Sumers och Egyptens båtar

Ibland kan man vara osäker på om båten är reell inte reell och vi behöver all vår kunskap för att se det som inte finns i bilden. Det var kanske naturligt att se Tiden som en flod och vår resa är en båtfärd. Med lasten kunne man ange vad man höll på med

Sumeriska båttypen, ritualtid, Enki, Tiamat, årsritual, akkadiska sigill, rumtid, efterliv, återfödelse, Hor, Shemsu, Dödsboken, Sokar, pyramidtext, följet, Egyptens båtar, vassbåt, Indus, papyroform, Chefrens båt, Tröndelag, vasmålning, Nilbåt, havsgående skepp, syriska skepp, kykladiska modellen, Faistos,

Sumer - Egypten |tidiga tidbåtar | Fenicien - ägeisk - grekiska | Kultur i lasten | Kulturimport | Annan import |Fenicierna | indexB | hem | | ytterligare exempel => tidiga Nord | hargbåtar | kalenderbåtar | båtsymboler | bronsålder votivbåtar | Hästen i Tröndelag |

Seglare i rumtiden

Rumtiden är ett begrepp vi behöver för att förstå att man tänkte lite annorlunda i forntiden. Nuet och det nära rummet flöt ihop med världen och även med rummet ut i stjärnhavet och såväl framtid som forntid. Livet sågs som en resa mellan då och framtiden. Människan hade inte hunnit strukturera ett språk och en förklaring av allt i världen. Man illustrera det livet och skeendet med båtar för olika perioder och ändamål.

Man kan kalla min analys av forntida idéer "jämförande idéhistoria" bundet till kända företeelser och kontext jämförande dem med liknande var än de finns. Speciellt förbindelsen mellan Norden och Mesopotamien - Egypten är intressant därför att vi kan finna så många exempel på liknande idéer i Norden före år tideräkning. Det måste ha börjat i fjärde årtusendet f.Kr. och kanske tidigare parallellt med import av idéer om stentempel från Västeuropa som manifestation av de rituella idéerna från söder. Först några ord om att åtminstone min väg till kunskap har varit frågan om att tvättade bort mina förutfattade idéer och att helt enkelt hitta godtagbar kunskap och bearbeta den

För mer än femtio år sen fick vi barn lära oss att stenåldersmänniskor var fula som stryk, långhåriga och skitna därtill visade då rashygienisterna allehanda bilder av mindrevärdiga människor. Sanningen är väl att de flesta har en mor som älskar dem. Men efter rekonstruktioner av neanderthalare och ismannen Ötzi vet vi att om man stailade dem till vår tid skulle vi inte lägga märke till dem på gatorna.

Att döma av en del program på specialkanaler om arkeologi finns det på sina håll kvar en del spekulationer som får klassas som pojkfantasier. De nordiska hällristningarna kan i första hand verka primitiva fast de återger import från Södern. Stilmässigt betyder det förmodligen att budskapet var viktigare än finishen eller kanske man frös häcken av sig om man låg för länge på en häll.

Sen menade man under förra seklet att egyptierna var otroligt dumma eftersom de menade att solen seglade i en båt på himlavalvet och en annan om natten. Lite tänkte vi på att vi säger "solen stiger upp och går ned" och att vi talar om "himmelshavet", Vintergatan/ Vattengatan, ser stjärnfall, och många andra uttryck av poetisk art vi antingen ärvt eller använder eftersom vi måste beskriva det okända med något känt.

Frågan är om vi vill förstå meningen med allting eller om vi vill skapa distans till forntiden … kanske för att framstå som intelligenta förstörare av naturen, vad vet jag. Egyptologer och sumerologer har missat att studera och levandegöra det praktiska budskapet bakom den rituella tidordningen. De gamla viste bra mycket mer om ekologi än våra politiker och kapitalister. De hade inarbetat hela sin kunskap i sin världsordning. De använde bildspråk eftersom ingen kunne läsa och det måste vara så kort och animerat att folket förstod.

Internet har i det närmaste exploderat under senaste par år. Nu blir en del av problemet att skilja ut det äkta och det kan vara svårt att få överblick. Av naturliga skäl är många forskare "nörder" som kan sitt eget område men utan överblick. Numera finner man sammanfattningar och likt min försöker se samband och samfärdsel

Utskärningar på ett knivskaft från Nildeltat. Sumeriska båtar överst med vad som skulle bli "Österns halvmåne" som standard. Det finns ett annat exempel med en "sumerisk" man i kaftan

Tidigare viste jag bara att sumerer hade varit i Nildeltat och Sinai runt 3400 f.Kr. Nu finns sajter och böcker som berättar om den "kulturella cirkeln" där man kan säga att ena halvan gick från norra Mesopotamien till Syrien och vidare längs Levantens kust till Sinai och Nildeltat. Den andra halvan gick från Sumer och Elam (Susa Persien) och runt arabiska halvön in i Röda havet med leder via de såkallade wadi (bergdalar) till speciellt Nilkröken Röda Havet leder även till Nildeltat och Akabaviken har gett närmaste vägen till gruvorna i Sinai.

Framtiden kommer förmodligen att ge nya upptäckter i södra Arabiens kustland. Se karta över kulturflödet runt Arabien fjärde årtusendet och framåt.

Man kan se kulturlikhet i palatsarkitekturen bågar och nichade väggar som förmodligen upptar värmen samt modet att dekorera väggarna med lerkonar. Mycken keramik har valsat runt och förmodligen innehållit varor. I synnerhet krukor och koppar med handtag har spridits över hela området. I Susa ser man exempelvis flamingomotiv på krukor och motivet finns i myckenhet i Naqada, Nilkröken.

Den äldsta trappstegspyramiden byggdes av tredje dynastin efter 2800 f.Kr och oftast får vi bara se pyramiden.. Men till pyramiden hör omkringliggande byggnader där man bl.a. finner ett parti med en nichad vägg och hebsed-paviljongen har "sumeriska bågar", Det finns delar av statyer och en som drar tankarna till Sumer, där vi senare ser prästkungarna stå med händerna i ett grepp framför magen. Det finns en relief med Djoser med höjd kommandostav i en gest vi ser hos de tidiga faraonerna (Horus/ Årman) med lyft klubba

De flesta faraonerna av tredje dynastin gjorde räder till främst Sinai för att försvara gruvdriften mot beduiner. Förmodligen har det också förekommit krig mot de "invandrade sumererna" Deltat. Snofru, 2575-2551 f.Kr. skickade en flotta om 40 skepp till Fenicien för att hämta timmer. Ibland hade man fredlig handelsförbindelse ibland tog man överhögheten allt beroende på faraonens natur.

Metallerna guld, silver, bly, electrum samt lapis lazuli var begärliga för överklassen. Vidare menar man att sumererna själva grävde efter turkos i Sinai. Man har funnit måntempel i Sinai ordet en sumerisk mångud hette Sin och gav kanske namn. Man har funnit cylindersigill, sigillstämplar, klubbhuvuden med artistiska motiv.

Oftast var motiven bundna till den rituella världsordningen och där finns mycket gemensamt från Indus till Egypten och idéerna har vandrat åt båda håll. Den s.k. Skorpionklubban har egentligen ingraverat världsordningen med kalendermotiv. Vidare får nämnas att man funnit gränsstenar med den sumeriska säsongsmarkeringen en tidig Djurkrets.

Det förklarar varför vi ser liknade kulturelement i de båda stora kulturerna. Men det finns utlöpare till Indien och Norden. Det blir omöjligt att skilja ut om vi fått direkt import eller transiterat kulturinfluens. I Norden har vi få artistiska lämningar förutom den rituella dubbelyxan som symboliserar månens två faser. Nyligen såg jag att man menar att benkammen från Gullrum, Gotland kanske kom från Susa fjärde årtusendet f.Kr. Kammen har ett vädurshuvud i ena ändan och ett manshuvud i andra. Väduren har bakåtlutande horn och en typ man finner i nära Östern.

När vi ändock talar om Susa har vi förmodligen fått vårt talsystem från Elam runt 3000 f.Kr. så vitt man kan skönja i dag. Vårt system består i grunden av 6 och 2 x 6 som bas och därtill 2 x 10 x 6 där danskan har mest kvar av detta. Vi har tappat "långhundra" = 120 som finns i engelskan och även franskan hade detta system. Detta beror på att man ursprungligen räknade olika saker med dessa system och är ett tecken på mycken handel.

Mest påverkan kan man se direkt i hällristningarnas båtar och ritualmotiv. Det är symboliken där båtar används att beskriva rumtid och vad man då gör under olika perioder och eventuella föregående ritual.

Sumers båtar

Mina essäer om båtar handlar främst om att finna motsvarigheter till nordiska båtar dvs. mest silhuetter. Först en titt på ett par båtar, vilka säkerligen handlar om tid och ritual och är virtuella båtar. Vidare kan vi lära från dem att även sumererna hade seden med galjonsfigurer, vilka hade mer betydelse än att bara var prydnad. Eftersom det handlar om ritualtid anger de "från och till".

Man kommer att tänka på sången om han som hade foten i en potta, när man ser Pappa Långbens ena ben. Det långa benet är förmodligen menat som Vattenormen. Bilden är en sigillrulle därav det upprepade mönstret. Men antagligen är det Enki som sitter på tronen eftersom vi ser vattenlinjerna över hans axel. Det är svårt att se vad han har i handen, men det kan vara insignier för jordbruket. … se även Första myten

Enki var huvudgud i Eridu och hade liksom Inanna i Uruk två aspekter. Dels regnet symboliserat med Vintergatan/Watergate och del var hans tempel Abzu i underjorden och en symbol för de underjordiska vattnen och tillväxten.

Vi kan vara säker på att båten är inte reell och vi behöver all vår kunskap för att "se" det som inte finns i bilden. Den symboliserade vattencirkulationen och underjordens båt är ett totalt varv i biosfären så som nutiden barn lär sig hur allt fungerar. Vi som är födda på landet fick allt med modersmjölken, men numera behöver 95 % av barnen att lära detta mest genom bilder. En del tror väl att mjölken görs på en fabrik?

I den babyloniska symboliken mer än 1000 år senare ser vi Ahura Mashda stå eller sitta på Vattenormen Tiamat. Ordet Tiamat tycks i ursprunget handla om utflöde och förmåga. När vi talar om rumtid dvs. i tiden inkluderar det som sker vid en viss tid är det förstås tillväxtperioden och inkluderande såningen och därmed alla dess ritual.

Av alla sigill man hittills har funnit är en ytterst liten mängd publicerade. De är en god källa till att förstå årsritual eftersom man ofta bekräftade såväl regerande kung som årsritualen på rullsigillen. Därför är det bara ett litet urval jag kunnat finna och kvaliteten är inte bra på alla bilder. Det är dock nödvändigt att kunna visa motiven som bevis för resonemangen.

Detta sigill är från ca 2000 f.Kr. och här ser vi tydligt att man markerar för och akter med idoler vilka säkerligen har anknytning till årsritualet. Mer tid syns i halvmånarna ovanför. Vi känner igen de två djuren vi ser i andra sigill och de är halvårssymboler. Enki eller Ea i Babylon bär en volangkjortel och den typen började man se på akkadiska sigill samtidigt som gudarna tog mänsklig gestalt.

Även detta är en bild av rumtid och vi måste underförstå det mesta. Han har en ring och då möjligen ett rep i handen som "första repare". Då har vi att underförstå allt det praktiska bakom repet och i samhället. Som en välfungerande organisation.

Vi kan hänga upp oss på att det bara är en lätt krusning på vågorna under båten. Vågarna kan också vara en symbol för "floden". Sen är det frågan om vilken värld vi talar om. I underjorden är det säkerligen inga vågor alls. I landskapet runt odlingarna fanns ej heller vågor. Det gäller såväl i Mesopotamien som Egypten där man ofta ser en spegelblank yta på floderna eftersom det ger bästa bilderna.

Vardagen på floden att flotta timmer eller att färdas med en rund "kruka" där typen fortfarande används ut i träskmarkerna

Den lata på resa nedför kunne låta strömmen föra båten och genom att se mot land se hur han flöt i rumtiden. Mot strömmen behövdes åror och ett segel var inte dumt i Nildalen eftersom det blåser en jämn bris motströms ända från Medelhavet. Även i det fallet kunne den lata ligga lugnt vid roderåran.

Detta är säkerligen en fraktbåt på Eufrat eller Tigris.

Vi ser att handelsmannen har med sig en ko att bära en del av hans varor. Vi kan sluta oss till att det är en vassbåt genom att fören är uppbunden. Vi ser att man har någon symbol i fören och vi ser liknande på våra båtar, medan den treflikade symbolen i aktern ses sällan. Här tycks det vara en lotusknopp och symbol för tillväxt och långt liv.

Denna båt är från Lövås, Bohuslän och ett av få exempel där man ser en tydlig bindning av den dubbla stäven.

Kulturella former bestäms av material och lokal kultur. I Sumer gjordes man båtar av vass som var mjukare än papyrus på Nilen. Man drog ut rullorna av vass till en spets man drog upp i en båge och drog sen ned linor till båtens kanter … man ser vanligen bara en silhuett på bild.

I övrig är typen ytterst vanlig med inåt rundade stävar och där Rörbybåten nedan är ett daterat exempel till 1700 f.Kr. senast. Den stora ristningen på Lökeberget, Bohuslän är ritat med många varianter av denna typ. Här kommer då gåtans första del som liknar den egyptiska om vassbåtar i Tröndelag. Hur kommer det sig att man ser bilder av dessa i Norden. Lövåsen mäktiga ristning har dessutom en "första enarmade Tyr och flygande Loke" i övre vänster hörn. Men de flesta båtar är den sumeriska typen. Man kan fråga sig om man verkligen försökte sig på att bygga vassbåtar i Norden? Hur kom denna influens till Norden? .

På våra båtar/skepp är den vanliga detaljen en "svans" som ibland visar sig vara fören när man jämför med hur folk står i båten. Vanliga aktersymboler är en tvedelad avslutning, en fena eller en styråra eller bara en utdragen linje. Från början bann man upp vassbåtens ända. I Norden följde man tydligen av tradition att rita båtarna med "uppbunden svans" långt in i bronsåldern

I vissa fall kan man ana att de hade vattensnoken som en förebild för begreppsbildningen både för skeppet och den bärande vågen. Det är ju så att vi måste alltid beskriva nya saker med gamla kända saker. Drakhuvud hör till våra kända mannaförbund under vikingatiden, medan handelsmännen förmodligen föredragit i neutralt and eller gåshuvud.

 …Från vikingatiden känner vi till skeppsnamn som "Ormen långa" och olika båttyper hade sina namn för att särskilja typer. "Snäcka" är ett vanligt namn i landskapslagarna. I praktiken behövde det inte vara märkvärdigare än att man valt en lämplig formad naturlig träbit och snidat den till önskad form och tappat den i kölplankan. Fynden av dessa figurer är ofta formade som en tapp i andra ändan.

Många generaliserar och säger att sumeriska båtmodellen har närmast vinkelräta stävar och rektangulär form.

Detta är ett fynd från tredje årtusendet. Denna båtmodell ur en sumerisk grav berättar att för vissa ändamål hade de denna typ med minsta möjliga friktion på lugna vatten. Vi finner en liknade typ på Laghällen i Högsbyn på Dal.

Båttypen lever kvar i Iraks delta den dag i dag och nog liknar den många av våra båtar på insjöarna?

Det är säkerligen vattentypen och ändamålet som format dessa. Det karakteristiska är proportionerna och de likadana stävarna. Det skiljer sig bara lite från Ferribybåten 2000 f.Kr som antas ha varit för färjetrafik över floden Humber.

Far vi österut till en annan större flod Indus hittar vi denna typ från sumerisk tid dvs. före 2000 f.Kr.

Denna typ används fortfarande av fiskare längs Indiens kuster. Men i regel med en utombordsmotor. En del av dem liknar nästan den egyptiska modellen nedan med för och akter i vinkel. Den dög även till högsjötrafik. Observera fåglarna! Man hade med sig fåglar man släppte ut och om land var i sikte flög de förstås åt det hållet.

En tablett från Mohenjo Daro som antyder att även indierna gjorde vassbåtar om man tolkar bilden på det viset

Man säger lite slarvigt att Nilbåtarna är av papyroform modell, som om papyrusen hade format båtarna. Det är förvisso sant att papyrusen som material krävde vissa tekniska lösningar. Exempelvis om man gjorde en stor båt gjorde man en avsmalnande spets man böjde upp och fäste med rep i bottnen på båten. Egentligen är det bara repet som skiljer eftersom man gjorde även träbåtar spetsiga i båda ändar.

Om något formade båtarna vad det vattnen de skulle användas i. I förmodligen ursprungligen sumeriskt språkbruk talar man om "Domaren Floden". En flod finns på himlavalvet och var aktuell som vårstjärna runt 2000 f.Kr. Men den verkliga Domaren Floden var den som gav vatten och liv åt folket längs floderna i första hand och som ett underlag för transporter var den också en livgivare. Egyptens speciella Nilgud Hapi symboliserade som en "storätare". Ramses III:s gåva till Hapi var13568 statyer i turkos och lapis lazuli är en talande gest.

Vi talat oftast om stabila tillstånd och frusna bilder av verkligheten. Men verkligheten över en längre tid var förstås växlingar i årstider och växlingar i styrka av Makterna. I Egypten talar man om sju magra och sju feta år som en verklig variation i givmildheten hos naturen och floden.

Människans mod är otroligt. Det gäller inte bara denna valfångst i Ishavet runt 2000 f.Kr. enligt D. Evers. Lika mycket mod krävs för att ge sig ut i en kajak … färgerna valda för att spegla det speciella ljuset som syns i samedräkten. En blandning av buken på en röding och nordskenet.

Båtarna skapades förstås för det vanligaste tillståndet och det var de lugna vattnen med båten som en flytande fjäder med minsta möjliga friktionsyta mot vattnet. Mästerverket är pyramidbyggaren Chefrens båt för begravningen. Gjort enkom för det tillfället. Den är 43,4 meter lång och har en bärkraft om ca 40 ton och har icke kunnat drivas med åror. En hel armada av bogserande båtar har behövts för att dra den över Nilen till sista vilan.

Vår tids tekniker har gjort försök med en skalenlig modell i en kontrollerad ström. Båten lämnar knappast en våg efter sig när den dras genom vattnet…. Båten har varit bra som jämförelse med nästan samtidig klinkerteknik i äldsta Ferribybåten

Om icke man tillåter sig ställa upp antaganden utifrån hällbilder eller logiska konsekvenser kommer man icke långt. Bilder av båtar/skepp är bevis att man haft förebilder. Om en figur är schematiskt ristad kan man anta att det är en symbol lika ofta som en verklig avbildning. Om de ville kunne de rita naturtrogna båtar och då är de säkerligen verkliga.

I min livstid har jag följt med hur den arkeologiska och historiska sanningen har avslöjat sin relativitet. Orsaken bakom är för det mesta att inom ett okänt område arbetar man i blindo och måste dra slutsatser efterhands. Har de varit fel ger de en ballast för framtiden och blir ett filter man måste se igenom. Därför har många arkeologer icke vågat dra slutsatsen att eftersom vi fick kultur från Södern måste det ha fraktats på skepp åtminstone en del av vägen … och sen då alla dessa båtar på våra hällar i synnerhet i Södra Norge och Bohuslän. En del måste dateras till tredje årtusendet!!!

Även om jag tvingas polemisera mot arkeologers skepsis har jag en förståelse för hur det fungerar i tiden och har själv upplevt liknande under de tjugo år jag intensivt studerat idéer och figurativ konst. Men om vi ska komma vidare får vi riva bort lite spindelväv och blåsa bort lite dam.

Att spekulera i kult står i stark motsättning till kraven på fysiska bevis. Tidigare har arkeologer givit sig utanför sin egen specialitet och försökt förklara idéerna på hällarna. Den första generaliseringen var förödande i.o.m. att man klassade hällristningarna som jordbruksristningar alternativt schamanistiska magiska bilder.

I själva verket är endast en bråkdel av de "kända" bilderna att betrakta som jordbruksbilder. Sätter ordet "kända" inom parentes därför att senaste tiden har visat att skickliga letare kan finna mycket mer bilder på våra hällar, när de fått blick för var de ska leta.

Ser vi noga på de mest utstofferade förmodade schamanbilderna upptäcker vi skrivsymboler på samma sätt som vi har dem i söder utan att någon kommit på att skrivsymboler måste innebära organiserat språk om bara vi finner koden. Vi bör ju jämföra nordiska "shamaner" med exempelvis Egyptens märkliga idoler. Då stiger förfäderna fram som jämbördiga med sumerer och egyptier. Mycket av värderingarna ligger i betraktarens öga och resten ligger i de förutfattade attityderna.

Det lilla utsnittet från Backa, Bohuslän visar att även i Norden markerade man "från och till" samt "last" på tidsbåten.

Att vi inte ser tronande "kungar" beror väl nog på att i Norden var man endast intresserade av det funktionella dvs. vad som skedde under en viss period.

Än en gång får upprepas att vi följde med modet och utvecklingen väl så bra som i Södern, där man t.o.m. var bunden av traditionen och trögare än i norr. Ett exempel är hjulet som kom till Norden rätt snabbt efter att det uppfanns omkring 4000 f.Kr. enligt senaste uppgiften. Fjärde årtusendet fynd av ritualföremål visar att man anammade snabbt astroritualet vars början vi kan sätta till ca 4200 f.Kr. De tidigaste storstenarna dateras till ca 3900 f.Kr. och samtidiga är dubbelyxor av tydlig rituell art.

Därmed kan vi börja söka båttyper i så väl Södern som hos oss och jämföra dem och eventuellt grovt datera dem. Svårare är det att alltid skilja mellan tidsbåtar och reella båtar medan ritualbåtarna i regel avslöjas av sin last och av vad som ses i för eller akter.

Varifrån kom idéerna till reella båtar?

Jag har inte tillräckligt material att göra en vetenskaplig analys, men kan ändock göra en preliminär översikt för att visa frågans vidd. Ej heller är min kunskap om båtar särskilt stor eftersom jag är uppväxt i inlandet utan vattendrag i närheten och båtar har för mig bara varit ett redskap när jag skulle fiska.

Vi är vana att splittra upp allt och att tänka skilt i tid och rum. Förfäderna levde i rumtiden och innefattade allt i livsrummet under den tid de beskrev. Egentligen hade de rätt. Det är vi som förenklar och glömmer bort att vi är en del av tiden och historien.

Egyptens båtar

Att färdas på Rumtidens flod

Vist har hänt en del inom attityden till "de gamla egyptierna" sen min barndom under 1900-talets mitt. Man anade nog att de var inte så dumma att de trodde solbåten seglade med Ra över himmelshavet. Det var svårt att kolla och se när man såg mot solen. Men det var lite så att vi var faderliga och förlåt dem deras dumhet. Den prydda demokraten ville se slavarbetare bygga pyramiderna eftersom vi förmodligen skulle använt "gästarbetare" till ett så stort bygge..

Sen började man mystifiera vad än egyptierna hade hållit på med. I synnerhet journalisterna älskar mysterier och att man kan göra scoop genom att avslöja verkligheten och där är det bara om föremålet är mystiskt. Efter vad man ser på Discovery och National Geographic har man inte kommit över den sjukan.

Vill man verkligen veta om forntidens värld måste man leva sig in i den och förutsättningslöst ta till sig deras världsåskådning. Man måste gräva efter originaltexter och hoppas att man tolkar dem rätt. Detta även om man kan undra över många av deras lösningar och det gäller företrädesvis överklassens strävan mot odödlighet som de meniga egyptierna ibland försökte efterapa. Vi har inte heltäckande utgrävningar och fakta som täcker allt. Vi kan konstatera att deras tro på överheten och dess föreställningar ligger bakom de stora byggnadsverken där pyramiden är den mest abstrakta skapelsen

.

Jag har stigit på dessa dina strålar

Likt på en trappa av ljus

På den stiger jag till min moder

Den levande Jaret (ormen) på din panna

….

Åt dig förstärkte himlen solstrålarna

Så at de kan stiga till himlen som Ras öga

.

Det är en helt abstrakt tvåvägs- kommunikation mellan himlen dvs. Orion och Jorden där mer specifikt KA-själen flög dit medan BA-själen förblev i Duat/ Underjorden … föreställningen om den luftiga anden eller själen var inte ny under Egyptens tid. Vi har exempel på att neanderthalare och tidiga danskar la en fågelvinge i graven som hjälp åt själens himmelsflykt. Ja, vart försvinner vårt sista andetag om inte rakt ut i rummet och kanske rent av till Orion.

Detta om vi pratar enbart om efterlivet som intresserar de flesta. Vad finns bortom? Men totalritualet handlade också om jordbruket och utsädets efterliv. "Ra och Osiris förenas på fältet" är en mening som säger att de tänkte på hur utsädet med hjälp av solvärmen förenades så att livet började sträva mot Orion. Här i nord är det möjligt när jordvärmen är över 4 grader Celsius. Man gjorde ingen skillnad på en livklump människa och en livklump annan materia såsom utsädet. Man förmänskligade ritualet och dess komponenter.

"Tordyveln rullar solen i sitt klot" och underförstått även i Underjorden. Kan man ha menat även nattsolen? Det är klart att dyngklotet är lagrad solvärme och vi kan säga att solen finns i klotet även om natten. De hade avancerad kunskap om ekologi och det var ingen gräns mellan tanke och strävan jämfört med verkligheten. Så att man kunne säga att dyngklotet var "det som ska bli en tordyvel" och Solens Son.

Återfödelsen är möjlig för utsädet, men hur är det med människan? Det kan endast bli i den abstrakt meningen att ett livsverk och tankar lever vidare och om man tycker kan man hedra upphovsmannen. Kanske den avlidna lever starkare i folks sinnen än i livet? All omsorg om begravning och att göra påkostade grav bidrog till att åtminstone vissa individer på det sättet lever kvar i våra dagar. Vi får veta vissa drag om deras liv och gärning. Det hela hjälper till att vi kan skapa oss en bild av dåtidens samhälle … "de gamla egyptierna" kommer nära oss.

Vid odling begraver man symboliskt Osiris, dvs. utsädet och det sker en förvandling när Horus föds i underjorden och stiger med djed-pelaren som trappa mot Solen eller Orion. Hor är egyptiska och betyder Tid eller egentligen rumtid eftersom det innefattar det växande kornet och dess livsrum. Horus hämnas sin fader genom att föra livet vidare, men får ovan jord slås om livsutrymmet med Seth som personifierar naturens krafter från störtregn till torka. Det är allt en rörelse mot Solen … där vi ser att många växter orienterar sig under dagen efter solen som om de sträckte sig mot den.

Samivel skriver i sin bok Tresor de l'Egypte att faraoner lämnade oss beskrivningar av återfödelsen endast avsedd för faraoner. Men han förstår nog inte skillnaden mellan vår tids individualister och anarkister jämfört med kollektivisterna. Vi vet att även i Sumer fanns anarkister men generellt sett var Egypten och andra rituellt styrda stater som en bikupa eller en organism där farao var "huvudet" och ritualet drog folket under hela året. Egypten var välsignad med fruktbarhet och så länge folk hade det bra fanns ingen anledning att opponera sig mot systemet. Den centralistiska styrningen och lagringen av kunskap är en fråga om effektivitet. Men numera har man i arbetarnas städer vid pyramiderna funnit att många av dessa härmade faraonernas begravningsseder.

Vi bör egentligen karakterisera den tidiga ledaren som Hor med Shemsu, följeslagare och översatt till svenska blir det 'årmannen med följe' och abstrakts sagt 'huvudet med hjärntrust'. Höjdare klarar sig aldrig utan hjälpare. Det gäller under första skedet då Hor var första-hackare eller första-plöjare och ledde ritualet. Ritual är ett sätt hålla kunskap och metod exakt i minnet. I Sumer kom "äktenskapet" tidigt med i ritualet eftersom man symboliserade det som dubbelbröllop mellan himmel och jord och mellan odlare och boskapsskötare

I nästa steg används ordet farao som egentligen betyder "stora huset" och speglar urbaniseringen där ledarskapet blir mer abstrakt och hierarkin mer omfattande. Det utvecklar sig från att astronomin varit praktisk och idolerna/ arketyperna var begripliga som personifieringar av processer i samhället. Faraonen blev överstepräst i ritual som utvecklades av prästerskap utan direkt kontakt med odlingen. Samtidigt ökade mystiken som utvecklades med spekulationerna om vad som händer i dödsriket och Underjorden. Det utmynnade i Dödsboken från andra årtusendet och den är i stort helt obegriplig även för den som är påläst. Man kan tyda vissa rader och liknelser men mycket blir dolt och meningslöst, men å andra sidan var det bara spekulation och fantasi så det är kanske ingen mening med att gräva för djupt.

Vi kan nog aldrig vara riktigt säker på att uttolkarna av texterna alltid träffat rätt. Dels är Rosettastenen en rätt sen förekomst, dels tycks man inte klarat ut allt om astronomi och ritual i jordbruket. Detta inverkar på förståelsen av faraos roll bland ritual som styrdes av de astronomiska och mytologiska objekten.

Numera finns hur mycket som helst på Internet och det ser ut som en soppa. En av de värsta sakerna är att det finns ingen nomenklatur för namn, utan det finns grekiska och ny-egyptiska där var och en tycks sträva efter sin egen skrivning. Jag strävar efter att definiera den tidiga tiden som var något enklare och där Isis fortfarande är Isis, men numera kallas hon också Aset och andra namn. Dock tyck hon behållit attributet "steget/ tronen" hon bär på huvud på bild.

Gemensamt för Sumer och Egypten är att vi behöver översätta alla titlar och viktiga ord från egyptiska och grekiska för att förstå. Endast personliga namn kan användas som sådana, men där kan förståelsen öka genom att vi vet vad de tagit namn efter. Höjdarna tog ofta namn efter gudar och idoler och påstod kanske att de var gudaborna … såsom jag som är Solens och Skogens son. "Av jord är du kommen och jord ska du bli", men hela tiden är solen motorn och vattnet sköter cirkulationen. Många texter får ett annat djup när man skriver Ra = sol, Hor = tid, Inanna/Toth = månen och Inanna = regn, Seth = kaosmakter/ väderlek

Vissa namn kan inte översättas med ett enda ord utan kräver en mening. SOKAR är Färjkarlen för återvändande till jord och för andens flykt ur kroppen. I början av kulturen var språket förstås fattigt och man behövde likna en företeelse med en annan för att beskriva den. Verb och andra operatorer i språket är sena företeelser. Det började med substantiverade ord och en infinitiv för att ange handling. Om man upprepade infinitiven beskrev man en pågående handling. De tidiga bildtexterna kan lösas som en rebus.

 … iconen för döden är Sokar, höken och färjkarl för KA-själens färd till Orion; månskäran står för Toth, skrivaren av tiden och månvarven; Apophis, Underjordens orm som bär resan till återlivet; släden indikerar att det sker i Andravärlden/ Underjorden samt Geten finns på andra sidan av Underjordens flod (På himlavalvet Stenbocken)

Denna symbolism är från sentiden där Sokar oftast avbildas som en man med hökhuvud. Släden har dubbla linjer och det kan indikera "andra sidan" … i våra hällristningar finns logiken att dubbla linjer är "andra sidan/ dåtid" och fulldragen kropp eller fot indikerar "i underjorden". Vi har några ristningar som kan vara en släde. Vid Ekenberg, Norrköping finns en där man tydligen satt hästar att dra.

Det finns några tusental s.k. pyramidtexter och mest från tiden 2400 - 2100 BC. Sammantaget beskriver de hur man tänkte sig KA-själens väg från Underjorden till Orion, Osiris' stjärna alternativ till Solen och vidare till Västern Horisont/ Horakte som var vägen till dagens och människans återfödelse. Därtill var då trakten av stjärnbilden Skytten döden och förnyelsens väg på himlavalvet.

Det var naturligt att symbolisera färden med en båt och det använde man också i processioner där man behövde samla följet som beskrev olika aspekter av vad som föregick under färden.

Den dolda floden Ament = begravningsvägen till Undervärlden. Den stora Farao (den avlidna) drar sin väg på den i sin heliga båt. Han passerar denna flod utan vatten och utan något att bogsera. Han drar på sin väg med hjälp av kraftorden från Isis och kraften i Shemsu, följarens ord. Denna guds uttalade ord är magiskt skydd och dödar Apep, underjordsormen i Duat/ livmoder i Underjorden och i dess vindlingar i himlen … (klippt ur: Vad som finns i Duat)

Vi får försöka hänga med där fokus i berättelsen än finns i underjorden och än på himlavalvet såsom exempelvis Apep/ Apophis som är Vattenormen Hydra på himlavalvet. Himlavalvet var en abstrakt avbildning avd viktiga ting från jordalivet. Däri ingår att odlingsmyten följde i allt väsentligt begravningsmyten. Pyramidtexterna är väl närmast välgångsönskningar och förhoppningar att KA-själen må följa den tänkta vägen … numera finns ju rika som låter frysa ned sig i hopp om att vakna till en "bättre värld" i framtiden.

Jag renar mig själv. Jag förutsätter min rena tron i skyn. Jag utrustar mitt säte i bågen på Ra's bark. Seglarna ror Ra och de vill föra mig runt horisonten

Solguden Ra var favorit, men en del nöjde sig med att bli en stjärna. I symboliken ser vi allehanda idoler en eller flera i båtar på en färd som beskrivs genom de seglandes egenskaper. Likadant är det i Sumer även om det inte finns så många bildframställningar som i Egypten. Vi får avgöra från fall till fall om det är en tänkt händelse eller om det är verklighet. … I Snorres uppräkning av tal lär vi att "en färd" är sju stycken och då får vi tänka oss till båten.

Björn Landström har forskat i egyptiska båtar och rekonstruerade denna "get-båt" i papyrus ur sitt material.

Vi finner denna modell i hällristningar i området runt Nildalen och transportlederna till Röda Havet. Ibland är det rituella ristningar och ibland säkerligen verkliga båtar man avbilder. Det är naturligt för vem som helst att använda former från sin omgivning även när man avbildar rituella scener. Därtill använde man säkerligen tidigt båtar i ritualen längs Nilen. Björn antog denna typ hörde till fjärde och tredje årtusendet … tänk vilka tidsperioder man talar om. Att jämföra med tusen år och vi är tillbaka i det relativt okända före vikingatiden.

Naturligtvis var det båda AHA och Heureka, när jag upptäckte denna båt i materialet från Austheimr, Tröndelag i Norge.

Båten har dubbel yttre linje och man börja tänka på materialisering av två ord "get - båt". Gjorde man försök med vassbåtar i Norden? Många frågor kan man ställa … och jag började förstås leta efter fler.

Denna dubbelbåt är från Skjeberg Norge och frågan är om det är en abstrakt båt eller avbildar en verklighet?

När man ser hällristningar med folk jagande val runt Kolahalvön påminds man om mannens otroliga mod och förmodligen även lättja. "Tänk att fånga en hel val och ha mat för hela byn en vinter?". De nordliga vattnen är inget att leka med och man måste känna vädrets skiftningar innan man ger sig ut på valjakt.

Mest var det förstås unga mån som de äldre välbärgade skicka ut på vådliga färder. Den äldre mannen börjar tänka efter hur dödlig han är och med rikedomen ökar gravgåvorna som bevis för vad han satte högst. Man blir rik bara på bekostnad av andra eller genom andras tribut, ty det är begränsat hur mycket en man kan släpa ihop själv. Snart nog ser man handelsmännen bakom båtar som blev skepp.

Här måste man börja tala om skepp. Men vad gör ett egyptiskt skepp i Tröndelag, Norge. Negativ teckning brukar i logiken betyda underjord eller en dold verklighet.

Här kan vi inskjuta vår äldsta nordiska rituallag från Lerfald, Tröndelag. Den berättar om när de tre tillväxtens och barnsbördens jungfrur kom till Norden under fjärde årtusendet. Det är ett litet klipp ur ca 1200 hällbilder på Norges största häll där det mest finns skepp och liknande. Det som förvånar är kanske att man kan dra parallell till Eddans Voluspa vers 20

Därifrån kom tre jungfrur, som mycket veta

Tre ur en källa, rinner fram under Livsträdet

Ursprung hette en, den andra Vardande

Man skar på trä namnet, Tillkommande för den tredje

Lagar de satte, liv de korade

För människors barn, männens öden

Vers 20 VOLUSPA, Eddan gjort begriplig

Var det gäster från Södern? Var det någon som hade varit i Södern och hade skissat modellen på en bit papyrus? Eller hade han med sig en typisk modell man finner i egyptiska gravar? Vi får aldrig veta, men vi vet rätt säkert att nya modeller ritar man inte utan förlaga från något håll. Båten a halvmåneform kan vi kalla egyptisk efter vassbåtarna på Nilen. Men man fortsatte med typen även i de havsgående.

Denna båt är från "rund-huvudenas period".

Man kallar det fördynastisk tid under mitten av fjärde årtusendet f.Kr. I vasmålningarna ser vi att mycket av skriftsymboliken var utarbetat redan då även om vi bara ser några symboler åt gången Stilen nådde hällmålningarna i Sahara och motiven där är fler än i Nildalen. Det är svårt att exakt datera men krukmålningarna dateras efter fyndorterna Gerzeh och Naqada Nildalen och femte till fjärde årtusendet f.Kr. Observera att man ser streck under båtarna man skulle kunna ta för åror. Men strömmen i Nilen är för stark att ro uppströms så man seglar. Det måste finnas en annan förklaring till strecken på båtarna … se för tidiga tidbåtar

Ser vi noga på målningen är den sammansatt av symboliska element vi finner i de senare glyfspråket. Palmbladet i aktern blev senare skrivsymbolen renpet och blev symbol för årets = skörden och porten ser vi i symboliken i övergången mellan halvår. Möjligen är "årorna" åtminstone på vissa exakta målningar markeringar av tidsperioder, där siffror som 22, 17/18 samt 40 återkommer.

Ritualfigurerna växlar där man också ser ett följe med Her/ Hor, tvillingar och getter eller ett par där man kan ana ett rituellt bröllop. Båten har dock den typiska halvmåneformen vi ser i mindre Nilbåtar. Men här fattas det en styråra vi normalt ser på båtar.

Denna typ kan vi datera genom att den finns på Narmerpaletten daterat ca 3000 f.Kr.

Svårare är att veta om det är ritualbåt eller ett sjögående skepp. Oxhuvudet bringer tvivel och därtill sammanhanget vilket antyder skörderitual. Ett liknande finns från Horus Djets tid några hundra år senare.

Även detta skepp kan dateras genom att det finns i en grav från Unas tid ca 2400 f.Kr.

Lasten är locket till en sarkofag och som fraktades från stenbrotten till begravningsplatsen. Vi ser att halvmåneformen gäller bara kölen och stäv och för tar bort det summariska omdömet som nämndes tidigare.

Detta är en modell av ett egyptiskt havsgående skepp.

Liksom våra båtbyggare gör en halvprofil som modell hade egyptierna sina modeller. Det är därför vi kan ställa oss frågan om nordiska resenärer till Södern tog med sig ett skepp i fickan, så till sägandes?

Detta är syriska skepp som lastar av varor från Byblos i Egypten mitten av bronsåldern.

Vi kan fråga oss om modellen var utvecklad av syrier eller att de lärt sig av stora landet i söder? Egypten köpte bland annat cedertimmer från Libanon redan omkring 3000 f.Kr. De tunga lasterna behövde segel och lämpligt nog hade de medvind hela vägen med Nilen mot inlandet.

Förmodligen uppfanns seglet på Nilen där det råder förhållandet att man kan driva neråt mot deltat med strömmen. På återvägen finns en ständig nordlig bris som driver igenom Nildalen. Tidigast ser vi segel i vasmålningarna.

Och sen finner vi då denna modell på Åmøy norska Västlandet?

Tyvärr är klipporna på Västlandet ofta mycket eroderade, men man finner ett och annat guldkorn som berättar om förbindelser med Egyptens och Mesopotamiens kultur. Kanske inte direkt men i så fall med Medelhavet. Den minoiska skriften om Kongsbergs silverhår / silverletare måste dateras till före 1500 f.Kr och kan vara mycket tidigare

Detta är visserligen ett begravningsfölje av idoler men det är förberedelse till återliv

Forntiden trodde på återfödelse och därför gjorde de ingen skillnad på begravning och såning. När vi ser våra följen på hällarna är det lätt att associera till Egypten där de fortfarande finns i relief på ruinerna. Av de sumeriska sångarna vet vi att även i Mesopotamien hade man processioner med stadens idol företrädd av en prästinna. Man tillverkade också votiv/ offerbåtar som ingick i processionerna. Vi ser liknande ritual i minoernas väggmålningar.

Innan vi lämnar Egypten denna lilla jämförelse med Blekinge. Är likheten i kompositionen en tillfällighet?.

 

Vi kan inte alltid räkna med att man importerade allt. Man kunne tänka och uppfinna själva. Vi får anmärka att livsvillkoren och sättet att skaffa brödfödan var mycket lika och för lång tid hade templen egna odlingar och stod för ledandet av jordbruket inom sitt område.

Kykladiska modellen

Denna typ ligger mellan den rektangulära båten och halvmåneformen.

Den uppmärksammades först på de s.k. "stekpannorna" i terrakotta man fann på Kykladerna. Typen antogs förstås vara därifrån. I fören ser man ofta en fisk eller delfin samt ett kläde. Månntro det är symbol för "äktenskapet" mellan man och delfin på vattnen? Vissa sena båtar har drag av delfin över sig.

 …Vi ser samma typ på Faistosdisken som en skrivsymbol. Det är den lilla figuren i höger hörn på föregående bild.

....

Denna typ finner vi på Simris 27 i Skåne Burenhult 1973 och är en av få av liknade typ i södra Sverige... tryck för hela utsnittet.

Därtill finns ett fåtal med "mast" och en del av dem har möjligen en rå. Nyupptäcktes 2006. På samma häll finns fyra kvartalsväktare med bronsyxa på en stake och det daterar till runt 2000 BC bronsålderns början då man vist importerade dessa yxor bla.a från England

Denna målning dateras till s.k. Gerzeh-tid ca 3500 f.Kr. och är från mellersta Egypten. Sen är det frågan om det är ett skepp från Kykladerna eller ett havsgående egyptiskt skepp? Det övre är sannolikt en ritualbåt … se även Tidiga båtar

Seglare del 2