Hästar på häll i Uppland

Andra delen av ett kollage av verkliga och symboliska båtar eller skepp under 5000 år före vikingatiden. Rumtiden är ett annorlunda begrepp från tiden då tid och rum flöt ihop. När man seglade på himmelshavet var det i idéernas och ritualens värld

Sjöhästar, Himmelshäst, dubbelspiral, Angarn Vallentuna, Kiviks grav, hjul, Valfisk Kaitos, tvåspann, livskamp, Karthago, Pegasus, Einar Kjellen, Brandskogs skepp, Båtlyftaren

Sumer -Egypten | Fenicien - ägeiska - grekiska| Fenicierna och Handen | Kultur i lasten | Kulturimport | Annan import | indexB | hem | ytterligare exempel => tidiga Nord | hargbåtar | kalenderbåtar | båtsymboler | bronsålder votivbåtar | Hästen i Tröndelag | gudinna i vagn eller båt

Hästens tidsålder

….

Teckningen får mig att tänka på när jag såg en blå giraff. Den hade lång hals och uppmanade att tänka "giraff". Nån vill kanske invända att det inte finns blåa giraffer. Jo men vist finns de i konsten och den jag såg. Vid tolkning av hällar måste vi ha ett öppet sinne och icke söka i vår värld i första hand utan i forntidens dubbelvärd av idéer och rumtid. Här är det frågan Sjöhäst eller Himmelshäst

Vist ser det ut som en häst på bakdelen även om huvudet är litet men det var tidens konststil i såväl ristningar som figuriner och plastiska framställningar. Man undrar över mönstret på den extrema långa bålen är häst eller kanske leopard med mönster på kroppen. Den styrs av två dubbelspiraler med en töm som går till huvudet på hästarna. Det var dubbelspiralens tid i konsten. Dubbla spiraler läses IN _UT så kanske vi ska tolka att tömmen drar fruktbarheten eftersom vi inte har nån kusk. Vi måste förstås läsa dubbelspiralerna för vad de betydde då. Överallt annars tecknar man en fyrhjulad vagn på rätt sätt

De flesta i dag vill kanske ha rent naturalistiska teckningar "så att man ser vad det föreställer". Men man ska se alla nyanserna och detaljerna. Det finns oändligt många ristningar som visar att många ristare kunne ta verkligheten på kornet. Men om de avviker från det naturliga kan man förvänta sig att de vill peka ut och ge viss mening åt en detalj eller en hel figur när det gäller speciella bilder. Sen är det en annan sak att man ristade vardagliga motiv schematiskt. Och det fanns i många motiv schematiska bilder man använde i stort sett i hela Norden och under många hundra år. Det är svårt att datera utifrån motiv. Vi måste förstås se hela ristningen om vi ska rätt tolka den.

Mönstren på hästarnas kroppar får oss att misstänka att det icke är verkliga hästar på ristningen vid Angarn, Vallentuna.

Hästar med lång bål och litet huvud var vanliga i konsten. Om vi ska datera den huvudsakliga förekomsten i Norden blir det under andra halvan av andra årtusendet. Dessutom får vi hjälp från Kiviks grav med illustrationer daterat till ca 1400 BC.. Här är det huvudform, långa bålen samt betslingen som är likadana.

Denna typ rakknivar förekommer 1500 - 1100 i högar och denna är från Bornholm. Nationalmuseet har flest från Själland men de kommer också från andra delar av södra Norden

Tyvärr finns inga rituella ristningar eller framställningar. Nedan ser vi att de rituella hästarnas säkerligen var draghöstar åt solen. Det bekräftas i den tidiga litteraturen exempelvis Rigveda. Men vi kan dra slutsatser från den ovanliga Solvagnen, Nordsjälland dragen av bara en häst. Vi kan kalla detta "första perioden med hästar" - andra perioden var under sista årtusendet är med säkerhet Pegasus som ledstjärna för vårdagjämningen se nedan.

….

Typisk sjöhäst. Tvåspannet och den unika släden är från Ekenberg, Norrköping

Under första perioden ser vi oftast tvåspann eller i par och ibland med stridskärra. Det var överklassen leksaker men kanske också medel till makt där det fanns nog överklass. Hästen blev ett medel att täcka stora ytor och fortare än fotfolket. I Tutankamuns grav fanns stridvagn med stora hjul. I kungadokument från Babylon kan man läsa att stridsvagnar och hästar tituleras familjemedlemmar. I mykenska Grekland och Anatolien finns friser med ekipage vid denna tid.

…. Jag minns när jag fick min första cykel VILKEN FRIHET … och fartens tjusning sen. Förmodligen kände sig härskarna oövervinneliga tills de ramlade ur kärran första gången.

Hästen dateras till runt 2000 BC i Norden. Hjul finns från fjärde årtusendet men de är för oxkärror. Men blomstringsperioden kom med stridsvagnen i Södern där denna reflekteras i Norden. Perioden med hästar under sista halvan av nästsista årtusendet visas ofta i par och med en finvagn/ stridsvagn på våra hällristningar att jämföra med hettiter och senare greker. Samtidigt har vi också mest motställda hundar och tillsammans kan de symbolisera halvår och högtider. Killar vill förstås se djurhetsning men symboliken kan var halvår eller varför inte livet som en kamp. Senare blir det oftast motställda ormar, vilka med säkerhet var symboler för halvår

Teckningen visar att det säkerligen är en valfisk vid sidan av djuren. På himlavalvet gick man in i Valfisken/ Kaitos vid vårdagjämningen runt 1400 BC och vi vet att senare fenicier och Karthago kom att använda den i sin symbolik. Det är en lång st6järnbild från Oxen in under Pegasus och icke egentlig zodiak. Raden av idoler längst ned påminner om en sigillring från Kreta, där underjordsgudinnan Potinia mottager en procession i lång kåpa under ett hjul med sex ekrar och vid sidan en månskära. Här bär ledaren en skära, varför man kan associera till skördetid och livets slut eftersom idolerna var animerade

I Frännarp, Skåne finns en häll med ett tiotal klara vagnar t.o.m. av olika model stridsvagn. Man får känslan att man ville skapa en samhällsordning byggt på ekipaget tvåspann. Det finns enstaka fragment som visar att man löst upp ekipaget i delar. Det är gammal bondementalitet att om man inte kan använda en sak kan man alltid hitta på nån användning "ingenting får förfaras" Om vi söker oss runt i Norden finner vi flera som kan komplettera bilden at de fyra hjulen symboliserade kvartal …"tiden började rulla" …

….

I Val Camonica fick man delarna axel, tistelstång och hjulen som kunne symbolisera Tiden. Ledaren bär åskvigg eftersom naturkraften "åskan/ blixten var högsta kraften" I Bohuslän gjorde man om hjulen att bli karakteristiska för kvartalen och Handmannen daterar till omkring 1000 BC

…..

Scenen med djurhetsning kan förstås som två kvartal/ säsonger möts och det är inte säkert djuren är hästar. De korsade cirklarna betyder kvartals/ tidsdelning och bl.a. i Egypten finns symbolik med en till två djur vid Ramadan som egentligen är månårets vändning. Här är den helhuggna cirkeln förmodligen månen

… på tidiga bildstenar på Gotland finns ett flertal scener som kan förstås som djurhetsning eftersom det inte är säkert att alla djuren är hästar? Sammanhanget är så högtidligt att det är mer sannolikt att det är en metafor för livskampen eller året/ halvåret som gick

De feniciska städerna Sidon och Tyre har en "sjöhäst"/ Hippocampus på sina mynt. Hästen utgör huvudet och bakkroppen är Valfiskens svans och den blev förstås sjögudens fartyg, lämpliga symboler för handelsmän. Babylonierna gjorde friser med "sjöhästar" som transporterade Libanons ceder till städerna vid Eufrat. De hade ett hästhuvud som första galjonsbild och den andra som en hårtofs/ plattform? ibland och vi hittar enstaka liknande i Norden … se sjöhästar. Men våra skepp har ofta hästhuvud och ibland är det svårt att se om det är häst, älg eller något andra djur med lång mule. Konstnären har utnyttjat sin konstnärliga frihet.

På toppen Nymånen och Solen och under texten de fyra kardinal bilderna Handen = Cancer/ Kräftan, Sittande Tanit /Vågen, Caduce/ omslingrande ormar och nederst Valfisken … det är tyvärr enda bilden men budskapet går fram

Tyvärr stjäl Israel/ bibliska arkeologion vår forntid och skapar en tidtabell där historien börjar med deras första hjältar. Kanaaniterna/ fenicierna är också vår historia. Den börjar långt tidigare än med Joshua ca 1300 BC eftersom den i mycket följer Egyptens handel med Libanon. Staden Hazor som Joshua erövrade och dödade allt folket anses ha haft 40000 innevånare och en blomstrande kultur. Endast bråkdelar är utgrävda men vi har ett tempel där Handen/ händerna förekommer och även en sittande idol.

Feniciernas arkeologi är i allmänhet dåligt daterad och vem vill väl överskugga den bibliska? Sämre är det med Karthago som romarna gjorde till hackkyckling/ spottkopp fast den feniciska kulturen var mer sofistikerad än Roms patriarkat. Fenicierna tog med Handen till Karthago och vi ser "Handmannen" i ristningar speciellt i Norden men även på andra håll i gamla världen. Man anar att Karthago är äldre än 800 BC, men klart är att man valde Hästen/ Pegasus som galjonsfigur nån gång efter 1000 BC. På mynt ser vi ibland över dess rygg Solen/ solen buren av ormar (egyptiska Ureus = "den stiger") .

I Norden fortsätter Hästens symbolik och finns främst på guldbrakteater och fortsätter med tidiga bildstenar på Gotland då även den åttafotade Sleipner skapas av en 8-delad stjärnhimmel. De sista jag funnit är på tidig danska mynt där Hästen står med frambenen i ett Vi och då är det förstås Pegasus vid vårdagjämningen

Detaljen från Askum, Bohuslän får oss att tänka på odlingskalendern och att säsongen började i stjärnbilden Hästen = Pegasus. Ormarna och spiralerna hör till urgammal odlingssymbolik och man delade allmän året i två halvor. I dessa ristningar är det komposition och symmetri som gjort att man använt 2 halvår.

Se även "Hästen i Töndelag" som daterar denna period till sista årtusendet genom fynd från ca 800 BC. Bland ristningarna på Leirfald finns en Häst med en sol på ryggen och det kopierar ett mynt från Karthago. Feniciernas handelsleder är inte kartlagda och vi får nöja oss med fragment som indikerar att de besökt Norden. Vi vet att de även seglade till Stilla Havet och ristade sin "Hand" i berget. De var sanna innovatörer och sökte efter varor de kunne få in i joint venture och sprida vidare. Förmodligen beställde de även lokala varor. Sin kunskap om nordiska vatten höll de i det längsta hemliga och ville ha monopol i ägeiska havet.

Hällristningar med figurer finns icke jämt spridda över landet. Vi har Norrköping i Östgötland, Västervikstrakten i Småland, Skånes Simris, Dalslands pärla Högsbyn och förstås Bohuslän som fortsätter upp i Viken. Oftast är de av olika ålder och seden har uppstått och levt vidare och en del har säkerligen blivit ritual.I sydvästra trakten av Enköping finns den stora koncentrationen medan det är tunnare i övriga Uppland och då oftast bara skålgropar svåra att finns och svårare att ge en egen mening från fall till fall. Skålgropar är vanliga men vi vet aldrig om vi hittat alla eller om det kan ge en rättvis bild.

De senaste årens dokumentation har tagit fram ett otal nya registreringar. Ofta är bilderna enahanda av samma typ eller som fragment av figurer, vilket ofta beror på erosion. I Uppland är det några områden som har koncentrationer och där man kan finna figurer man möjligen kan tolka. Nästa två bilder är från samma häll och rymmer i ett nötskal det mesta om Upplands hällristningar

Under hästarna ovan fortsätter hällen neråt med dessa två skepp. Häst på nedersta båten?

Om man vill beskriva profilen med ett ord blir det väl närmast "näbbsko" och finns i hela Norden. På Lerfald finns skepp med liknande hästhuvud som på lilla skeppet här. Modellen kommer från Medelhavet där den "grekiska" modellen har helt rak akter på vasmålningarna. Om den går tillbaka i en spets är det den s.k. "triermodellen" med ram (tre rader roddare) utvecklades till ett starkt bogspröt man rammade fienden med i sjökrig. Det fanns ingen standard och konsekvens vilket gör det svårt att göra typologi och datera och därtill finns ofta skepp från olika perioder på samma häll. På mynten finns bara en galjonsfigur och ovanför ramen som ofta bemålades som ett huvud av en haj.

Största delen av Upplands hällar består av skepp av dessa typer. Till dessa får vi lägga den "grekiska" typen och största delen av Upplands hällar består av skepp av dessa typer. Där använder jag Einar Kjellén dokumentation i mer än 100 foton publicerad 1976 av Kungl. Vitterhets historieakademin och antikvitetsakademien

Ofta verkar denna "ram" som en prydnad eller att folk inte viste vad det var. I Norden finns en del fall där man kan ha misstagits för en fena eller styråra. På Rörbyskeppet original är det en mjuk fena Det innebär förstås att ristning förmedlar en idé och icke en situation ur verkligheten. Ofta kan man tolka båtar som tid eller period och förbinda med kalender med attribut. Men det finns icke en enda förklaringsmodell för skeppen. Många skepp har attribut passagerare eller föremål som visar att det är frågan om tid och ritual. Lurar var härolder för kvartal och finns på några skepp

Storleken på ristning har ingen betydelse för tolkaren utom att man ser tydligt alla detaljer. Möjligen har det gjort att folkkänt sig stolta och nämner detta 4,2 meter långa skepp som en sevärdhet i kampen om vem som har den största … torde vara en allegori

Detaljerna i Brandskogsskeppet ger en motsägelsefull bild. Förmodligen vill många se ett älghuvud i stävarna, men i tidssymbolik kan det lika bra vara ett stiliserat hästhuvud. Skeppsmodellen skulle man kanske helst hänföra till sista årtusendet. Paddlare sitter vända mot färdriktningen och då är stäven den uppsvängda kölen ... på triern är det tvärtom. Styrkebältet ser vi under hela bronsåldern och det är möjligt att de kom från Anatolien En kort tunik över byxor var kanske vanlig och som vi finner i folkvandringstiden Gene fornby. Man kan väl kalla Mannen i "aktern" för BÅTLYFTAREN vi ser på en del hällar bl.a. Solberg, Östfold och som kanske är idol för handel och sjöfart kallad Woden som arketyp. Men då hamnar hela ekipaget i idéernas värld

Rakkniven från Hvolris, Viborg sammanfattar den astronomiska delen av världsuppfattningen när Pegasus drar Solen med direkt koppling och är samma mening som Karthgos häst med solen över ryggen … se hela kniven.

Framför finns Tuppen som väcker hästen i gryningen och det finns några på våra hällar. Bakom finns Tiden Skepps som fungerar även när det är mulet -;). På denna kniv finns början av säsongen som förstå börjar med vårdagjämningen som också innebär att solen värmer till räckligt för att det ska löna sig att så.

….

Skepp på rakkniv Hannover och finns med delar av årsritualet Vognsild, Ålborg Danmark

Brandskogsskeppet är unikt. Men vi finner profilen på skeppet utan hästhuvud på Bornholm, Åmey Rogaland och Östfold finns med liknande skrov. Hästhuvudet finns i nära samma överdrivna utformning på olika ristningar bl.a. i Östfold. I Niedersachsen finns också ankhuvud som möjligen kan ses på något av våra skepp och stilen kommer från Mellaneuropa. Former är ofta som fingeravtryck ock kan tolkas som influens/ släktskap.

I Vognsild ser vi en variant av den outslitliga Inanna-myten som symboliserar odling i Underjordsormen och där hon åtföljs av två väktare/ hjälpare. I de flesta fallen var Nymånen/ Regnet den obefruktade Flickan som styrde fruktbarheten. Redan tidigt under bronsåldern fanns halskragar som symboliserar Åkern … hon lever kvar i Guldålderns halsringar och halskragar. I min uppfattning av den synliga samlingen av praktiska idoler/ gudar finns inte rum för "odlande gudar från sura mossor", som man vill få det till. Skäran/ rakkniven är i sig är "Döden"/ Skördekarlen för att fullborda cykeln

Man får granska i stort alla Nordens ristningar för att hitta förklaringar till alla detaljer överallt. Ingen trakt var egentligen isolerad utan flödet av kultur cirkulerade överallt. Att stirra sig blind på Upplands eller Skånes ristningar utmynnar i gissningar. Den generella idén i hällristningar är att man med bild/ idol i stäv och akter anger en period "från - till". Ofta har man likadan symbol och det betyder då att man följde idolen hela året eller "från år till år" där upprepning kan betyda oavbruten kontinuitet. Från fall till fall får man grunna ut hur lång och vilken period det handlar om.

Oftast är man bara intresserad av säsongen vilket visar sig i relationssiffran 6 eller 7 ofta finns och den representerar 7 sommarmånar. Boglösa 1:1 har en detalj med 7 olika djur, vilket kan vara att des djur get namn åt sommarmånarna. Det är samma system som i de första tryckta almanackerna. Det behövs 13 månar/månvarv för att täcka ett solår och 7:de månaden sker justeringen mot sol kalendern Men talet 12 förekommer också där årsslutet av halvåren var efter augustimånen. Den symboliserades tidigt med "Fenrisulven"

Hur man än vänder på det betyder ett skepp rumtid eftersom det exakt tar tid att teckna eller läsa en tänkt köl med streck man tyder som medseglare, fast det kan betyda vad som helst som ett angivet antal såsom dagar. Båda ändorna avslutas med en böj uppåt och gör betydelsen till en sluten enhet. Man kan också ge den betydelsen SAM- som i samåkning. Ordet är gemensamt för de germanska språken och uttrycker en viktig gemenskap. I en tillfällig ordbok finns runt 500 ord där SAM är en bestämmande rot.

I engelskan är det ofta svårt att finna motsvarande och man får ta till en mening. Engelskan bygger på latinets socius med betraktelsepunkt "från ovan" där överheten definierar det mesta. Det har utvecklats i ett klassamhälle med ansamlingar av folk. Vårt SAM bygger på vad verkligheten utvecklat mitt bland oss i relativ rural glesbyggd.

Jag föddes in i tiden med högre stående liberaler och sina teoretiska modeller för människan … ofta ganska fnattiga och gynnande överklassen. De får vara glada för Karl Marx som blev en värdig motståndare och utvecklade icke mindre otympliga modeller byggda för fabrikssamhället där massorna tvingades in i lådor. Liberalernas vapen var "splittra och regera" genom att propagera för individualism parad med anarki, dvs. ingen ordning alls utan tjänstemännen regerar.

Allt började för tusentals år sedan när man var tvungen att finna sig att om man tillåter bosättning med skilda rättigheter måste man ha regler som skyddar alla parter … som jag ser det har ingendera parterna i dag formulerat regler som kan garantera jämlikhet för alla. Man koncentrerar sig på makt istället för samverkan och då kan man bara förvänta sig evig strid … nåja de brottades med dessa frågor på hällristningarna.

En del arkeologer letar med pannlampa efter maktstrukturer och hierarkier??? Om man betänker att en Regngudinna var högst fram till vikingatiden. Rituella strukturer har väl generellt kanoniska lager och strukturer för det mesta. Även de fysiska förutsättningar saknades: tätbebyggelse och rikedomar att strida om. Lite strukturer ser vi med romerska järnålderns hallar för handel och tillverkning.

Triermodellen tycks vara vanlig till 33 % i södra Skandinavien. Vårt tidigaste daterbara exempel är kanske krumsvärdet från Rörby daterat till tidig bronsålder. Då bortses från skepp på danska gånggrifter. Liknande svärd finns från Östgötland och Skåne dock utan ristning- Galjonsfiguren som idé kan ha utvecklats från den "kykladiska skeppsmodellen med mycket hög stäv där man hade en vimpel "fisk". Det fortsätter med skepp med hög stäv som slutar i ett förmodat hästhuvud och ska sannolikt dateras till äldre bronsålder. Då finner vi att man avbilda oftast hästen med lång bål och onormalt lång hals. Exempel är de stora skeppen på Ekenbergs ristning och där vi även finner spiralfigurer. Ett svärdsfäste kan dateras till ca. 1200 BC:

På de nordiska hällarna är det lite problematiskt därför att det är ingen ordning på galjonsbilderna, så att man vet icke vad som är stäv och vad är akter. Ibland finns huvud i båda änder, vilket man icke ser i grekiska övärlden. I Fenicien tycks man ha börjat tidigt med "hästfisk" efter Valfisken och (Pegasus) hästen som är stjärnbilder som går in i varandra. I Karthago blev det snart nog Hästen som syns med en vingad sol på ryggen. .. och betyder att vårdagjämningen sol är i Pegasus. Liknande motiv i enkelt urförande finns i Lerfald ca 800 BC och är kanske det är bevis på att Karthago varit på tur till Tröndelag.

Liten exempelsamling

Se mer http://www.catshaman.com/s18seglare/0seglare2.htm

 grekiska jmf med Vitlycke överst

 Gilleleje, Nordsjälland

 tidig Kykladerna med fisk som galjonsbild

 … detalj Ekenberg, Norrköping, svärdet ca 1300 BC

 Lerfald, Tröndelag

 … urtyp med uppbunden vass-svans sumerisk ursprung

 båt med lurar

 … på originalet är det nog en fena

 … Modell AA Rörby, Västsjälland

  …Vitlycke

 tidig viking

 … mynt ca 700 AD