Hettiternas symbolik

Hettiter, aedicula, solörnens vingar, wanax, satell, Anahita, årman, fotpall, fodepald, Mitanni, ornum, birke, ioniska filosofer

Lägg märke till att baltaformen syns under högerarmen. Han har österländska lappskor om man säger så. Kullorna han står på känns igen från sumer–babyloniska sigill. I handen håller han Tudhaliyas AEDICULA. Dvs. prästkungens sigill och ibland med hela världsordningen i symboler. Tudhaliyas vann över babylonierna 1595 f.Kr. och för en kort tid var han Babylons herre.

Därtill klarnar det att baltaformen tycks vara svärdstappen. Men i regal symbolik har varje form betydelse och innehåll. Svärdet kan stå för "världsliga makten" och dess form har betydelse. Man ser på några sigill ett dolkliknande föremål i dess ställe. I hatten har han "kringlor" som påminner om de sumeriska pelarna med fyra kringlor.

Ordet AEDICULA skulle jag fritt tolka som "livsrummet". Namnet används mest om sigillet. Det är i de flesta varianter tecknat att likna en portal Det löses upp allt mer i symboler från de tidiga föreställande bilderna. På Suppiluliumas sigill 1352 f.Kr. bestå det av bara symboler. Se nästa bild.

Men Solörnens vingar brukar bära upp den underförstådda solen samt Nymånen och Venus. Nedanför finns dubbelyxan wanax symbol för den världsliga ordningen. Därunder en tvärstreckad oval … i mångt liknar en ledarsymbol vi ser i mängd på våra hällar och i regel tolkar som ett fotspår. Den är antagligen avledd från symbolen för gud i de hettitiska glyferna, men här på den hettitiska överkungens plats.

Symbolen längst upp föregår alla gudanamn. Ordet till höger är början på nakna gudinnan "Gula ..." Hon fanns överallt i Mellanöstern och de olika små folken hade olika namn på henne. De israeliska stammarna kallade henne något på "Lait" vilket låter misstänkt likt "flöde och mjölk" … Religionshistorikerna brukar kalla henne Anahita "Den våta och kraftiga". För min del finner jag det praktiskt att ge dessa tidiga idoler namn som Den Nakna, Den Klädda, Den Sovande eftersom formen var gemensam för många folk medan namnen skiftade.

Till vänster är det en gudinna med "tuttar" och möjligen en kogudinna. Den under gudasymbolen ska tolkas "sol" och finns i Kretas Linear A med ljudvärdet RU. Vi finner den även på några av våra hällar bl.a. på denna "Själlandskarta", men som antagligen ska vara en teckning av "en runda" . Ordet finns i hettitiskan och betyder "en vända på solåret." Och där det visas att prästkungen på sin stol och med sin pall leder året.

.

Om vi fortsätter tolka aedicula flankeras kärnan ytterst av två pelare. Symboler för så väl världspelare som himmelsriktningar … observera dubbeltanken den världsliga sidan och den astroreligiösa. Pelaren avslutas med ett par vädurshorn och läses sannolikt satell dvs "delstat" i vissa fall. I språket läses de RA och betyder gräns eller begränsning. Det är roten i finskans "raja" men även i vårt ord ursprungligen varit GE-RA-EN-SA vilket rationaliserat blir "gräns". Även denna symbol finns på våra hällar.

I precis samma form finns den vid Järestad tillsammans med en symbol för vårdagjämning. Den kan då dateras till ca 1350 f.Kr. när vårdagjämningen gick in i Väduren. Men mer om detta i nästa avsnitt.

Annars utvecklades tidigt en tredelning av månåret. Detta är genomgående i de senhettitiska anläggningarna i Syrien och södra delen av det hettitiska riket. Mer om det i sista avsnittet. Nu först några ord om "topphattar". Ett mode som kanske nått till Norden och Åby, Bohuslän

Medan överkungen bar den frygiska mössan dvs. lite svagt böjt topp. Det tycks ha varit sed hos högsta ledare att få bära hatten som han vill, medan det är rättning i leden hos folket. Tja, Hitler lärde sig aldrig Hitlerhälsningen heller.

 ... Ser man närmare på vissa sigill eller reliefer är hatten dekorerad med en VAD-figur. Det är en symbol för gud samt 1 – 3 ovaler/cirklar på en stång. Samma symbol fanns i Sumer. Den tycks stå för samma som våra nordiska kvartalcirklar för första, andra, tredje kvartalet samt årsskiftet. Den hatten är alltså symbol för "årmannen". Överkungen fick resa hem t.o.m. från krigiska företag för att sköta ritualen i templet.

Det finns ett par märkliga symboler mellan satellerna och överkungens symboler. Antag-ligen ska det vara stora ben. De är symbol för det egentliga mannaförbundet, nämligen hästkämpar och bersärkar. Hettiterna satte mannaförbundet och hästaveln i system. Med sin rikliga tillgång till metaller byggde de lätta stridsvagnar för hästkämparna. Dessa bistods av en bågskytt i vagnen.

Vagnen var så lätt att en man kunne bära den. I eländig terräng kunne den ena ta hästarna och den andra vagnen. Dessa "löpare" står på fotsymboler. Det är förmodligen folket. Medan Överkungen står på ett underben eller en stövel. Det är fotpallen/fodepallen, hirden eller överklassen, varav en del då är småkungar i satellerna.

Hettiterriket kom att bestå av runt 13 små stadsstater man känner till. Under en tid var det var i strid med Egypten och Babylon i söder samt Mitanniriket i östra Anatolien. Under Tudhalias II trängde han sig fram till egeiska havet.

När riket föll samman runt år 1200 tog Mitanni en del, Babylon en del. I söder i Syrien och låglandet nedanför Taurusbergen uppstod ett nyhettitiskt rike. Resten blev vad vi känner som Jonien dvs. kusten mot egeiska havet med småriken som Lydien, Gordien, Troas. Från denna kust kom sedermera flera tidiga filosofer och tänkare.

Behöver det sägas att den ioniska pelaren utvecklades ur satell-symbolen. Därtill hade man ett kulturutbyte med Minoskulturen på Kreta så länge den bestod och förstås också med Mykene i Grekland. Det blev sedan en annan del av den egeiska kulturen som bidrog till hettitiska kulturens fall. Förmodligen akajer i stark expanssion på 1200-talet. Det var sjöfolken Ramses II satte stopp för.

Feodalidén

Då syftas på att vapnen riktas mot himlen och makterna där. Baltan skär en kupa under himlavalvet. Det är samma sak vi ser i aedicula. Det är överklassens frigörelse från himmelmakterna. Det utsäger "Under vädurshornen råder vi". Det är en frigörelse från religionen, även om ritual och seder fortsätter i stort som förut. Samma symbolik finns i Partenonportalen.

Överklassen är i alla tider beroende av folket och kan inte springa ifrån det eftersom det är dess bas. Men den kan höja sig själv och sätta sig i gudarnas ställe och manipulera folket.

Hettitiska samhället kan sägas varit en länsorganisation av små stadsstater med omland. Länens överklass valde en överkung och bildade en hird in för vilken överkungen svarade. För friden med folket var man tvungna att sköta ritualen och därmed bli högsta garant för seder och lag.

Enstaka hettitiska kungar ansluter sig till sumeriska Job och skriver klagodikter som sparats … det är inte lätt att vara storkung heller! Alltid klämt mellan sköldarna. Överkungens uppgift var att var överstepräst och sköta ritualen. Man vet att det hänt att överkungen fick lämna slagfältet för att utföra sina plikter att leda ritualet.

Detta system tycks vara mycket likt det vi känner från Irland och det utsägs egentligen i reglerna för nordiska hirden. Egentligen var det likadant i Heliga Tysk-Romerska Imperiet utom då nån familj gjorde makten ärftlig. Det lär finnas bevarat i norsk tappning … och nutida kungar har kvar bara översteprästens roll.

I norska hirden var kungen egentligen vald inom hirdens led. Hirden ansåg att kungen skulle regera i samråd med den. Som motvikt sökte sedermera kungarna stöd hos folket i en evig dragkamp så länge det egentliga kungadömet bestod. För stormännen var de folkliga kungavalen bara ett sätt att hålla sig väl med folket. Något liknande kan vi skönja under Sveriges medeltid.

En annan parallell vi kan dra är försöken att expandera när väl kungadömet bildats. Det går igen från Sargon av Akkad, hos hettiterna, akajerna, Alexander den Store, romerna, frankerna, vikingarna, de danska Valdemarerna och vårt 1600-tal Ett folk kan inte föda en överklass med lyxiga vanor. Om då överklassen samtidigt får militär styrka är det naturligt att pröva sig på erövringskrig för att få lättförtjänt byte … lika parallellt är att när expansionen stannar av blir det lätt maktkamp inom överklassen.

Systematikerna inom historien vill gärna se ett fyrdelat indoeuropeiskt samhälle, så som blev resultatet Indien. Det genetiskt indoeuropeiska har här avfärdats med att visserligen var Hitler svarthårig som indierna, men indierna är inte ljushåriga och blåögda som han gärna ville se arierna.

Man vill också se fyrdelningen i Grekland och bland kelter. Vist fanns det klasser i en militär ordning är det naturligt med hackordning. Men det mesta talar för att det praktiserades bara i enskilda stadsstater och deras omland. I övrigt innebar den ioniska ordningen att de olika näringarna skapade sina egna lagområden. Sen är det en annan sak att överklassen gärna inom sig ordnade en hackordning. Det fortsätter även i dagens samhälle, när man ser på de stora galamiddagerna bl.a.

Dock kan vi finna en fyrdelning av överklassen i de tidiga angelsaxiska kungadömena. Den bestod av king, earl, thane och freeman, men det var överklassen hackordning, medan vanliga män vara "värda" en halv freeman, och kvinnan hälften av detta, tjänare en fjärdedel och trälar en åttondedel. Värdet är här efter vad de fick betala i mansbot för dråp. Naturligtvis spelade det dessa klassers ställning och inkomstnivå. Men överklassen var relativt liten.

Återigen är det frågan om nödvändigheten som avgör. För att det ska uppstå ett skiktat samhälle krävs stora folkmassor, så att en anonym makt kan uppstå och att maktkampen om jobb och inkomster kan leda till klassificering.

Europa blev aldrig så tätbefolkat i förkristen tid att klassamhället kunne riktigt slå rot. I Mykene och grekiska stadsstater var det möjligt. Där uppstod i bästa stunder en demokrati inom överklassen. Men i det som blev keltiska Europa var det nog mest två grupperingar. Dels bönder dvs. odlare och avlare med eget lagrum, dels en överklass insprängt i det allmänna landskapet. De spelade kanske Allan och var herrar inom sin klass och tjänade på handel och eget jordbruk med arrendatorer dvs. "enbenta" som tycks ha varit termen. Under bronsåldern de kanske tog monopol på handel och speciellt på brons.

Vi kan inte bevisa att det skulle ha funnits hövdingar som styrt större folkland. Jyska ornum- och skånsk- danska birke principen talar mer för att de små folklanden inom sig hade sin egen uppdelning i manlig världslig ledning, ofta kvinnlig religiös ledning samt odlare och avlare. Bebyggelsen med stora kollektiva hus talar vare sig för individuellt ägande eller hövdingedömen. Det hindrar inte att en överklass under en period mellan 1300 och 1100 lekt herrar på vissa håll i Norden eller där det vara lättast att ta sig makt så som i Sydskandinaviens plattland. Vi har alldeles för lite material för att kunna bevisa den sortens frågor.

Men som allmän teori gäller en federativ mångkultur där de små folklanden sammanbands av gemensam världsåskådning, utan att ha anledning att vara sammanbundna av makt. Det är en fråga om att det ska en viss mängd människor till för att kunna föda en lyxmänniska eller en stående hird/armé som inte arbetar.

Till Norden antas den hettitiskt–ioniska kulturen ha kommit dels från allra första början indirekt eller direkt via handel. I sista steget kom den via kelterna under sista årtusendet. De hade sitt område från Frygien till Atlanten ännu under tidig romersk tid. De grekiska filosoferna hade största respekt för kelternas filosofer dvs. druider. Kanske de i dem hörde sina egna Thales, Anaximander, Anaximenes alla från Miletos och Anaxagoras från Klazomenai med flera ioniska filosofer. En av forskarna i hettitiska var från Frisien och han tyckte det var nästan som att läsa fornfrisiska … och den är inte så långt från de skandinaviska språken.

Läste för en tid sen Aristoteles på nytt efter att nån gång i ungdomen ha studerat honom. Hans människosyn och kvinnosyn är väl nog typiskt aristokratiskt. Sen kan jag inte begripa varför våra politiker håller fram den grekiska demokratin som exempel. Men de vet antag-ligen inte vad de pratar om. De har hört att det ska vara bra … liksom att de hört att Mercedes bilar och Ajax allrengöring ska vara bra.

En a´n lever i en tätort på ca 5000 själar. Stor som Gustav Wasas Stockholm … vill säga att jag kan min stad och vet det mesta om vad som händer. Forntiden städer och stadskulturer var inte stort större om man undantar Egypten och Babyloniens största städer. Därmed sagt att kulturen kunne genomtränga inte bara ett helt folk utan stora landområden med mindre stadsstater eller sateller.