Mer fötter

Fot, fotsymboler, vårdagjämning i Väduren, helhuggna, årshjul, stjärnhimmelen, gudafölje, stjärnbild, diopter, månfölje, Skorpionmannen

 … Dessa sammansatta två symboler från Himmelstadlund 4 är antagligen en ikon för vårdagjämningen i Väduren. Fotspåret är markerat med bara delvis jordkontakt och det påminner oss om att vi måste tänka oss till livsrummet runt fotspåren. Här symboliserar det solen men oftast är det nog månen eller en viktig stjärnbild. Järestads ristningar rymmer många nakna fötter och markeringar av "fem nakna tår". Vi kan inte säkert säga om det är "Den Nakna", Nymånen eller en stjärnbild Auriga, Jungfrun, Eostre eller möjligen någon annan.

 …  här avses säkerligen en naken idol. En idol med detta kännetecken var populär runt 2200 till 2000 f.Kr. Vi ser odlingsaktivitet i vårt inland av pollenkurvorna. I söder var det såväl oroligheter som att nya högkulturer vaknade till liv. I detta fall är fötterna en ikon för allt vad idolen innebär. I själva verket tycks lagen ges i hennes namn, när hon kräver ordning i samhället. I själva verket kan vi säga att vi fick lag och ordning före Hammurabis lag.

 …  Detta är tydligen en ren symbol i skriftspråket. Vi ser att ursprunget är ett fotblad men det är inte markerat på något sätt. Att det är negativ betyder att det är under jordytan eller en ren symbol för en stavelse. Samma gäller i princip alla helhuggna figurer att de är under eller utanför den normala världen som beskrivs. Eftersom ofullständigt tecknade figurer antas vara ovanför jorden, måste helhuggna vara under jorden är logiken och konsekvensen.

Symbolen hör till en grupp av fotsymboler och måste ansluta sig ljudmässigt till dessa. Har vi givit ett konturtecknat fotblad ljudvärdet PA måste det ligga i närheten av detta. I själva verket tycks man ha varit så rationella att man använt symbolerna för närliggande ljud dvs. serien PA, BA, VA, FA enligt kända ljudlagar inom vår språkgrupp. Språkets konsekvens är att samma ljud får inte kollidera med ett annat. Därför är det mest närliggande att för denna symbol välja serien PO, BO, VO, FO i alla sammanhang om de är meningsfulla.

 … Denna lilla markering finns i "tån" av Vitlyckes stora ristning. Man kan läsa den ER BO TA dvs. "är botå" och det ger en annan dimension åt hela ristningen.

Här finns en fot med markerad häl. Hälen markerar i regel platsen där man står och betraktar. Att vara häl är att följa någon eller att vara sist i ett följe. Hälen var även markerna eftersom man bodde i tån. En häl har även använts för att markera där man symboliskt sätter hälen i jord och går i jorden dvs. på himlavalvet i övergången mellan Kräfta och Vattenorm.

Har man en linje och låter den ändra riktning i 90 grader är det tecken på avbrott eller ändrad inriktning eller att man vill dela nånting förutom den möjliga avgränsningen. På våra hällar förekommer mest vinklar i 90 och 45 grader där kvadraten är den ursprungliga formen och 45 grader en senare och knuten till himlavalvet är det lägena mellan solårets brytpunkter.

Sågtand- och våglinje ger illusionen av ett flöde. Sågtanden ser mer precis ut och är svårare att rita än den mjukare våglinjen. Det tar tid att rita en våglinje och därför är det en symbol för flöde såväl abstrakt som materiellt. Ormen är ett specialfall där man beskriver såväl en viss längd som ett avslutat helt. Det är också ett naturligt val att beskriva "livmodern" som en orm.

 ….  såväl i sumeriskan som i egyptiskan finns logiken att én förekomst är en bestämt del av själva grundbegreppet. Två är en löpande händelse. Fotspåren ovan tolkas PAPA och var i hettitiskan verbet för "älska" eller "para". De tidiga språken hade inte utvecklat verbformar och man löste det genom att skriva grundbegreppet två gångar. Vid substantiv var det flertal. Tre var företeelsen som en helhet. I detta fall blir en linje en bit flöde av vatten, två bitar blir en å och tre blir vatten och hav i allmänhet. Symbolen användes även för sumeriska vattenguden och senare babyloniska Ea.

Vi har möjligen spår av dualen i vissa ortnamn och det angav möjligen brödrabo eller parsamhet. Dessutom noterade vi räkneordens 2 x 6. Arabiskan har fortfarande dualen mellan ental och flertal.

Soluppgången vid vårdagjämningen är alldeles i spetsen av Fiskens stjärnbild eller i hörnet av Pegasuskvadraten. Inom 20 år är den i Vattenmannen. Flera kulturer var intresserade av nymånen vid växtsäsongens början.

I den historiska tid vi kan överblicka och se har den vandrat ett kvarts varv från Tvillingens tå. Den mesta symboliken vi ser är från Capella, Oxen, Floden, Perseus, Plejaderna, Valfisken, Väduren och Triangeln.

Genom att beräkna den fysiska precessionen och den symbolik vi ser kan vi till stora delar grovt datera vad symboliken handlar om. Sen kan vi söka eventuell litteratur från den tiden och få lite hum om vad det handlade om och därmed vad som var i folks sinnen. Och helst inte glömma att det prosaiska arbetet för födan var sist och slutligen det enda viktiga. Det är bara en liten del av oss som är speciellt intellektuella och andliga.

Under den tid vi iakttar har vårdagjämningen och höstdagjämningen beroende på hur vi iakttar vandrat från Stenbocken och ett kvartsvarv motsols.

Mest symbolik är från Örnen till Våg/ Björnväktare. På denna stjärnkarta ser de valda stjärnorna för Skytten mer ut som en hund än den fantasifulla kentaur med båge vi ser i vissa versioner.