Feniciens Sjöhäst, trirem och grekiska båtar

Andra delen av ett kollage av verkliga och symboliska båtar eller skepp under 5000 år före vikingatiden. Rumtiden är ett annorlunda begrepp från tiden då tid och rum flöt ihop. När man seglade på himmelshavet var det i idéernas och ritualens värld

Sjöhästar, trirem, Ugarit, Ebla, Tyre, Sidon, Byblos, Fenicien, bärnsten, Kybele-Attismyten, Knossos, Kreta, Thera, ram, Sparta, Kadmos, Rörbyskepp, Torshammaren, Sjöfolket, Faistos, ägeiska båtar, målad keramik, båtlyftaren, Grekiskt skepp,

Sumer -Egypten | Fenicien - ägeiska - grekiska| Fenicierna och Handen | Kultur i lasten | Kulturimport | Annan import | indexB | hem | ytterligare exempel => tidiga Nord | hargbåtar | kalenderbåtar | båtsymboler | bronsålder votivbåtar | Hästen i Tröndelag |

Feniciernas sjöhästar

Libanons ceder fraktades till Babylon på sjöhästar så man kan tala om "hästkraft". Vi finner såväl hästhuvuden som den speciella "svansen" i våra hällristningar. Dur Sharrukin; Sargon II:s stad 700 BC

Bilden är från en assyrisk fris och föreställer feniciska timmerhandlare under andra årtusendet. Förmodligen fraktades det på Eufrat/ Tigris det mesta av vägen, men man antar att de även haft karavan ruter. Det är rimligt att anta att den då gamla handelsplatsen Ugarit på syriska kusten (Latakia) togs över av akkadiska Sargon ca 2300 f.Kr. och etablerade en handelsenklav.

Det blev sedermera en liten metropol där man skrev på ugarit, akkadiska, sumerisk och hurritiska med 7 olika skriftsystem. Viktigast är att ugarit skrevs med kilskrift och alfabetiskt först med 30 bokstäver och senare med 25 eller 22 bokstäver och man kan spekulera i om man här uppfann den alfabetiska skriften som grannarna sen tog över med sina symboler.

Kilskriftstavlor från Ugarit och Ebla längre in i landet är som en brygga till Sumer och Akkad. Detta betyder att en del av de bibliska myterna vi känner kom redan då till Levanten. Åt andra hållet finner man minoiskt inflytande i arkitekturen och de minoiska volangkjolarna och idolerna har säkerligen kommit via Ugarit. Vidare finns det många likheter mellan bibliska och ugaritiska religiösa/poetiska texter

Arkeologerna har inte hitta bevis än men sannolikt har det funnits handelsmän/ sjömän i Libanon och syriska kusten under tredje årtusendet. Säkrare bevis får vi under Egyptens 18:de dynasti runt 1500 f.Kr. Efter Hyksosperioden runt 1400 f.Kr. Egypten började dominera Ugarit och även de feniciska städerna Sidon, Tyre och Byblos och Ugarit förstördes förmodligen av "Sjöfolket" runt 1200 f.Kr. … se Fenicierna och Handen

Feniciernas glansperiod varade drygt 1000 år vi känner till och de är de största sjöfararna och kulturbärarna under denna period. De handlade på Indien och de seglade runt Afrika. För nordeuropéer vet vi att de sökte tenn i Cornwall och förmodligen bärnsten vid Jylland och i Östersjområdet.

Solinus skriver på 200-talet att de romerska kejsarna värdesatte bärnsten högre än slavar. Antagligen kände grekerna till den nordiska bärnstenen redan innan Pytheas från Massilia runt 300 f.Kr. gjorde en expedition bl.a. till Jylland förmodligen. Fenicierna berättar förmodligen aldrig om varifrån de fick den:

När fenicierna såg hur bärnstenen samlades från sjön bestämde de att hålla det hemligt och sköta den lönsamma handeln själv. När deras flotta återvände till Syrien berättade de många faror i nordliga vatten där de magnetiska stenarna drog skeppen upp på reven … om att virvelströmmar drog dem till bottnen av oceanen … om att trollpackor förvandlade folk till bestar … om skräckinjagande sjöormar och om alla förskräckliga monster. Så väl lyckades fenicierna skrämma seglarna så att de för många hundrade år fruktade dessa mytiska varelser."

.

En speciell typ är den långhalsade hästen. Man kan säga att typen är arvtagare till den Kykladiska båten.

… Jag köpte en gång avgjutningar av mykenska hästfigurer med överdimensionerad hals.

I sammanhanget får kanske nämnas att man på "silverberget" Kongberg Norge har hittat en minoisk text "det renaste rena", vilket syftar på att man kunne plocka ren silver = silverhår direkt från bergsytan. Minoerna måste då ha varit där 2000 - 1500 f.Kr. Man antar att de bytte silvret mot guld i Egypten

Denna hästtyp kan vi daterar tack vare svärdsfästet från ca 1200 f.Kr.

Samtidigt får vi en antydning om en möjlig import från Byblos av Kybele - Attis-myten med den självstympande unga mannen. Vi ser på några hällar en liknande figur som ser efter om han har något kvar.

Till bildkomplexet hör spiralformen och i utkanten av ristningen finns en kvadratisk spiralros, man finner bland annat som stuckaturer från Knossos på Kreta. Båten var knappast verklig ens i Ägeiska havet. Mitt förslag är att det är en Greklandsfarare som kommit hem och berättat om märkliga ting i Särkland. Namnet fick de antagligen av den långa togan eller de långa kjortlarna, man även ser på våra hällar som en trolig import. Men vi har även den korta tunikan känt från Egypten men även bland hettiter.

Trirem, birem eller galär

Hollywood har gett oss uppfattningen att en galär drevs av slavar och en taktgivare som gick runt med pisk och slog roddarna blodiga. Film ska göras spektakulärt och för jävligt som våra senaste reality-såpor. Arkeologer av facket är väl lite skeptiska och allt fler menar att de tidiga samfunden styrdes av ritualet. Detta stod sig till det privatiserade kapitalet började styre stadsstaterna.

Denna typ skepp stod sig som handel och krigsskepp i ett par tusen år. Man kan inte strida hur länge som helst ty då tar besättningen slut -;) Jag antar att de figurer man ser med Spartas Tuppkam var inhyrd vakt på de feniciska skeppen. De borde ha ingett respekt.

Tyvärr är "trireme" = treradig helt missvisande innan sista årtusendet skulle jag tro. Arkeologer har ofta märkliga namn som sen sitter för all evighet. Man började med kanske 15 - 25 roddare i enkel rad på vardera sidan. Tidigaste exemplet är kanske attisk keramik från ca 735 BC där man kan räkna 3 rader roddare. Farao Necho 610–595 BC byggde för Medelhavet men även för Röda Havet och Indiska Oceanen. Utmärkande är förstås en ram och att ser det som ett huvud och ofta målar ett öga.

För några år sen gjorde man en rekonstruktion Olympias som är 37 meter lång som kopierar skepp från 400 BC medan en senare Kyrenia II är från 306. Egentligen spelar det ingen roll eftersom vår tid är oftast nöjd med att bara gå tillbaka till denna tid eller högst till Herodotos från 420 … det är väl för ociviliserat tidigare kantänka. Men det är ett stort gap mellan Thera och vad vi kallar grekerna.

 

Detta är en ram från Thera där tydligen denna detalj föddes, nämligen en ram som skulle bli karakteristisk för grekiska slagskepp.

Det ser lite bakvänt ut att ha ram i aktern? På bilden ser det ut som om den är ditsatt efter den egentliga konstruktionen och att målaren ej viste hur det skulle vara. Den stora båten är egentligen ett bågformat skepp av egyptisk typ. Orten Thera daterar bilden till före "big bang" dvs. 1644 f.Kr. På den stora fresken ser vi vad som liknar en färja men också havsgående båtar med segel. Man kommer onekligen att tänka på det egyptiska skeppet av båg-/ halmåneform som dock ofta hade uppsvängda stävar som ett minne av ursprunget i en vassbåt/ vasskepp. Vi kan se lite av det i Indiens fiskebåtar i dag.

Grekiska arkeologer har gemensamt med våra nordiska att de länge levde i en isolerad uppfattning om att man icke hade haft kontakt med yttervärlden. Man var sig själv nog och hade själv uppfunnit allt. Den grekiska arkeologen Spyridon Marinatos har så småningom, överbevisat sina kollegor att han funnit fresker i Nildeltat som måste vara gjorda av folk från Thera dvs. före 1644 BC och vi får en länk till skeppsformen … som vi sen faktiskt finner på gotländska bildstenar, men det är en annan historia.

Det är inget märkvärdigt i detta. Man kan läsa att sumerer och akkader bildade tamkarum vilket ord jag tolkar som tjurfålla. De tidiga karavanerna använde oxar/ kor som lastdjur. Man behövde förstås stalla upp dem på de främmande orter man handlade med. Ur detta utvecklades enklaver och kolonier där vi känner till att Sargon vist bildade Ugarit när han nådde Medlehavet ca 2300 BC. I Egypten ser vi att Sumer och Elam med största sannolikhet hade kolonier i Nildeltat, Sinai och Naqada under fjärde årtusendet ... se även Ordförandeklubban

Minoerna var den starka sjömakten innan fenicierna dvs. under tredje och andra årtusendet och Thera hörde till dess inre sfär. Friserna från Thera visar oss ett fridfullt, lättjefullt samhälle och det är ungefär samma på minoerna Kreta. Numera är man av uppfattningen att roddarna på skeppen var delägare i bolaget på samma sätt som våra vikingar. Eftersom det är en ö anser man att dess flotta kunne försvara ön från inkräktare. Enligt legenden spridde minoerna inte bara ryktet om Minotaur men även att de hade en kopparjätte som försvarade ön … ungefär liknande myt som skåningarnas Jätten Finn. Skåningarna är urfolk så myten kan vara gammal som gånggrifterna -;)

Vi kan kalla den Rörbyskeppet efter svärdet som bär denna inristning

… synd att jag inte fick den på kroken när jag fiskade i mossen där man fann ett par likadana. Man har daterat krumsvärdet till ca 1700 f.Kr. och typen pekar mot Hettiterna som var goda metallurger och själva bar krumsvärd. Båttypen finns på Simris 19, Skåne tillsammans med stora balta, förmodligen tidiga bronsyxor, vilka användes som standard för de fyra årstiderna

Typen ritas med en spetsig ände och den andra som en fena istället för styråra. Det är inte sagt det var lämpligt med styråra i våra vatten som skiljer sig från flodtrafik. Typdragen är i övrigt det ritade skrovet och både undre och övre framstäverna krökta inåt. Det är den vanliga typen under äldre bronsåldern.

Det är inte enkelt att generalisera eftersom karaktärsdrag blandas friskt. Man kan se traditionsbundenhet samtidigt som det finns en logik i allt. Men man måste bedöma från fall till fall. I vissa fall betyder dubbla linjer "på andra sidan/ andra sidan av två" och det är generellt i symbolik på många håll exempelvis i Indus. Men det kan också vara att man ritat en naturlig profil. Sen får man bedöma riktning efter symbolerna i stävarna och hur folk och roddare är orienterade.

Från senare tid känner vi till fenicier och greker. Fenicierna var vist de klokaste eftersom de hade en policy att bilda joint venture med den lokala företagsamheten och utvecklade nya produkter de kunne sälja vidare. De korkade romarna förstod icke samarbete utan förstörde Levantens och Karthagos handelskultur. I vanlig ordning nidskrev man dem sedan liksom man gjorde med kelter. Det var den uppfattning jag startade med när jag började intressera mig för historia

Säkerligen fanns många typer av mindre båtar, men som vanligt är det striden som lämnar flest spår. Sen har vi syndromet med pojkar som blir arkeologer och letar efter den ädle konsten att ta död på folk. Där finns sen regeln att varje form av "maskin" man konstruera ska genast prövas i strid. Under andra årtusendet var hästen och stridsvagnen på land och att man småningom utvecklade triremen/ galären med ram som kunne sänka andra skepp. Men förstås tjänade handeln också på denna utveckling.

Principskiss av galär modell Olympias trireme som växte till flera rader och flera våningar roddare.

Ibland hade mån segel och observera att fören är till vänster som ett hajhuvud. Här påminner aktern om de egyptiska skeppen och man hade oftast två styråror. Båttypen utvecklades säkerligen under andra årtusendet och var i bruk så länge greker och fenicier var mäktiga. I Sidon och Byblos hade man en trireme som maktsymbol. Se en rekonstruerad ram och "ögat". Det finns en del mynt från persiska överhögheten där perserkungen än slås med ett lejon och än åker i fin kärra. Men det är icke säkert hur många rader roddare man haft på de skepp vi ser på feniciska mynten

Här åker kungen med körkarl och löpare i egyptisk stil

Byblos har för ofta ett lejon som biter över nacken på en tjur på reversen. Det är förstås en underförstådd maktsymbol medan galären som sådan kan symbolisera handel. Under galären finns ofta en "sjöhäst" som i bra framställning kan ses som sammanlimmade Pegasushästen och Valfisken vilka var aktuella som fixstjärnor för vårdagjämningen. Observera att runt 1200 f.Kr och tidigt i Karthago hade man enbart Valfisken.

På detta mynt ser vi fören och det markerade ögat som kanske skrämde en del

Från 400 - 300-tal finns en del shekel från Tyre, Sidon och Byblos som vara och en hade sin signatur i mynten. Förmodligen kan vi dra skeppstypen 1000 år bakåt i tiden. På några mynt finns Astarte som kallas Sidons Moder och under grekisk tid finns Tyche ( Fortuna) och Zeus på mynt. Den som är väl insatt ser influens från Egypten på mynten.

Mynt från Sidon där man inte visar manskapet men däremot Lejon i fören och en korsning av Häst och Valfisk man brukar kalla sjöhäst, men troligen Pegasus och Kaitos från himlavalvet

En serie av Sidons typ har två eller två symboliska hopliter dvs. fruktade krigare som "gick in för det". De är kända från Sparta/ Lakonien och var kanske legionärer i Sidon där fenicierna samarbetade med Sparta. Aktern är lite olikt utformade och vissa associerar till de nordiska skeppen liksom spjälverket på bordet. Här en märklig hällristning som leder tanken till hopliter som i originalet hade tuppkam

Het nyhet i DN 3 juni 2006 om ristningen på Skottefjället vid Färlevsfjorden …

Ryggmärksreflexen hos en del arkeologer är att se de runda figurerna är solar, fast jag känner inte till att det finns ett hål i solen eller att det finn mer än en. För min del jämför jag hellre med Medelhavets skepp och det är en unik detaljerad ristning som väl är ensam i sitt slag. Ovanstående bild förmedlar kanske sköldraden och triremen som en nyhet värd att anteckna ... Vid Knarrbyn på Dal finns en stor grupp långa spjut och jag kan se för mig hur Filip av Makedoniens falang och stridsteknik nådde Norden i en enkel bild. Man ser lite osäkerhet om att placera sköldarna. Sköldrader ser vi sedan på vikingatidens skepp

En välbevarad av 16 sköldar från Stenhusbacken, Fröslunda

Fyndet är från 1985 och genast menade man att man skaffade sköldarna för dyra pengar och slängde i mossen som offer. Det finns en övertro på offer speciellt i Västsverige. Hel klart är att de tunna sköldarna inte kunna användas i strid. Återstår då som prydnad i hallen eller för procession. Vi vet icke hur lämge man haft sköldarna så att vi kan veta skillnaden anskaffning nedläggningstid. Sen får man tänka sig den mer naturliga förklaringen att man ville bli av med den för att ingen skullen utnyttja dem av nån orsak "mossan gömmer för evigheten" är ett faktum. Däremot vet vi icke vad folk tänkte eller hur de agerade. Det är något för västsvenska arkeologer att spekulera i deras ooutgrunneliga vishet där ingen vet källan.

Liten detalj från Backa, Bohuslän som också påminner om grekiska vasmålningar med hopliter. Kanske den som ritade hade glimten i ögat

Tyre har ett mynt där havskungen Melkart rider sjöhästen/ hippocampus och daterat ca 470 BC på baksidan finns en uggla som sedermera blev Atens symbol. Uttrycket "Bära ugglor till Aten" betyder att man levererade olivolja i små krukor kallad uggla. Det är ungefär samtidigt som vi ser grekernas Pegasus på mynten.

Ankor eller gäss

Det är ofta svårt att identifierar galjonsfiguren på hällristnigarnas båtar. I norra Skandinavien kan vi ofta urskilja ett älghuvud i ledningen och antagligen beror det på att man hade en stor Himmelsälg med bakdelen i Orion och hornkronan i Cassiopeja. I söder övertogs ändan med kvadraten av en Häst men vi vet icke exakt när. Men en del såg en hjort eller ett rådjur. I söder blev det frågan om att lokalt se vilket djur älg, häst, get, hjort, rådjur, and, gås eller möjligen någon annan i stäven. Hunden är alltid frågan om halvårets och Ramadans symbol och då mest höstens början.

I Kina inspirerade ankan till en typ av båt och kanske det är samma vi ser i Medelhavet och på våra hällar. Men Egypten har en Gås på himlavalvet som finns i trakten av Triangeln som användes i Mesopotamien under en period. Man kan utgå ifrån att man använde ledstjärnor även i dessa sammanhang. Men det är icke en konsekvent regel och kulturerna sökte ibland utmärka sig genom en egen tolkning. I Medelhavet tycks Ankan dominerat runt 1200 BC:

Gåshuvud ser vi på sjöfolkens båtar medan de egyptiska har den traditionella halvmåneformen i Medinet Habu där Ramses III berättar om sin seger.

För mer bilder och militärhistoria på engelska se http://rapidttp.com/milhist/vol074ic.html

Man vet att även Hettiterna och Levanten plundrades och slutsatsen måste bli att Sjöfolket var ett mannaförbund av andra sjöfolk i Medelhavet möjligen en part från sydvästra Anatolien. Egyptens folk känns igen genom håret som en hätta och att de har avlånga sköldar med rundad överdel. De använder sina traditionella bågformade båtar.

Anfallarna har runda sköldar. Vi vet att filistéerna bar "rakborstar" medan det är osäkert varifrån de med behornade hjälmar kom. Kanske från Cypern där vi senare har den behornade Apollo Keraiates.

… om man i södern hade tjurhorn var det hög kultur. Om nordbor bar horn sägs det vara primitivt. Det finns en del hällbilder från sista årtusendet där männen bär horn, men det är sannolikt folk från Halstatt som har ett svärd med en vinge på doppskon.

 …  En del menar att en del var akaier från Grekland. Den sfären var då uppdelad i små "stadsstater" enligt normal indoeuropeisk modell. Denna "rakborsta" finns på skivan från Faistos och där vi då ej vet vad man avsåg med symbolen.

Dessa "gåsmodeller" finner vi på bl.a. Västlandet, Norge, i Bohuslän samt i Högsbyn på Dal.

Förklaringen till att Sjöfolkets båtar har ank-stäv i Ramsestemplet, Medinet Habu kan vara så enkel att konstnärerna skapade en konstnärlig arketyp som skulle representera sjöfolken medan man ritade de egyptiska skeppen traditionellt. Annars finns vattenfåglar i den egyptiska arsenalen av ikoniska fåglar. Gåsen är kanske "den Stora Kacklaren" som lägger världsägget, som dock kan vara den lilla världen eftersom man antyder att barnet är den Stora Kacklaren och man hör Ordet först … i Sumer menade man att man ser Ljuset först … dethär med poetiska ord och omskrivningar är icke lätt

På ett foto av Denderas stjärnhimmel såg jag Gåsen ovanför Triangeln som ligger ovanför Aries som man bytte till runt 1200 BC. På Ramesses IV:s stjärnhimmel ser man en "pelare med en fågel" representerar stjärnbilden Cancer/ Kräfta man bytte till runt 1200 BC och man ser liknande i Babylon. Fenicierna och Karthago hade en eller två händer och ovanför symbolen sol - måne dvs. man startade kalendern där. I Norden har vi ett drygt dussin ristningar med antingen hand eller underarm, vilka jag associerar till influens från Karthago.

Alltnog det ligger till för fågelsymbolism 1300 - 1000 BC där båtarna i Tiden är en del av det

Fågelsymbolism från Mellaneuropa 1300 - 700 BC

Åtminstone i södra Skandinavien finner man import av kärl, kittel och kittelvagn med fåglar som dekoration. Kitteln i sig inbjuder till det keltisk gillet att komma samman, ha roligt och kanske diskutera gemensamma saker. Oftast blev det till skördefesten eller till midvinter.

Jag har icke hittat bilder från ägeiska sfären och då aktuella Mykene, men vi kan nog anta att man åtminstone på vissa typer båtar hade en fågel i stäven. Jag saxar i analysen av Homer:

"Duvan, hade en central roll vid Argos passage mellan de två Petrai Kyaneai eller genom Symplegades (Skrällande klippor). Den säkra genomfarten signalerades av Duvan så att argonauterna kunne följa efter. Eftersom duvan är väl dokumenterad som ikonisk symbol, kan vi föreställa och dekorationer med duva i för och akter på Argo som budbärare för Hera, Athena eller Peleias, minoiska/ mykenska duvgudinnan."

Det lär finnas en fågel på Theras Skepp 4 och man finner dem på krukskärvor från Phylakopi och annanstans. Så sent som på Cypern 700-talet finner man ett fågelhuvud i stäven. Även i Ehypten finner man båtar med ankstäv. … Om Fåglar ombord får vi förstås nämna att man i Indus använde fåglarna som kompass. Man hade med sig fåglar och kunne släppa ut dem om man kom utom synhåll från land

I våra dagar nöjer man sig icke med att förstå de antika texterna ordagrant utan färöker förstå vad man egentligen menade. Kanske det finns en dold betydelse. Det gyllne skinnet man letade efter var kanske en omskrivning för att vaska guld i Kaukasus? Man har gjort försök med att använda ett fårskinn som vaskpanna och det fungerar faktiskt i rinnande vatten att guldkorn fångas upp i ullen.

Man menar att de mykenska båtarna var normalt icke större än 20 åror dvs. 10 på vardera sidan som normalt handelsskepp. Först senare under det vi kallar grekisk tid byggde man triremen och det finns illustrationer på birem = tvåraders båt också … när Snorre räknar upp antal förstår vi att det normala var "kyrkbåtar", men sen hade man större och bredare handelsbåtar och kungen och hans män hade då mäktiga skepp.

Handens period

"Handmannen" eller Kadmos drakdödaren kan vi datera till efter 1200 f.K.r

Enligt legenden förde han kon till Thebanerna men det var nog den första stora seglaren om man animerar till en vardagstyp. Handen och spiralen i aktern är en av flera utmärkande symboler. På vissa skepp ser det ut som om spiraländan är en kvarlämning från de Kykladiska skeppen.

Denna karakteristiska detalj är från en stele i Karthago (grundades runt 800 f.K.r.) Denna detalj kom att bli vanlig i Medelhavet till och med romarna.

Se Fenicier

Minoiska, ägeiska - grekiska båten

Grekisk keramik från ca 1700 BC med skepp av egyptisk typ där man kan jämföra stävprydnaden med vad man finner på tidiga vassbåtar

Det har länge varit svårt att hitta illustrationer av tidiga båtar i såväl de stora länderna som exempelvis i ägeiska sfären. Nu hittade jag denna bild som visar att man tog efter de egyptiska och samma ser vi på frescon från Santorini och egentligen finner vi av samma typ i Mesopotamien också … se Theras tre typer segel, färja och roddbåt. I förenklad form går dessa igen i sigillstenar och Linear script så att vi har egentligen hela skalan båtar. Dock finner man exempelvis på Faistosdisken även en kykladisk typ med hög stäv som vi sen finner i Norden också. Den höga stäven går igen senare med hästhuvud.

Det är inte lätt att hitta exempel på minoiska båtar utom på Thera. I det tidiga skriftsystemet finns en glyf med en båt i halvmåneform och en mast med stag. Men det finns andra indikationer att minoerna möjligen gjort åtminstone en eller två turer till Norden. Ett exempel är "silverhåret" vid Kongsberg, Norge där minoerna skrivit "renaste rena". I sammanhanget måste man nämna fynd av bärnsten i krigargravar från runt 1700 BC som hör till minoiska perioden, men även senare runt 1200 BC.

….

På bilden från Borge, Norge ser vi i vänster hörn samma typ ekipage som modellen från Lassithigrottan i närheten av grottan på Kreta

Personerna på skeppen har möjligen "långrock" och då frå vi fråga oss om de kommer från fenicien. I våra hällristningar finns ett antal oxdrivna tvåhjulade kärror lika väl som fyrhjulade vagnar. Vi har också den tvåhjulade lyxvagnen med hästpar.

En minoisk gudinna "på tur" med Vattenormen förmodligen att döma av huvudet och att svansen avslutas i en fruktbarhetssymbol.

Minoisk tid slutar före den egentliga nordiska bronsåldern. Observera att hornaltaret kunne användas för att fånga sol eller måne i dess extrema lägen.

Mest information har vi från sista årtusendet och vad vi egentligen menar med greker … se URL nedan. Grekiska skeppet är en av de mest karakteristiska modellerna vi ser på våra hällar. I sig är det ett starkt bevis för kontakterna med Grekland under mellersta bronsåldern

Detta är ett grekiskt krigsskepp där chiefen tar farväl av sköldmön. Observera de runda sköldarna som är karakteristiska för Grekland i allmänhet, utom Sparta som avviker. De målad keramik är en källa till kunskap om det mesta i Grekland.

Grekerna hade skepp utan ram också. Vad skulle skandinavisk sjöfolk med ram. Det var glest befolkat och sjörövare hade kanske få tillfällen och några större sjöslag kan man inte ana ur det lilla underlag vi har.

Kommer man att finna den sorts lämningar hos oss? Båda skeppstyperna liknar motsvarande typer hos oss. Jag kallar den med rak akter för grekisk. Men kanske man skulle kalla den slädetypen.

Den höga förstäven levde kvar länge även med nån sorts rå, såsom på denna båt av grekisk typ från Bornholm. Typen är vanlig och vi får ytterligare en anknytning till Medelhavet genom nästa bild.

Här en jämförelse mellan det övre skeppet från Vitlycke, Bohuslän och skepp på mykensk keramik.

Denna bild från Ekenberg visar att släden sannolikt har utvecklats ur den grekiska båtmodellen.

Det hör till bilden att Båtlyftaren finns med eftersom släden hör till vintern. Men för övrigt har man kanske även sommartid haft med sig hästar att tolka båtar över land? Dem å russ och islandshästar man hade rymdes säkerligen på lite större båtar.

I Kallnes, Norge kan man säga de "gick in för" modellen.

Men modellen finns på många andra håll och i synnerhet i Bohuslän … se Vitlycke. Observera att paddlare ser framåt och roddare bakåt relation till färdriktningen. Men när man jämför konsekvensen i båtar med tydlig ram är man inte konsekvent. Man får se på eventuell galjonsfigur också och den uppsvängde stäv med en profil av stäven som är ett minne av de första vass båtarna. Den raka aktern kan vara en avskuren akter vi inte kan bedöma eftersom man ser bara profilen. Man kan inte utesluta att man konstruerade en släde

Se även Voluspa och Hästen i Lerfald för Himmelshästen i stäven

Bäst som man tror att vi alltid ser verkliga båtar kommer vi till en ristning som denna i Möckleryd, Blekinge och vi blir i tvivel.

Å andra sidan om man använder de virtuella skeppen som plan för verkligheten får de en dimension av verklighet. Det är de små detaljerna som avslöjar det virtuella, såsom ringarna eller krokarna under båten. I detta fall ser vi symbolen "ban i ban" mitt bland båtarna Dessa båtar är knappast sjövärdiga annat än i de blåa rymderna med tankar och idéer. Typen med den enkelritade kölen är en av de vanliga på våra ristningar.

De översta skeppen skulle nog sjunka kvickt.

I högra raden finns en typ vi ser i egyptiskt vägmåleri från sjöslagen mot Sjöfolket. Det som ser ut som en svans är oftast fören på norröna båtar. Några skepp har en typisk fena, medan de minsta har sitt dolda budskap. Vad ville de säga till sin samtid?

På tal om hästar finner vi dem i Skandinavisk symbolism som här och samma typ på rakknivar under en lång period och möjligen fram till vikingatiden. Det är sjöhästen från Fenicien som går igen.

Observera "Torshammaren" vi ser i handen på rätt många idoler under sista årtusendet. Pojkarna bland arkeologer och historiker är förstås bara intresserade av nobless och krigiska lekar. Hälsan och vardagen tiger still trots att det var vardagen som födde stridisarna. Ser man till perioder av strid längs en exakt tidslinje är de förstås knappt synliga blippar på tidsskalan. Ett fåtal större händelser möblerade om en del såsom perioden med "sjöfolk" som är svåra att placera utan direkta lämningar och om de finns är de flesta på havets botten.

 

Egyptiska och Medelhavet båtar/ skepp

http://www.artsales.com/ARTistory/Ancient_Ships/index.html