Bronsålderns idéer Midgård

Summering

Begreppet gud har säkerligen utvecklats som en abstraktion ur förmågan att kunna dvs. gudarna stod för det någorlunda kända kunnandet i ritualsamfundet. Därtill har man då haft små och stora makter för att gripa det svårdefinierade slumpaktiga och okända i naturens väsen. Sammanlagt kanske högst ett tjugotal olika abstraktioner eller aspekter av nuflödet som riktar sig mot framtiden. Vårens ritual riktade sig mot skörden och slakten. Dessa i sin tur riktade sig mot våren eftersom det skulle räcka åt alla.

Det synes vara passande att karakterisera samhällsordningen med ritual fram till mitten av bronsåldern. Då börjar noblessen att frigöra sig från ritualet och berikar sig på handel. Detta medför förstås ökade kontakter med andra kulturer, vilket förstås leder till ökad frigörelse. Man är alltid lite mer frigjord efter en resa, under vilken man fått distans till sin hembygd. Men man tar även död på sina fantasier om "landet bortom" och får en klarare syn på det också.

Dethär med förmänskligade gudar hör tätorter, massamhällen och s.k. civilisation till. I våra dagar med ökad urbanisering kan vi iaktta att de urbana samhällenas debatt och samtalsämnen rör sig om relationsproblem. Behovet av en större gudaförsamling i familjer och en mer intellektuell gudavärld uppstår när samhällets problem blir samlevnad och ordnande av hierarkier på ett begränsat utrymme.

Det är tydligen så att så fort människan blir fast bosatt börjar man frukta naturen och än mer i stadssamhällen där man blir mörkrädda. Detta ledde till omgärdade städer. Man upptäckte det var bekvämt att beskatta i porten i stadsmuren. Man kunne ochså hålla koll på vem som kom och gick ... eller i klartext det blev en massa faktorer som samverkade. Det organiserade skriftspråket var en av förutsättningarna för bokföring och lagerhållning för en större samling människor. I andra hand blev skriftspråket prästernas vapen. Det här att skriva heliga skrifter blev ochså födkrok och med tiden förstås ett kaos av skrifter. För vanligt folk räckte himmelskalendern och de årliga festerna gott.

När kungamakt och kyrka gick samman blev allehanda bokföring ett medel att kontrollera folket. Ett annat medel var det religiösa och där kyrkan tog över tideräkningen och dess ritual. Dessa hade egentligen varit kärnan i religionen innan kyrkan. Det är måhända naturligt om kyrkan på fundamentalistiskt vis ville utrota naturreligioner man inte förstod sig på och som gjorde att folk hade ett huvud för sig.

Lägg handen över getterna och det kan vara ett beach-party på en strand varsomhelst i dag

... den som vill ha bygginstruktionen till den lilla solhyttan i övre vänstra hörn får den i den andra bilden …Tänkte börja summeringen med lite jämförelse och perspektiv. Ovanstående något retuscherade bilder är från Saharas hällmålningar i Tassili N-Aijjer. Negrernas underbara sinne för form, stilistik och färg berättar för oss att Sahara en gång för 6–8000 år sen var blomstrande kreatursland på många ställen. Bilden är ungefär jämngammal med våra gånggrifter 3500 f.Kr. Färgerna har flagnat och går förstås inte att återge i svartvit i ett verk som bara analyserar former och symbolik. Må nämnas att färgerna är som en palett av Afrikas färgvärld.

Sahara i dag är en påminnelse om att människan i sin okunnighet och hunger är en god hjälpare till de naturkrafter som vill torka ut jorden. Hamburgeravel dvs. biffkor då som nu är en effektiv metod att åstadkomma erosion när människa och natur växelverkar på fel sätt.

Vi underskatter ju ofta afrikaners intelligens och levnadsskick i vår inbillning att vår teknologi är överlägsen ... fast nu har väl åtminstone en del fått upp ögonen. Det finns visdom i att arktiska folk har det gemensamt med folk i tropiska länder att om temperaturen blir extrem ska man arbeta långsamt och hushålla med energin.

Det är inget fel med att hålla boskap vare sig det är renar, getter, svin eller kor om man lever efter naturens lag. Det innebär att ej ha mer djur än vad naturen tål eller att människan begränsar sin folkmängd till vad jorden i ett nollsummespel kan ge.

Det är i runda tal 1300 kilometer från Göteborg till Trerikesröset fågelvägen. Far vi lika långt söderut kan vi hamna i Halstatt, en ort med runt 500 innevånare under högbronsåldern. Där fanns en av Europas få saltgruvor och kanske en mötespunkt och handelsplats för bronsålderns handelsmän. Lika långt men åt öster ligger Karpaterna i norra Rumänien.

Dessa och speciellt Transylvanien ett centrum för tidig gruvdrift av bl.a. koppar och guld ... eller stanna på Pustan i Ungern och handla med nån smed eller gjutare där. Gemensamt för dessa orter är att man där kan hitta förlagor till nordiska bronsålderns ceremonivapen. Vi tycks ha varit riktade mer mot denna del av Europas bergskedjor än mot Alperna.

Reser vi dubbelt så långt rakt söderut hamnar vi på Malta och är halvvägs till Timbuktu söder om Sahara. Reser vi lika långt österut hamnar vi i Levanten och den verkliga korsvägen för dåtida kulturer. Cypern, ordet kommer av koppar, ligger i skärningspunkten mellan Europa, Asien och Afrika och ej långt till feniciska kusten. Fenicierna är det första kända handelsfolk och de började expandera i Medelhavet från och med 1100-talet f.Kr. Karthago är mest känt och grundades 814 sägs det, men långt dessförinnan torde Utica och Tripolis ha grundats.

Vi kan exempelvis jämföra en typisk nyhet för bronsåldern i detta skede ... nämligen hästen och vagnen.

Häst- och vagnristningar finns längs "Sahara-Riksvägen" från Tripolis till Timbuktu en sträcka på ett par tusen kilometer och där Tripolis ligger ungefär halvvägs mellan norra Egypten eller Fenicien och Timbuktu.

Därmed sagt att mannens bästa vän efter hunden spridde sig lika snabbt till Timbuktu som till Val Camonica och Bohuslän. Det är då lika långt till Egypten för de som bor i Timbuktu som de som bor i Bohuslän ... och detta är en pekpinne till lokalpatrioter som ej inser att människan i historisk tid varit lika rörlig som i dag även om det kanske tog lite längre tid ...

De som susade genom halvöknen i Sahara med häst och vagn kom förstås fram snabbare än i våra odikade ödemarker. Nordborna använde förmodligen mest "sjöhästen". En del ruter gick genom Europas flodsystem. En annan gick över haven och var beroende av väder och sommar. I båda fallen kunne man ta sig fram hundra kilometer på en dag om allt stämde. När romarna väl byggt sina vägar i södra Europa kunne dessa fartdårar resa minst dubbelt så fort.

Vi ser att afrikanen blivit kentaur och del av hästen. För forntidens pojkar var Kentauren läromästaren som lärde pojkar respektera djuren genom att häst och ryttare blev ett ... och rider man barbacka gäller det att leva med hästen. Först under medeltiden blev hästen dragdjur. Dessförinnan var oxar och stutar de verkliga jordfräsarna. Sistnämnda syns på en och annan plöjarbild såväl i Alperna som i Norden.

På bilden ser vi Moder och Barn i rituell mening dvs. Isis och Horusbarnet och mannens frisyr har tydligen inspirerats av Egypten ... och där faktiskt vissa afrikaner den dag i dag har en frisyr i den stilen – medan då vita mannen försöker skaffa sig afrofrisyr ... vist inspirerade Egypten.

Och vist inspirerades Egypten av Afrika under hela sin forntid. Från de tidiga dynastierna ser man klart negroida drag hos en del faraoner. Från tidigast känt tid expanderade landet så sakteligen söderut och Kush i Nubien var en motpol i nordöstra Afrika.

Vad vore väl Egyptens religiösa djurvärld utan Afrika? En egyptier viste aldrig om det dolde sig en gud i ett djur. En positiv sida av saken var att man kunne lära sig ett och annat av djuren ochså.

... min barndoms första katt lärde att man ska inte dra nån i svansen ... och sen lärde den mig att det är allt skönt med ett björnbärssnår. Där kan man ligga och filesefera och grunna över varför världen är fyrkantig, utan att nån hittar en.

Vi ser ju inslag av negrer såväl i Anatoliens som i Spaniens tidiga hällbilder. Negrernas handlag med bilder är något man inte kan ta miste på. Utöver detta må nämnas blodgruppsfaktorn som inlämnar Sahara i den europeiska sfären dvs. från Ural till Västerhavet och från Ekvatorialafrika till Nordpolen är vi närmare varandra än jämfört med övriga världen. Men ändå är detta ju marginellt eftersom vi i en annan jämförelse har 98 % av genmaterialet gemensamt med gorillan

En flykting från den forna korsvägen på feniciska kusten sa i radio nyligen "Jag viste ingenting om rasism förrän jag kom till Sverige" Det är västvärlden dilemma att inbilskhet och rena okunnighet som gör att västerlänningen numera tror sig vara bättre än andra.

Västgötaklimax att Han förstör mer än alla andra. Han inser inte att vad vi kallar kultur är ett gemensamt arv och där alla i vår del av världen har bidragit. Negrerna har bidragit med skönheten och estetiken samt förstås rytmen – yeah man, jazz is the only hot stuff - ... medan svartskallarna i Mellanöstern bidragit med algebra, lagar och matematik som håller den inbilska européns fantasi inom rimliga gränser ... tja, sumererna kallade sig själva svartskallar med stolthet.

Europa är en blandning av en ursprunglig glesbygd vars befolkning fylldes på med invandring från de tätbefolkade kulturerna. Det finns såväl direkta bevis som att vårt viktigaste kommunikationsmedel språket ju visar att vi har ett gemensamt språk i grunden åtminstone de senaste 5 000 åren. Längre bakåt är ren spekulation.

De bevarade egyptiska dödsböckerna ger oss en bild av hur de abstraherade och animerade vad de viste om det biologiska livet. En del av oss människor är upptagna av livet efter detta. Det är något universalt när det gäller människan kan man sluta sig till ur begravningsritualen genom årtusendena.

För egyptierna var det naturligt att ta modell av växterna i försök att för sig själva uppnå samma återuppståndelse som de fröförökande växterna lyckas med. En egyptisk begravning var en kopia av seden vid kyndelsmässas och därmed även en beskrivning av vad de viste om biologin.

I figuren ses ett avsnitt ur en dödsbok. Det beskriver hur man såg den underjordiska delen av växtklivet. Det var efter "nedgången" en resa på underjordsfloden. Fröet, kornet pyramiden delar sig i två och ska igenom den smala utgången mot nästa liv. Vi ser att halva pyramiden, "skinnet" blir kvar. Att pyramiden används som synonym för fröet, ger ju ochså en delförklaring till att man ansåg pyramiden vara den begravdas skal.

Det är förstås samma abstraherande som vi möter i sumerernas sång om månguden Sins återuppståndelse och de tre jordlåsen. Vi återfinner det i den andliga bibelns skärseld. Våra moderna botaniker har andra ord för hur själva groningen går till.

Det finns ju gott om människor i nutiden, som försöker sträcka sin vilja över det där lilla gnistgapet till en återuppståndelse. Så vist bär vi de gamla egyptierna och sumererna inom oss ...

Så lång var den ...