Fötter och hjul

Fot, fötter, hjul, Suppiluliumas sigill, en-strukna fotspåret, handtaget, Ensi, fyr eller sexekriga hjul, världspelare, världshörn

För samma sak används även en enkel liten skålgrop dvs. det betyder "är" och överförd att något är igång från den punkten.

Man kan inte klart skilja på begreppen eftersom ofta är delade cirklar fötter och delade fötter.

Betydelsen för det en-streckade fotspåret fick jag ur hettitiska prästkungen Suppiluliumas sigill. Där finns denna symbol i mitten på samma plats som andra sigill har en idolfigur av ledaren. Symbolen är nästan likadan som symbolen för "gud" och kungen var ställföreträdaren på jorden.

Vi finner för övrigt flera gemensamma symboler med hettitiskan. Prövade mig fram med ljudet för hettitisk drottning/prinsessa underförstått ledarinnan IPA, där man kan skala bort A och omvandla P till F enligt ljudlagarna och vi får IF. Det är engelskans "om" och den underförstådda betydelsen för en ledare som är som en herde, vilket de var på den tiden.

I avsnitten om fornspråken går jag närmare in på denna sida av analysen. Det är frågan om att dels ska alla bitar passa in i varandra och inte förekomma mer än i sitt definierade sammanhang, dels ska man helst kunna finna samma symbol och betydelse på flera ställen. Tolkning av vad formerna möjligen föreställer går hand i hand med den rena språkliga tolkningen av stavelserna. Man måste skilja på betydelsebärande stavelser och deras bruk som en neutral del av ett ord och å andra sidan stavelsens ursprungliga betydelse. Sen är gränserna flytande mellan ideogram och ikoner.

Ytterligare en aspekt är förekomsten av denna IF/IP finner man som symbol för ledaren vilket på himlavalvet var Lejonet vid denna tid.

  och … Dessutom symboliserar det en-strukna fotspåret "första halvåret" och tydligen även ena halvan av ett par ledare eller familjen boplatsen. Det är tydligen något elektriskt på gång i båda fallen exemplen. Det första är nog de redan giftas symboler.

I andra fallet betyder den första lilla symbolen NY och betydelsen för flickan associerade jag till bohuslänskan kallad "grebba". Den har även formen av en flicka redo för det. Sista symbolen är tydligen en hand och då blir det den gamla bondelagen att när man skulle bli ett par var handtaget det enda viktiga.

Konventionen är så enkel att man bestämmer i vilken riktning man ska iaktta exempelvis solen och månens extremlägen (eller i en av riktningarna för en annan konvention, den om världshörn vi kallar väderstreck.)

När man väl valt riktning är det lämpligt att dela så att man får fyra kvartal genom att dela fotspåren. Man kan märka ena foten med en sned tå för att markera "första", sen bör man känna sitt himlavalv och figurerna där. Man märker ut de viktigaste årstiderna eller händelserna när man står i utgångsläget. Om man gör en sned fördelning menar man förstås något speciellt med det.

I bilden finns "kroken" i vänster häl och den dräktiga älgen i höger tå. Sen är det bara att stå i den valda riktningen och vänta tills stjärnbilden sammanfaller med den tid då man gör sina iakttagelser. Då vet man på ett ungefär var man är nånstans i ritualåret. I dessa konventioner finns mycket underförstått och många överförda betydelser. Det hör även många muntliga myter och konventioner till detta, men det är ett stöd för minnet och pedagogiska element när man ska lära upp en ny generation.

Exemplet är från Nämforsen i norr, för att visa att det var en allmän konvention i Norden och bort till Fjärrkarelen och Ladoga där man finner "fotspår efter den nordliga människan"

Individuella fotspår ska tolkas efter sitt sammanhang. Det fanns förstås ingen Standar-diseringskommission och man måste hela tiden försöka se vad är de betydelsebärande linjerna i figurerna

 A B C D

A är en västnorsk variant,

B är från Östergötland och är den vanligaste, dock oftast så att de förekommer på olika håll i en bild.

C är en norsk bild som visar att även de anslöt sig till vanliga logiken. Den tomma båten visar början, men början på vad? Även här gäller det att bestämma konventionen där utgångsläget är att om man står vänd mot solbanan kommer stjärnbilderna medsols under året. I juli syns så gott som hela djurkretsen. Då kan man vid en viss tidpunkt en natt se vilka stjärnbilder hör till vilken halva av året.

D är också en vanlig variant och där det tydligen är så att ett fotpar är utgångsvarianten. En del menar att det skulle finnas markeringar för klack på de förmodade skodonen. Vet ej om klacken var uppfunnen då, men lika ofta delas det tydliga fotspåret mitt under fotbladet.

Att skilja på två och samtidigt rangordna dem gör vi numera med ordningstal. Då var det ofta förekommande eftersom man ofta tänkte dualistiskt vet vi från symboliken men även från andra källor såsom verbala fragment. Flera enheter i rangordning symboliserades med sviter eller följen.

Det finska ordet för första har roten ENSI precis som i sumeriskan där ledaren och den förste kallades ENSI och i de nordiska språken har vi ju räkneordet EN. Längre borta från sumererna är vi inte. Till detta hör att sumererna hade sin räkning byggt på 6. Likadant är det i de nordiska och anglogermanska språken med den skillnaden att vi har 2 x 6 som bas dvs. räkneorden upp till tolv har egna namn och finskan har en bas med sex individuella tal.

Roten SI fick betydelsen "den andra av två" och den andra sidan märks DA dvs "då".

I de ritualastronomiska sammanhangen med delat år var det förstås naturligt att se sommarhalvåret som "det första" och vintern som det andra. Observera att det finns många andra sätt att symbolisera detta. Här tas det som ett exempel som ingår i skriftsystemet på Dal.

 … en variation på temat säsongs och halvårssymboler från St Ibs socken på ön Ven i Öresund.

Traditionellt säger man att en korsad cirkel står för solen dvs. det skulle vara något solhjul och att pragmatiska bönder legat på sina bara knän och beundrat och tillbett solen tills de blev solblinda.

Hjul

Detta utsnitt visar tydligen att man menat något annat och har kunnat använda delar av "hjulet" som symbol för något annat och har kunnat lämna bort delar av det.

Vid sidan av fotparet har förstås även funnits hjulfigurer som har varit fyr- eller sexekriga hjul. Andra betecknar att man delar solcirkeln/banan i 4, 6, 8 delar medan en tredelning visas på annat sätt. I detta fall är det dock skriftsymboler av två stavelser KA KA och ibland en svagare variant GA eftersom man ej skiljer på G och K.

Ofta har hjulen markeringar såsom en liten tom båt eller en skålgrop och det är nedgången till underjorden. En annan markering är en krok eller häl vid andra halvårskiftet. De kan dubbelmarkeras för att beteckna "andra halvåret". En extra tjock linje eller en extra streckad linje vid ett kvartal avser odlingsperioden.

Vi kan bara gissa att på de ristningar där man skilt åt en vagn har spekulerat i dessa banor. Hästen blev centralsymbol under sista årtusendet och fortsatte fram till 1000-talets Sigurdsristning i Norden.