis. Det är teorin man utgår ifrån och övertolkar sen ute i verkligheten. Arkeologerna på Kreta menar numera att det minoiska samhället styrdes rituellt och man kan jämföra med templens rikedomar i olika kulturer. Knossos var mer likt ett centrallager med administration än säte för en krigförande stam … vår medeltida prostkyrka Bolstad visar samma mönster i miniformat.

Exempelvis i södra Jylland finns flera större diken som går över hela eller delar av halvön såsom exempelvis Olmerdiket. Det visar att man slutit sig samman och var medvetet ett land som försvarade sig mot ett annat land. Nästa steg var Danevirke som försvar mot Heliga Romerska Rikets strävan att lägga under sig Norden. Men då är det försvar och inte krigiska stammar.

Carnac

Franskan har bevarat begreppet kermesse även det av keltiskt ursprung. I nutiden betyder det marknad, men har antagligen även kunnat betyda vad vi kallar ting eller sammankomst för att dryfta gemensamma ärenden. Det gör folk ändå på marknaderna dvs. vare sig det är organiserat eller inte vänder folk hemåt med nyheter och nya erfarenheter.

Många av ortnamnen i trakten har ett förord KER- exempelvis Kermario. Ordföljden är kel-tisk och ker torde betyda krets. Samma rot finns som KR i Kronos … han som lär ha krumma tanker. I Norden är det endast på Bornholm och med vår ordföljd vi har en del namn på -ker. Dock oftast av mycket yngre datum och kan vara en dialekt av ordet kär eller på svenska damm. En samlingsplats för törstiga kreatur då det begav sig. Men ordet krets har innebörden av organiserade sammanslutningar av många kretsar. I Tyskland används ordet fortfarande i denna betydelse.

Från Sydengland finns erfarenheter att stor-stenskulturen tydligen varit en federation dvs. sammanslutning av jämbördiga och omfattade alla samhällen med storstenskultur. Ett av be-visen är samlingar av förmodligen ritualvapen från alla orter som tillhört federationen Bland våra äldsta artefakter betyder det fasces eller ett signum för medlemskap i ett broderskap och som kunne samlas till gemensamt ting.

Avebury är som kulturcentrum mycket märkvärdigare än Stonehenge vilket fått mest uppmärksamhet. Till detta kulturcentrum hör Kennet Avenue, West Kennet långhög, Windmill Hill och Sillbury Hill. Dessa var i bruk 3000 –2000 f.Kr. och ett par tusen år yngre än de äldsta anläggningarna i trakten av Carnac.

Det går inte alltid att föra företeelser bakåt. Men om vi ska svara på hur det var möjligt att skapa ett monument som Le Grand Menhir vid Loc Mariaquer är federationstesen en möjlig förklaring. En bjässe till pelare 21 - 23 meter hög då den var upprest och vägande runt 350 ton Den måste ha krävt mannakraft för att forsla från stället den bröts ur berget till platsen där den restes. Den största av alla över 3000 stora sten som finns kvar.

Tyvärr är inte en enda rad riktig på teckningen. Det finns ej heller någon anläggning som har 20 rader stenar som på bilden. Bilden må symbolisera att fransmännen tydligen inte är intresserade av historia bortom solkungen Louis XIV. Han förebådade rokokon personi-fierad … för min del var rokokon enbart fjantig. Sagt utan att en a´n vill vara karlakarl. Men enkelhet är en dygd … men detta är väl att svära i franska katedralen.

Här har kolonialmakten La France tidiga anläggningar närmare ett par tusen år äldre än pyramiderna … och sen tar man inte tillfället i akt att använda dem i sin kulturimperialism. För mig som alleuropé vore det trevligt att veta allt om den europeiska kulturens födelse. Bättring har visserligen skett.

När jag började studera dessa frågor för 25 år sen fick jag förlita mig på von Däniken för att få fler uppgifter om Carnac än att där finns en 21 meter lång pelare på marken. (uppgifterna om dess längd varierar 21 - 23 m.). Upprest är den som ett sjuvåningshus och syns överallt runt Morbihan. Det är mer troligt att den är en Heraklesstod än något som inte finns vid Gibraltar. Sjöfarare trodde säkerligen att folket vid Carnac hade jätten Finn gömt nånstans.

Till dessa jättens verk hör bl.a. då Le Menéc med 11 rader stenar och totalt 1169 stycken i raderna. Därtill 70 i en halvbåge vid ena ändan. Talet 70 gör att man kan spekulera i om denna kalkylator har tillkommit för att följa Capella som vid en tid däromkring försvann 70 dagar om året, eftersom den inte var cirkumpolär än. En annan sak är att precessionen är en grad per 71 år.

Övriga är exempelvis fältet vid Kermario 100 meter brett och 1200 meter långt med 10 rader och 1029 stenar. Kerzehro med 113 stenar i 10 rader. Kerlescan med 555 stenar i 13 rader varav 39 i halvbåge. Lagtiar med 140 stenar i 3 rader. Här uppräknade 3006 stenar med en höjd av en till sex meter och vägande upp till några tiotal ton. Om man rest en om året har man förstås hållit på i 3000 år. De är en gåta och mat för de fantasifulla.

Lillebror till Le Grand Menhir är menhiren vid Kerlois med blygsamma 12 meter och 150 ton vikt. Det mesta ligger inom ett par kilometer från Carnac centrum. Den stora världspelaren ligger runt tre kilometer österut.

Hur dessa riktlinjer sen har använts är inte lätt att grunna ut med säkerhet. Antalet rader stämmer väl överens med tesen om "himlavalvets kvadratur" eller hur man med använt raderna som rutnät för himlavalvet. Sen har man valt de stjärnor som passar i rutnätet, gett namn och delat omkretsen. Kvadraten med 9 – 14 linjer har varit lämplig för att täcka alla varianter av nätet. Enhetsmåttet för en månad har kanske varit en sida i Pegasuskvadraten och Jungfrun mitt emot är ochså en utdragen figur.

De stora menhirerna har förstås kunnat användas som syftsten och världspelare, medan stenraderna har kunnat användas så väl som hälsten som syftlinjer och räkneverk. Det som kallas Carnacs linjeanläggning går i riktningen sydväst – nordost.

Bland symbolerna i grottorna och i äldre artefakter finns några med parallella linjer och avgränsade i åtminstone i ena ändan samt med punkter mellan linjerna och ibland med tvärstreck. Det kan tänkas att detta med linjeverk är nån urgammal metod att mäta himlavalvet. Man tycks ha gjort det i Egypten.

Stenraderna har daterats allt från 4800 till 3000 f.Kr. Några gånggrifter dateras enligt äldsta siffran, varför det är rimligt att anta att en del av stenraderna hör till samma tid. De får ingen mening utan att vara del i ritual där så väl pelare som underjorden ingår. Vidare kommer då vårt himlavalvs strukturering i stjärnbilder och som kan dateras till runt 4200 f.Kr. Det är rimligt att anta att mätningen börjat några århundraden dessförinnan.

Månhjulet

De som forskat vid Nabta på gränsen till Sudan vill absolut får denna anläggning att vara äldst från femte årtusendet f.Kr. Det är vanligt bland arkeologer att man vill vara först om det går. Det är dock svårt att bevisa eftersom man inte tar hänsyn till mörkertalet och man har inte finkammat hela globen för den typ anläggning man talar om. Jag ser det som meningslöst tävlande.

Kanske Indus-kulturen var först med att systematisera månhjulet som naksatras =månens 28 hem runt 3100 f.Kr. Men förmodligen använde man månens faser och cykel långt dessförinnan såsom vi ser av grottmålningen i Canchal Mahoma. Månens varv definierades from nymåne till nymåne och räknades i nätter. För att få en cykel över Tiden måste man kalkylera med 27 / 28 nätter.

Min vän John i Australien skickade mig 3 bilder på "månhjul". Två av dem är från Australien och ett ifrån Brasilien och jag begynte leta i minnet efter fler. Först kom Medicine Wheel från Big Horn i Wyoming. Men snart nog insåg jag att man måste utvidga sökningen och inte helt begränsa sig till ristningar och anläggningar.

Min första teori om Aubreyhålen var att man tänkte på att man hade en rektangel som symboliserade horisonten och då delad i 4 x 14 = 56 som ett staket runt horisonten. En bild som finns i hällristningar. Den idén kan jämföras med ett guldbleck från Stonehenge med en romboid figur delad som en horisont. Man kan använda den när man kalkylera året.

Men eftersom forntiden följde himlavalvet "som-man-ser-det" är kanske bästa förklaringen att man räknade fullmånar och nymånar. I engelskan har man fortfarande begreppet "forthnight" dvs. 14 dagar ett halvt månvarv

Wandjinan associerar i högre grad till fullmåne - nymåne där fullmånen finns överst och ingen i andra ändan av det delande strecket.

Folket i norra Västern kan förstå själva ha uppfunnit detta. Men i skenet av utbredningen av månhjulet och där vi kan tillägga att Indusscripten nådde Påsköarna och förmodligen Östasien. Vi vet för lite om arkeologin i Fjärran Östern annat än att åtminstone Kina tycks ha liknande astronomi som i Indien Vi får vänta på mer arkeologi. Det finns något gemensamt matematiken mellan Kina och Mellanamerika baserat på talet 20 som vi för all del också har haft i de germanska språken.

För min del ser jag forskningen i speciellt hällristningar har en vildvuxen vokabulär och den är ytterligt primitiv utanför stadskulturerna. Ett exempel är bruket av ordet "medicine wheel" som skapar den primitive syn på gammal nationell kultur som jesuiterna stod för. Man la ofta ordet i munnen på indianerna och dessa i sin tur valde förstås ord som de ville plantera i de "vilda vita".

Månhjul är ett ord vi får skapa för att det ska spegla bruket att följa månens gång och att det är likt et hjul där ekrarna står för nätter. I allmänhet menar jag att i exakt vetenskaper ska man välja termer och vokabulär som användes likadant oavsett plats och kultur i geografin. Samtidigt menar jag att vi ska beskriva all kulturer med samma respekt och med rationella förklaringar. Magi och mer eller mindre övernaturliga saker kan vara sig mätas eller bevisas i forntiden. Det blir bara fantasier. Den teleologiska attityden är ett hinder för rationella och värdiga beskrivningar

Säkerligen kan vi finna fler framställningar med 27 - 29 skålgropar eller punkter i arkeologin när vi väl börjar söka. Här är en till att börja med. Det finns förstås ingen textlapp som berättar att punkterna används som naksatras om inte vi vet sammanhanget. Men eftersom vi annars har många globala indikationer blir det vårt första val vid tolkningen.

Den Enarmade ser vi bl.a. på Lökebergets stora kalenderristning. Han står i början av kalender slingan och tycks vara ledare och där vi kan förbinda detta med "säsongen" som styrdes av månen. I Egypten var Thot redan från börja skrivare och tidräkningens idol.