Flyhov är Norden största monument

Under sommaren gjordes en ca 200 m lång handikappvänlig trall längs hela ristningen. Flyhovs stora häll är ett gigantiskt monument om man betänker 55 slipskåror gjorda under tredje årtusendet och 5 större och 8 mindre fällt med hällristningar som kommentar i huvudsak under bronsåldern. Här ett försök att ge överblick trots att materialet är blygsamt

Flyhov, hällristning, slipränna, slipskåra, slipade flintmejslar, Metons cykel, Saroscykeln, gånggriftsfolk, Vårbruden, skålgrop, Göran Henriksson, Göran Burenhult, fruktbarhetens orm, Vattenormes stjärnbild

Hällristningar |Carnac | Månhjulet|avenyer | Stenar i formation | Kulturstenar |Stenrader och cirklar | Ristade följen | Gavrinis |Danska stenrader | Viet  | Gå i jord | Ritualstenar |Tingsplats | IndexS | hem

Vy från ingången av fältet som är som en halvmåne där Mannen i bilden och syns på båda bilderna tagna någorlunda samtidigt

Det var vist sommaren 1991 Tommy Andersson i Högsbyn och jag gjorde en expedition "hällristningar" till Kinnekulles Blomberg och Flyhov och avslutade på södra Dal Evenstorp samt Örs prästgård. Jag hade problem med kameran och allt blev inte lyckat. På den tiden valde jag ut färgbilderna som affären fick göra bilder av. Det fanns nästan färglösa negativ och dem lämnade jag. Nu digitaliserar jag själv och fann några bilder man ser vad de är. Samtidigt tycker jag det är på tiden att göra en sida om Flyhov.

Vy från andra ändan där Mannen ger en aning om distansen fast det är svårt att få fram mäktigheten på ett slät fält.

Hällen är så mäktig att den kan uppfattas som en aveny och har kanske använts för procession … se avenyer

Gå i jord förebådar sådden

Gamla Världens viktigaste ritual har jag exemplifierat med mångudinnan Inannas nedstigande i Underjorden … och det åtföljs förstås av ett uppstigande. Ritual förebådar kommande säsongen och dess viktiga arbeten och händelser. Hon blev mode i hela Västeuropa senast i mitten av fjärde årtusendet och kan hänföras till gånggrifterna varav en del var måntempel Sen är det öppet för vem som helst att spekulera i vad gjorde man där nere i Underjorden och vad syftade ritualet till.

All gånggriftfolk från Västgötaslätten kan mycket väl ha samlats till Vårbruden här just vid Flyhov och som ritual slipat några mejslar. Det är symboliska verktyget att bryta första jordlåset = ytan. Hon syns inte i bild men döljs i en del skålgropar. Det är alltid viktig att söka kontext och samband och icke binda sig som nörd till en företeelse. Såväl slipandet som hällristningarna hörde till en helhet i dåtida samhället och gånggrifterna var åtminstone på sina håll att betraktas som måntempel.

Kanske förvirrande att använda både slipränna och slipskåra där sistnämnda kanske passar bäst för en del av Gotlands smala skåror. Frågan är om alla typer ryms inom samma kategori. Kanske vi behöver flera förklaringar. Vid Flyhov är alla likadana

6 större slipskåror i början av fältet eller kanske i slutet av tiden när de gjordes. Den vita kritlinjen visar syd -nord

För att skapa dessa rännor med dåtida medel har man fått hålla på länge och det krävs många beräkningar för att uppskatta arbetsinsatsen. Det har krävts lång tid för vara och en av de 55 rännorna. Riktningen är den samma mot sydväst och det leder oss mot ett himmelsk objekt och en viss tid på året vilket leder till att man slipat ritualobjekt. Vi ser också att idén var att bryta jord-/ bergytan och gå i jord.

Egentligen är sliprännorna huvudnumret som en fantastiskt serie slipade gropar förmodligen i måncykelns intervall på knappt nitton år. De är så många att man då slipat vid varje vårdagjämning i runt 1000 år. Under den tiden har man lärt allt om månens gång och månförmörkelsernas perioder. Man kan också säga att det är en vetenskaplig serie med den exakthet man behövde praktiskt … vår tid har en nitälskan för precision men det lämnar vi som en ram för vår tids militärer när de vill träffa prick med kanon.

På Gotland är det så lyckligt att man har stora fynd av slipade flintmejslar. Ofta är det depåfynd med många på ett ställe. Många är så stora att de knappast har kunnat vara för praktiskt bruk. Man kan säga att dessa är egentligen en andra hälft av företeelsen. Man har liknande fynd i trakterna av Stonehenge. Det kan ha varit ett sätt att räkna hur många månår hade gått i väntan på nästa cykel eller när man ska börja på en ny ränna. Rännorna i sig gör det möjligt att tänka tillbaka hundratals år om man knyter minnet av företeelser till dem. Problemet med ett folkminne utan vår tids minnesmedel är generationsskiftena som löses genom en fast referens

Även Solen, Månen och Djurkretsen är en fysisk del av detta eftersom hans mätningar visar att de flesta har slipats vid första fullmåne efter vårdagjämningen (solen indirekt) och att de varit riktade och synkroniserade med Antares i Skorpionen. På Gotland har ett mindre antal har gjorts vid solstånden och visar att såsom annars vid astronomiska anläggningar kan vi aldrig kategorisera till en enda typ företeelse.

Rännorna har använts under en period av nitton år och eftersom månen är inblandad är det naturligtvis månens cykel på knappt nitton år. Månens uppgång flyttar sig cirka 12,5 grader på horisonten varje dygn. För att den ska komma tillbaka till exakt samma punkt tar det 235 månvarv. Eftersom perioderna är om 19 år under över 1000 år kan man med säkerhet anta att de lärde känna vad experterna kallar Metons cykel lika väl som Saroscykeln. Få känner till detta i våra dagar och det är enklast med förklaringen i föregående stycke.

Man kan också säga att Flyhov är en kontrollreferens till sliprännorna på Gotland

Göran Henrikssons längsta serie 32 sliprännor från Hugraivs Gotland

Det fantastiska på Flyhov finns hela 55 i serien och det visar på samma tidspann som på Gotland och vi får tiden 3100 - 2055 BC. På Gotland har det varit Sören Gannholm m.fl. som understöttat Göran Henriksson där diskussionen ofta varit hätsk med många märkliga övertoner. Dels har experterna ibland dragit ut i det blåa och sen finns ju amatörer med i diskussionen och det är nästan det värsta rent internationellt tycker arkeologerna.

För min del var Görans kompendium ett viktigt stöd i mina tidiga forskningar om praktisk arkeoastronomi. Det fanns inget och i Egypten håller arkeologerna sen gammalt helst på där det finns guld och/ eller dynastier att upptäcka. Men det är viktigt att se samma symbolik med Skorpionen som ledare vid vårdagjämningen som Göran kom fram till att man slipade i konjunktion fullmåne - Antares/Skorpion - solbane = öster. På experthåll var det för svårt då, men faktum är att kyrkan bestämmer ritualåret i princip efter samma metod i våra dagar.

Jag ville få början på en astronomisk kalender att förklara en del stjärnbilder på våra hällar. Bild av Skorpion är en klar import och den dominerade symbolismen i Egypten, Mesopotamien och Indus under första andra halvan av fjärde årtusendet. I Indus hittade jag ett par små symboler som tycks visa deras tanker om en pendel "fastsatt" i polstjärnan och som går under jord. Vi behöver bara se den se/ tänka oss till den horisontella riktningen i öst vid en viss stjärnas stigande samtidigt med fullmånen. Det är vad man kallar konjunktion

På Gotland har Gannholm & Co experimenterat med en anordning för att slipa flintmejslar. Det finns många fynd och det var stort mode på Gotland. Se URL nedan till förekomst slipning och Gannholms sajt. På Dal har vi fynd av extra stora mejslar i gul flinta importerad från Skåne. Här klarade man kanske av att bestämma vårdagjämningen och behövde inte masa med att slipa. På Flyhov har man kanske samlats från många håll till marknad och fest. Området är en mycket bra plats för såväl observationer som stora fester. Handeln med flinta var kanske dominerande artikeln. Vem vet kanske man på Flyhov slipade och bytte bort sitt överskott.

Dateringarna på Gotland tycks vara förvirrade numera. Invändningarna tycks vara en sjuka som tagit över istället för positivt tänkande och sökande efter en rimlig sanning. Dessutom underkänner man förfädernas intelligens. Inte så märkligt när man ser hur många platser tagit upp seden tillfälligt och man får inte en enda sanning. Runt om i världen finns spår av korta perioder. Jag håller mig till Görans ursprungliga datering som håller gott jämfört med ritualastronomin. Man började denna period runt 3152 - 3100 BC.

… se mer sliprännor

http://www.stavar.i.se/gotlslipsk/slipsk0.html#inneh

http://www.stavar.i.se/gotlslipsk/slipsk19.html

Hällristningar

Det första av de tre största fälten. Som synes av bilden med gubben ligger de nära raden med rännor ovanför och är som en kommentar till dem

Kantyxan är av samma typ som de första importerna vars rituella användning förklaras/ bevisas utförligt på http://catshaman.com/s07tusamt/08TusamtII.htm

Man ser det som ett möte mellan tre banor. Stora båten är stjärnbanan; den mindre båten är månbanan tidhjulet ovanför griper tag i andra kvartalet märkt med en skålgrop som betyder "att gå i jord". På Flyhov 5 finns samma motiv i annat utförande och man finner ett snarlikt i Bohuslän. I största delen av Norden fanns ett gemensamt symbolspråk. … se även Sparlösastenen

Mer vårsymbolik på Flyhov 2

Här har vi säsongsbåten och ovanför fruktbarhetens orm = Vattenormen på himlavalvet. Gropen med cirkel är solvärmen och halvbågen månen och regnen. Så enkelt kan det sägas om vi känner till naturbrukets A och O. Dessa symboler plus några andra på Flyhov är klart samma grafologi som vi har på Dal.

Denna gubbe brukar visas upp och knappt mer från Flyhov. Man jämför yxan med paradyxor från yngre brons men bladet och skaftningen pekar mot holktypen. Klichén att detta skulle vara från mitten bronsåldern håller inte och samma gäller den folkliga tolkning att man skulle ha slipat svärd. Prov själv!

Observera Hon stiger ner i Underjorden/ rännan i kanten av bilden allt enligt myten

Göran Burenhults team gjorde en dokumentering av södra Sveriges hällristningar och där finns de flesta från Flyhov. Hans böcker "Götalands hällristningar 1 & 2, Stockholm 1987" kan beställas via biblioteksväsendet. Jag använder den som bollplanke vid sidan av mitt eget besök och de bilder jag äntligen hittat från besöket

Följande ristningar är så svaga att man hoppas trallarna skyddar dem. Burenhults dokumentation ger inte rättvisa åt den och den är för övrigt svårtolkad. Den förmodade hackan i bildens mitt ska kanske dateras till tidig bronsålder. Medan jag fotograferade kritade Tommy denna viktiga ristning som är svår att fånga på bild. Här delad i fyra bilder som läses från vänster till höger i följd

1. Bild vänster med ritualbåtar och ett fotspår. Det är säsongens båt som "förutspår" vad som komma skal

2. Bild vänster mitt. Det viktigaste är kanske det delade fältet.

På flera håll finns delade fält vilket kanske antyder delad odling och kalkylering av fält. Levene brödäng var delad i 25 parceller om jag mins rätt. Det är alltid det vi inte ser vi måste tänka oss till. I sumerisk symbolism har prästkungen insignierna käpp och rep avsedda att mäta upp åkrar

3. Bild mitten med en förmodad stor hacka av tidig modell

4. Bild höger mest med tidhjul eller par av fortspår som kan betydda kvartal. Kanske en sammanfattning av året.

Denna ristning ligger längst bort när man kommer in och jag har ingen egen bild. Det finns solårets åttadelning, fruktbarhetsormen, såningssymboler med de sänkta fotspåren, ett halv spår som visar det växande kornet och det hela övervakas av män med fågelhuvud (det var förmodligen enklast att rita och man ser det ofta i ristningar). Symbolerna är äldre än bronsåldern de flesta

… och sen fortsatte resan till Blomberg

.

Tommy har vanan inne att leta ristningar där han fördubblat kända ristnigar i Högsbyn

.

Naturen håller på att radera ut forntidens minnen

.

Det hjälper om kritar upp dem om man vill fotografera

Nu kommer några på Arkeologiforum förmodligen att skriva att jag yrar eller fantiserar och att de icke förstår vad jag skrivit. Jag råkar ju bara vara påläst på forntiden och vågar använda den kunskapen för att levandegöra det lilla vi ser av forntiden.

Det hela började med min "blurph" http://www.catshamans.se/0blurph.htm som är en berättigad kritik när Göteborgsarkeologin tycks strunta i det de inte förstår. Det är i samma anda några arkeologer struntar i att försöka sätta sig in i vad jag skriver. Min rygg kan i och för sig tåla det mesta, men jag utfärdar en varning att tro på nån som inte har grundligt läst det de kritiserar

Tillägg onsdag den 27 augusti 2008

Riksantikvarien cirkulär säger klart att allt som är tillverkat av människan ska registreras som fornminne. Nu har framkommit att förutom detta fall har det funnits en "Göteborgsanda i arkeologin" att man inte bryr sig om fornminnen arkeologerna inte har tidigare registrerat som fornminnestyp. Det blev aktuellt på Dal där det heter att det finns inga megaliter. Men Rio Kulturkoperativ registrerade på Liannefjället ett par uppallade block/ "liggande höna" som nu godkänts och det sades att det är emot Göteborgspraxisen … min åsikt framgår av ovan där jag naturligtvis stöder RA

Det blir väl så att man noterar bara megaliter med guldkant som kan förhöja den nationella självkänslan. En älskare och amatör noterar allt som kan öka kunskapen där man har negligerat alltför många detaljer som kan ge detaljer till helheten. Jag förstår väl att lokala myndigheter kompromissar med ekonomin men varför strunta i den enklaste dokumentation i Lundby. En annan gåta för Arkeologforum är http://www.catshamans.se/albums/dotkom/0kom.htm där jag skissar på arkeologins svårigheter och man kan välja att förlöjliga strävande efter kunskap.

Där har jag ett annat fall i Ångermanland där Dottemars tassemarker tydligen inte är värda arkeologisk intresse. Jag är i allmänhet speciellt intresserad av det som avviker från standarden där Sommen är ytterligare ett område arkeologerna knappast kan förbise eftersom det är så många stora monument på ett litet område. Där är det intressant att formarna har global utbredning.

På Arkeologiforum finns arkeologer som gör sig lustig och påstår de inte förstår vad jag skriver. Tror fán det när de aldrig sett de saker jag tar upp och inte ens läst dem förrän de har åsikter. De är knappast så pålästa att de förstår det. Sen saknar de väl lite mod också att gå utanför de gängse ramarna

Riksantikvarien skrev definitioner på fornminnen 2002-12-17

… Uppallad sten används för sten eller block, avsiktligt uppallad på mindre stenar. Uppallade stenar kallas ofta "offersten" eller "liggande höna". Klumpstenar, resta stenar och uppallade stenar förekommer vanligen tillsammans med andra gravtyper, ofta på gravfält, och kan utgöra rester efter stenkretsar. Om detta är säkerställt, t.ex. via skriftliga källor, skall lämningen registreras som Stenkrets. Jfr Stenkrets, Stensättning.

Egenskapsvärden: Blockgrav, Klumpsten, Rest sten, Uppallad sten

Antikvarisk bedömning: Registreras som fast fornlämning.

I vanlig ordning sitter Högsta Hönset i Stockholm utan kontrollfunktioner som kollar vad som, sker ute i landet. Hösten 2005 kan man läsa att Götet arkeologer icke har uppdaterat sig

Ovan syns en så kallad ruvande höna. Det är en sten som är uppallad av en eller flera mindre stenar. Dessa brukar i Västsverige inte räknas som gravar eller ens fornlämningar. På andra håll i landet finns det en tradition om dem som offerstenar och även några exempel på att de använts som gravar.
Det fanns fler ovanliga kulturlämningar på åsen. En av de märkligare var detta stenblock med flera lager mindre stenar staplade på norra sidan. Kanske även denna ingått i det förhistoriska brukandet av åsen.

I Bromma finns en uppallad sten som hunnit så långt som till registret. Men den finns icke på ekonomiska kartan. Den grävmaskinist som ska eventuellt putsa till området tror nog att det är en skrotstenshög och den åker bort. Trots att han har en karta i förarkabinen.

Man kan ta faste på Götets arkeologer som icke ser det "ens som fornlämningar". I norr kan man väl tala om ett nedsättande "de hör till samerna och fångstfolkens kultur liksom på Kola och i Karelen". När vi talar om tidsperspektivet kanske 7000 år vet vi inte om samerna var uppfunna. Kanske de var skåningar såsom mtDNA antyder … man kan säga att kanske skåningarna tog med sig dösen norrut?

Jag störs av att den förmodade proffsiga Riksantikvarien använder den idiotiska amatörmässiga benämningen "liggande höna" för en normal mindre dolmen/ dös. En exakt benämning är tripod/ trefot. En stor grupp har endast en ända upplyft och dem kan man kalla enbent. Vid Sommen är 72 % enbenta och 18 % trebenta. Det är fel att upphöja trefoten till generell typ som överskuggar agendan. Jag kallar ofta trefoten vi-dös eftersom de legat i ett Vi som samlingsplats för vårfesten förmodligen.