Hezekiels besvärjelser mot Tyre och fenicierna

Alltså är den självutnämnda teorin om ett utvald folk inte fredsbringande. Det leder lätt till att man inbillar sig vara utan fel själv.Krig är alltid meningslös förstörelse och Tora - Bibelkomplexet är ett tvivelaktigt föredöme. I kapitel 25 - 29 drar profeten helt vanliga besvärjelser mot grannarna och främst mot Tyre och Sidon men också 6 besvärjelser mot Egypten. Förmodligen var besvärjelserna som senare tiders politiska pamfletter mot motståndare och i klass med sentida krigsherrar som Hitler och Bush.

Bakgrunden är väl förtvivlan över fångenskapen som varade livet ut i Tell Abib, Babylon 597 f.Kr. I stället för att rikta sig mot Babylon ger han sig avundssjukt på forna grannarna. Förmodligen är profetian ett stilistiskt grepp där Hezekiel har haft tid att utforma eftersom Nebukadnessar II belägrade Tyre i 13 år innan staden och folket förstördes. Dock inte mer än att staden återuppstod och levde vidare till romarnas slutliga förstörelse 65 f.Kr.

Man kan knappast förvänta sig självrannsakan hos profeten. Vi som försöker vara objektiva inser att det måste ha funnits en orsak till att Nebukadnessar II förflyttade en stor mängd israeliter till Babylon. Vi kan omedelbart se att israeliterna hade inte politiska förståndet att böja sig för övermakten. Det ligger väl i att man kände sig som ett "utvald folk" med mer rätt än andra. Israel har inte än i dag lärt att vara jämbördig med andra folk och att underordna sig Världssamfundet … och det är en plåga även i min plånbok.

Men tydligen tyckte profeten att det inte var mer än rättvist att Tyre förstördes. Kanske han förleddes att tro att besvärjelserna hade verkan? Han levde med sin inre röst han trodde var HERRENS och att han var redskapet liksom Moses.

Bibeln är full av strider mellan israeliter och grannarna under mer än 1000 år. Även israeliterna var ibland den angripande parten och förstörde städer bl.a. Hazor förmodligen. Men samtidigt slogs även de feniciska städerna ibland med varandra där speciellt Sidon och Tyre stred om att ha överhögheten. In emellan kom då Babylon och Egypten och ville styra. Men det kan ju inte ha varit krig hela tiden eftersom det hade omöjliggjort utvecklingen av handel och industri. Sådant är beroende av duglighet eller aggressivitet hos härskarna vid varje tid. Nebukadnessar II levde i en period då Babylon (Han) återupprättades.

Av Hezekiel får vi en tidsbild runt år 600 f.Kr. och den kan inte utan vidare tillämpas på varje tid. Kanske profeten ångrade sig i nästa kapitel när han insåg vad förödelsen innebar. För oss är bästa biten kapitel 27 som ger oss en bild av fenicierna handel i Mellanöstern och i Medelhavet. Nånstans anar man profetens avund. Han står förstås för orden, men hans folk fullföljde och eldades av det. Kanske han svansade för Nebukadnessar II som tyck ha påverkats av den nya religionen. I kapitel 29 riktar sig hans besvärjelser mot Farao i Egypten.

Kap 25 Profetia om Ammons barn, Moab, Edom och filistéerna slutet

Därför säger Herren: Se, jag vill uträcka min hand mot filistéerna och utrota keretéerna och förgöra vad som är kvar av Kustlandet vid havet. Och jag skall taga stor hämnd på dem och tukta dem i förtörnelse. Och när jag låter min hämnd drabba dem, då skola de förnimma att jag är HERREN.

Kap 26: Profetia om Tyre förstörelse

Du människobarn, eftersom Tyre sade om Jerusalem: »Rätt så, uppbruten är nu folkens port, den är öppnad för mig; jag bliver rik, nu då hon är förödd"

Därför säger Herren, Se, jag skall komma över dig, Tyre, och jag skall upphäva många folk mot dig, likasom havet upphäver sina böljor. De skola förstöra Tyres murar och riva ned dess torn. Så skall jag sopa bort själva dess grus och förvandla staden till en kal klippa. En torkplats för fisknät skall den vara ute i havet.

Ty så säger Herren: Se, jag vill låta Nebukadnessar, konungen i Babel, konungarnas konung, komma norrifrån över Tyre, med hästar och vagnar och ryttare och med en stor hop folk…………..

Sen ger profeten en rätt trovärdig bild av hur en stad förstörs.

Kap. 27 Tyre såsom ett förlist skepp

Du människobarn, stäm upp en klagosång över Tyre. Säg till Tyre: Du som bor vid havets portar och driver köpenskap med folken i många havsländer, så säger Herren: O Tyre, du säger själv: »Jag är skönhetens fullhet.» Ja, dig som har ditt rike ute i havet, dig gjorde dina byggare till fullkomlig i skönhet.

Av cypress från Senir timrade de allt plankverk på dig; de hämtade en ceder från Libanon för att göra din mast.. Av ekar från Basan tillverkade de dina åror. Ditt däck prydde de med elfenben i ädelt trä från kittéernas öländer. Ditt segel var av fint linne, med brokig vävnad från Egypten, och det stod såsom ditt baner. Mörkblått och purpurrött tyg från Elisas öländer hade du till soltält.

Sidons och Arvads invånare var roddare åt dig; de förfarna män du själv hade, o Tyre, dem tog du till skeppare. Gebals äldste och dess förfarnaste män tjänade dig med att bota dina läckor. Alla havets skepp med sina sjömän tjänade dig vid ditt varubyte. Perser, ludéer och putéer fanns i din här och var ditt krigsfolk. Sköldar och hjälmar hängde de upp i dig; dessa gav dig glans.

Arvads söner stod med din här runt om på dina murar, gamadéer hade sin plats i dina torn. Sina stora sköldar hängde de upp runt om på dina murar; de gjorde din skönhet fullkomlig. Tarsis var din handelsvän, ty du var rik på allt slags gods silver, järn, tenn och bly gavs dig såsom betalning.

Javan, Tubal och Mesek, de drev köpenskap med dig; trälar och kopparkärl gav de dig i utbyte. Vagnshästar, ridhästar och mulåsnor gavs åt dig såsom betalning från Togarmas land. Dedans söner drev köpenskap med dig ja, många havsländer drev handel i din tjänst; elfenben och ebenholts tillförde de dig såsom hyllningar. Aram var din handelsvän, ty du var rik på konstarbeten; karbunkelstenar, purpurrött tyg, brokiga vävnader och fint linne. koraller och rubiner gav de dig såsom betalning.

Juda och Israels land drev köpenskap med dig; vete från Minnit, bakverk och honung, olja och balsam gav de dig i utbyte. Damaskus var din handelsvän, ty du var rik på konstarbeten, ja, på allt slags gods; de kom med vin från Helbon och med ull från Sahar. Vedan och Javan gav dig spånad såsom betalning; konstsmitt järn och kassia och kalmus fick du i utbyte. Dedan drev köpenskap hos dig med sadeltäcken att rida på.

Araberna och Kedars alla furstar, de drev handel i din tjänst; med lamm och vädurar och bockar drev de handel hos dig. Sabas och Raemas köpmän drev köpenskap med dig; kryddor av allra yppersta slag och alla slags ädla stenar och guld gav de dig såsom betalning. Haran, Kanne och Eden, Sabas köpmän, Assur och Kilmad drev köpenskap med dig. De drev köpenskap hos dig med sköna kläder, med mörkblå, brokigt vävda mantlar, med mångfärgade täcken, med välspunna, starka tåg, på din marknad.

Tarsis-skepp for åstad med dina bytesvaror. Så fylldes du med gods och blev tungt lastad, där du låg i havet. Och dina roddare förde dig åstad, ut på de vida vattnen. Då kom östanvinden och krossade dig. där du låg i havet. Ditt gods, dina handels- och bytesvaror, dina sjömän och skeppare, dina läckors botare och dina bytesmäklare, allt krigsfolk på dig, allt manskap som fanns ombord på dig, de sjunka nu ned i havet, på ditt falls dag.

Vid dina skeppares klagorop bäva markerna och alla som ro med åror övergiva sina skepp; sjömän och alla skeppare på havet begiva sig i land. De ropa högt över ditt öde och klaga bittert; de strö stoft på sina huvuden och vältra sig i aska. De raka sig skalliga för din skull och hölja sig i sorgdräkt; de gråter över dig i bitter sorg, under bitter klagan.

Med jämmer stämmer de upp en klagosång om dig, en klagosång över ditt öde: »Vem var såsom Tyre, hon som nu ligger i det tysta ute i havet?» Där dina handelsvaror sattes i land från havet mättade du många folk; med ditt myckna gods och dina många bytesvaror riktade du mot jordens konungar.

Men nu, då du har förlist och försvunnit ifrån havet, ned i vattnens djup, nu hava dina bytesvaror och allt ditt manskap sjunkit med dig. Havsländernas alla inbyggare häpna över ditt öde, deras konungar stå rysande, med förfäran i sina ansikten. Köpmännen ute bland folken vissla åt dig; du har tagit en ände med förskräckelse till evig tid.

Kapitel 28 Tyre och Sidon

2. Du människobarn, säg till fursten i Tyre. Så säger Herren: Eftersom ditt hjärta är så högmodigt och du säger: »Jag är en gud, ja, på ett gudasäte tronar ja mitt ute i havet», du som dock är en människa och icke en gud, huru mycket du än i ditt hjärta tycker dig vara en gud --

………………..

16. Men under din myckna köpenskap blev ditt inre fyllt med orätt, och du föll i synd. Då förvisade jag dig från gudaberget och förgjorde dig, du vittskuggande kerub; du fick ej stanna bland de gnistrande stenarna. Eftersom ditt hjärta var högmodigt över din skönhet och du förspillde din vishet för ditt pråls skull, därför slog jag dig ned till jorden och gav dig till pris åt konungarna, så att de fick se sin lust på dig. Genom dina många missgärningar vid din orättrådiga köpenskap ohelgade du dina helgedomar. Därför lät jag eld gå ut ifrån dig, och av den blev du förtärd Jag lät dig ligga såsom aska på jorden

………………….

21. Du människobarn, vänd ditt ansikte mot Sidon och profetera mot och säg: Så säger Herren: Se, jag skall komma över dig, Sidon, och förhärliga mig i dig. Ja, att jag är HERREN, det skall man förnimma, när jag håller dom över henne och bevisa mig helig på henne. Och jag skall sända över henne pest och blod på hennes gator, och dödsslagna män skola falla därinne för ett svärd som skall drabba henne från alla sidor; och man skall förnimma att jag är HERREN. Sedan skall för Israels hus icke mer finnas någon stingande tagg eller något sårande törne bland alla de grannfolk som nu håna dem; och man skall förnimma att jag är HERREN.

…..

Kommentar: Ur detta kapitel får vi bevis att man ansåg att guden fanns på berget. Men för profeten var det bara hans gud som fick vara där. I Sidon och Tyre tyckte man förstås något annat. Vi får ju aldrig höra andra sidans synpunkter. För Norden är det mesta främmande eftersom en relativt fattig glesbygd har inte samma problem som välmående städer där relationsproblemen växer i takt med befolkning och rikedom.

Vi ser också att etiska värderingar användes som ett vapen mot fienden. Det var inte israeliternas monopol att tänka på vad som är rätt och fel. Det finner vi bl.a. mycket tidigare hos hettiterna. Det auktoritära synsättet med kanoniska regler skiljer sig väsentligt från det nordiska demokratiska som utgår ursprungligen från att tingsförsamlingen definierar vad som är bäst för folk. Och endast tingsförsamlingen har makt att stävja självrådighet.

De kanoniska reglerna är inte mycket värda när ingen lever efter dem och herrarna gör som de vill. Det är i det närmaste bedrägeri mot det lättlurade folket.

Kapitel 29 Profetia mot Egypten.

I tionde året, på tolfte dagen i tionde månaden, kom HERRENS ord till mig. Han sade: Du människobarn, vänd ditt ansikte mot Farao, konungen i Egypten, och profetera mot honom och mot hela Egypten. Tala och säg: Se, jag skall komma över dig, Farao, du Egyptens konung, du stora drake, som ligger där i dina strömmar och säger: »Min Nilflod är min; själv har jag gjort mig.»

Jag skall sätta krokar i dina käftar och låta fiskarna i dina strömmar fastna vid dina fjäll, och så skall jag draga dig upp ur dina strömmar med alla de fiskar i dina strömmar, som hänga fast vid dina fjäll. Och jag skall kasta dig ut i öknen med alla fiskarna ifrån dina strömmar; du skall falla på marken och ej tagas bort därifrån eller upphämtas, ty åt markens djur och himmelens fåglar vill jag giva dig till mat; och alla Egyptens inbyggare skall förnimma att jag är HERREN. Ty de är en rörstav för Israels barn.

……………

För mig är det bättre att ladda ner kapitel för kapitel, eftersom hela filen är för otymplig för min ordbehandlare.