Göran Dottemars tassemarker Medelpad

Det brukar bli ett scoop när man hittar ruiner i vildmarken. En forntida civilisation heter det!!! Det är för dyrt att ordentligt undersöka Görans tassemarker som tycks rymma flera typer forntida monument: Det finns stenkistor och stenbrott som pekar mot hällkisttid runt 2000BC. Det ska icke finnas stenkultur så tidigt i Norrland? ELLLER???

Dottemar, Medelpad, seit, hällkista, Lagmansören, liggande höna, dolmen, dös, vi-dös, uppallad sten, manipulerad sten,

Stenspråk | Essäer | album | dös/ vi-dolmen | Blurph | kulturstenar |finn din stenbumling | hem | filen ersätter http://www.catshamans.se/albums/dotkom/0kom.htm 

Första bilden från 1999

Detta är ett exempel på helt orörda arkeologiska marker. Liksom fallet Lundby blir det en olöst gåta eftersom arkeologin inte har resurser. Tack vara Göran Dottemar får vi ändock en fotodokumentation där jag kan kommentera foton.

Göran har hittat fler traditionella seiter … se album Ordet seit är säkerligen samma som nordiska säte och engelska site. Egentligen markerar varje hällristning, hällmålning och stenmonument säte för en lokal befolkning. men som vi ser hos inuiterna fram till vår tid hade vissa folk ett helt symbolspråk där olika former av monument talar om viss verksamhet.

Den traditionella seiten förekommer som pelarsten/ stor sten i ett röse eller som en pelare med sten/ stenblock på varandra och ofta i tre våningar… se även kulturstenar Röda Sten nära Lidköping målas den dag i dag med tre olika färger röd - vit och svart. Förmodligen är det en färgkod för tremånadersperioderna.

Vi har glömt att vi i södra Skandinavien hade likadan organisation där det ende ordet vi har kvar är bopåle. Men går vi tillbaka till de utflyttande skandinaverna i England använde de begrepp som stake, sten, ring med flera i ortnamnet. Därmed sagt att det är inget mystiskt, överandligt i en seit som ursprungligen var symbol för samlingsplatsen. Där kunne man sen förmodligen liksom i söder läsa in en idol för sitt eget folk.

Får också nämnas att man i Fjärrkarelen från Viborg till Kolahalvön finner områden med många manipulerade stenar och då bl.a. på klosterön Valamo. För att nämna andra områden med koncentrationer må nämnas Dalarna och ett område vid Sommensjön med ett hundratal manipulerade stenblock än. Man finner minst ett halvdussin gemensamma typer med Karelen i Ångeområdet. Vet inte hur många det finns vid Töftedal här på Dal?

Efter detta skrevs har jag analyserat och integrerat Medelpad med Karelen och Sommen, varför även den essä rekommenderas i sammanhanget http://www.catshaman.com/0stenspr.htm

Miljöbild … tryck för större bild … se album

Det hade varit roligt att följa Göran ut i markerna. Det suger så att jag känner dofterna av skog. Min hälsa tillåter inte att jag rantar runt och jag får nöja mig med att analysera bilder. Det finns förstås en del nackdelar med det. Men det går att ge en överblick över Görans viktigaste fynd. Arkeologer skulle kalla det sensationellt och journalister kallar det SCOOP.

I hällristningarna har vi parsamhet runt 2000 BC och på Dal har vi hällkistor i par. Denna typ finns också i Karelen

Göran själv förstår inte riktigt vad han funnit när han skriver

Tack Bengt, förresten under parstenarna är en grotta belägen, ett hål vi krypit ner i, två grottor. Jag tror flera stora stenar rymmer grottor under sig, har krypit ner i rum som är riktiga kryptor formfulländade magnefiikt, skålgropar på översidan. Detta är gjort av någon vi inte känner, någon som bemästrar en annan teknologi, min tanke är Atlantis.

Jag har hittat stenbrotten, lämningar som visar mycket som vi inte förstår och accepterat. Jag har hittat stenbrott som lämnats där allt förarbete finns kvar och omgivningen är som ett kultcentra av oförståeliga mått. Jag har sett mycket under de år jag vandrat i skogen på jakt efter något jag inte vet vad det är och som trotsar och hånar mitt förstånd, men visar och leder mig dock.

Skålgroparna daterar förstås till bronsålder och utformningen till hällkisttiden dvs. inledningen av bronsålder. Naturligtvis ska jag göra mitt bästa för att beskriva vad jag ser. Hällkistan är ovanlig i Norrland, medan de är vardag i mina trakter med fristående och begravda kistor om vart annat och ofta i par. Därför blir det min första gissning.

Parstenar förekommer ett halvdussin i Ånge och i Karelen finner man samma relativa förekomst …se Stenars språk http://www.catshaman.com/0stenspr.htm

Utifrån sett börjar man tänka "hällkista"

Naturligtvis frågar man efter lokal och regional kontext/ sammanhang. Då finner man att det finns inga kända hällmålningar och ristningar i Medelpad enligt Per H Ramqvist, Umeå 2005. I Historiska Museet databas finns endast 6 föremål från Medelpads stenålder. När man söker efter fasta föremål hittar man bara en man kallar hällkista

Hällkistan i Lagmansören

En för Norrland unik gravanläggning finns vid "Lindvarpe" i Lagmansören i Indal. Det är en hällkista vars typ återfunnits närmast i Finland. Graven innehöll spår av två skelett, en kvinna på 30 år och ett barn på 7-8 år. Hällkistan i Lagmansören dateras till ca 3000 år f Kr och är den enda kända stenåldersgraven i Västernorrlands län.

I södra Skandinavien talar vi om gånggrifter vid denna tid. Om vi går till Ångermanland har vi den stora Bjärstamon med dokumenterad industri och handel 3000 - 1500 BC så att vi vet att det var inte bara ödemark. Vid Nätra, Örnsköldsvik finns en komposition som nästan kan gå för en dansk dös kallad dolmen i Västeuropa. För tillfället nämns på Internet de två nordligaste i Torasjävi 80 km sydost Gällivara och vi kusten Jävre söder om Piteå samt en vid Bissjön, Skellefteå

Det har kommit mycket till sedan mitt förra surf. Det är bara på Internet man finner denna typ data. Men först en känga till Riksantikvarien och arkeologerna kontinentala såväl som hemmapatrioter. Alla lider av megalomania, partiell blindhet och oförmåga att leva sig in i enkla villkor och dess utveckling. Överlag ser man bara stora monument och "vill" bara finna stora monument.

Man får krypa innan man kan gå. Våra förfäder i Skandinavien levde generellt i glesbygd och allmänt sett fanns inte folkunderlag för märkvärdiga monument. Som alltid "fattigman tar till Kajsa Warg". Man ville ändock följa med stora världen och gjorde i det närmaste miniatyrer av Väst Europas storstens monument. Kulturen fortsatte till Kolahalvön i norr och där vi ser koncentrationer på vissa mindre områden

Undantag finns där de stora stenarna kanske låg i vägen eller som på ön Män där men tycks ha fått megalomania och gjorde Norden längsta gånggrift och ön har varit översållad av monument. Ett annat undantag är Sommenområdet där det finns ett hundratal manipulerade sten på liten yta med det största ett 4 meters block ställt på högkant. Man kunne när man ville … och det ville man.

Våra arkeologer har varit oförmögna att dra enkla slutsatser om dös/ dolmen och manipulerade stenar. Tidigare genrationer har nedklassat dem till klumpstenar och gärna som något samerna häll på med innan de kallades lappar.

Riksantikvarien skrev definitioner på fornminnen 2002-12-17

… Uppallad sten används för sten eller block, avsiktligt uppallad på mindre stenar. Uppallade stenar kallas ofta "offersten" eller "liggande höna". Klumpstenar, resta stenar och uppallade stenar förekommer vanligen tillsammans med andra gravtyper, ofta på gravfält, och kan utgöra rester efter stenkretsar. Om detta är säkerställt, t.ex. via skriftliga källor, skall lämningen registreras som Stenkrets. Jfr Stenkrets, Stensättning.

Egenskapsvärden: Blockgrav, Klumpsten, Rest sten, Uppallad sten

Antikvarisk bedömning: Registreras som fast fornlämning.

I vanlig ordning sitter Högsta Hönset i Stockholm utan kontrollfunktioner som kollar vad som, sker ute i landet. Hösten 2005 kan man läsa att Götet arkeologer icke har uppdaterat sig

Ovan syns en så kallad ruvande höna. Det är en sten som är uppallad av en eller flera mindre stenar. Dessa brukar i Västsverige inte räknas som gravar eller ens fornlämningar. På andra håll i landet finns det en tradition om dem som offerstenar och även några exempel på att de använts som gravar.
Det fanns fler ovanliga kulturlämningar på åsen. En av de märkligare var detta stenblock med flera lager mindre stenar staplade på norra sidan. Kanske även denna ingått i det förhistoriska brukandet av åsen.

I Bromma finns en uppallad sten som hunnit så långt som till registret. Men den finns icke på ekonomiska kartan. Den grävmaskinist som ska eventuellt putsa till området tror nog att det är en skrotstenshög och den åker bort. Trots att han har en karta i förarkabinen.

Man kan ta faste på Götets arkeologer som icke ser det "ens som fornlämningar". I norr kan man väl tala om ett nedsättande "de hör till samerna och fångstfolkens kultur liksom på Kola och i Karelen". När vi talar om tidsperspektivet kanske 7000 år vet vi inte om samerna var uppfunna. Kanske de var skåningar såsom mtDNA antyder … man kan säga att kanske skåningarna tog med sig dösen norrut?

Tillägg onsdag den 27 augusti 2008

Riksantikvarien cirkulär säger klart att allt som är tillverkat av människan ska registreras som fornminne. Nu har framkommit att förutom detta fall har det funnits en "Göteborgsanda i arkeologin" att man inte bryr sig om fornminnen arkeologerna inte har tidigare registrerat som fornminnestyp. Det blev aktuellt på Dal där det heter att det finns inga megaliter. Men Rio Kulturkoperativ registrerade på Liannefjället ett par uppallade block/ "liggande höna" som nu godkänts och det sades att det är emot Göteborgspraxisen … min åsikt framgår av ovan där jag naturligtvis stöder RA

Det blir väl så att man noterar bara megaliter med guldkant som kan förhöja den nationella självkänslan. En älskare och amatör noterar allt som kan öka kunskapen där man har negligerat alltför många detaljer som kan ge detaljer till helheten. Jag förstår väl att lokala myndigheter kompromissar med ekonomin men varför strunta i den enklaste dokumentation i Lundby. Där jag har ett annat fall i Ångermanland där Dottemars tassemarker tydligen inte är värda arkeologisk intresse.

Jag är i allmänhet speciellt intresserad av det som avviker från standarden där Sommen är ytterligare ett område arkeologerna knappast kan förbise eftersom det är så många stora monument på ett litet område. Där är det intressant att formarna har global utbredning.

På Arkeologiforum finns arkeologer som gör sig lustig och påstår de inte förstår vad jag skriver. Tror fán det när de aldrig sett de saker jag tar upp och inte ens läst dem förrän de har åsikter. De är knappast så pålästa att de förstår det. Sen saknar de väl lite mod också att gå utanför de gängse ramarna … de blev helt yra när de läste min blurph-fil www.catshaman.com/0blurph.htm där situationen är samma som i Ånge.

Jag störs av att den förmodade proffsiga Riksantikvarien använder den idiotiska amatörmässiga benämningen "liggande höna" för en normal mindre dolmen/ dös. En exakt benämning är tripod/ trefot. En stor grupp har endast en ända upplyft och dem kan man kalla enbent. Vid Sommen är 72 % enbenta och 18 % trebenta. Det är fel att upphöja trefoten till generell typ som överskuggar agendan. Jag kallar ofta trefoten vi-dös eftersom de legat i ett Vi som samlingsplats för vårfesten förmodligen.

En del finns kvar med en ingärdning av mindre stenar. http://www.catshaman.com/11Viet.htm För snäv benämning gör att man går ut och letar efter en vis typ och trampar ned eller förbiser andra. Viet var ingärdat till de första kungarna såsom vi ser på mynt med Vi och Häst. Man får leva sig in i funktionen som helig och skydda plats för många av monumenten.

Nu 2 april 2006 har jag titta på film och mängder av bilder från Karelen. Där ser man att kanske ett halvdussin uppställningar är mycket lik en ripa och det skulle passa för en kultur med ripjakten som en viktig årlig händelse. Djurkretsen är egentligen inspirerad som en kalender som håller reda på när olika djur "går till". Exempelvis den första isländska lagen kallades "grågås", vilket kan ha att göra med lagtinget när grågåsen gick till. Men det är bara en rätt sällsynt form bland ett trettiotal andra varianter … och att se en höna under stenåldern vore svårt eftersom den kom viss först under yngre bronsåldern. Arkeologernas termer ska helst vara entydiga och beskrivande för att undvika en massa onödigt krångel i långa loppet.

Man gjorde en riktad expedition till Tandövardens naturreservat söder om Tisjön i Malung. Alltså så långt in i vildmarken som man kan komma. Man hittade 13 stycken, men kallar dem uppallade stenar och kommer upp i 40 kända i länet. En något bättre formulering men kan fortfarande missförstås och täcker icke de variationer jag tar upp från Sommen och Karelen.

Ett hörn kan vara upplyft, man har satt stenen på sin spets eller rest den lodrät, stenar i vinkel osv. Ett bättre uttryck är manipulerade stenar som kan användas överallt i Skandinavien och Karelen åtminstone. Liknande koncentrationer finner man på många håll såsom på flera ställen i Karelen från Viborg till Kola. Vi har Tandövarden, Sommen som värst, Faluntrakten, Dybeck på 1800-talet talar om en linje från Lima till Orsa och sen har jag hittills hittat enstaka på olika håll.

Men sen ska kanske också med att jag nu fått veta att nästgårds här hemma finns ett par åtminstone i Töftedal (som inte räknas som fornlämningar av arkeologerna). Men liknade formationer finns på många håll i världen så vi behöver något mer än en amatörmässig lokalpatriotisk formulering. … man anar att folk kan hitta mycket mer ute i tassemarkerna … vad sysslar arkeologerna med???

Men närmare tillhands är hällkisttiden eftersom man har fynd av säd daterat till den tiden i Mellannorrland. Hällkistor i södra Sverige är i regel gjorda av stora stenflisor som krävde avancerad stenteknik. Man kan förbinda metallurgi och odling med dem från ca 2300 BC framåt samtidigt med ökad aktivitet vid Stonehenge där man har fynd från kontinenten. Det var en period då man letade koppar och tenn i bergen överallt i världen. I Norrland var det förmodligen varmare vid denna tid och man har spår av sädesslag. Det är fritt fram att tala om ett unikt fynd i Medelpad och att låta proffsen datera.

http://www.catshaman.com/03hkist.htm

Vi kan ur Göran bilder se att det stämmer med hans stenbrott och att man bearbetat sten. Hällkistorna i söder är gjorda av stora stenflisor och jag har funnit ett stenbrott nära två hällkistor "Bramre Karis kistor" … se Holmkommentar

….

Tillhuggna stenblock och spår av att man förhuggit före klyvning

Det finns många bilder av stenar som har grovt bearbetats utan att man ser nån speciell form eller möjlig användning utifrån bilderna. Det krävs analys på platsen för att få möjliga fingervisningar om sammanhanget

…..

Bearbetade stenar vars ålder man kan fundera över

Här krävs tekniska undersökningar eftersom de grova blocken utstrålar många frågor

  …

En kluven rödmålad sten väcker många frågor och det sannolika att den är del i symbolik och ritual

Detta är gåtfullt med bearbetning och färg

Man finner många rödfläckade stenar. Mest handlar det förmodligen om att luftförorening/ fågelspillning förorsakar att lavarna dör och först rödfärgas och sen blir vita. Men den rödfärgade kluvna stenen kan icke förklaras med detta. Här är det frågan om att man gjort spår i stenen.

….

Är det den Stora Kacklaren som varit här

Svårt att se vad spåret föreställer. Min ryska vän föreslog omedelbart fågelspår. I min socken skulle man kanske kalla dem "kofötter" eftersom sådana påstås finna på nån häll. Under en kort period i hällristningar förekommer en eller flera stora fåglar. I Egypten hade man en kort tid en stor fågel som fixstjärna. Den hade fötterna i Leo, kroppen var Stora Björn och huvudet Lilla Björn som en stor visare på himlavalvet och det påminner om Evenstorps ristning. Vid Bro i Bohuslän finns en "Fågelman" med tuppkam och stora händer från mitten av bronsåldern.

Det är alltså möjligt att ett djur varit symbol för nånting i samhället. Efter att ha arbetat med Karelen fornminnen ser jag att vi kan dra allt fler paralleller med Medelpad. Vid Pskov i ryska Karelen har man inhuggna fötter om tydligare är människans fötter. De är 3 - 6 cm djupa och kan icke ses som vanliga hällristningar. De förekommer i Danmark och så långt bort som till Irland. Där kan det vara frågan om en symbolisk talarstol liksom fötterna på Laghällen i Högsbyn. Det är också begreppet fotpall/ fodepald som var platsen för den upphöjda ledaren

Även i våra dagar använder man märkliga symboler utan synbar anknytning till saken. Skillnaden är att vi om vi är nyfikna kan ta reda på saker.. Det är ingen anledning att förvänta sig överandliga magiska betydelser i forntidens symbolik. När det gäller forntiden får vi oftast se bara fragment utan sammanhang. Då ska man akta sig för att fantasin har en tendens att fylla ut luckorna

…..

Parstenar och en "port" mellan världar

Om man har bara en förekomst kan det vara en tillfällighet och det är bra ju flera man har för att vara säker på att en stenformation har haft betydelse. Eftersom kalendersymbolik förekommer mycket och Tiden är viktig i alla tider är första valet att man symboliserar två rumtider. Det kan vara kvartal eller kanske snarare halvår. I forntida helhetstänkandet innebär exempelvis "säsongen" att man innefattar all verksamhet inom sommarhalvåret.

Porten var tidigt en viktig symbol för steget mellan världar. Mellan ovan-jord och under-jord; mellan frisk värld och sjuk värld; mellan sommar och vinter osv. Sumers Utu, Babylons Shamash och Roms Janus står i porten mellan det gamla och nya året. I Karelen finns kluvna stenar och ibland med mindre flisor satta i skarven. Jag associerar då till det gamla solåret som krävde att man skarvade i 11 dagar. Parstenar eller kluvna stenar symboliserar då halvår.

….

Siktskåra kanske men kan också vara annan symbolik

Det krävs för många av monumenten en ingående undersökning av omgivningen, orienteringen av stenarna osv. Monument kan vara riktade mot en punkt eller vara avsedda att fånga exempelvis solen, månen eller en stjärna vid en viss tidpunkt. I området finns många bearbetade stenar vilket då tyder på planerad och regelbunden verksamhet.

…..

Detta kan vara en fallossten.

Förstoringen visar att man bearbetat stenen och rest den. Det är inget ovanligt i detta där fallosstenar bearbetade eller obearbetade har rests sen fjärde årtusendet och vissa av vikingatiden gravstenar är väl de sista. I regel behövs inte mycket fantasi för att se vad man menar.

…..

Det tycks ha varit en sport att ställa stenar på högkant eller placera i röse eller med stöd

Det är dessa jag kallar manipulerade stenar och serien från Sommen är bästa illustrationen av variationer… se även kulturstenar och Vi-dös

….

Människan har säkerligen i alla tider "sett" märkliga figurer i vissa stenar.

Främsta nyttan är att de blir landmärken i den vilda naturen. Snart nog vet alla inom häradet/ landskapet vad man menar när man säger "Björnstenen". Ett exempel på bruket är de gamla gränsstenarna Åpensten, Sedasten, Hufverösan, Klöfvesten, Stain Digra för att ta några från Dal - Värmland

. …..

En annan unik sten genom bergarten där icke gärna mossor och lavar växer

….

Den ensamma stenen dominerar landskapet. Stenen på högkant är lite emot naturlagen. I bakgrunden syns en hel grupp med stora stenar på högkant och även det blir ett landmärke utan att man behöver göra nånting.

….

Till vänster frågar man sig om stenarna ingår i cirkel , trekant eller fyrkant. Till höger finns en enbent uppallad i ena ändan

Eftersom det inte växer mossa får man kanske snarare fråga om det är sentida röjningssten. Det är ofta svårt att se om klumpstenar bildar mönster. De manipulerade stenarna stöttas oftast av mindre sten och det är svårt att se om denna typ är avsiktlig. Eller så kan ursprungliga stöttor döljas av mossa. Närmare odlingslandskapen vet vi icke hur många hanterliga klumpsten har försvunnit till byggnader.

…..

Man känner med Göran. Vist har han haft anledning att dra sig i håret. Den sista stenen är från Sommen och är 4 meter hög som en påminnelse att forntiden tog på sig vad som helst om de kände för det. Se albumet för en liten bildsvit