Stjärnhimmlens symboler

Stjärnhimmelen, Eddan, enstrukna fotspåret, solörnen, gudaföljen, Orion, Osiris, stjärnbilder, månritual, Ramadan, månföljet, Skorpionmannan

… inte så dumt egentligen eftersom Eddan talar om Auerkungen och vi har lite folktro om denne efter vad jag minns från min barndom.

Denna bild ger inte rättvisa åt den höga abstraktionsnivån och det pedagogiska värdet av bilden. Den ritades för att alla skulle förstå och ett medel för den växande generationen. Ser vi närmare på den store figuren är den sammansatt av skrivsymboler och samma gäller figuren mitt emot.

Läser man på mer kan man jämföra den med "Stor man" … LUGAL på sumeriska och förmodligen en många tusen år gammal benämning på ledaren i samhället. Vi bör nog inte ta det där med stor så bokstavligt, utan det var en med ledarförmåga man behövde i samhället. Konkret menas det antagligen stjärnbilden Lejonet vilken på sydliga breddgrader var en lika bra modell för manliga styrkan som Björnen med B på våra breddgrader. I symboliken är det enstrukna fotspåret ibland.

Han har foten i en fyrdubbel cirkel med en skålgrop i mitten. Man kan tolka dem som kvartal och budskapet blir "är i cirkeln fyra kvartal" dvs. leder hela året.

Tidigt fanns på Balkan och i Mellanöstern även en fågel bland idolerna. Egypten talar om "den stora kacklaren", men det är kanske närmast solörnen vi ska tänka på. En underförstått symbol i alla kulturer. Lejonet var dess manifestation på djurkretsen. Både sol och lejon var det stora hotet vid midsommartid i Egypten i synnerhet.

Lika viktig var vattengudinnan på den himmelska vattenvägen dvs. Auriga/ Kusken på Vintergatan i synnerhet i Sumer. Hon ses här som ledarinna och vanligen hade man en förlöpare även i gudaföljen. Det är därför hon är som nummer två i följet. Idolerna är bara ben jämfört med de två stora. Människan var bara ben jämfört med alla gudar … så är det fortfarande med medarbetarna i företagen styrt av gudarna i de slutna rummen. Därmed sagt att det finns något allmänskligt oberoende av Tiden i detta.

Foten PA är ritad över tre stjärnor symbol för henne. Capella och stjärnorna under denne, vilka var symbol för barnet. PA betyder "på" eller börja här och det daterar då just den bilden till tidigast 3100 f.Kr. den kan vara senare eftersom man använde fixstjärnorna under längre perioder.

I Evenstorp har Hon fem "fingrar" på ena handen och fyra på andra och det kan möjligen markera stjärnor för geometrin på himlavalvet. Med detta menas att hon sättes i centrum av en nittio graders vinkel och armarna markerar fixstjärnorna på vinkelns armar. Fem skulle kunna stå för Kräftan som symboliseras med en hand i senare framställningar.

Symboliken är rik därför att det var samma ritual som vid mumifieringen och begravningen. I Högsbyn finner vi denna på häll 1 och ett "lik" finns även på häll 5. Märk också att liket vägs "gro eller gro inte". I de egyptiska gravmålningarna är det själen som vägs på balansvåg.

Orion markeras av de tre stjärnorna på vardera sidan av skarven i Evenstorp. Kompositionen kan antyda en våg. Matematiken stämmer om man räknar streck på båten mellan Perseus och Orion. Den lilla båten med 5 streck är antagligen inskjutna dagar på egyptisk vis.

Tvillingen är de två cirklarna vid den tvärställda båten där matematiken slutar och den rena symboliken tar vid.

A är svår att identifiera, men finns liknande på flera håll. Möjligen är det stjärnor i Oxen som är svår att känna igen nånstans.

B är Auriga.

 …. detta är antagligen stjärnbilden Lyran med Vega som finns på egen häll i Trädgården och C i föregående är en spegelvänd variant. Spegelvända figurer finns i ett lite antal på våra hällar.

D är Perseus och inne i "moder stjärnhimmel" känner vi igen E Lilla Björn och F är förmodligen huvudet på Ormen Serpens.

 … Från flera håll har vi uppgiften att man fick vänta tre månvarv på nedgången till Underjorden. Möjligen var enkelbeckasinen en "varnare" redan då allt upp till ordspråket "När Horsgöken hörs finns det gräs för märren och fölet" Denna fågel finns alldeles nära handen en symbol för Kräftan och nedgången till underjorden på Ronarudden.

Stjärnorna är inte speciellt ljusstarka och svåra att finna och bilden blir inte speciellt lätt att se. Sumererna symboliserar den med fem fingrar och det är möjligt att talet fem eller fem gropar ibland står för "Handen."

 …Vi såg att den egyptiska kronan för nedgång hade en spiral figur som markering. En gissning är att hettiterna tagit efter i denna komposition av RAS. Den motsvarar Eddans ANS eller utskrivet "underjordens ansikte"

När vi väl vet att fotspåret och cirkeln med skålgrop i är symboler för "det unga paret" är det lätt att förstå vad handen sysslar med när det matar ormen.

Vi får åter ta fram folkminnet från Högelund som berättar hur traditionen levt kvar på Dal fram till vår tid.

Vid sidan av såningsritualet ser vi några symboler. De kan tolkas som sumeriska bonde-praktikans regler att hacka jorden (hackorna), krossa jordkokorna (fotspåret PA) samt söka underjordens vatten (de negativa fotspåren).

Längst upp till vänster finns svårtydda symboler. Förmodligen ska det vara månritualet efter vårdagjämningen som var en del av vårritualet och myten.

Vattenormen, livmodern ringlar på till krysset som antagligen markerar skördetid (1 augusti) dvs. mitt emellan midsommar och höstdagjämning. Det enstreckade spåret är förmodligen solen och symbolen kan vara gemensam med Stor Man.

På andra sidan finns något som kan tolkas som Urnan för förvaring av säd och sen finns skäran som genom symbolen på skaftet förbinds till "kroken" och månritualet Ramadan vilket sammanfaller med skördetiden.

Liksom i Aurigas följe är de individuellt utformade och kan ges ett namn. Det är dock inte viktigare än att man kunne sätta siffror eller bokstäver. Förbindelsen till Djurkretsen är det lilla hunddjuret vår Skytt. Antalet streck på båtarna passar för att räkna fram Ramadan som symboliseras med kroken på cirkeln och de tre förbundna cirklarna är kvartal. Symboliken innebär att månvarven vid en viss tidpunkt förbinds med solbanan manifesterad i Djurkretsen.

I övrigt visar denna komposition likt många andra större och mindre att man inte alls är intresserad av vinterhalvåret. Tyngdpunkten ligger på det framåtblickande vårritualet. Sommarmånaderna och skördetiden ägnas ringa intresse.

De stora flodkulturerna var beroende av bevattning under växtsäsongen och för tidig hetta kunne bränna upp skörden. I Norden var antagligen nattfrosten det värsta gisslet i det fuktiga odikade lokalklimat som rådde på de flesta ställen.

Lökebergets ristning har möjligen antydningar om myten om Iduns äpplen som tas av nattfrosten Tjatse och Loke som fastnar på limstången. I den form har den vissa lustiga poänger vilket säkerligen hållit myten levande.

Samlingen av idoler på ristningen från Bro, Bohuslän är möjligen de vi kan spåra i Eddan. De hör till mannaförbundet som knappast alls var/är intresserade av odling eller praktiskt arbete alls.

Samma världsfrånvändhet präglar i stort Eddan i stort. Man kan endast finna små fragment vi kan relatera till det praktiska livet och eventuellt söka ursprung i Sumer för det mesta. Det mest utpräglade elementet är dialogen, visdomstävlan och ordstriden vi ärvt från svartskallarna, som de sa om sig själva. Eddan är vältuggad speciell nordisk poesi. De sena poeterna är lika obegripliga som nånsin kulturländernas långrandiga profana och religiösa profeter.

Ristningen i Evenstorp är "skriven" och ristad i en stil typisk för Dal. Länsmuseets kartläggning av fornlämningarna gör det lätt att knyta denna rituallag till hällkistperioden. I kistorna finns de konkreta fynden och till bilden hör fynd av stora ritualhackor och mer vanliga skäror och ritualföremålet dolken. De praktiska hackorna har förmodligen varit gjorda av horn och/eller trä.

Ristningen och fynden talar för mission och en rätt kort period av jordbruksaktivitet ca 2200 till 2000 f.Kr. och där man då organiserat såväl ritual som samhälle. Man har förmodligen fortsatt med ritualen även senare när man sysslade mest med boskap och kanske mindre trädgårdsodling.

För att beskriva motstående kvarting av himlavalvet får vi bege oss till Högsbyn och speciellt till Tingsplatsen och ristningarna runt den.

Längst till höger Örnen och därefter hunden och en Bågskytt. Den märkliga figuren med tagg är egentligen sammansatt av skrivtecken och det är lite osäkert vad den står för. Möjligen är det Skorpionen ett ovanligt kryp i våra trakter, men i Sumer var Skorpionmannen en av de mycket omskrivna mytiska figurerna och är förövrigt globalt den mest spridda figuren. Den var symbol för skiljegumman dvs. skörd.

A B C

Skorpionen vid A är från Lofterud Småland och Antares är märkt med en pil. Dess Tab fortsätter några stjärnor till vänster och dess spets har antagligen varit fixstjärna 4200 f.Kr. när denna symbolik påbörjades.

B är från Fossum och den lilla grisen får markera att man säkerligen såg många egna stjärnbilder på himlavalvet.

C är från Backa där man tydligen ochså har haft nån sorts skriftspråk eftersom hällen är överströdd med små symboler bland de figurativa bilderna.

Vi har sett att Antares var en viktig stjärna inte bara i Sumer och Egypten utan även hos oss när man slipade rännor i något sorts ritual vars idé var "gå i jord".

 …Under hundhuvudet finns …denna lilla figur vi finner på häll 1 Högsbyn. Det är ett sumerisk tecken som utläses MADA och betyder "orm" dvs. i Djurkretsens Serpens. Det ligger nära till hands man satt till en förled RA = gräns och fått ordet RAMADA. Det har sedan blivit en bit i fackspråket för ritualastronomer.

Därtill var hela avsnittet använt vid Ramadan och metodiken har inneburit att man använt ett utsnitt på 90 grader eller en sida i kvadraten. Därtill har då behövts även stjärnbilden Björnväktaren som var en Bågskytt i Sumer och även på våra hällar.