Bronsåldern Tvåsamhet

Om jag skulle peka menande mot himlen och säga det "det är Han som rår" … så skulle folk säga "Nu har gôbbfa´n blivit religiös`r på gamla dar"

Folk har en märklig förmåga att missförstå allt en a´n säger. För min del är det biologen inom mig som får mig att säga att Solen är alltings drivkraft i mitt begränsade universum. Den bildade teknikern i mig kräver bestämbar orsak och verkan, så att man kan analysera även det pågående livet in i minsta detalj … dvs. så långt vår mätteknik räcker.

I övre raden finns på mitten en svagt krökt sabel. Det är möjligt att det finns en liknande på Laghällen i Högsbyn. En ristning Tommy Andersson tagit fram, men en svala gör ingen sommar. I Norden har vi även några kroksvärd vars ursprung man inte vet något om än. Möjligen är det nordisk produktion annars pekar det mot Mellanöstern.

……………

Från att en a´n lärt läsa plöjde jag igenom sockenbiblioteket. Det låg i skolsalen passande nog. Sen fortsatte det med alla böcker jag fick … redan dessförinnan var jag känt som den frågvise med ett öga i söder och ett annat i norr, för att jag inte skulle missa nånting. Gammalt folk hade oftast tid att svara och på den vägen fick jag ödmjukheten in för den gamla visdomen. Deras klurigheter irriterade mitt något naiva jag, som åkte på en blåsning nu och då. Men det är livets reliefer som lär att skilja på ting. På den vägen är det att helst ska jag kunna se den röda tråden i skeendet både bakåt och framåt.

En a´n tror bara på vad jag kan förnimma och har bevarat min blodsbror Holger Danske inom mig. Han höll mig på jorden med två ting … dels den eviga frågan "vad ska det vara bra för - vad kan man tjäna på det?", dels frågan om humor och distans om något börjar bli för mycket gravallvar.

Detta innebär att jag inte har gripits av teknikernas blinda tro på sin fysik. I själva verket är det lätt att avslöja bluffen med orsak och verkan … och påpeka att världen är större än den manick teknikerna manipulerar med …Hur förklarar de tekniska fysikerna att en kvinna kan känna på 50 meters avstånd att jag betraktar hennes hår … hon kan svara med att låta en hand stryka där jag fäst blicken … och vid längre kontakt vända sig om för att kolla var hon har beundraren. En kuggfråga till fysiker av högre skolan.

Oftast är det så att fysikerna beaktar bara sin egen manick, men struntar i omgivningen och att undersöka hur den växelverkar med sin omgivning. De skulle kunna hamna i situationen att måste ta ansvar … inte ens liberalerna klarar av mer än att uttala ansvaret, men att ha svårt att leva upp till det … Därmed sagt att man borde vara mer försiktig med det icke mätbara. Det vill gärna slå tillbaka som en bumerang i ett längre tidsperspektiv

Nu är det ju så att i dagens globala perspektiv håller ett antal hundra miljoner … ja, kanske de kan räkna nån miljard som med mig ser Solens energiflöde som den högsta makten. Resten håller på i urgamla banor och förlägger sin gud eller gudar till nånstans däruppe. Sumerer och egyptier märkte i regel ut sina idoler med en stjärna, för att man skulle veta att idolen fanns i övre världen.

Jag använder här genomgående beteckningarna idol eller ikon för dessa abstraherade fenomen avsedda att vara "ledstjärna" åt folk för kortare eller mindre perioder under året. Vetenskap kan inte på allvar syssla med fenomen som inte kan mätas eller påvisas. Vi kan visa att människor använder idoler och förebilder, däremot kan vi ej bevisa eller mäta gudars existens.

Samma gäller förstås figurerna på våra hällar. Det ligger direkt till hands att de ska ses på samma sätt som kulturländernas idoler. Det är sällan frågan om verkliga människor … om nu inte dåtiden nordbor var ett släkte med långa näsor. Ty, många av hällfigurerna har närmast fågelhuvud … Förfäderna viste inte hur gudar ser ut … tydligen.

Så varför ska jag pådyvla förfäderna allehanda magiska tanker, eftersom de själva i hällarna säger att de inte viste hur "gudarna" såg ut. Det var likgiltigt, däremot var det viktiga att förstå ikonerna dvs. det idolerna stod för i praktiska livet. Om man exempelvis hade bestämt att sommarhalvårets månader representerades av figurer med horn, var man tvungen att göra dem lite olika för att skilja på dem.

Som barn sa folk att jag hade mycken fantasi … medan jag själv viste bättre. Beläst som jag var kunne jag använda en massa fakta i min svada som ej andra kände till. För andra såg det ut som om jag fantiserade. Jag viste bättre, att det var omöjligt för mig att fantisera. Däremot kunne jag sätta ihop märkliga Storm P. Bilder av vad jag läst … Tja, vem känner till Storm P. i våra dagar. Han som gjorde narr av teknikfantasterna och satte ihop allehanda märkliga maskiner. Senast jag sett verk av honom är denhär "Når smager en bajer best?" … Hver gang"?

Med detta kommer jag in på människans förhållande till kaos och tolkningsföreträdet. Sistnämnda tillhör den som har ordets och kunskapens makt. För vanligt folk är det svårt att behärska sitt inre kaos … hjärnan som i sin mäktighet är i klass att uppväga universum. Hela den globala datorkraften skulle rymmas i en vrå av hjärnan … de flesta av oss kan förutom att lära oss ofantliga massor även komma ihåg som en bandspelare allt av vikt vi präglat in under ett liv. Vi klarar av detta genom att på något sätt paketera allt i associationer. Skulle vi beskriva allt detta skulle inte Universums tid räcka till. Vi klarar av att beskriva kaos endast med förenklingar.

På något sätt fattar vi detta omätliga. På dagen är grundförutsättningen att omedvetet fyller solen hela vårt universum och vi behöver inga gränser för tanken. När det är mulet fungerar molnen som gräns och vi känner oss inneslutna … samma gäller den mulna natten. Men den stjärnklara natten står vi in för oändlighetens kaos. Mängden stjärnor är nästan värre än en totalt svart himmel. De ger oss en bild av en oändlig mängd stjärnor utan ordning … ett kaos.

Det var en snilleblixt av våra tidiga förfäder att börjar se figurer eller ordning av åtminstone grupper av stjärnor. Nästa snilleblixt var att ordna en röd tråd … dvs. förbinda fler stjärnbilder till en myt i tiden. På så sätt blev himlen en sluten värld … visserligen utan början och slut. Men ej heller livet i sig har egentligen början och slut, utan vi hoppar i båten för en kort bit och försvinner in i en annan värld vi inte har kunskap om ... och behöver det inte för att klara det pågående. Den tredje snilleblixten följde av sig själv. Det var att inrätta himmelsfären som en sken-hjärna eller minne med inbyggt klocka. Med våra dagars språkbruk skulle vi på dataspråk säga "virtuell hjärna" på himlavalvet.

Betraktelserna över följet och uppdelandet av arbetet i tiden är en nödvändighet för att få grepp om en organiserad tillvaro. Forntiden lösningar var lika goda som dagens sätt att inrätta vardagen i stort och smått. Det fina är förstås att stjärnhimmeln följer årets gång i naturen eller tvärtom.

Ovanstående meditation är för att visa distansen till våra förfäders värld för över fyra tusen år sen. Vi inbillar oss att behärska världen. I själva verket är kaos natur så att ju mer vi tränger in i kaos desto längre bort kommer vi från en överblick … dvs. detaljerna blir ett kaos i sig. Fjärde och tredje årtusendet f.Kr var tvivelsutan ett ritualsamhälle överallt på jorden. Då kände man att man åtminstone hade ett grepp om kaos.

På Gotland och vid Flyhov Kinnekulle gjorde man sliprännor i tusen år. En fingervisning om att man trodde på sitt ritual som var som en klocka och draghjälp att orientera sig i Tiden. Vid teoretisk analys av "tiden" hamnar vår tid där att den kan utbytas mot distans. Våra förfäder tillämpade rumtid eller livet var som en färd längs tidsfloden. Det var inget fel på förfädernas teoretiska analys.

Allt föreföll antagligen enkelt, åtminstone så länge man följde ritualet. Det styrde året och gav stadga … på samma sätt som en gammal dam en gång sa "Arbetet ger livet åt människan. Hon var nära nittio och hade perspektiv. Och nog är det så att de dagliga rutinerna håller oss i gång oavsett hur vi mår och vilka problem vi har. Men här syftas förstås på årsritual som en lämplig period att överblicka … och inte ens det eftersom man tycks haft halvårs framförhållning. Om du inte själv kunne hålla ordning på ritualet på himlavalvet fanns alltid gammalt folk som hade reda på det.

En naturmänniska sa på TV "allting är människa" och menade att människan är ett med naturen. Tyvärr förstår inte de flesta stadsmänniskor livets väsentligheter och svävar ovanför jorden egentligen. Tyvärr har de makten och konsumerar vår värld i förtid. Kalla dem inte intelligenta eftersom de har förlorat självbevarelsedriften..