Den goda modern

Denna staty får mig att tänka på en sumerisk sång där det sägs att "den Okläddas moder sover i Underjorden". I förlängningen är det en uppmaning till folket att se till att den moderlösa får kläder på kroppen. Det är humanismens innersta kärna.

Ovan har använts försvenskningar som delvis är direkt översättning eller annars avbildar idolerna funktion. Man bör komma ihåg att fornfäderna förstod orden efter deras begripliga värde. Om vi använder dem blir de obegripliga för sammanhanget

Samerna var de sista bärarna av våra fyra viktigaste mödrar eller egentligen moderskapets inkarnationer. Antagligen räckte en allmoder plus barnsbördens tre mödrar för vanliga små samhällen.

I takt med urbaniseringen blev de kvinnliga idolerna allt fler. Men i slutändan förenklades de till en enda med många aspekter och en lång myt. I Egypten blev det Isis och förmodligen mot slutet av tredje årtusendet f.Kr. i de viktigaste templen. Folket gjorde som de hade gjort förr om de nu reagerade som folk brukar. Babylonierna hade sin Ishtar och hon var Inannas arvtagare.

I Sumer hade gudavärlden splittrats upp. Varje delstat inom det lösliga sumeriska fördraget hade var sin stadsgud. I vår tid har jungfru Maria övertagit det mesta från Isis och Inanna.

I min sockenkyrka Holm finns en Madonna från 1400-talet. Hon står på en nymåne. Vist är det den urgamle nymånegudinnan allt från grottan i Laussel till erilernas Nymånemär och vår Maria en ikon för omvårdnaden av det minsta.

Sen urtiden stod solen för den ena livgivande kraften och månen för den andra. Utan månens cykliska påverkan på inte bara tidvatten utan även på trycket i biosfären skulle det förmodligen vara klent med tillväxten. De gamle viste att vattnet stigar i träden vid ny och sjunker i nä. Det är bara vi som inte kan den gamla biologin, symboliserad med ett känt levande väsen, modern som ger liv. Förresten betyder madonna = förmågan att göra det under … eller förmågan att ge liv. Att det skulle vara mindre värd i heden tid än i katolsk eller vår tid är något av en gåta.

Men om vi går tillbaka före Nya Tiden ser vi hur man spjälkade upp det kvinnliga i olika aspekter. Ibland bara delar av kvinnan såsom brösten, baken, magen, vulvan i form av amuletter. I andra fall hela figurer av en form där de visar en aspekt av kvinnan och ger ett budskap om tanken bakom.

Något system i fler olika aspekter på samma tema finner vi först när vi kan skönja ett ritual i tiden och där varje aspekt har sin funktion. Detta sker efter samtidigt införande av Nya Tiden runt 4200 f.Kr. Dessförinnan kan vi skönja det på några väldokumenterade platser.

La Madeleine på framsidan av boken är kanske ett bra namn på Den sovande Nakna från La Madeleinegrottan. Hennes "syster" Den Nakna med ymnighetshornet från Laussel. Förmodligen är det månhornet man såg som ikon för naturens fruktbarhet och flöde. Båda hör till de äldsta framställningarna i helfigur. När vi ser till deras efterföljare kan vi få lite förklaring till deras symbolvärde. Från Frankrike kan vi samtidigt nämna några andra såsom Den Klädda, Gumbabyn och möjligen Den Diande i inkarnation av en sugga. Bl.a. Isis och vår Freja jämfördes i en inkarnation med suggan.

Går vi nu till Maltas kultur 6 – 7000 år gammal finner vi deras gudasamling i templen. Och då bl.a. Den Sovande, Den Klädda, Hon med Tuttarna, Amman, Den Nakna. Därtill Sibyllan som fanns i en underjordisk grotta kanske Moder Jord. Vidare en manlig Herde och även ormen och trädet vi senare finner i astro-symboliken.

Vi kan finna ungefär samma välfödda gudinnor i det något äldre Catal Hüyük och i samma inkarnationer och därtill Tvillingarna, Framföderskan, och en Jungfru i leopardkjol för-modligen en föregångare till Artemis. Den senare grekiska världen med övärlden har t.o.m. till formen likadana gudinnor. Förövrigt höll sig stilen intakt från Böhmen till Turkiet med Cypern och från Rumänien till Malta under över 20 000 år.

Slutsatsen av studien blev vidare att från Irland till tidiga indiska Induskulturen finns många likheter. Detta innebär att man kan använda brottstycken ur sumeriska litteraturen för att förklara vad en del av idolerna står för. Ibland får man använda negativ logik för att förstå. Det är en logik som finns i spanskan och väl även i norrländskan. Det är detta med "inte, är det si eller så" där man med orden skapar ett negativt utrymme att fyllas med ett positivt svar. Eller som de sjunger i visan "Inte tycker du väl om mig?"

Den Klädda alternativt Lillflickan eller en naken förklaras med ett kort brott ur sumeriskan som berättar att Ninasus moder sover i underjorden. Då kan såväl den klädda som den oklädda vara ett pekfinger att det moderlösa barnet måste få kläder. Underförstått att samhället måste byggas för den svagaste det moderlösa barnet … eller som den mer abstrakta Gumbabyn som försöker fånga två svaga i en bild.

Detta är vad jag i grunden kallar Det Naknas Lag och där den språkliga utformningen visar att det gäller allt naket. Så måste åkrar värnas eller inhägnas för att skydda det späda kornet; hjordens lam måste värnas av herden och även människan hör till livsrummet De första sumeriska prästkungarna kallade sig herdar … en och annan präst i svenska kyrkan har bevarat seden. … och gudarna är bara abstraktioner av det mänskliga. En modell att ta efter.

I Sumer misslyckades gudarna med att skapa människor. Det blev bara bl.a. en eunuck och en glädjeflicka. När de nu en gång var skapade kunne de lika gärna sättas i arbete. Så eunuckerna fick vara vakter i glädjehus och tempel. Överklassen menade att det var gudomligt att söka glädjeflickor. Så det skapades ritual för att de fick utnyttja templets prästinnor.

Nästa försök var att skapa av lera. Det blev idoler som ovannämnda skapade som människor och gudars spegel.

… även i våra dagar försöker våra halvgudar politiker och andra proffstyckare … ja, de vill skapa en människa som passar deras syften för det mesta. Liberalerna vill skapa en man född med attacheväska i handen och en mobiltelefon förprogrammerad hem till mamma och bästa kompisen. Liberalen ska vara modell för alla.

Det är bara det att kapitalets lag är att det måste samlas hos ett fåtal för att accelerera nytt. Å andra sidan måste man garantera att normalflödet når alla människor, så att de har råd att efterfråga kapitalets varor. Men se där är liberalerna så giriga att de vill inte tillåta ett heltäckande flöde, utan vill dränera åt siig. Den liberala människan är lika misslyckad som glädjeflickan och eunucken om man hårdrar det. Eftersom vi inte har ett rättvist samhälle måste det förstås finnas fel i de idealmänniskor de övriga partierna målar upp.

Det Naknas lag gäller ju allt och alla.

Rubriken är "våra mödrar" och det gäller förstås att alla mödrar genom alla tider har hävdat Det Naknas Lag för att deras barn ska överleva. Det är inte frågan om att några gudar har gjort det tålmodiga jobbet. I Sumer tänkte hjälten ut allt. Det var bara det att den poetiska formen står för tanken som faller i tjurdrömmar för att grunna ut vad som ska göras. Sen får kroppens aspekt sköta grovgörat.

Vi får tacka alla våra förmödrar för att de sett till att det minsta fick liv. Män i alla tider får väl nog barn gjorda … men se att tålmodigt få dem uppfödda har nog alltid varit kvinnans värv. Allt för många män är som eunucker eller springer från sitt ansvar … dagens teknologi och ekologiska svineri är liksom männens glädjeflickor. Dem kan de lämna när det inte är roligt längre.

Sammanfattningsvis i min tolkning är alla dessa idoler vi kallar gudar är kollektivet människans sätt att skapa en förebild att ha som mall för det kommande släktet. Våra barn leker ju vuxna från späd ålder. Då är det gott att ha mytiska gestalter att ta till. Nästa steg i invecklingen var att skapa myter med en röd tråd och en tidgivare, så att man kunne länka det till året och vardagen.

Här skjuter jag in ett par korta avsnitt långväga ifrån. Då menar jag även rumtid eller för 17000 till 19000 år sen. Deras hällmålningar handlar om livets väsentligheter. Jag har även ett kort stycke med "Norrbaggar på tur"

Gwion Gwion en tankeställare

Gwion Gwion är ett område i nordvästra Australien med den mest underbara hällkonsten man kan tänka sig. Om något är världsarv är det detta. Det är ännu mer fantastiskt när man ser bilderna i färg. Vi kan dock inte vara säkra på att färgerna är de ursprungliga.

Jag väljer att visa dem i svartvitt där vi ser den underbara linjeföringen. Flickan till höger skulle kunna vara från en dansbana hos oss och kvinnofigurerna är alltid koketta. De andra figurerna visar en underbar behärskning av figurer nånstans mellan verklighet och fiktion.

För mig är området så nytt att jag vill inte säga för mycket i detta skede. Vi håller på med Michael Barry att diskutera och försöka formulera en gemensam analys

Det fantastiska är att man kan datera det att vara runt 17000 år. Inte ens de ursprungliga australierna vill riktigt kännas vid dem som sitt arv. Dock finner man små detaljer som kan tyda på kontinuitet, men det är ju en lång tidsrymd. Vid denna tid fanns nära nog en landbrygga till Australien så det var lätt att ha kontakt med resten av världen. Då menar jag ett band från Australien till Spanien där vi ser målningar som är lika till naturen och som har sin lika i Afrika.

Det är tyvärr så att än så länge anser vi kära Lucy vara ett kreatur, fast vi alla har blod därifrån om man ska tro "dödgrävarna".

I vanlig ordning har européerna gjort urbefolkningen misstänksamma. De tror vi vill stjäla deras arv och vill inte gärna att vi ska upptäcka det och utnyttja det för vår vinning. Jag tycker förstås att det är ett världsarv som även berör oss. Men då får vi också respektera arvingarna till Gwion Gwion och behandla dem som jämnlika och ta hänsyn till deras önskemål.

Pilbarahumor

Pilbaraområdet tror vi har varit enbart för kvinnor. Man har fortfarande traditionen med särskilda områden för kvinnor. De har en underbara humor och distans … "Ja min herre" kanske kvinnan längst till höger säger i speful underdånighet. Det orgiastiska paret visar också humor.

Plötsligt kände jag mig nära dessa kvinnor när jag delade upp bilderna i kategorier. Hälften av bilderna kan föreställa män, men då även knutna till naturen. Resten är kvinnornas värld med barnsbörd som på denna bild … mensen … maten. Jag tror kvinnor känner igen sig.

Maten har alltid varit kvinnans område. Det har varit hennes ansvar att fixa mat om männens jakt och fiske slog slint. Därför fick de söka sig till växtriket och lära känna allt ätligt. Våra kända jordbruksritual tycks också vara uppfunna av kvinnor.

Förmodligen är dessa betydligt yngre än Gwion Gwion och är ibland huggna över större "manliga" djurbilder. Men de är så pass gamla att nutiden australier inte riktigt vill kännas vid traditionen. Jag tycker även denna genre är underbar.

Min bekantskap med dessa har varit ett lyft i mina tankegångar och jag har inte hunnit smälta intrycken riktig än. Naturligtvis ställer sig frågan "Varför har vi inte denna avancerade konst? … för Nordens del är det naturligt svaret att vi var nedisade. Men inte ens grottorna visar konst i klass med detta. Samtidigt får det oss att inse att i 50000 års perspektiv var våra förfäder långt ifrån smutsiga vildar … åtminstone i Australien.

En gåta

Denna bild har fått myrorna att krypa på min flint. När man väl har sett så många nordiska symbolristningar som jag finner man mycket nordiskt i den. Det kunne vara en normal boplatsristning från nån ort i Norden. Jag har även ett kort stycke med "Norrbaggar på tur"

Sanningen är att den är från Namibia. Där har man daterat hällmålningar som är 27000 år gamla. Frågan blir då "Var några Nordbaggar på tur för mycket länge sen?