Egyptens kalender

Senenmuts kalender är utgångspunkt för förståelsen av sol- och djurkretsåret. Seti I:s kalender ger oss ett exempel på krokodilen i månföljet. Därpå följer en revy över årets normala hieroglyfer och symboler samt kort om återfödandets symbolik.

Civilisation, Senenmuts kalender, Seti den förstas kalender, Isis-myten, Egyptens klimat, Horus, Oxen, Skorpionen, flodhästen Taweret, krokodilen, Nut, Geb

Senenmuts kalender | Seti I:s kalender | Jordbrukets symboler | Återfödandet  | Klubban |

Sumers zodiak | Sumers astronomi| Egyptens kalender | Egyptens myter | Indus | Indus i Idaho | seglare i rumtiden |indexB |hem |

Mina essäer om Egypten

Vasmålning från Naqadakeramiken mitten 4:de årtusendet visar "följa Tiden"-symbolik. Man kan också kalla detta en kalender

När jag såg att det finns rätt många "egyptiska symboler" på våra hällar förstod jag att då måste jag söka förklaringar/ tolkningar där. Det är ju så att den publika egyptologin handlar mest om pyramider och Mellersta Rikets dynastier. Få egyptologer har intresserat sig för att göra en syntes om folkets vardag och dethär med ritualastronomi är grekiska för dem. Alltså fick jag själv söka svaret.

Egyptens fyndhistoria är så lång som civilisationen. Det finns så mycket material att man kan skissa en någorlunda bra förklaring till civilisationens grundläggande idéer. Enligt den akademiska ordboken betyder civilisation att man upplyst, bildat och förfinat folket från en underförstått barbarism. I vår tid kan vi nog skippa de snobbiga pseudovärderingarna och leva efter att alla är lika värda.

Standarden på höger port är Nymånen och tidsfågeln Hor på grekiska

Det är lätt att associera till sumerisk symbolism med de odlande systrarna Inanna och Ereshkigal som i följe har hjälparna gödsling och bevattnare. I dynastisk symbolism är Neith med vasen och Selket med steget på huvudet som visar att hon bearbetar jorden. Här tycks den ena ha herdestav och den andra skära vilket associerar till äktenskapet mellan odlare och avlare. En tidig Isis med händerna över huvudet säger "Jag är redo". Sumererna fanns i Egypten under mitten av detta årtusendet och de har sannolikt influerat såväl myter som all kultur … se också ordförandeklubba

Däremot kan vi leta efter bevis för ett tillståndssprång då människan börjat organisera sig. Mest synligt är stenbumlingar i formation medan forntida mötesplatser är svåra att hitta. Ett möte och ett monument är bevis för gemensam mer eller mindre organiserad verksamhet. I Egypten finns kontinuerligt förekommande bildframställning där vi kan se de bärande idéer såsom ovan "Följet eller tidssviten". Den berättar om en företeelse i rumtiden eller en plan för säsongen med delegerade arketyper/ idoler för olika moment i arbetet … vi ser inga guldglänsande uniformer, pingvinkostymer och kulturell utstyrsel som tillfredsställer snobbarna krav på civilisation. Lika fullt finns mönstret och kärnan av vad civilisation handlar om.

Tredelat år i Naqada där vi längst ned ser månskäran och en hydda som förmodligen är ursprunget till pyramiden och symbol för återfödelsen. Det finns sumerisk stil i lämningar såväl i Naqada som Saqqara från denna period

Vasmålningarna är ungefär samtida med de västeuropeiska måntemplen/ gånggrifterna och ritualet "gå i jord" vid sådd och begravning. De första dynastierna runt 3000 f.Kr använde klubban som ett av insignierna för Årmannen/ Horus. Man har funnit några stycken och de har gemensamt att säsongsritualet och Världsordningen är ingraverad på klubban. Man kan skämtsamt säga att Årmannen kunne slå tredskande folk i skallen: "Hör du fårskalle begriper du inte att du måste jobba för brödfödan. Det är vår Världsordning".

Detta var något nytt. Från att bara ha jobbat för den egna brödfödan fick man arbeta lite till för att kunna bidra till gemenskapens utgifter. Det innebar förstå också att bidra till Årmannens hov och det kanske stack i ögonen.

Utsnitt som möjligen symboliserar kvartal/ säsonger

Här vet vi ej hur spridd flamingon var, men den fanns åtminstone i Nildeltat och får en att tänka på översvämning. Det ska förmodligen vara antiloper, men det kan vara en parallell till Han-geten som i Indus symboliserade Stenbocken och första säsongen av tre. Även de övriga symboliserades med en Han-get. Vidare har vi berg-symbolen. Vi kan inte förvänta oss att symboliken genast var fullt utvecklad och konsekvent varför vi får försöka se vad symboler betyder just i sitt sammanhang

Man har föreslagit att det är en haremsbåt till vänster där en del gärna vill se allehanda osedlighet i forntida kulturer. Ändock talar man om de "Heliga Äktenskapet". Men vist kan det vara ett följe där medlemmarna har olika funktioner i ritualet och leds av Hor in för en säsongsfest. Jag har fått uppfattningen att Hor reste längs hela Nilen för att binda samman landet och vad var väl lämpligare än att orterna längs floden ordnade fest och hade roligt. Opet-festen under översvämningen lär ha pågått närmare en månad

I den tidiga symbolismen ser vi Skorpionen och Nymånen vilket ger en aning om den praktiska astronomin bakom. Arketypen Toth finns med från början som symbol för Skrivaren såväl som för månen ibland eftersom denne räknade Tiden som började räknas i början av februari och fram till aftonsolen Aton på hösten. Liksom hos oss räknade man "skördar" och inte år i tid.

Vi måste förstås veta om återfödelsen som var säsongsmyt överallt i Gamla Världen med vårritual "gå-i-jord-och-stig-upp" och det användes också vid begravning. Sen får vi försöka förstå oss på helhetsuppfattningen om rumtid vilket innebar att man i tidbegreppet innefattade det som skedde vid/ under en viss tid. Det finns ingen anledning att som vissa akademiker spekulera i om man hade en "kosmologi". Deras världsuppfattning var nog mer praktisk och jordnära och begränsade sig till vad man kunne se.

Vi känner den sumeriska skapelseberättelsen och den handlar om att ordna en praktisk värld för människan. Helt väsenskild från Bibelns pompösa skapelse där man vill förstå sig på att Gud skapade alla varelser utan att nämna Världsordningen. Sumererna hölls sig till vad man kunne se och vad man behövde. De var mästare på att skapa enkla liknelser för att beskriva grundstommen i Världsordningen. Det finns anledning att anta att det var precis likadant i Egypten.

För att vi ska se och förstå vardagen och folkets jordbruksår har jag lagt in en samling iconer och glyfer för jordbruksåret. Senenmuts och Ramsess IV:s kalendrar är visserligen från andra årtusendet men bygger helt klar på gammal astronomi. Den astronomiska kalenderjusteringen gjordes så sent som 1159 f.Kr. Vissa tempel använde då vårsymbolen Oxen och midsommarsymbolen Lejon länge efter att de var aktuella som fixstjärnor. Jag har också med rätt sena Isis' sånger och förstås Echnatons ekologiska uppfattning. Man får komma ihåg att egentlig solkult förekom endast under hans korta regering … det tyck vara reflexmässigt att alla talar om solkult i forntiden.

Som sagt att kunna Egypten är en god hjälp när man ser på våra hällristningar. Exempelvis "Krokodilen i Skepplanda" får en att tänka söderut

Senenmuts kalender

Förhäv dig icke över vad du vet

Lär med den okunnige som med lärde.

För konsten ingen gräns är satt

och ingen konstnär skapar det fullkomliga

Ptahhotep ca 2500 f.Kr.

.

Sann visdom har färre förutfattade meningar än den falska.

Den vise tvivlar ofta och ändrar sin uppfattning.

Solkungen Echnaton ca 1375 f.Kr.

Solkungen är läsvärd ännu i dag och i var i många avseenden även före vår tid. Med det menas att om vi tar honom på orden är det ende vi behöver bry oss om solen eller rättare dess photonflöde. Det styr och håller igång allt liv på jorden. Men människan vill inte ha enkla förklaringar och håller hellre fast vid det gamla. Kanske om tusen år samhället är moget … om nu inte miljöförstöringen förhindrar all växtlighet.

Men de texter som tillskrivs honom är nog inte långt från vår bästa ekologiska syn på livsrummet. Vårt nutida teknologiska prästerskap fungerar nog som Amonprästerna och vill inte att deras bisnis ska störas … kommersialism går inte ihop med naturvänlighet.

I synnerhet den sista visdomen är nödvändig innan vi går in i Egyptens värld av symboler. De egyptiska symbolerna är ofta flertydiga av många orsaker och i en mångkultur måste man lämna öppet för fler varianter av tänkbara lösningar.

Även om Egyptens kultur var rätt statisk finns det långa tidsperspektivet och att det var ett så stort land som expanderade. Har inte material att bedöma om de nya städerna som kom med tiden exempelvis skapade sin egen tideräkning och symbolik i takt med precessionen.

Ett exempel är matematiken som nutida experter skulle påstod stod stilla. Mäter man vår tid med vårt intresse för förändringens och rörelsens matematik har de rätt. Däremot har vi kanske samma intresse för den geometriska matematiken och skapandet av allehanda geometriska former. Det finns en symmetri och balans i de egyptiska templens former som säger att man behärskade sin passare och triangel.

Många av vår tids författare vill systematisera och ge nån sorts normalförklaring. Det är något man tvingas till för förståelsen och enkelhetens skuld. Även jag har något förenklat och tar med endast de klara lösningarna, men har hela tiden en brasklapp att "det var olika på olika håll och till olika tider". Vi får oss ofta till livs historien om Egypten under högbronsåldern och i mellersta Egypten vid de stora templen. Men de två länderna var så mycket mer.

Många traditioner levde i årtusen oförändrade men även nymodigheter infördes. Växelverkan med Sumer har redan nämnts och där denna motpart också tycks ha tagit till sig ett och annat egyptiskt. Gudinnan Astarte från Levanten fick egna tempel i Egypten som en indikation att det stora landet tog till sig och inlämnade i sin kultur på samma sätt som vi vet från Indien.

Våra forskare vill gärna ordna en gudaförsamling i familjer inom en släkt … som en spegling av vår tid förmodligen där vi har Falcon Crest, Dallas, Dynastin med flera som förebilder för överheten och folket … och familjeserier är i regel "30-åriga kriget" långt från vad jag kan tolerera i ett mjukt fredligt familjeliv. Svårt att leva upp till "Vänner och fiender" inom familjen.

Det var andra ideal och andra etiska regler. Såg senast att Wolkstein & Kramer har ordnat familjer av de sumeriska gudarna. Det är nog inte en vetenskaplig sanning i Mesopotamien där alla stadsstater hade sin förklaring av helheten. Man bör nog ta exempel av greken Kerenyi när han berättar om grekiska mytologin där de olika landskapen Argolien, Beotien, Thessalien, Sparta osv. hade sina olika varianter av samma myternas värld.

Det som har sparats är mest hjältarnas och överklassens myter och har inget att skaffa med de praktiska myterna för att få brödfödan. Därför lämnar jag den sidan åt hjältedyrkare och religionsforskare … ity att hjältens lön är en äcklig skjorta och hugg i häl. Hjältar var illa sedda bland folket. Dels skulle de ha lön, dels skulle de beundras och det är emot Jantelagen, dels skulle de gå runt och göra ingenting i fredstid. Hjältar kräver ju liksom att det hela tiden är ofred på gång.

Egypten har lämnat ett blandat stort bidrag till mina slutsatser. "Följa Her/Följa Hor" är en av de tidigaste myterna och övergick i Isismyten med hennes stjärnbild Auriga på . Hor eller Horus är synonym för vårt ord "tid" men i betydelsen av rumtid. Vattenvägen/ Vintergatan. Hennes myt skiljer sig såtillvida att hon fick sin make tidigt och denne försvinner och hon söker honom. En sak som påverkat grekisk myt i paret Demeter och flickan Kore, men denna tycks ha blandats med den sumeriska myten. Maken finns även i sumerisk myt med likheten att han har en färg dvs. blå när han är i underjorden medan Osiris i Egypten var än grön än blå … kanske tillgången på målarfärg avgjorde.

Egypten har rånats av en västvärld utan kulturarv. Museer och enskildas girighet har gjort att man förstört och fört bort viktiga kulturskatter. Bakom ligger människan inbillningar att lånta fjädrar kan förgylla den egna existensen. Samtidigt har man definitiv förstört möjligheten att tolka den gamla kulturen i sig, vilket är den egentliga motorn bakom det genuina intresset för historia.

Vill vi tolka vår egen historia och ge oss verklig "glans" måste vi känna Sumer och Egyptens historia. Men tidigare generationers verksamhet har splittrat historien åt alla håll och på plats gapar stora hål efter vad som en gång var. Resten tar erosion och annan förstörelse om hand.

Två ting är oöverstigliga hinder i tolkning. Det ena om det finns lakuner i ett original och här skapade av de rika västländerna. Det andra är en broms när arkeologer av facket har principen att det ska vara gåtfullt och ta hundra år att tolka artefakter.

Än värre är det när det gäller fornastronomi som måste analyseras fram. Ett ytterligare aber är att försöka tolka från detaljer och enskilda fragment. Det kan leda fel i resonemangen. Den bästa källan till tolkningen av egyptiska fornastronomin är en papyrus från 1500-talet som är möjlig att kopiera intakt. Den andra delen är gravmålningar vilka håller på att vittra bort och är omöjlig att tolka i sin helhet för kommande generationer. Samtidigt är det väl nog en otolkad sfär bland egyptologer.

Takmålningarna i Seti I:s och Ramses IV:s gravkammare bekräftar papyrusen och i dessa finns en helhet av den egyptiska stjärnhimmeln. Det är de som nu flagnar innan de är helt tolkade.

Papyrusen är från 1500-talet f.Kr. men dess bärande konstellation är från början av Gamla Riket dvs. ca 2700 f.Kr. Den bekräftar också Göran Henriksons mätningar och vad han kom fram till.

Papyrusen säger att man delat året i tolv perioder och vi vet att man sköt in fem dagar i slutet av schemu, vilket ger 30 dagar per period. Detta måste förstås på något sätt synkroniseras med de tretton månvarven under samma tid. Det är inget vi ser i figurerna och kompositionen, utan är ett fysiskt faktum vi måste underförstå i detta sammanhang.

Egyptens klimat delar året i tre perioder och det är kanske deras tredelning av året vi ser på enstaka symboler och delade kalendrar hos oss. Vi ser det ochså i Induskulturen och med enstaka egyptiska lån. Dock är Indusklimatet något annorlunda med sex månaders sydväst-monsun från juni till och med november. Därefter följer en nordöst-monsun december till februari och i mitten av mars börjar hettan och som störst i mitten av maj.

Det egyptiska nyåret dvs. Ramadan börjar i september med översvämningen achet … de fyra hjulen i översta raden till höger och med haremsfesten Opet en hel månad i mitten. Läses från vänster liksom såningsperioden heter peret = huset därunder. Till vänster skörden och den heta lejonets period kallad schemu … för detaljerat år se jordbrukskalender

Det centrala mittpartiet med obelisken är lätt att tolka. Den falkhövdade är Tiden kallad Horus på latin och är fysiskt Solen som spetsar Oxens stjärnbild underförstått i soluppgången. Händelsen dateras av vilken stjärna i Oxen som spetsas och i detta fall tydligen Oxens nos, vilket gör att denna figur är yngre än Görans dateringar.

Andra delen är Skorpionen och idolen med en fullmåne på huvudet vilket talar om att samtidigt var fullmånen i Skorpionen vid vårdagjämningen. Skorpionen är en stor stjärnbild och har kunnat exakt användas i ett par tusen år, medan Oxen i vår tappning har kunnat användas i tusen år. Båda syns i bildfragmenten även före år 3000 f.Kr. Det är tradition om de använts senare än att de var exakta stjärnbilder vid vårdagjämningen. I båda fallen innebär det förstås att man bytte fixstjärna inom konstellationen under Tidens gång eller på annat sätt tog hänsyn till precessionen.

Flodhästen Taweret med en krokodil på ryggen och en liten i handen bekräftar de skriftliga uppgifterna om årets gång egyptologerna har fått fram. Förr skrattade man åt de dumma egyptierna eftersom man inte förstod andemeningen i symboliken.

Bakom flodhästen finns en idol med sol på huvudet och Isis-steget iset som förklarande symbol. Om det sen är symbol för att sol = värme stiger ned, eller att månen = regn faller alternativt att Osisris kornet stiger ned i jorden är egentligen samma sak. Det säger att året börjar i hennes stjärna. I dessa sammanhang är solen stegare medan dess bana anger positionen och mer exakt genom de stjärnor solen sammanfaller med vid soluppgången.

… Om vi på våra hällar ser en ristad bild av Skorpionen såsom i Lofterud, Småland vet vi med säkerhet att man känt till stjärnbilden. Ser vi en skorpionfigur frågar vi oss: "Fanns det skorpioner i Norden" och det leder vidare till att vi måste lokalisera den på himlavalvet. Samma sak är det om vi ser något som liknar en krokodil.

Seti I:s kalender

Detta är knappt en fjärdedel av valvmålningen från en kammare i Seti I:s grav. Målningen fortsätter åt vänster med 11 idoler med månsymbol på huvudet. Andra halvan har jag bara skymtat på bild och den är numera gravt avflagnad. Den brutna raden visar kontinuiteten med Ramadan i centrum.

Här bekräftas symboliken med flodhästen och krokodilen och Oxen? är fortfarande rituellt riktmärke ca 1300 f.Kr. En möjlighet är att man som i Anatolien har sett stjärnbilden Kaitos/Valfisken som en vildtjur. Jämför även sentidens Dendera med två tjurdjur på valvet. Den tämjda Oxen och den vilda Tjuren?

Till höger i bilden finns ett liggande lejon markerad med stjärnor till svansspetsen. Det var riktmärke för sommarsolståndet under motsvarande period. En kvalificerad gissning är att det är anledningen till att man byggde en sfinx där faraonen la huvud till det liggande lejonet. På Dendera stjärnhimmel finns ett vildare lejon i trakten av Vågen. Rent fysiskt var sommaren lejonets tid under den värsta torkan och högsommarvärmen då lejonen strövade i utkanten av Nildalen.

Detta är halva takvalvet i Ramses IV:s grav. Jag är närmast glad att jag först i ett sent skede fick se helhetsbilden från Ramses IV:s grav. Det hade förvirrat mig om jag haft hela.

Båda halvor är målade på av ett välvt tak, varför man måste förlåta om några linjer är skeva. Tyvärr håller de på att förstöras av att man nu har fritt tillträde samt av Tidens Tand förstås.

Andra halvan är en liknande kvinna Nut som stjärnhimmel, men utan en sol som vandrar längs hennes kropp. Med andra ord borde den symbolisera natten. Jag har inte kunnat tolka den ännu. Möjligen handlar den om deras spekulationer om natten och underjorden man finner även i dödsböckerna. Det finns många sängar i flera sektioner, vilket väl nog hör till natten. Men det må lämnas därhän tills vidare.

Partnern jorden Geb ligger under henne i vissa bilder. Eftersom man använde en manlig symbol för kornet blev tydligen även jorden manlig. I sumerisk symbolik är jorden en moder och så även i vår.

I dessa avsnitt används mindre sektioner av den begripliga halvan. Det ger lite mer kött på benen om det rituella året bundet till Egyptens djurkrets …