Megaliter resta sten, i rad, i formation

Megalit definition, Mosebok, tingmakt, Megalomania, hög kultur, gudabord, dolmen, sten-tripod, vi/ weoh, Biskops Saga, Årmannen, Stonehenge, primitiv, korkad, ociviliserad, Stenrader, stenformationer, kultursten, stenskepp, vi, folkminnets bautasten, Carnac, Bockesten, Maiden Stone, Ekornavallen, Hovsten, gudahov

Megalit, en definition

Sammanfattning kulturarv 23 mars 2006

Megalomania

Megalo-megaliterna i Carnac, Bretagne är naturligtvis bäst kända med Le Grand Menhir 23 m lång 270 ton som examensarbetet. Men Portugals stenhus/ dolmen/ gudabord är förmodligen de äldsta från mer än 5000 år före AD 0 och de högsta 5 - 6 meter. Här kan man verkligen tala om megalomi = storhetsvansinne utan att vi vet vilka tanker som låg bakom.

Lättast är att se oss som kopior av förfäderna och anta att de tänkte ofta som vi gör. Om man tänker att vettet förtunnas med generationerna förstår vi icke alls förfädernas intelligenta resonemang. Men vist finns det mycket att tänka på där. I officiell arkeologi på TV brukar Stonehenge och Mellersta Riket, Egypten överskugga allt och är all tings mått när man pratar arkeologi om man överdriver lite grann. Jag måste börja med detta eftersom vi presenteras så mycken pseudo-arkeologi som icke spelar forntiden och dess idéer

Man blir lätt trött på skribenter som gör fornlämningar till mysterier. På samma gång underförstår vi då att förfäderna var dumma, övertroiska spån och primitiva halvvildar utan seder och ritual och ordnat samhälle. Det är en stor skam för professionella arkeologin att man inte kunnat lyfta sig över de folkliga föreställningarna utan bygger på med förment vetenskapliga argument utan anknytning till någon verklighet.

Man har icke förmågan till analogt tänkande som kan jämföra vårt samhälle och forntiden på ett funktionellt plan och ge mening åt vad vi ser. Vi lever i sten-träåldern och använder ibland sten för att manifestera med symboliska monument. Skillnaden emot då är att man la mer mening i monumentet och använde det praktiskt i ritualet som syftade till en världsordning dvs. egentligen ett reglerat år. Steget från en gånggrift till ett tempel är lika med noll.

Denna lilla miniessä Megalomania är skriven för att fånga likheten mellan då och nu under mer än 5000 år. Det rymmer i ett nötskal meningen med megaliter och manipulerade stenar. Jag sätter in den som en faktaruta på olika ställen i mina essäer.

Essän startades av att lokala arkeologer gallrar bort vissa forntida monument som odugliga för deras höga syften förmodar jag. Då måste jag säga att arkeologin har ett eget storhetsvansinne och ser barbara stora ting --- en selektiv blindhet gör att man ignorerar symboler och skrift i ristningar ---- man visar oförmåga att samköra och integrera hällristningar, stenmonument, tekniska bevis och lämningar --- oförmåga att leva sig in i dåtida verkligheten som började i det lilla (istället kör man teorier om hierarkier och krigiska samhällen) --- oförmåga att se det stora i det lilla och tvärtom --- snobbism att bara vilja se hög kultur, vilket leder till att man exempelvis skapar et shamanbältet ovanför Norrtälje med lägre kultur än i övriga Europa --- kul att mtDNA tycks visa att skåningar och samer är en urbefolkning utan liker i Europa ---- ofta är det biblisk arkeologi där man vet svaret innan man gräver, istället för att söka helheten och lokala kontexten utifrån vad lämningarna kan berätta ---- oförmågan att se de forntida kulturerna kände inga gränser.

Detta som en början, där jag vet att många arkeologer delar mina uppfattningar, men begränsas ofta av det akademiska systemet

Jämfört med gudabord, dolmen Lanyon Quoit är båda små, men med liknande form. Man bör använda det beskrivande ordet sten-trefot, sten-tripod istället för det fjantiga "liggande höna". En benämning ska täcka alla varianter. Men här är det viktigare att se det som att alla varianter uttrycker samma symboliska idé i samhället.

Vi kan segla längs Sveriges kust och här och var finna likande monument av olika storlek och utförande. Den nordligast i Sverige finner jag SO Gällivare, men man kan finna dem i Finland också och förstå resa upp med Karelen till Kola och Vita havet. Säkerligen finns mycket att upptäcka i forna Östblocket. En tripp till Koreas dolmen skulle göra oss globalt inriktade och de finns på andra håll i världen också.

Det verkar som om arkeologin är mer primitiv än den värld de ska undersöka. För mig är svaret enkelt att stenkulturen har likt all kultur i Västeuropa följt kusterna och "vandrat norrut". Det var glest befolkat och vi ser ofta stenmonumenten som öar i den stora forna vildmarken. Folk ville följa modet och använde Kajsa Wargreceptet "man tager vad man haver och bygger det man orkar med". Därför ser vi stor variation från de enklaste till de fundamentalistiska för säkerhets skuld "byggdes efter ritningarna" ... se exempelvis de utförliga V-formade Vin som vi har rester av.

Det finns även hela bygder som fångats av idén och bygd mängder av monument. En del har kopierat den vetenskaplig metoden som säkerligen förekom tidigt vid Carnac. Men huvudsaken var att bestämma dagjämningarna. Vi kan icke nog tacka för de mäktiga monumenten som bevarats intakta in för evigheten. De mindre har säkerligen genom tiderna plundrats för mindre sten i förgårdar och hägn. Att fråga "Varför?" är en alltför svår fråga. Däremot kan vi ge ett någorlunda bra svar på "För vilket ändamål". Människan är en rationell varelse och börjar icke ranta runt med stenbumlingar om inte det är till nytta i dåtida samhället.

Här visas bar några monument som exempel på att samma idé/ begrepp stod sig i 5000 år. Naturligtvis förekommer många varianter och storlekar. Vissa orter/ landskap "drabbades" av hällkistperioden runt 2000 BC som är lite olika i Skåne och på Dal. Här är det tydligt att det medfört jordbruk och att man lärt sig bryta stora stenflisor ur berget. Den tekniken försvann igen och de flesta stenmonumenten är gjorda av stenbumlingar

Men som vi ser av resterna av vi i Tibirke och Tingsted hade man lokal tidräkning oavsett kyrkan. Vi finner olika typer av monument för bosättning och tideräkning och det speglar de idéer som kommit under tidens gång. Därför är ett bra uttryck manipulerade stenar som kan ha olika betydelse och ursprung men trots allt med samma grundidé. Arkeologerna har helt negligerat betydelsen av tideräkning och dess manifestationer så väl urbant som ruralt. Folk håller gärna på gamla seder i det längsta och i Europa finns än i dag en del urgamla seder i bruk utan att man vet för mycket om dess ursprung.

Vi kan avläsa samhällets idéer om organisation weoh/ vi, stake = bopåle, sten (ofta med begrepp som attribut), ring (domarring), harg/heorg (sakralt staket), hov (tre-stena). Vi är nu tillbaka i stenålderns begrepp när man mutade in sin plats. Liksom i Söderns kulturer använde man bl.a. sten/ pelare och hög som markering att man "ägde" landet. Där människan sätter sin fot, äger hon jorden går igen i urgamla ritual då man gör symbolhandlingar för att visa att man står på egen jord eller att man ingår ett broderskap med jorden.

Detta att går tillbaka till födelse av civilisation och etablerade Vi/Weoh för 6000 år sedan. Lägger vi till att man följde månen under säsongen är vi inne i kyrkans ritualår som beräknas på urgammalt sätt efter första fullmåne efter vårdagjämningen. Det finns inget underlag att resonera och spekulera i magi, vidskeplighet och märkliga riter.

I Norden har förekommit ett fåtal klart skulpterade rest sten med människohuvud förutom de med tre eller fyra ansikten för "åldrarna" = årstiderna. Det är den synliga formen av "baetyl" som användes överallt i Gamla Världen för att representera idoler i tempel eller en lokal idol utomhus. I sent språkbruk omnämns de väl oftast om stele/ sten alternativt bautasten, men påle av trä gick förmodligen lika bra.

En sista beskrivning finner vi i Biskops Saga från Island där den första kristna biskopen visar förakt och oförståelse för den gamla kulturen. Egentligen begår han "majestätsbrott" på samma sätt som munken Wolfred som välte et hov i Birka och stenades till döds för sitt brott mott världsordningen. Åldermannen på tinget visade en speciell sten och kallade den Årmannen och försökte förklara vad som menades med den

Den latintalande Biskopen hade makten och kungen bakom sig visade ingen förståelse. Enligt legenden drog han korstecken över stenen och den krossades i två halvor. Den tidiga kristendomen sysslade mycket med mirakel och synförvändning. Kanske han hade något trick? Men det är en god metod att försöka vända 180 grader när man ska införa något nytt. Jag funderar över det när jag ser kluvna stenar ute i markerna vid forna heliga platser.

Om vi drar trådarna bakåt är det egentligen Horus = Tiden och ledarsymbolen som fanns i alla ordnade samhällen. Det är också "Svarta Stenen" man kan finna redan i Negewöknen ibland framför ett altare. Hettiterna började använda utformade stelar och har ett speciellt skrifttecken för lokal idol

Tycker nog att Riksantikvarien skulle skänka alla arkeologer ett förstorings glas modell större. Dels behöver de se alla mindre stenmonument som alla är indikation på en inmutning vid nån tidpunkt på tidslinjen och utgör punkter på en karta som kan analyseras. Lägger man till hällmålningar och ristningar får man en än tydligare bild.

Attityden till de små bosättningarna är väl svårare att ändra eftersom arkeologerna ser bara bakåt till Parthenon i tiden eller undantagsvis till Stonehenge. Man har nog missuppfattat om man tror att skandinaviska bönder var intresserade av invecklade astronomiska studier i allmänhet, när man väl lärt sig att använda sin egen utsiktspunkt.

Det är inget primitivt i att prata med de avlidna … ej heller att ha ett samtal med Moder Jord och tillägnas ett offer av mjöl, blod eller vad man nu hade. Det var inte alls finare när prästerna i Söderns tempel offrade vatten, fast tanken var den samma.

Vist behöver man allmänt sett ett nytänkande i arkeologin. Man kan börja med att gå ut och krama en gammal krökt gumma … en av de som burit världen framåt utan akademiska funderingar. Men som sannolikt är ett vidunder av livsvisdom. Jag har känt många gummor i tre länder vi detta laget. Gummor i huckle är sig lika överallt och det är trivsamt vid kaffehurran. De älskar att få en kram som säger allt

Jag bär inom mig ungdomens språk för 50 år sen. Det innebär också konceptet "Stenålder" med bibetydelsen primitiv, korkad, ociviliserad. Värsta av alla var jägare-samlare de var vildar. Nu 50 år senare ser jag de arkeologer som producerade och producerar den uppfattningen är de verkliga "stenåldersmänniskorna". De avslöjar att de förstår inte ett dugg av stenålderns samhälle

Mycket av vad jag ser på Discovery Channel och National Geographic är "stenålders" i samma saltade anda som för 50 år sen. Det är begripligt om inte folk känner att stenålders folket är deras förfäder och att det var de som la grunden till vad vi kallar kultur och civilisation i dag. Varje stor byggnad börjar med den grundläggande stenen i botten!

För närvarande är vi rätt få som visar den stora spännvidden av stenmonument som varierar med tiden och modet på olika platser genom 7000 år. Ändock har största delen av Europa gemensamma idéer i botten. Beroende på hur vi definierar saker lever vi ju fortfarande i stenåldern med tanke på hur vi bygger och sätter upp monument. I Norden har vi förstås en parallell "träålder". Den tidiga arkeologin gjorde oss en björntjänst genom att ha fel attityd som producerade korkade teorier och märkliga begrepp med bitoner av ovidkommande värderande. Arkeologerna kopierar tidigare arbeten och varandra och det innebär att allt skräp konserveras och bidrar till att förvirra den vanliga läsaren.

Kanske vi ska kalla mycket av språket "scoop-språk" när skribenterna gör sitt bästa för att demonisera forntiden 'megalit-mysterium', 'magiska stenar', 'plats med kraft', 'helgade stenar' 'Världsmysterium' … jag kan se hur skribenten står framför stenbumlingarna med öppen mun och stora ögon … om han är dansk surrar orden 'jättestue och jättekast' i bakhuvudet. Vare sig jättar eller gudar gör ett skapande grann. Det magiska och animerade finns i skribentens huvud och kan inte sättas som en etikett på våra förfäder. Det är onödigt att använda adjektiv och värderingar om man vill vara saklig.

Lokalpatrioter vill gärna se "sitt" monument som världens navel och "Irminsul". Engelska nördar försöker övertyga mig om att Stonehenge är "störst och mest unikt i världen". Ändock är det ett senkommet monument jämfört med mäktige Carnac med över 3000 stenbumlingar med Le Grand Menhir som utropstecken. Monumenten i Boynedalen, Irland är mycket äldre och berättar om en kultur med säsongsritual och helt säkert kunniga i astronomi. Båda dessa är oersättliga om vi vill förstå stenkulturens innehåll. Om vi ska tala om ålder måste vi nämna Dolmen de Carapito BC 5125±70 som därtill är en av de största. Den ligger i det stora området norra Portugal och Galicien med en mycket stor mängd av tidiga stenbyggnader.

Denna avdelning syftar förstås på bilden ovan som anspelar på den manliga viriliteten som vill vara värst och bäst. En egenskap som människan har och försöker ibland efterlikna djuren. Men storleken har ingen rationell betydelse när det gäller att symbolisera ting.

Första gången jag såg tidsbåtar i en hällristning gjorde sig mitt undermedvetna påmint. Jag tänkte på vad jag lärt om de korkade egyptierna som trodde att solen reser i båt såväl i övre himlen som nedre himlen. Det är ju så att tidiga erfarenheter vill dominera när man möter det okända. Min hjärna har fått kämpa mot många förutfattade meningar och nedsättande värderingar jag ärvt av föregångarna. Den romanska kulturen är förstås värst följt av kristendomen som trycker på sina värderingar och kulturimperialism.

Vid sidan av detta ligger värdringar i andra specialfrågor såsom exempelvis naturmedicinen där jag itutats att förfäderna höll på med hokus pokus och örter. I rationell analys är det svårt att se en avgörande skillnad när medicinfabrikerna extraherar verksamma ämnen eller när kineserna sen tusentals år använder örter och annat direkt.

Varför skulle jag kommentera en del forntida fynd som primitiv magi när vi själva håller på med mycken övertro. För en del år sen var det fantastiskt när hela världen styrdes av Reagan som förlitade sig på astrologi och på andra sidan Rysslands ledare som inte såg ut att vara närvarande bland oss. Mitt favoritexempel är engelsmännen som i en undersökning säger sig lita mer på astrologi än på politiker. Engelska Underhuset beter sig vid sessionerna ungefär som Tacitus beskrev germanska tinget för ett par tusen år sen.

Just i dag hörde jag på Discovery Channel hur den engelska arkeologen beskrev de forntida danskarna som grymma mördare med exempel Grauballemanen ett mosslik med avskuren hals. Skam till sägandes de synliga danska arkeologerna har samma åsikt. Tacitus beskrev den germanska rättvisan och straffen vid olika brott. Skiljer det sig så mycket från USA och andra länder med dödsstraff? Grauballemannen har kanske utsatts för ett brott? Även under forntiden förekom mord, men man ska alltid tro det värsta. Annars har många av mossliken en snare om halsen, vilket tyder på att samhället straffade brottslingar och det är naturligt även hos oss.

Utan att vara utbildad jurist försöker jag att vara rättvis mot förfäderna och om nödvändigt värderar dem efter generell etik. Men förfäderna ska i första hand värderas efter sin samtid och vem är vi att döma när vi inte kan värna människan och vår jord i vår tid. En viktig faktor är att alltid se proportionerna. Några tiotal mosslik ska ställas i relation till miljoner begravda förfäder.

Jag kan inte samtidigt baktala förfäderna och sen sätta mig vid deras eld för att lyssna på deras vardag. De skulle läsa mitt kroppsspråk och sluta berätta om de känner att jag är nedvärderande. Varför kan vi inte använda våra dagars språk och begrepp även om forntiden. Det finns ingen anledning att använda ett animerat språk som innefattar att vi skulle tro att förfäderna var mer spirituella än vad vi är.

De senaste åren har ändock publicerats några övergripande bra verk om arkeologi. Men fortfarande saknas överblick över hällristningarnas innehåll och en rimlig förklaring från forskarhåll. Samma gäller stenmonumenten och nu senast kommer svagheterna i dagen när danska arkeologer kan producera en så tokig teori som den man bygger på mossliken. Det finns ingen överblick över sannolika myter i samhället och man inser inte att varje period är produkt av sin historia. Därför lever vissa företeelser i hög välmåga genom årtusen.

Stenmonumenten visar på organiserade samhällen på många håll åtminstone sen fjärde årtusendet. Mina essäer om stenbumlingar täcker period efter period dessa "eviga Monument" I synnerhet Danmark-Skåne har en rik bronsålder som kompletteras av en rik guldålder.

Som motpol till danska mossarkeologer finns essän om "Gudinna i vagnen eller båten"

Ordning i kaos

Min ryske vän Vyacheslav skickade mig en DWD från en expedition till Kolahalvön 2005 för att undersöka dess stenbumlingar. När jag kollade på dessa anläggningar mitt i ödemarken kom jag att tänka på hur det kändes för forntidsmänniskan. De stora vidderna och med stenöknar ser ut som ett kaos även om det sommartid är en hänrivende och vidunderlig syn och man glömmer myggorna.

Människan "satte ned sin fot" och ägde jorden. Genom att använda den eviga stenen eller berget blev det fasta punkter i tillvaron. Man kunne binda sin tid och sitt år i evig sten genom att jämföra med himlavalvet där solen gav rytm och dagen och månen åt säsongen. Därtill kunne man lägga en mening i stjärnbilderna som passera förbi som en stor klocka. Kyrkan använder fortfarande månen som räknare för kyrkoåret. Stenarna i Lapplands ödsliga landskap kan fortfarande användas som landmärken, medan vi i söder har vägnätet man knappast förvillar sig på om man har GPS.

När man ser till det som finns på Internet om megaliter/ kulturella stenbumlingar är det mest stora spektakulära stenformationer och stentempel. De medföljande texterna gör oftast allt mystiskt, magiskt och obegripligt som ett knep att skapa uppmärksamhet. Denna attityd bygger upp en mur mellan oss och förfäderna och försvårar att vi upptäcker att vi fortfarande är beroende av de uppfinningar och idéer kanske inte utan möda tog fram. Om vi ser förfäderna som släktingar är det lättare att komma på talefot med dem.

Det är också ett tacksamt område för de som absolut vill ha en annan åsikt och förnekar att åtminstone en del avd det vi ser är begripligt. Förutsatt förstås att vi känner till förhistorien och kulturen vid den tiden. Sen får man också beakta att många stenanläggningar har tullats för sten som passat bra i kyrkor, broar, husgrunder, dörrsten osv.

Här ska vi syssla med forntidens idéer som skapade vad vi kallar civilisation. Man manifesterade olika saker i den eviga stenen eller i berget för kommande släkten. I verkligheten kan man inte skilja på hällristningar, stenbumlingar osv. eftersom de alla är kulturyttringar och i många fall kompletterar de varandra eller har funnits sida vid sida eller att folklanden har haft olika uttryck för samma sak.

Alla vetenskaper skapar kategorier för att få grepp om ämnet. Så även här men meningen är att det ska bli så lättläst som möjligt. Här används i vanlig ordning en bildkavalkad som ska exemplifiera företeelserna och kommentarerna preciserar vad vi kan sluta oss till i jämförelse med vad vi ser hos oss och på andra håll.

Det är ingen tävling i att visa upp vad som är störst och mest spektakulärt utan att i ljuset av fornlämningarna visa hur civilisationen växte fram. Här finns inga påklistrade förutfattade meningar vare sig av religiös eller nationell kulturell art. Jag visar ofta Dals fornarv eftersom jag här kan se helheten av kultur och landskap. Förfäderna tänkte i rumtid och det kan man bara förnimma i den lokala rumtiden

Ursprunget till dessa filer om stenmonument och de bakomliggande idéerna var egentligen ett försök att kartlägga typerna på Dal. Sen märkte jag att de skandinaviska stenmonumenten är helt okända ute i världen. Då beslöt jag att göra åtminstone en grov genomgång av de vanligaste rituella lämningarna där vi kan börja analysera idéerna bakom.

Min genomgång är ingalunda uttömmande, men ändå bättre än ingenting och jag har inte mött något motsvarande på Internet. Observera att jag är inte intresserad direkt av de arkeologiska aspekterna utan helt enkelt vill ha svar på frågan: "Vad menade man med dessa anläggningar tillägnade evigheten och även till oss?"

Så länge de finns och står orörda är de ju en fråga till oss. Utan dem skulle man spekulera såsom i min barndom att man trodde människan och speciellt i Norden var en barbarisk halvapa. Det finns tanke och mycket arbete bakom de arrangerade stenbumlingarna och en del är t.o.m. bearbetade. Normalt polemiserar jag inte med andra forskare därför att jag är stor tack skyldig till många som påverkat mina slutsatser. För att göra det lättläst låter jag bli att nämna dem och hänvisar till litteraturlistan och länklistan som tar upp en god del av dem … Undantaget är ociviliserade/ opolerade forskare och ungdomar som försöker sätta sig på mig. De får tillbaka med samma mynt om jag har tid.

Lika litet skulle det bli läsbart om jag alltid visade varifrån jag fått materialet till mina slutsatser och hänvisar till links och litteraturlista. Över 25 års påläsande på heltid har gjort att jag för det mesta hittar orden och exemplen för sammanhanget. Men ofta kommer kompletteringar med tiden där ny ord och förenklingar fogas in i sammanhanget. Men sen är det förstås beroende av läsarens bakgrund om jag kan väcka de rätta associationerna.

Min framställning bygger på att jag på vetenskapens sätt tar kända företeelser i dåtiden som jämförelse till det okända vi ser i vår forntid. Det betyder oftast jämförelse med kulturerna Indus, Sumer, Egypten och Levanten - Ägeiska området. Numera sysslar man med att "känna in" och leva sig in i forntiden kompletterad med relevanta försök. Det ger en i det närmaste fysisk anknytning till fakta som förstås kan ses på olika sätt. Däremot är det inte relevant att jämföra med något som pågår i våra dagar på Trobrianderna eller nån annanstans med mer ursprunglig kultur. Därtill är ursprungskulturen allt för olika.

Lika tvivelaktigt är att pådyvla förfäderna magi, shamanism, kult och liknande utan säkra bevis. Kristalkulan är inte något arkeologisk instrument. Ej heller vet jag något om förfädernas andlighet. Eventuella offer jämför jag med vad våra dagars samfund sysslar med allehanda symbolhandlingar.

Nutida vetenskap är medveten om den "goda trons" betydelse i allehanda sammanhang. Att kategorisera i högre och lägre kultur borde höra till pseudovetenskap. Likaså undviker jag ordet kult så gott det går. Det är mitt "snobberi" när jag försöker förstå och känna in forntiden så som den var utan att pådyvla mina förfäder nånting. Samtidigt är jag medveten om att avvikande beteende i ett normalsamhälle är en udda men normal företeelse som omfattar bara nån procent av befolkningen. Man måste se till proportionerna.

Därför kan sådant inte lyftas fram som talande exempel. Den slutsatsen bygger på att ha läst 130 års domböcker för Dalsland från medeltiden. Min normalmänniska är en hygglig varelse. Sen är det en annan sak att forntiden kände inte till all den jävelskap sentiden har uppfunnit och vågar att praktisera.

I mitt samhälle är Köpmannatorget med Hästen (staty) den naturliga mittpunkten. Det är närmast en självklar sak att förfäderna på många ställen reste en pelare eller trästolpe för att få en referens i sitt kaos. Även vi har våra egna fasta punkter hemmet, arbete och samhället vilka var och en bildar en virtuell pelare och referens som ger oss ordning och fästpunkt i tillvaron. Mister vi nån av dessa tre är vi lätt förlorade.

Det metafysiska är när vi börjar spekulera om stjärnhimlen, vilket säkerligen även förfäderna gjorde … och den är ett enda kaos. De ritade gemensamma mönster på den och det hjälpte något. Men jorden och den egna världspelaren är den fasta punkten. Därifrån utgår ritualen i tiden, medan det metafysiska finns utanför och ovanför. Nätet av stjärnbilder är bara partiellt verkligt som en konvention som lever så länge folk känner till den.

Vetenskapen kan bara påvisa det som finns manifesterat i fasta ting och det handlar om att få brödfödan och att manifestera ritualen. Sliprännornas period på runt 1000 år är ett talande exempel på tradition och ritual från år till år och som säkert fungerade för de som höll på i runt 1000 år!!!

Min avsikt är att om möjligt kunna känna igen mig i förfädernas problem att ordna sitt liv. Ur samhällets synpunkt var det en process som pågick genom årtusendena allt i takt med behoven. Behoven styrdes dels av tekniken men också av befolkningens och samhällets utveckling och tillväxt allt som en självgående mekanism.

I våra dagar har det i det närmaste blivit kult att hela tiden måste utveckla och förbättra. … egentligen är det fantastiskt att Volvo efter många decennier fortfarande säger sig komma på tusentals förbättringar. Tänk vilken livsfarlig grej jag körde och överlevde när jag körde med min första Volvo Amazon -52?

Resta sten

I vår natur finns förstås oändligt många betydelselösa stenar och oftast kan de vara ett hinder för våra planer och framfart. En kulturell sten skiljer sig från dessa genom att den fått status och man har gett den ett tillskott av idé och kultur.

I vår tid gör vi det lätt för oss genom att i regel märka den kulturella stenen på något sätt, medan alla äldre stenar i fornlämningar är omärkta förutom de som försetts med ristningar av något slag.
Den enskilda stenen måste i regel vara lång för att särskilja sig från terrängen. Andra alternativet är en altarsten eller liknande som till formen är utvald för att tjäna sitt ändamål. Vi kan lättare identifiera den och resta stenar om de ingår i en anläggning av två eller flera stenar så att vi tydligt ser att den har haft ett kulturellt värde.

Sumer och Egyptens myter och symbolik är ett kaos för oss därför att vi får oss till livs versioner från olika platser och tider. Det blir inte bättre av att greker och romare har indoktrinerat oss att se gudar och mytologi på sitt sätt. Vi är indoktrinerade att tänka i gudafamiljer. Det var knappast intressant för odlarna under stenåldern när de ville hågfästa odlingens och avlingens metodik i myterna.

Antika överklassens värld var en fråga om makt och relationer eftersom det är det centrala dels hos överklassen och dels i städerna … de hade sina egna Falcon Crest, Dallas och Dynastin i myternas värld, men direkt bröd på bordet gav det inte. Det fick underklassen sköta. I Skandinaviens glesbygder är det svårt att tänka sig ett avancerat klassamhälle. Det har snarare varit en federativ ordning med olika lagrum bredvid och inom varandra … såsom det är i dag i viss bemärkelse.

Det var den också i Sumer och Egyptens städer, men ändock fanns där kvar mycket av det ursprungliga. Då delade man upp tillvaron i moment och gudarna var abstraktioner för dessa. Var det ett mer invecklat arbete eller process var förstås många "gudar/idoler" inblandade. En del av dessa kunne sen komma tillbaka i helt andra sammanhang.

När vi ser våra hällristningar får vi vara beredda på att det finns inte bara en förklaring. Deras värld rör sig uppenbart om brödfödan på det ursprungliga sättet vi ser i stenanläggningar före bronsåldern.

Frågan om det finns värde i stenen är beroende av om vi förstår det och sätter värde på det i dag. Värdet måste vara högt för att man inte ska spränga sönder den om den på något sätt strider mot våra värdeskalor.

Vi har inte många ensamma stående stenar på Dals. Dessa kan delas in i fler grupper. Folkminnets bautasten reste säkerligen över död man på samma sätt som vi gör i dag. I sagan heter det att det var över särskilt bemärkt man. Men är vi inte bemärkta allihopa?

Förmodligen är bautastenen som gravsten en rätt sen företeelse från järnåldern och framåt. Därför använder jag ordet rest sten om det är i samband med ritualanläggningar. Bautastenen Det indikerar att den enskilda människan har fått ett värde, medan vi nog måste anta att i det tidigare rituella samhället var vanliga människor bara "gudarnas ben". A. Lignell berättade att på Fornkullen i Mellerud fanns någon stensättning med rest sten i mitten och likadant är folkminnet från Gestad. De har försvunnit eftersom långa välformade stenar har varit begärliga för byggare i alla tider. Mycket nog att vissa lämnat skriftligt minne.

När vi gör statyer av bemärkta män gör vi egentligen samma sak genom att bevara minnet av en ledare i sten. Romerska noblessen gjorde statyer i helfigur av sig själva och hade därtill kanske faderns och farfaderns byst vid sidan av. Romarna var superpatriarkaliska. Enligt lagen fick en huspatriark sälja sin son som slav bara tre gånger.

Denna typen minnessten är för att hålla i minnet de idéer vederbörande stod för. Steget därifrån till skallkult är inte särskilt långt. Att vi "avskyr" skelett visar tydligt vår brist på kärlek till förfäderna. Vissa arkeologer hjälper till genom att behandla dem nedlåtande utan att inse att kanske han just håller skallen av en kvinna/man som gav ett stort bidrag till vår utveckling. Det är en sak som inte är förbehållet de egyptiska mumierna..

Vi har ju bra många byster även i Sverige och ett något mindre antal statyer. Oftast är det män medan sumererna tydligt visar på kvinnans stora bidrag till kulturen. Vi låter oss gärna förvillas av former och finess, men idéen är den samma som hos en bautasten.

Storstenskulturen förenar speciellt Atlantkusten från Norge till norra Afrika, men finns överallt i världen. De unika för Västeuropa är de gemensamma idéerna vi kan skönja. Specialfallet av ensamma stenar är obelisken eller den långa resta stenen. Vissa av dessa stenar har tydligen använts för astronomiska iakttagelser medan andra har varit "minne" dvs. symboler för att bevara metoden i det kollektiva minnet från generation till generation.

Vi måste till Frankrike och Carnac Bretagne för att finna de största och där Le Grand Menhir med sina 23, 5 meter och vikt 350 ton slår allt annat i den vägen. Den har haft sina mindre bröder i området och de har helt klart använts att syfta efter. Det har varit ena delen av ett fast astrolabio där man bestämt tiden.

 ........

Håvestenarna kan vara äldsta kvarvarande ritualstenarna på Dal. Vi har i Sverige på många hål två tre eller möjligen fler orienterade stenar som kan ha använts att syfta mot stjärnorna efter.

Den folkliga förklaringen att hacket i den stora stenen skulle vara en transportskada köper jag inte. I detta sammanhang har det också mindre betydelse om man påstår att stenarna är ett nytt arrangemang. Det verkar nog så äkta

Sannolikt ska man se båda stenarna som en enhet där den mindre är en hälsten. Från hälstenen siktade man mot eller över syft- eller huvudstenen. Det är samma princip som i en enkel astrolabe med skillnaden att man har en fast riktning för en fast tidpunkt. I detta fall har huvudstenen formen av stjärnbilden Auriga/Kusken med den ljusstarka stjärnan Capella. en symbol för Den Nakna och himlens stora flod som än heter Mjölkgatan, än Vattengatan och i snöiga Nord Vintergatan. .

Det egentliga ritualet var i bruk före 2000 f.Kr. innan stjärnan Capella blev cirkumpolär … folkminnet säger "hon försvann 70 dagar". I äldre tappning var trekantens stjärnor symbol för barnet i famnen på Modern vår tids Maria. Tidigare Isis med Horusbarnet en scen vi ser bl.a. på häll i närheten av Timbuktu södra Sahara. Därifrån är det ungefär lika långt till Kairo som från Göteborg.

Maiden Stone rymmer fler frågor än svar. Den är ornerad med fyra motiv som kan betyda stjärnbilder varav Kentauren är säkrast men kan även vara annan symbolik. Det är inte säkert att bilderna gjorts samtidigt med att stenen restes. Sen frågan om det är en tillfällighet att den har nästan samma form som den dalsländska. Dock bekräftar den antagandet att båda är rituella stenar.

Det ligger nära att se Ekornavallens stenar som nån sorts anläggning man kan sikta efter. De små stenarna på sidorna är markeringar av något slag. Antingen för minnet eller man vill ha fasta referenser för någon riktning. Som observatorium är fasta stenar alltid en fast referens jämfört med stjärnorna vilka rör sig i förhållande till dem.

Några få danska fynd visar att vi också måste tänka oss stolpar, tempel och konstruktioner i trä för detta ändamål.

Folkminnet vill mena att bockarna hoppade upp på denna sten när den var förföljd av vargen. Ibland är folkminnet bedrägligt och vargarna började utrotas först efter 1647 års jaktlag och den var inte särskilt vanlig dessförinnan heller. Varför skulle folkminnet utmärka just denna sten av alla stora stenar som finns i naturen? Varför finns de två mindre stenarna på vardera sidan och vad betyder de?

När man ser Bockestenen tillsammans med Ekornavallens arrangemang är det lättare att se ett rituellt samband. Namnet kan möjligen ge oss en antydning om att den var aktuell då Bocken (Stenbocken) på himlavalvet var aktuell som symbol och fixstjärna.

….

När man ser fyra stenar i rad och nån vill förklara dem som gravstenar frågar man sig om alla dog samtidigt. Här förklarar man i Gudhjem på Bornholm de förliste, men det finns fler legender och alla kan icke vara sanna. Däremot förklarar man inte varför de kallas häststenar??? Var det hästar som gick under? Det värsta är att man säger att man hyfsat till området så hur var originalet?

Vi kan säkrare definiera resta stenar i grupper om 2 till 5 som säkerligen haft en symbolisk eller praktisk innebörd. Man behöver 2 eller 3 stenar att syfta efter om man ska sikta på en stjärna. Vill man märka ut väderstrecken behöver man 4 och vill kanske ha en femte som referensriktning. Fyra kan också vara kardinalpunkter för kalendern där folkminnet tappat förklaringen. Femstenarör finns fortfarande i naturen och de utmärker sockengräns. Det var vanligt att använda märkliga stenar i terrängen för alla sorts gränsdragningar.

De rituella tre-stenarna är förmodligen från sista årtusendet f.Kr. och framåt. Hov förekommer oftast som trestena anläggningar. Ytterst är det förmodligen inspiration från Egypten och deras tredelade år odling - sommarhetta - översvämning. Inom keltiskt område är detta lika gammalt som gånggrifterna där vi har den "keltiska rosen" och de tre spiralerna symboliserar årstiderna.

I Norden syns tretalssymboliken under sista årtusendet f.Kr. och fortsätter till folkvandringstiden då den ses såväl i gravvårdar som i gulbrakteaternas symbolik. Från och med järnåldern passar kanske denna delning av året som ledde till de tre tingen vinter (februari) - sommar (juni) och höstens lagting (oktober).

Tretalssymboliken i keltisk kultur fanns även i de tre ultima domarna dränkning vid sedlighetsbrott, bålet vid brott mot ordningen och hängning vid förräderi och brott mot samhällsordningen. Men i glesbygd var det knappast vanligt och de kan nog ha växlat i olika tider och bygder

Gudahoven är inte märkligare än tre idoler och stjärnbilder för dessa tidpunkter Eftersom det finns namn som Hovsten symboliserar de tre fixpunkter på djurkretsen, vilket vi normalt förbinder med gudahov. Men vad var gudarna om inte ikoner för arbeten eller tidpunkter under året?

Det har gjorts en del försök att tolka runorna man daterar till tidig runtid. Svårt att tro att bönderna då använde magi för att odla. De behövde inte ens känna till texterna, men det var bra att binda folkminnet till stenarna. Det är en enkel minnesteknik vi lärde som scouter att låta föremål vara symboler för ting man vill minnas.

Sen kan det finnas fler förklaringar till att texten är obegriplig. Vid den tiden använde man säkerligen andra namn på företeelser vi känner till. Formen på fornlämningen samt några av orden får mig att förbinda texten och anläggningen med årsritual. Kanske runristaren inte viste hur han skulle använda runalfabetet? Kanske det var medvetet att ristaren ville att bara han kan tolka runorna? ... dvs. man fick tillkalla honom ... mot betalning förstås. Våra förfäder älskade med säkerhet gåtor ... och vad är väl roligare än att själv ha lösningen till gåtan andra försöker lista ut?

Om man generaliserar är trekantiga stensättningar med mindre sten i regel gravar från folkvandringstid och de finns spridda på ett antal ställen i Norden, men mest i Rönneåns dalgång i Skåne. Det talar för en tillfällig moderiktning. Samma gäller fyrkantiga stensättningar vid gravar från samma tid.

Däremot finns det enstaka fyrkantiga stensättningar som har omgärdat ett tempel allt från fjärde årtusendet och framåt. De är dock få och i regel ej undersökta ordentlig , men ger en antydning om hur olika kultursyn förekommit sida vid sida. Eftersom vi inte har kronologi för detta kan vi ej vidare bedöma detta och då bör man nog analysera ett större område runt det man analyserar. Att försöka dra slutsatser från enstaka fall kan leda fel. Att sätta in en sak i sin omgivning och sammanhang ger en extra dimension.