Bronsålderns ioniska idéer

Tjuren, baltisk bärnsten, hornaltare, vagnristningar, Catal Hüyük, Karatepe, Kybele, tjuraltare, eldoffer, bläckspruta, tillblivelsemyt, ringridning, Frännarp, solvagnen

Tjuren

Den förre är runt 9000 år gammal från Catal Hüyük, Turkiet den första staden med 5000 innevånare så vitt vi vett i dag. Än i dag kan man spåra den urgamla symboliken även i turkisk kultur dvs. platsen och dess kultur kan vara starkare än tillfälliga folkomflyttningar.

Enstaka hettitiska kungar ansluter sig till sumeriska Job och skriver klagodikter som sparats … det är inte lätt att vara storkung heller! Alltid klämt mellan sköldarna.

I templen i den äldsta staden finner man "tjurrum" med tjurhorn på väggarna, Den verkliga dyrgripen är en väggmålning av dans runt tjuren eller om man nu fångar den. I Anatolien och Mellanöstern samt inte minst i Egypten var Tjuren symbolen för makten och kraften hos ledaren.

I Karatepe en ersättare till Kanesh i Taurus-bergen har man funnit bokföring över offer. Dessa bokförare har gett historikerna exakta uppgifter om vad historien egentligen består av … siffror. Såväl på Kreta som i Hattusa tycks solen ha setts som ett par flödande bröst … det stämmer på pricken … eller på tutten kanska man ska säga. I symboliken är tvåsamheten lika utpräglad som hos oss. Bland gudanamnen känner vi igen Amman en del kallar henne Den Mångbröstade KÜBEBE/KYBELE och vilka namn hon nu kan ha.(allt detta p.g.a. ett missförstånd hennes klädnad består av tjurtesticklar.)

I Bayern kallade de henne Tutting medan hon hette Didi i England. Namnet KARHUHA har förleden karhu eller finskans björn. Det är förmodligen Björnväktaren. Urtypen för den som skulle försvara den nakna Jungfrun. Han finns i hela Europas symbolik vid denna tid och hos oss fram till Gök- och Sigurdsristningarna under vikingatiden. SARKU är en annan och förmodligen Den Behornade.

Många Sumeriska gudar och gudinnor hade under en tid horn i hatten. På Naram Sins stele från ca 2150 f.Kr. bär han horn i hjälmen. Här ett par keramiktjurar från ett hettitiskt tempel. Man kunne fylla vatten i dem och när man böjde på huvudet sprutade vattnet ur nosen.

Altare i form av tjurhorn fanns överallt i den ioniska världen. Kanske redan innan vårdag-jämningen gick in i Kaitos runt 1350 f.Kr. Det var främre österns Tjur och vår Val. Kivik-graven rymmer symbolik som för tankarna till Främre Orienten, men där finns en val som tidsymbol.

I underjorden fanns TARHUNDS. De fick offer och det associerar till Sumers underjord med fantasier om mörker, kyla och elände … och varelser likt de vi ser i Kivikgraven. Av dessa står 4 plus fyra vid ett tjurhornsaltare. Det finns även en fingerring från Mykene som kan vara inspirerad från öster eller kanske närmast från minoernas Kreta. Där sitter Persephopne/ Potinia framför märkliga varelser med insektkropp … Tja, vem vet hur demoner och gudar egentligen ser ut. Vi känner bäst de verkliga på sina ledande poster.

Hornaltare

Tjuraltare fanns lite överallt i Levanten. När de väl var etablerade bevarades de i kulten. De levde länge även i romerska riket. I Herculaneum, Pompej finns en målning av ett Isistempel. I mitten finns ett hornaltare snarlikt detta.

I andra Moseboken kapitel 26 ges anvisningar om att tillverka ett altare fem alnar i kvadrat och tre alnar högt. Av storleken att döma är kanske det egyptiska tjuraltaret modell även om detta gjordes transportabelt och för eldoffer. I andra paragrafen sägs att det ska ha fyra horn överdragna med koppar.

Ännu i våra dagar försöker man på gammalt imperialistiskt vis övertyga oss om att judarna uppfann allt. I själva verket var de nog fångar i sin dåtida verklighet och tog upp det de tyckte var lämpligt från omgivningen. De var knappast en isolerad stam varom deras historia vittnar.

Uttåget ur Egypten hände under samma århundrade som man i Egypten ändrade kalender. Kanske det var naturligt att ett vandrarfolk utan rot sökte sig inåt för att finna gudomlighet och det låg i tiden att förmänskliga gudomen. Att ha en gud i höjden var förstås urgammal praxis i Mellanöstern och även i hebréernas värld.

Vid närmare studium finner man att det till stora stycken blev ett slavfolks religion. Därmed såg man fienden överallt och de senare apostlarna gjorde striden till ett sätt att skapa lebensraum för fundamentalismen. Enligt mitt sätt att se har det förpestat världen och hör inte till ett fritt och självständigt folk som vet sin begränsning.

Moseböckerna rymmer flera kapitel med anvisningar hur samhället ska organiseras. Principerna ser ut som en kodifiering av vad de själva behövde vid den tiden och vad man tog från andra bofasta kulturer … Det förefaller reaktionärt att försöka tillämpa detta i nutiden och det leder till en massa elände.

Exempelvis anvisningarna för tabernaklet och altaret låter som ett transportabelt tempel i en icke bofast nation. Liksom överallt var det en process som styrdes av nödvändighetens lag från 1200-talet f.Kr. under runt 600 år fram till babyloniska herraväldet. Under denna tid blev man så småningom bofasta och det krävde en ny typ av lagar och manifestationer. Men det mesta hade flera tusen år av tradition inom Mellanöstern.

I min barndom dvs. folkskolan ville vissa fundamentalister få mig att tro att historien började vid denna tid och att hebréerna dök upp och organiserade allt. Senare fick man höra att världen skapades runt 4000 f.Kr. I den högre skolan fick vi veta att greker och romare var alltings mått.

I femte Moseboken 33:17 "Härlig är den förstfödde bland hans tjurar, såsom en vildoxe är hans horn. Med dem stångar han ned allt folk, ja ock dem som bo vid jordens ändar" … huka Er nordbor!

Det är patriarken som talar och gör ej skillnad på sina tjurar och ungar män under honom. Å andra sidan är det den gamla tjursymboliken med ledaren som den stora tjuren bland tjurar vi känner från Egypten speciellt. Förmodligen är det egentligen egyptisk inflytande att patriarken fick en så stark ställning vid Medelhavet.

I Rom ägde patriarken sina söner och fick sälja dem bara tre gångar till slaveri. Den katolska treenigheten med fadern som en organisk del av sonen kan jämföras med Egyptens Osiris-Horus … och nämns väl också I nordiska Odin och sonen som en fortsättning av Tiden. Vi har kanske svårt att skilja mellan animation och verklighet. Osiris-Horus, Fadern-Sonen och Odin-Sonen är illustration av "tidens gång".

I patriarkatet håller patriarken makten så länge han förmår, medan vi i ett individuellt samhälle ger inte bara sonen utan även dottern friheten att forma sitt eget liv så snart de "kan stå på egna ben". Patriarkat blir alltid reaktionära eftersom de har sin förankring bakåt i Tiden. Vårt system är mer framtidsinriktat och begår flera fel.

Tjursymboliken förekom i hela Mellanöstern från fjärde årtusendet och framåt men är antagligen lika gammalt som tämjandet av tjuren. Numera håller tjurrännare, fäktare och cowboyer denna macho tradition vid liv.

I Uppenbarelseboken 9:13 talas om guldaltare med fyra horn på. Enligt Konungaboken 2, 28: "Då flydde Joab till Herrens tempel och fattade hornen på altaret" … tydligen ett urgammalt sätt att söka asyl på helig plats. Vi finner en praxis av principiellt liknande slag i vår tidigaste landskapslagar.

I mina handböcker sägs att den hebreiska etiken var överlägsen allt annat och jämför med några byar med hedningar i närheten av Jerusalem. Om vi jämför med vad vi vet om tidiga sumeriska lagar vilka i grunden ett par tusen år äldre vinner nog sumererna. Om man jämför med vad vi ser i den tidiga europeiska symboliken får man återigen be dem besinna sig och lyssna till profeten Amos råd till ölhävare och annat skrytsamt folk. "Förhäven Eder icke … att ni må slippa baksmälla!"

Den väsentliga jämförelsen är förstås att fråga sig om dagens Israel kan stå som ett allmängiltigt etiskt föredöme för alla globala kulturer? Går det att i en jämlik värld framhäva ett folk som mer utvalda än andra? … jag dristar mig att säga att det är inpiskad inbilskhet. Jag är en fritidens man och tål inte att nån sätter sig på andra. Livet förutsätter generositet för att det ska frodas. Jag är trött på bulletinerna från Palestina.

Förövrigt kan man speciellt i Moseböckerna finna många fragment av den dåtida kulturen i Mellanöstern. Därifrån fick vi sannolikt intryck under tidens gång antingen direkt eller i andra hand via egeiska världen.

Jag ser spiralfiguren i den krukliknande inneslutningen som en bläckspruta. Ännu i våra dagar fiskar man bläcksprutor med denna metod i Medelhavet. Man har krukorna på en långrev. Båten är väl nog rätt otydlig, men förövrigt är många av de ristade båtarna på Bornholm av grekisk typ.

Baltisk bärnsten

Engelska arkeologer brukar tala om "baltisk amber". Antar att de ärvt uttrycket av romarna. De lärde för ett par tusen år sen britterna att följa överheten. Vid den tiden kallades Östersjön Mare Balticum, så att allt från de trakterna kallades baltiskt. Nåja, arkeologerna har försökt att följa bärnstenens utbredning i tiden. Antagligen finns mer bärnsten från Västerhavet och nudanskt område än från Baltikum i Västeuropa. Helt enkelt därför att vi kan spåra vida mera bronsålderskultur i Danmark än i Baltikum.

Jag behöver inte försvara balterna. Det har Marija Gimbutas gjort så det räcker med sin kurgan-teori. Den sätter Världspelaren och urhemmet till trakterna av Vitryssland … medan göterna som bekant satte den i Uppland på Rydbecks tid. Danskar och skåningar behöver inte skryta. Det räcker att de pekar ut över plattlandet där fornarvet ligger. När det gäller att vara störst och värst gäller ingen tidsordning. Det är det synliga som täljer.

Får väl ta några ord om folkursprung. Horus, Moses, Sköld m.fl. var alla utsatta barn … man kan bara dra slutsatsen att alla härskarklasser genom tiderna behövde sin egen tillblivelsemyt för att motivera sin makt. Makten hävde dem över vanligt folk. Sumererna sa sig ha kommit från Dilmun och havet söderut och hade kanske kommit från rakt motsatt håll. Samma gäller hettiterna de sa sig ha kommit från nordligt håll. Men utvecklades kanske egentligen från Kanesh? Deras kultur är omisskänneligt av Mellanösterns karaktär.

Möjligen har det hela börjat med att nån stad från ett land längre bort har bildat en enklav eller ett handelsfaktori så som i Kanesh Det har sedan växt till sig. Och inget ändrar kultur mer än verksamhet av olika slag. I Ugarit vid Medelhavet fanns enklaver från såväl öster som väster

Jag minns från början av sextiotalet då jag umgicks med dåtidens datasnillen. De malde på med sitt fikonspråk för att dölja att de kanske inte viste allt … har jag upptäckt med tiden. Eller pröv i dag att få hjälp med ett dataproblem och du upptäcker att det är enklast att försöka lösa det själv. Vanligt vardagsspråk klarar sig med kanske ett par tusen ord lärde Linguaphone på sin tid. Det hette att man skulle klara sig med 300 men det var överdrift. Nutidens dataspråk omfattar nog ett par tusen fackord i dagligt bruks skulle jag tro.

Läste nånstans att sumeriskt lexikon kommer att bestå av över 60 000 ord. Så många fanns nog inte vare sig 3000 eller 2000 f.KR. Vid sistnämnda tid sägs sumererna ha försvunnit fast språket bestod nästan till vår tids början. Språk och fasta anläggningar är bästa bevarare av en kultur. Så man kan säga att så länge gånggrifterna består finns ordet "gånggrift" och möjligen benämningar på en del av lösfynden knutna till dem. Våra förfäder insåg detta faktum, då de började rista i berget. Deras budskap består lika länge som berget. Poetiskt kan man säga att tillägnade sina lagar åt evigheten.

Frågan om att förstå ett budskap handlar om viljan att förstå … och kanske respekten för de som levde då. Skenbart har vi fått all kultur från söder. Sagt utan att fråga efter kvaliteten på kultur. Men kultur var och är ofta föremål som måste betalas med nånting. Det är en ström i båda riktningar och där då den beständiga bärnstenen är ett exempel på kulturflöde söderut. Arkeologerna med deras tillgång till många data kan konstatera att utbredning av "baltisk amber" söderut har skett i två steg. I första steget var handelns partner Mellaneuropa. I andra steget nådde den Medelhavet naturligt nog.

Vår tillblivelse är inte frågan om enbart vare sig folkvandringar eller att stora skäggiga män med klubba har klubbat ner männen och dragit iväg med kvinnorna. Det har nog i allt väsentligt varit samma sorts kulturflöde som i våra dagar. Men man tar emot varaktigt bara det som går att tillämpa i den lokala kulturen. Resten blir bara kuriosa man tar in för stunden. Det som skiljer i våra dagar är att det förmodligen är svårare för en klick med allehanda makt att börja topprida ett folk vare sig med propaganda eller vapen.

Det brukar vara standard bland en del arkeologer att anse att en del av bytesvarorna söderut var slavar. Tja, slavar tar man bara en gång från ett ställe. Dåtidens handelsmän kunne nog inte rusta så stora flottor att det samtidigt skulle löna sig med slavhandel och strida med folk … det handlar om att kalkylera handelns risker och kostnader. Redan fanns här och var pirater som kunne tulla årets vinst. Det här med slavhandel är spekulationer utan faktaunderlag.

Att jag här tar i beror förstås på, att man allt för ofta pådyvlar mina förfäder rövarfasoner och inhumanism … i en tid då vi själva inte har något att skryta med.

Därmed är det fruktbarare att försöka ta reda på den rika kultur de levde i …. Och det rika utbud av produkter de rörde sig med. Boplatsen Vistehula, Stavanger Norge är runt 8000 år och har gett rester av över 70 olika slag av sjö och skogsdjur … mycket tänkvärt. Därtill kan då adderas kanske lika många växter i hushållets cirkulation plus alla redskap och prylar att tillverka sitt behov med.

Det finns liksom två sorters kultur. Det är brukskulturen som håller människan levande och är folket. Den andra är ritualkulturen och som utvecklas i takt med att en del av folket bildar formell eller informell klass och håller sig med prylar utan värde för folket. Skulle det ha värde skulle folket skaffa sig det … men här kommer den intrikata frågan: "Är det katten som utnyttjar människan eller tvärtom?"

Vi kan inte omedelbart sluta oss till att den kultur vi ser av hällarna var dåtida alle mans egendom. Dock kan vi anta att det anonyma folket följde efter om de hade råd och om det var till nytta.

De som talar om arisk kultur kan sällan fylla begreppet kultur med nånting … såsom det föregående exemplet med över 70 djurslag inom den dagliga kulturens råmärken … och om man sen kommer med kulturella exempel kan de i regel härledas ur ännu äldre kultur. Kultur är en levande företeelse som tillväxer med nya tillskott, men samtidigt förbruks och glömmer det som inte hålls vid liv.

Hällarnas budskap är långt ifrån till alla delar rituallagar. Där finns klotteranteckningar … där finns nymodigheter … där finns analys av dessa samt av andra problem folk sökte lösa gemensamt. Det är svårt för oss att se att det emellan anteckningar på hällarna kanske skiljer århundraden eller t.o.m. årtusen.

Men nu till några fartdårar från andra årtusendet före vår tid.