Isis hymner och Ramses astronomi

Pyramidtexterna är från andra årtusendet före vår tideräkning. De kompletterar symbolerna med mer sammanhängande text. Isis kom även till Rom under den eran, men lever förstås än i dag. Ramses IV gav oss en samlad egyptisk natthimmel.

Isis hymner, Plutharkos om Isis, Ramses astronomi, kvinnliga principen i naturen, milda amman, följeslagare, Horus Narmers palett, Horus Dens årsplakett, de fyra himlastödens idoler, halvårsportar

Narmerpaletten |Ramses astronomi | Plutharkos om Isis | Ordförandeklubban | Echnatons solsång

Sumers zodiak | Sumers astronomi| Egyptens kalender | Indus | Indus i Idaho | seglare i rumtiden |indexB |hem |

Isis 

Det är hon, Isis, den rättfärdiga som skyddar sin broder

Hon söker honom utan att tröttas

I sorg reser hon överallt i landet

Utan vila förrän hon finner honom

Den hon ger skugga med hennes fjädrar

Och vind med hennes vingar

Det är hon som prisar sin broder

Hon som förlöser svagheten hos den trötta

Hon tar emot hans säd och ger liv åt hans arvinge

Hon ammar barnet i sin ensamhet

Utan at nån vet var hon är

 

Osiris! Du for din väg, men har återvänt

Du somnade, men har vaknat igen

Du dog, men du lever pånytt

 

Detta är Horus som talar (tiden och kornet)

Han har börjat för att rädda sin fader

Han har visat att han är herre över stormen

Han har går att möta den rasande Seth

Så att Seth måste sona och bära honom

Tills hans är hel igen

 

Ah du hjälplösa!

Ah sovande hjäplösa!

Ah du hjälplösa på detta ställe

Du ej känner .... men jag vet

Se jag har funnit dig och ligger vid din sida

Du Stora Viljelösa

 

Oh, Syster! säger Isis till Neftys (fuktigheten)

Detta är vår broder

Kom låt oss lyfta upp hans

Kom låt oss sätta samman hans ben

Kom låt oss samla hans lemmar

Kom låt oss göra slut på hans plågor

Så långt vi kan hjälpa att han ej må plågas

Låt fuktigheten väcka hans ande!

Må kanalerna fyllas genom dig!

Må floderna få namn genom dig!

 

Osiris leve!

Osiris, låt den Stora Viljelösa stiga upp!

Jag är Isis

Jag är Neftys

 

Det ska bli att Horus hämnas dig

Det ska bli att Thot (månen) skyddar dig

Dina två söner av den Stora Vita Kronan

Det ska bli att din Partner hör

Då vill din styrka bli synlig i skyn

Du ska förstöra de fientliga gudarna

Horus, din son har satt på sig Stora Vita Kronan

Han har tagit den från den som anföll dig

Då vill din fader Atum ropa "Kom!"

 

Osiris leve!

Jag är livets planta

Som stiger från Osiris

Som växer på Osiris revben

Som ger folket mat

Som gör gudarna gudomliga

Som sätter igång andarna

Som stöder välmåendet

Som ökar massan i kornet

Som gör PAK-kakan för andarna

Som livar upp den levandes lemmar

 

Jag lever som korn, livet som levande

Jag lever på Gebs (jordens gud) revben

Men min kärlek är i skyn

På jorden, i vattnet och på fälten

Nu sköter Isis sin son Horus, hennes gud

Hon lovprisar honom, Horus hennes gud

Jag är livet sprunget ur Osiris

 

Osiris är Unas (faraon) i de stigande agnarna

Han har inte försvunnit i Geb

Han sover inte is sitt hus på jorden

Så att hans ben kan brytas

Unas stiger iväg mot himlen

Med vinden, med vinden

 

Horus har mött Seth

Han har satt honom under dig

Så att han kan lyfta dig upp

Han ska mullra under dig som ett jordskalv

Horus har avslöjat honom

Och hans verkliga natur

Låt honom ej fly

Horus låter dig hålla honom i handen

Låt honom ej fly

 

Hör nu, Isis talar

Kom till ditt hus, Oh An (den uppstigna Osiris, kornet)

Kom till ditt hus, fienderna har flytt

Hör duktiga sistrumbärare

Kom till ditt hus!

Se, jag din syster, älskar dig

Fly ej från mig

Hör Hunnu

Du sköna!

Kom genast till ditt hus!

Kom genast till ditt tempel!

Hör mitt hjärta

Som sörjde dig

Se jag sökte dig

Jag söker dig, vill famna dig

Se, man hindrar mig att behålla dig

Jag hindras att behålla dig, Oh An!

Jag älskar dig mer än jorden

Och du älskar ingen annan som din syster

 

Hör nu, Neftys talar

Hör duktiga sistrumbärare!

Kom till ditt hus!

Låt ditt hjärta glädjas, du har inga fiender

Alla dina systergudinnor är på din sida

Och bakom din bädd

Kallar gråtande på dig

Än ligger du på din bädd!

Lyssna till våra vackra ord

Och från de ädla bland oss

Glöm sorgerna

Som dina systrar bär i hjärtat

 

Oh! Du starka bland gudar

Stark bland män som lyssnar till dig

Vi kom till dig, Oh Prins, vår Herre

Vänd ej din blick från oss

Smörj våra hjärtan när vi lyssnar till dig Oh Prins!

Tänd våra hjärtan när vi lyssnar till dig.

 

Detta urval av sk. pyramidtexter är från flera källor. Sammanställningen ska visa tankegångarna i deras hymner så väl som deras ritual knutna till året och fruktbarheten. För den som sysslat med växtlighet är det inte så svårt att se sambandet. Isis är den sörjande och sökande modergudinnan vi kan skönja även i nordiska ortnamn och kanske i Eddan.

I texten nämns Unas vars Ka-själ tänks flyga till Orion likt agnarna när man tröskar genom kastning av säden. Hans namn daterar texten till denna faraons tid ca 2330 f.Kr

Det mesta av texterna är från Baring & Cashford "The myth of the Goddess" i min översättning.

Plutharkos om Isis

Greken Plutharkos levde ca 50 -- 120 AD i en tid då Isis var levande inte minst i Rom. Han kan berätta oss vad sentidens Isis stod för.

"Isis är faktiskt den kvinnliga principen i naturen. Hon är känslig för varje form av återfödande. Platon kallade henne den milda amman och mottaglig för allt. Folk har gett henne oräkneliga namn. Eftersom hon är förmågan att resonera förvandlar hon sig till det och det andra. Hon är mottaglig för alla skeende och former.

Hon har en naturlig kärlek till de första och mest utmärkande ting som kännetecknar det goda. Detta längtar hon efter och vårdar, men den delen som kommer från det onda undviker och stöter hon ifrån sig. Hon betjänar dem båda som en plats och ett medel för tillväxt, men strävar mot det bättre.

Så erbjuder hon en möjlighet att skapa från henne och fylla henne med tillflöde av det hon älskar. Hon är glad att man gör henne havande och kryllande av detta skapande. För skapandet är modellen materialet och det skapade tinget är en bild av verkligheten".

När man läser poem om de forna gudomliga är det lätt att glömma att de är inte människor utan idéer och analyser av verkligheten att använda som modell. Vi glömmer ochså att en annan aspekt var Sirius och att hennes make Osiris än var kornet man stoppade i jorden och än Orion. I folkmun var hon antagligen sinnebilden för det bästa i den egyptiska kvinnan.

Man kan vidare notera att för dåtiden var det naturligt att rymma såväl det goda som det onda som nödvändiga sidor av samma sak. Den som försöker odla bara det goda stöder förr eller senare på avfallet.

Astronomin

I andra avsnitt har skummats de viktigaste facktermerna och axplock ur deras över 600 hieroglyfer inom deras astronomi och ritualår. Vi får fortsätta med ytterligare några avsnitt från Ramses IV:s grav.

Här tolkas "kroken" i aktern som symbol för månen.

I aktern på övre båten ser det ut som Horus och en tunna med redskap. I fören står Shu och håller upp himlavalvet en symbol för andra halvan av året. Där finns också en följeslagare med packning. Denna större båten är förmodligen början av sommarhalvåret när månen är högst.

De nedre båtarna är lite isär och fullmånen är emellan dem. I färg visas en stor röd skiva. De utstående piggarna visar månens lägsta läge, vilket inträffar i juli. Det är månens extremläge och är motsatt solen med förskjutning ca 5 grader. Om vintern står solen lågt och månen högt.

Det har varit naturligt att iaktta och systematisera iakttagelserna i extremläget. Antagligen höll inkakulturen på med samma sak, men i England finns ochså undersökta anläggningar. Där kan man den dag i dag se fullmånen liksom rulla över en vågrätt sten som satts upp just för ändamålet.

Fornastronomerna synkroniserade detta med solbanan manifesterat i de stjärnor som var aktuella vid denna tid. Det är därför vi ser en hundliknande idol här och var på våra hällar. På gravmålningen ses den framför en rad av 7 månvarvsbåtar. Symboliken i övrigt talar för att man höll reda på månens 19-årsperiod i samband med dessa astronomiska iakttagelser och ritual.

I undre raden den första av 7 nästan likadana månbåtar för sommarhalvåret.

I Övre raden syns de fyra symbolerna för solstånd och vårdagjämningar som bestämdes ca 1159 f.Kr. Det är en känt justering av deras stjärnor med hänsyn till precessionen. Det betyder att man i de centrala templen med säkerhet övergav Skorpionen och Oxen/ Tjuren som ritualsymboler.

Vi känner igen Väduren även om den har annorlundare horn än våra. Den passade för solens uppgång i öst vid vårdagjämningen och dess motpol är figurerna längst till höger. Den första vår Björnväktare den andra en kvinna som är vår Våg.

Solstånden är pelaren med en fågel på dvs. Kräftan … förmodligen Horusfalken och dess motpart ugglan med Amonsymbol. Amonprästerna vann den stora striden efter solkungen Echnaton.

Under sista årtusendet före vår tideräkning föddes den zodiak vi i dag känner. Man ser Morgonstjärnan/Aftonstjärnan i symboliken under vår bronsålder där den var symbol för de sumeriska aspekterna av myterna om odling med paret Nymånen och Underjorden. Ende direkta minnet är att påsk heter Eastern som minnen av gudinnan Eostre bland angelsaxerna.

Nu kom även planeterna och astrologin och antagligen en samverkan mellan de två stora kulturena på något sätt. I Babylonien grävde Assurbanipal fram ett sumeriskt bibliotek med kilskriftstavlor och tog dem till sitt bibliotek. En sumerisk renässans föddes. Vi ser det även i sentidens egyptiska symbolik.

 

På detta kistlock från sentiden är det enda som egentligen skiljer från vår zodiak "Blåa Jungfrun" längst ned till höger. Den blåa färgen anger att hon är i underjorden och det är en symbolik vi sällan finner i Egypten.

Däremot finner vi Underjordens husfru såväl i Sumer som Grekland. På våra hällar är det ett fullhugget negativ fotspår ungefär motstående till det älskande paret dvs. Vattenmannen. I kons/fårets halvår är det möjligen "det dräktiga djuret" man avser.

Det cirkulära formatet ovan ska avbilda taket i Denderas stjärnhimmel från sentiden. Det finns andra versioner som är aningen annorlunda, men detta beskriver väl olikheterna jämfört med andra kulturer och även inom Egypten.

Jag roade mig med att göra en geometrisk modell över hur man möjligen försökte mäta himlavalvet och dela upp det i sektioner. En del av de symboler och redskap man ser kan passa in i detta.

Horus Narmers palett

Den är den femte kände horus efter Narmer som antas ha förenat de två länderna runt år 3000 f.Kr.. Titeln horus motsvarar ungefär vårt gamla ålderman och utsäger att denne var närmast ledare av årsritualet. Den användes av de flesta under de första dynastierna 3000 till 2700 f.Kr. Ett undantag var Peribsen som kallade sig Seth och hans efterföljare Seth-Horus.

Enligt min mening övertolkar man Narmerpaletten och läser in mer än möjligt. På båda bilderna ser man Horus som överbefälhavare med skyldighet att värna landet. Ett motiv som skulle komma att gå igen genom hela Egyptens historia. På sidan till höger är vårritualet i centrum med en procession ledd av fyra kvartals standard följd av gudinnan och hennes kompanjon och sist skrivaren. Ovanför gudinnan finns Ugglan och de huvudlösa antyder att det kan vara frågan om skördetid.

Överst ser vi parvis de fyra himlastödens idoler med tjurhorn och emellan dem de två halvårsportar.

Samtidigt är de båda sidorna "de två länderna" och de långhalsade djuren visar begreppet förening. Vist finns de element av strid och sanningen är väl att Egypten skenbart fredligt, men det utvidgades ständigt och mest mot syd från första till fjärde katarakten. I norr blev det Sinai och så småningom Palestina och norrut till Syrien. Hettiterna stoppade framfarten mot norr.

Vi har förstås anledning att leta efter "tidsbåtar" i symboliken. De som liknar våra båtfigurer med många enhetsstreck finner man i fördynastisk tid i vasmålningarna och en del ristade på hällar vid lederna mot Röda havet.

Men tiden finns med i en mer utpräglad rituell form genom alla ritbåtar med vissa gudar som passagerare och där man kan sätta dem in på sin plats i ritualåret. Rent fysiskt var ritualåret ritualledaren Horus färd längs Nilen för att förena de två länderna