Kultur en definition

kulturimperialism, tidiga runor, Aristoteles, Julius Cesar och Augustus, Adam av Bremen, kultur, skeppsättning, Tjelvars grav, mossliken, Hekate, spjutspets, Jupiter, edsring

Kulturimperialism

I vår tid tror man sig vara så medvetna att man kan skapa kultur för kulturens skuld … och hamnar i vad innegänget kallar kitsch. Det kan även kallas pretentiös kult av ingenting … på normalsvenska är det att upphäva bondfångeriet till konst.

Eftersom detta icke är en avhandling av det akademiska slaget kan en a´n tillåta mig att inte ta ställning för någon politisk part. I en relativ värld finns inga exakta sanningar, men väl sannolikheter som vid en viss tid kan vara sanna eller nära sanningen. Att ta parti är att utesluta vissa sannolikheter.

Aristoteles menade att det finns tre sorts människor. De som är mycket välbärgade … de som är fattiga … samt de som är mitt emellan. Eftersom han delade själ och kropp får man förmoda att han menade att de välbärgade hade mycket mer själ än de fattiga. Detta gjorde dem ägnade att dels äga slavar, dels att styra andra. Han jämställde kvinnor med slavar.

Det är begripligt att småfascister gillar Aristoteles eftersom fascism och feodalism i dess värsta former bygger på manligt broderskap. Av detta följer också att en a´n som förment intellektuell analytiker borde ta ställning för rikedom och aristokrati … men icke, varför det är öppet för många tillviten från herrefolk. Romarna tog förstås till sig av allt de gillade hos Aristoteles.

Aristoteles var en av Platons bästa lärlingar och har antagligen påverkat såväl kyrka som aristokrati mer än någon annan i antiken. Hans läror måtte ha varit rena bruksanvisningarna för romarna som letade med ljus och lykta efter någon intellektuell som kunne bekräfta deras aristokratiska värde.

Tjurriket (Viteliu = Italien = tjuren) hade förstås minst tusen år förhistoria innan den romerska vargen ca 500 f.Kr. införde vad man kan kalla en adelsrepublik. Vi brukar börja med kejsartiden och dess första gestalter Julius Cesar och Augustus. Dessa begravde den av etruskerna ärvda republiken. Inte nog med det de gjorde sig själva gudaborna.

Självaste Venus Genetrix var Julius' farmor och Aeneas hans farfar. Julius fick aldrig söner så adoptivsonen Octavianus blev en Augustus. Tankarna bakom kejsardömet är förstås rent aristokratiska och därtill inbegriper de då ärftlighet och rikedom. Det blir ett äktenskap mellan plutokrati och oligarki. I värsta fall föder det sonen envälde och tyranni.

Vist hade det i Italien och hos etruskerna funnits överklass. Men det nya med romerska byggandet av imperiet var att man nöjde sig inte med sitt eget land. Det blev ett förslavande av andra som metod. De bildade en modell för sentidens feodalism och världshärskare … Japans betvingare general Mac Arthur trodde sig vara en ny Alexander då det begav sig. Han hade gärna blivit kejsare av Nippon.

Såväl grekiska som romerska intellektuella tjänade aristokratin och var beroende av dess välvilja. Likaså var de fostrade till aristokrati även om en och annan var rätt fri i anden och ifrågasatte tron på övermäniskor. Filosofin gick naturligtvis ut på att de som studerade densamma skulle bli en sorts övermänniskor ägnade att styra världen. Det är innersta tanken i Platons och även i Sokrates filosofi. Men det är sällan att filosofi och praktisk plutokrati finns i samma person.

Ägnar man mycken tid åt filosofi blir ingen över till affärerna. Ofta är det en fördel att tänka så lite som möjligt när man gör affärer. Bäst att enbart ägna sig åt hänsynslöshet och hellre liera sig med krigsguden Ares och ännu bättre att även liera sig med övergudens prästerskap. Om man sen vill leva som filosof är man förstås tvungen att vakta tungen så att mecenaterna fortsätter att ge bidrag.

Apropå filosofer är min iaktagelse att en tjatig käring kan främja filosofin! … det hände Sokrates och det hände mig i barndomen.

Alltnog de mindre spekulerande och mer beskrivande vetenskaperna såsom geografi och etnografi tjänade sitt syfte att beskriva världen. De kunne berätta om vilka möjligheter det fanns för kotjuven Hermes med köpmannastaven och Ares att göra big bisnis. Det är i den vevan man finner Pytheas en av de första kända geograferna och mytomanerna vilka ger märkliga bilder av yttersta världen.

Imperialism är förstås den yttersta aggressiva makten. Den använder alla medel att befästa och utvidga makten. Ju längre tiden går, desto mer blir det frågan om en kultur. Kulturföremål med tillägg av verbal konst används med tolkningsföreträde att vara maktens vapen. Det är något billigare att använda kulturföremål än militär. Det är mer i stil med neutronbomber som avlägsnar motståndskraften. I själva verket effektivare eftersom ingen dör och folket kan snabbt bli produktivt inom imperiet. Kultur används ofta som maktens vapen … medan folken har sin egen kultur anpassad att göra livet så lätt som möjligt.

Det var inte bara av lättja eftervärlden fram till Adam av Bremen bara upprepade Pytheas. Det är frågan om ett kodspråk bland världserövrare. Berättelsen om de märkliga människorna i norr säger mellan raderna: "Där finns godtrogna människor man kan dressera och få att tro att de är efterblivna, så att vi kan lura skjortan av dem". Om det sen var teologisk myt eller varor man sålde spelade mindre roll. Den som tar tolkningsföreträde har vunnit hälften. Den som får andra att agera som efterapare har vunnit andra hälften.

Det finns ingen större skillnad mellan kapitalistisk och teologisk imperialism. Om de går ihop vinner de oftast världen … och förstör naturen och den livskraftiga kulturen.

Det absurda är att än i våra dagar finns intellektuella nordbor som vill inbilla oss att vi är barbarer och att grekisk- romersk kultur och teologi skulle ha satt byxor på oss och gjort oss till människor. Oftast mäter man världen med romerska noblessens värld och byggnader, medan de vanliga romarna nog vore som vilka skitna nordbor som helst skulle jag tro. Sen blev de ju också lite förklenade eftersom slaverna gjorde arbetet och utländska legoknektar skötte krigen.

Vi får aldrig veta motiven till att förfäderna skapade kultur. Knappast att de skulle ha tänkt "Nu skapar vi kultur" … däremot kan motiven ha varit att hylla härskare eller på direkt order göra reklam för dessa. Allt från vackra prydnadssaker till märkliga byggnader manifesterar makten … och sen förstås viljan och att ha tid att göra något vackert som eventuellt kan ge bra betalt.

Vi kan fråga oss "Vad är kultur" och finner snabbt att det kan vara ett mycket stort begrepp som omfattar all mänsklig verksamhet. Då blir frågan inte lätt att fånga. Dock kan vi säga att kultur ger mervärde åt allt från produkter till livskvalitet. Ju mer genomarbetade och utstyrda produkter är, desto mer ökar deras värde.

Chansen att överleva som kulturprodukt ökar med konstfärdigheten. Mycket av den romerska importen till Norden har inte ens blivit använt. En orsak kan vara att man inte velat slita på dem. Det är på samma sätt som i mitt barndomshem där silver, bordsservice och annat dyrt sällan togs fram. Vissa saker användes aldrig.

Det andra stora kulturområdet är alla våra ritual, sånglekar och vad allt som hör till seder och bruk. De ökar förstås livskvaliteten i såväl avkoppling som att vi upplever ett egenvärde. Det ger självkänsla och gör oss bättre rustade att möta världen och morgondagen. Ett tredje område är vår tekniska kultur som förstås intresserat slavägare och kapitalister i alla tider.

Aristoteles jämställer barbarer och livegna. Vi använder ordet slav om livegna i forntiden. Det helt och hållet benämningen på folkslaget slaver. Det blir lite malplacerat eftersom de inte fanns i Europa då. Slaverna flyttade in i områden folkvandringarna lämnat tomma efter vad man kan förstå. När de väl kom ansågs de ha samma värde som barbarer i "gamla Europa". Aristokratin i nord tog efter grekerna och romarna kan man säga.

Nu fanns det egentligen begreppet träl. Det torde ha haft en annan och äldre betydelse av klientskap där husfattiga åtog sig arbeta mot mindre frihet. Under tidig medeltid kunne man bli träl för att bli av med en skuld. Enligt romerska rätten fick en far sälja sin son högst tre gångar som slav.

Det är den berömda humana romerska rätten som är förebild för alla svenska jurister. Man kan anta att juristerna av lättja och i brist på bättre använder den romerska rätten. Den i sin tur har säkerligen rötter några tusen år bakåt. Även juridik är beroende av folktäthet och många lagar blir aktuella först när samhället växer.

Kronologin är alltid ett problem i utvärderingen av historiska företeelser. Det är som frågan om att isländska skalder ska beskriva en verklighet som ägde rum t.o.m. många århundraden innan den medeltida feodalismen växte till sig … eller som när vi använder ordet slav om någonting som försiggick innan vi i Europa började utnyttja dem som gästarbetare och hushjon. Gästarbetare är en romersk uppfinning i detta perspektiv.

Av nån outgrundlig anledning hatar många kapitalister och nyliberaler kulturen och vill skära ned på den i alla lägen … tänk vad många frågor man skulle kunna ställa om den motsägelsen. Naturligtvis är kultur en produkt såsom allt annat vi producerar och kan säljas som sådan. Det är bara det att få kapitalister har investerat i den.

I en allmängiltig betydelse kan man definiera kultur med att det är ett mervärde vi tillsätter företeelser alternativt ger genom bearbetning och utförande. Ger vi en sten ett namn är det kultur … ger vi ett nöje ett namn är det kultur … de fysiska företeelserna är lättare att se som bestående kultur. Dock är det kultur bara så länge vi värdesätter saker och ting.