Bronsålderns idéer Tusamt i Fossum och Simrishamn

Från dubbelyxa till två eller fyra yxor

Simris 19 är en stor häll med 5 - 6 grupper av bronsyxor och en del av dem på stav. Ristningen tycks ha gjorts vid ett tillfälle och kan kallas diskussion om lagar bundna till kvartalen. Ned par i dessa abstraktioner menas alla former av parsamhet och dualism som smittade av sig på språket. I Ugarit Mellanöstern finns texter om de två lagbröderna som ordnade samhället.

Ett stort njurformigt motiv på hällen gäckar uttolkarna och kanske bäst att hålla tyst. En öppning med ett skepp visar att det knappast är ett klädesplagg. Det finns en liknande i St Johannes socken Östergötland som antyder att man menar en abstraktion av ett halvår. Det är en fot man kan jämföra med andra fotpar symboliserar ett år: Senare blev det årshjulet

Järrestads ristningar blir som ett komplement där man i gyttret av figurer finner fruktbarhetens symboler i "nedgång till underjorden" i klassiska figurer, Den Naknas nakna fotspår, tårna av luftens gudinna som lättar. Fotpar i olika utförande bl.a. med krokstav i häl. Många söker kuriosa och fastnar för "Dansaren" med en svärdskida och dubb som ser ut som falsk Hallstatt. Motivet är dock en engångsföreteelse på våra hällar.

Dessa ristningar i Simrislund kallar jag signatur-ristningar därför att de kännetecknar en hel epoks symbolik. De är en fortsättning på dubbelyxan 1000 år tidigare vars symbolik man ser vid Alvastras pålbyggnad där yxbladen skyddar neråt och uppåt mot naturens makter. Huvuddelen 40 dubbelyxor har man funnit där men även lilla Dal har ett fynd. På ristningarna ser man att man skyddade kvartalen och i första hand under odlingen. Svårare är det att se att det innebar organisation av samhället och är en milstolpe i historien

… jag ser bara abstrakt försvar i dubbelyxan. I och med man har fyra yxor ger det en delegering i rum och tid. Det mesta av bronset i fynden är från rituella föremål där man underförstår odlingens mångudinna. Traditionen fortsätter till guldålderns halskragar/ ringar. Enkelt sagt kan man skönja det kollektiva samhällets grunder fr.o.m. ca 2300 BC när hällkistan kom och i Skåne importerade man bronsyxor för procession och att hacka med kanske

På enstaka tidskepp har yxorna byts ut mot två lurar senare under bronsåldern. Förmodligen blåste man i lurar på våren för att meddela de vilda djuren att hålla sig borta … "på den gamla goda tiden" kunne man tala med djuren och visa ömsesidig hänsyn. I Dals gamla tradition skulle man skjuta med bössa för att "skjuta in våren" ... Aggressionen kommer med Olofsyxan och medeltidens vapen man kan säga tvingade folket in i kyrkan kanske inspirerade av kejsar Karl i vad munkarna kallar heliga Rom.

Kanske den femte här visar fortsättningen på den ändlösa raden av kvartal. Den ena yxan är märkt med tom båt och skålgrop för nedgången till underjorden eller början av säsongen. En andra är märkt med en delad fot. Oftast betyder den ledaren eller solen … Man har inte funnit fotdon med häl från mitten av sulan eller annars … alltså måste arkeologerna försöka bestämma sig om världen finns utan bevis … eller inte. Det är alltså inte en reell fotsula. Vi kan inte förvänta oss konsekvent symbolik även om samma symboler finns över hela Norden upp till Alta i nord.

I allmänhet tycks ristningarna handla om mer eller mindre direkta åkerbruksritual. På ett fåtal ristningar syns en bit av en krokstav och indikerande liknande halvårsdelning som i Egypten, där regnhalvåret var Hathors eller egentligen de mjölkande djurens.. Shu, fuktigheten med medhjälpare bar upp den heliga Kon.

Här på utkanten av Simris 27 visar de antagligen den sanna uppställningen som gav lösningen. På det stora fältet finns många varianter an komposition som om man diskuterat för att komma fram till bästa lösningen. Det är från början av baltans period. Yxorna av njurform kallas i detta verk balta och är en ceremoniyxa. Den är ursprungen ur Inannamyten och ska symbolisera såväl att människan skärar sitt livsrum med en båge uppåt, men även att bågen vid åkerbruket går i jordens båge.

Ett par av dessa stavyxor ligger på ett långskepp av typ s.k. Rörbyskepp och daterar allt till bronsålderns början. Det binder också skeppets symbolik till Tiden liksom den lilla båten. I sammanhanget finns också ett djur som liknar en häst

I norra Sverige och Sameland använde man istället "älghuvudstavar" i samma sorts symbolism och ritual. Ofta i par eller ibland fyra. Av nån anledning vill arkeologer och uttolkare få det till något märkligare än Söderns ritual. Man talar om schamanism och märkliga primitiva ritual. Inom seriös vetenskap måste man jämställa även egyptiska präster och märkliga symboliska figurer med de naturnära i Sameland. De fyllde samma funktion som idé även om folkmängden skilde väsentligt. Intressant att denna kultur är parallell till Södern och samtidigt når till många hörn av Norden. Likaså ser man Nordens script med fotspår och skepp i många ristningar exx. Järrestad

Det är en nordisk parallell till sumeriska-joniska världens dubbelyxa som kanske också ska symbolisera månens två skäror. På Söderns himmel synes de vara riktade uppåt och neråt. I Alvastras ritual riktades den uppåt och neråt. På Kreta riktades den åt fyra håll. Men samtidigt används den också i tidsymboliken där livsrum och tidens gång är samma sak i ett samhälle som tänker i rumtid.

På vissa hällar eller avsnitt av hällar kan man se deras ceremoniella funktion att representera kvartal eller gränser mellan dem. Den lilla obemannade båten markerar vanligen vårens kvartalsskifte. Här tycks hästen redan ha kommit in i symboliken. Den finns även på njurformade årskretsen på samma häll. Hästen finns samtidigt en båt av typ tidig bronsålder alltså runt 2000 f.Kr.

Annars är dess ursprung som symbol logiken att märka så väl ledare som sommarhalvår med ett fotspår med ett streck. Annars är den i släkt med den hettitiska symbolen som används för såväl sol som ledare. Symboliken förekommer också i Egyptens #från tom båt till sädes korg". Eftersom hettitiska prinsessor hade slutleden -ipa i namnet antas att den manliga varianten är -ip eller i mjukvariant -ib och betyder ledare är logiken i min tolkning.

I Indus ser vi en liknande Markhor-bock på sigill tillsammans med dubbelyxan. Vidare delade man året i tre terminer Rbhus (ledda av en bock) som namn på den första samt benämning på tredelningen eftersom det passar det indiska klimatet med tre årstider. De andra två heter Vibhva och Vaja och vid dessa tre tidpunkter hade man eldoffer till Agni i terminens början. I Sumer hade man månatliga offer till regn/ vattengudinnan.

Sen kan vi gissa på om man ordnade processioner med offer i Norden eller om man frossade på en stekt råbock i gröngräset. I Sumer skrevs sånger om hur man bar dubbelyxan främst i processionen och det vara förmodligen likadant i Indus. På Dal vet vi att det var "dolktid" där hällkistorna har dolkar och parvis skäror och vi kan lägga till korphackan. Den finns parvis på ristningen i Evenstorp och bars förmodligen först i följet och det finns fynd av skifferhacka i forntida socknar.

Efter bocksprånget till sidan må sägas att så väl streckad fot som en enskild ceremoniyxa kan betyda "ledare". I hettitiska sigill ser vi en dubbelyxa på ledarens plats och i Mykene kallades storkungen wanax dvs. dubbelyxa.

Vi lånar en sång från Sumer:

Sången är från stadssamhällets tempeltid dvs. tredje - fjärde årtusendet f.Kr. på ett ungefär, medan som vi ser dubbelyxan fanns i Norden och på Dal under fjärde årtusendet f.Kr. I sången underförstår vi Inanna, regnet och nymånen men med sin inkarnation som stjärna på himlavalvet. Vid tiden då poemen skrevs var hon redan den stora gudinnan och allt sades ske i hennes namn. Men ursprunget är en abstraktion av regn, vatten i allmänhet som transportör av livets minsta beståndsdelar. Det finns stor likhet i symboliken mellan Inanna och Indiens Soma som också var "gudarnas elixir" … människor var bara "ben" som utförde gudarnas vilja.

 Fossum

Gemini /Tvillingarnas stjärnbild var aktuell första maj under hela bronsåldern … men kunne förstås följas hela året. Det har man tydligen gjort i Fossum med början från 1300-talet f.Kr. Svärdsknappen på en av Tvillingarnas svärd daterar den till medio 1250 f.Kr. Dock får man ställa frågan om inte enstaka små bilder kan vara äldre. Så finns exempelvis ovanför raden med 2 x 3 båtar överst till vänster en yxa av östgötatyp. Den bör vara några hundra år äldre.

Här antar jag att det är påverkan från Levanten vars rituella symbolik börjar med säsongen. Vill minnas en rad "från Tvilling till Leo/ Lejon" att jämföra med en annan att Måndottern Inanna dricker öl i Leos ansikte dvs. när månen är i det läget. I Sumrt - Akkad börjar året med Utu/ Shamash avbildas med ansikte i två riktningar liksom den senare Janus i Rom som står i "porten" mellan det nya och gamla året. I Norden finns fragment om Tors hammare som berättar att den var borta med Tor när han jagade troll i öster. Stjärnbilden kan likna en hammare. På Vitlyckes ristning finns ett motiv med en ceremonimästare med höjd yxa "Tor vige".

Har inte varit på plats men får förlita mig på Nils Ishjöj Kristensens version av helhetsbilden.

Men nu till Fossums ritualkalender. Den är en av de få hällar i Bohuslän som är av orörd karaktär och tycks vara ritad vid ett enda tillfälle. Nils har mätt och räknat ut att runt år 1500 kan den passa in. Man har då tydligen haft stjärnbilden Tvillingen som ledstjärna och följt den under hela året.

Nils tänker sig då att man stått på hällen enligt den tomma cirkeln på översiktsbilden och sen riktat blicken mot de angivna riktningarna vid kvartalskiftena eller solstånd och dagjämningar. Detta har nog en hög sannolikhetsgrad.

Vi ser ochså av hällen att våren varit det centrala och vid denna tid har man rutat in sommarhalvåret. Ritual är i regel framåtblickande eftersom det är upptakten till de arbeten som ska göras. Största delen av de rituella bilderna är vårritual, vilket kan jämföras med vår påsk. Isis-ritualet tycks ha kommit under sista årtusendet och övergick sen i Baldersmyten. Det handlar om skörd och möjligen svedjebruk i förbindelse med detta.

Vårtvillingarna blåser i lurar av den raka typen. De står på var sin sida av en skålgrop modell större och det antas att vara den symboliska nedgången till underjorden. Lurblåsandet kan vara rent rituellt liksom att man vid andra tider tydligen haft trumslagare. Men det finns ett möjligt praktiskt rituellt motiv, nämligen att "skrämma vargen" dvs. göra sig beredda att försvara såväl åkrar som ängar mot inkräktare. Ett motiv som finns i vårhällarna lite här och var.

Midsommartvillingarna helgar en ring, som kan betyder kvartal liksom ringarna i våra midsommarstänger. Ringen kan ochså betyda midsommarsolen som är i söder. Tillsammans med Jungfrun vars fotspår syns ovanför och hon är tydligen under jord dvs. symbol för tillväxten.

Hösttvillingarna är tydligen på höstjakten och till tiden hör även djurhetsningen där ju bocken och hjorten leker på höstsidan. Då har det kanske varit dags för invigningsriter för de unga pojkarna att dansa sina skölddanser inspirerade av handjurens brunst ... jämför även föregående rituella strid på ryggen av rådjuren.

Sista kvartalet är en transportsträcka. Tvillingarna synes gnabbas. Båten är helhuggen vilket kan betyda just andra halvan av året. Är det möjligen de två lurblåsarna som sitter i båten redo för nästa år?

Ovanför finns infällt från fotografi 6 båtar med ett månvarvs streck plus en liten båt med 11 streck vilket är de dagar man får infoga för att månår och solår ska gå jämt upp. Bildavsnittet med sommarhalvåret är delat i två grupper eller kvartal om tre båtar vardera.

Vid den undre gruppen ser vi att Långben tydligen skickas iväg tre månvarv till nån säter eller ö med djuren. Vad som förbryllar är skorpionen och den lilla grisen nedanför Långben ... skorpioner finns inte i Bohuslän men väl på himlen. I detta fall är Skorpionen motstående till normala observationer vid soluppgången i öst. Vad däremot kan vara års- eller säsongskifte är "där det vägar" ovanför och där vi ser att i ena vågskålen finns en liten hund – kanske Procyon "För-hunden" som finns under Tvillingen.

Fortsätter vi uppåt och runt ser vi att lurblåsarna har en liten tös i släptåg ... tös ska det väl vara eftersom hon är så liten ... eller är det den mansdominans som präglar detta årtusendes ristningar. Vi får leta efter kvinnan dold i små och stora skålgropar som symboler för jordemodern och framföderskan och nån enstaka gång som "den våta och kraftiga". Sumer och Egypten har ju en liten pojke som framtiden medan den grekiska jordemodern Demeter har sin flicka Kore. Henne får modern avstå från tre månader om året då Kore dväljs hos framföderskan eller dennes make som förlustelse kantänka.

Innanför har vi fyra män som viger sommaren åt fyra håll ... där vi känner igen detta att det egna bolandet skulle "vigas" eller helgas för alla yttre makter. Därför sköt man i sen tid skott över åkern i brist på båge och pil som var det rätta gamla sättet ... och våreld skulle egentligen slås med flinta sa de gamla i min barndom. Förbryllande är jaktscenen som kanske skall förstås att jakt på diande kid är förbjudet så som vi ser på Aspeberget.

Ovanför har vi något som liknar en eld och ett par fötter som tydligen gått under jorden. Svårt att säga om de hör våren till. Det hörde till vårbruket hos boskapsskötare att städa pastorallandskapet och bränna våreldar och sprida askan som gödsling. Man har kanske redan vid denna tid periodiskt bränt ljunghederna för att förbättra betet för får och getter.

Vete och korn samt de flesta grönsaker såsom ärter, linser, rovor och även hirs fanns redan under stenåldern. Det nya under bronsåldern är rågen och förmodligen svedjebruket, där elden var den bästa hjälparen att röja skog och gödsla. En nyröjt yta kunne man skörda 5–6 år innan den började bli mager. Men egentlig svedjesådd skedde som höstsådd. Dethär med egentlig gödsling var ju svårt eftersom djuren gick ute hela året och gav inget överskott av gödsel. Det är först under nästa årtusende det blir kallare och vi har bevis för att man tog in nöten att värma stugan och som sällskap ...

Se mer om hettiter nästa avsnitt.

Vid en viss tid betydde det på himlavalvet Lejonets stjärnbild. Den lilla figuren är första kvartalet på nästa år. Årsskifte och halvårsskifte symboliseras ofta med att "en liten tillkommer" och ibland försvinner en stor gammal. Vi skulle förmodligen animera på samma sätt om vi var tvungna att bara använda bilder.

Annars är det en östgötaform så som här i Skälv Östergötland. Längst ned förmodligen en sickel eller en tidig skära. Även i Östergötland ser man den ofta i det närmaste parvis yxor och ibland ser de ut som lurar.

Yxans natur är att dela eller skära och det kan inte uteslutas att symbolen använts för att dela året i exempelvis 6 eller 8 delar. Detta om den tidiga bronsålderns ceremoniyxor. De övergår i en mindre balta av typ Skogstorpsyxor och syns ofta parvis på mellersta bronsålderns båtar.

De är med säkerhet avsedda för ceremoni eftersom de är gjutna med tunt bronsskal på lerkärna. Men de är inte de ende yxorna som använts vid ceremonier eller avbildats på våra hällar