Eriler eller heruler

romarriket i zenit, allheimr, midgård, väringarna, Waltheow om Hygelak, halsringen, kretsen svor troskap, Platon, Aristoteles, guldmynt, Tropaeum

Romarriket i zenit

Det är ofta att förklaringar och synliga vittnesbörd kommer i efterhand. Runorna uppträder i fynd tidigast från slutet av andra århundradet. Och fram till runt år 250 är det dels vapenristningar, dels smyckeristningar. Om vi antar att runorna tillkommit under influens av greker och romare visar det förstås att man haft kontakter under denna tid. En noggrann datering av fynden av romersk import kan påvisa att exporten skett kontinuerligt. Närmaste vägen till Rom har varit via castro Carnuntum och Vindobona i Österrike.

Nuvarande Bayern år 85 var sista erövringen vid Rhen men gav ideliga problem när allemanerna sökte återta det. Markomanerna i Böhmen var ett ständigt problem egentligen under hela romarriket. Sista erövringen år 117 var Dacien/Rumänien som förblev den svaga länken i totala limes fram till hunnernas angrepp år 378.

Filosofkungen Marcus Aurelius låg i borgläger där under det mesta av sin tjugoettåriga tid som kejsare. Där skrev han sina Självbetraktelser för att hålla envisheten uppe. Läste dem som ung och fann att de stoiska levnadsreglerna nog passade en kejsare, medan de för mig var rätt onödiga för det mesta. När jag för några år sen läste dem igen var det något främmande.

De är sista klassiska verket av den stoiska skolan och som egentligen gett fel förståelse av den stoiska tanken. I Aurelius tappning blir det frågan om att lära att stå ut med livet. Kärnan i stoismen är dock att man ska se livsrummet som ett relativistiskt dynamiskt livsrum. Platonismen vann fram till våra dagar och ställer människan eller egentligen herrarna ovanför rummet att betrakta och manipulera rummet.

De romerska historikerna berättar att nordborna sade sig bege sig till "en annan värld" när de seglade upp för Elbe. Likadant sades Götalandet eller Hill-levionernas eller Levionernas land vara en annan värld. Analyserat med filosofisk spetsfundighet leder det till att våra förfäder levde i en rumtid.

Det bekräftas av Eddabegreppet allheimr och andra rum och tidsbegrepp. Deras värld innefattade inte bara den geografiska ytan utan allt vad som fanns och försiggick inom det egna livsrummet. Inte så långt från de stoiska filosoferna. De gick mitt i stoan eller livsrummet dvs. midgård i deras värld. Dess överbyggnad var himlavalvet som en virtuell tankesfär. Där fanns vardagsmyterna som en tidsdynamisk årsklocka för ritualen. Vanor och ritual är människans intellektuella ryggrad … medan "arbetet ger livet åt människan" sa en 92 årig dam. Hon jobbade in i det sista.

Kristendomen parades via Grekland med Platon och Aristoteles fick sin övermänniska. Rom och dess imperialism fick den att sprida sig mer aggressivt än någon annan känt religion. Det finns antydningar om att såväl sumerer som egyptier har missionerat i världen under forntiden. Men det finns inga spår av våldsmentalitet à là Pax Romana dvs. romerska freden.

Det är närmast följdriktigt att Rom gärna tog till sig en tro som egentligen innehåller människooffer. Rom levde på att trampa ner andra folk och gladiatorspel och vad annars försiggick som ren underhållning var det ritualiserade offret i stor skala. Den machostil ledde förstås till att man hela tiden behövde än starkare upplevelse. Därför hör det till att självplågarsekter fick insteg.

Bland överklassen var det Kybele och Attiskulten i en fundamentalistisk tappning. Kybele/Kubebe var ursprungligen den hettitiska modergudinnan och av samma släkt som Nymånemären. Bland legionärer fick Mitraismen fäste och det ledde till ordenskap bland högre officerare.

Severusdynastin från år 195 till 235 var egentligen den sista kejsardynastin och gjorde halva steget över till militärdiktatur. Nästsista kejsaren av denna släkt gifte sig syriskt med drottning Julia Domna vars systerdotter gifte sig med Severus Alexander. Julia umgicks med kyrkofadern Origenes. Han försökte förena olika kämpande trosriktningar och hade själv hemma husaltare för Abraham, Orfeus, Jesus och hade övergett den solkult hans före-gångare hade bedrivit … till tiden hörde även sofisten Plotinus vars teser om varat och realiteten leder till hårklyverier ovanför livsrummet och hör till ytterligheter av den epikureiska och platoniska filosofin.

Om toleransen och balansen i mångfalden av trosriktningar började spåra ut och sluta i fundamentalism … så var det likadant med det verkliga romerriket. Rom tappade kontrollen över styret eller senaten. Från att Rom hade haft överlägsen majoritet i senaten under de första kejsarna övergick det till att provinserna hade överlägsen majoritet. Detta ledde förstås till att en sådan församling drog åt alla håll. Detta i sin tur ledde till att det låg nära till hands för militären att införa militärdiktatur.

Tillfället kom när Severus Alexander och Julia Mamaea mördas under ett besök vid Rhen år 235. Båda hade rest dit för att lugna gränsen där allemanerna anföll titt som tätt. Men ingen hade förtroende för dem. Det var en händelse av samma dignitet som kalabaliken i Teutoburgerwald. En bjärt kontrast till den servilitet som rådde mellan Tiberius och hövdingen vid Elbe 230 år tidigare. Mordet visade för hela världen att "romerska kejsare är dödliga och icke gudar".

Redan under Severus hade militären skaffat sig makt och framför allt pengar genom att Severus hade tvungits fördubbla lönerna med inflation som följd. På detta följde militär anarki fram till år 284. Man kan travestera en egyptisk period "70 dagar 70 härskare" med att under 40 år fanns 27 kejsare varav 17 mördades.

Detta försvagade förstås på ett avgörande sätt romarriket. Det hade en förvånansvärd liten försvarsmakt på 28 legioner ca 168 000 legionärer vid en viss tidpunkt. Därav 7 Legioner vid Rhen och ungefär lika många vid Donau och 3 legioner i vardera Turkiet, Syrien, Egypten, England samt enstaka i Nordafrika, Spanien, Sydfrankrike. Hemligheten med detta var totalförsvaret inom landet och att senatorerna togs från provinserna och blev "spioner".

Den strategiska styrkan låg i de vägnät militären byggde för att göra nytta under tiden. Militära styrka låg hos tränade elitstyrker med "sköldpaddan" som främsta taktik. Man skyddade den anfallande egna styrkan med kroppstäckande sköldar som en sköldpadda. Från detta skydd kunne man slunga sina kastspjut så länge de räckte och den stora skölden var ett effektivt skydd man mot man. Från och med 300-talets början tillkom kavalleriet som snabbt tog sig fram på det utbyggda vägnätet.

Första väringarna

Det gick bara tre år efter mordet innan goterna började röra på sig. Vi vet ej om man medvetet hade en plan att angripa den östra flanken eller om dessa flydde undan boplatserna vid Östersjöns sydkust. Med detta års polska översvämningar i minnet är det en närliggande möjlighet.

Det är fortfarande mycket låglänta områden och naturen kan ha inverkat på folks beslut att flytta på samma sätt som när kimbrerna flydde från norra Jylland några hundra år tidigare. Översandade gamla ekar berättar historien hur ett avskogat Jylland täcktes till delar med sand. Vid samma tid talas även om att pest skulle ha härjat i Europa.

Man har funnit runt 1600 husgrunder från tidiga järnåldern på Gotland. Det är knappast troligt att gutarna erövrat Europa. Speciellt med tanke på att enligt sagan var det bara var tredje som lottades ut. Till samma fakta hör att arkeologerna ej har spårat nån utflyttning som märks i det arkeologiska materialet.

Samma räknestycke gäller förstås övriga svenska landskap och Norden. Romerska historikers siffror om motståndares mängd behöver nog i regel minskas med ett par nollor eller så. Å andra sidan var nog vilken som helst folkvandring på över tusen man ett hot mot ortsbefolkningen nästan vars som helst i Europa vid denna tiden.

Alltså är det troligt att de första goterna var ett germanskt folk från södra östersjöländerna. En enkel indikation på liknande kultur som bland kelter och germaner är att deras historiker säger att utvandrarna leddes av sin "riks". En beteckning som kan vara så väl årman som lagman och domare … och ej som hos romerna en militär halvgud. Sannolikast är att utvandringen skapade ett vakuum för nutida slaviska Europa.

Under åren 238 – 269 anföll goterna i ett tiotal fältslag mot Dacien. Samtidigt rörde sig en del mot Svarta havet och år 258 seglade de från trakterna av Krim och erövrade Trebizond på östkusten av Svarta havet. Året därpå inföll de i Bithynien. År 262 anslöt sig erilerna och med 500 båtar seglade man genom Bosporen och Hellesponten och turkiska kusten där man plundrade och brände ned ett av världens sju underverk templet i Efesus. Därefter plundrades Athen och andra kuststäder.

Åren 267–268 fortsatte man in i Adriatiska havet. Romerska analerna säger att de anfördes av herulerna. Där övertalades erilernas förare Naulobatus och de flesta av hans män att bli romerska legionärer. Goterna fortsatte ett par år att härja i östromerska riket. Det är från denna tid och fram till mitten av 500-talet erilerna är internationellt kända som heruler.

Med dem börjar det verkliga guldflödet till Norden. Tack vara detta kan vi analysera fram ytterligare detaljer om dels denna överklass men även om övriga Nordens vanor. Ett skattfynd från Fyn talar om "Norden första namnlösa myntsamlare av rang". Han eller släkten hade samlat under närmare hundra år en obruten serie guldmynt total 48 stycken från tiden 270 – 361.

Legosoldaterna inom erilerna utbildades förstås än mer hos romarna. De tog kanske åt sig ett och annat men behöll ändå sin egen särart

-

Waltheow om Hygelaks död

Beowulf belönas:

Ur Beowulf raderna 1192 - 1214 i översättning av Björn Collinder Natur och Kultur 1955.

Beowulf är tvivelsutan ett keltiskt verk eftersom det innehåller keltiska kulturdrag. Möjligen skrivet av erilättling i Mercia efter guldåldern och folkvandringarna. Landskapet är nog antingen sagan eller folklanden runt Kattegatt … även om Dal har sitt Heorot! Svealand däremot blev kanske mer en tillflyktsort efter eriltiden.

Enligt sagan skulle hjälten bringa hem "pärlan" eller bytet och ge det till husfrun. Varpå hon belönade hjälten med armringar. Seden med fästmögåvor är nog urgammal … från början var vildsvinständer och bärnsten ädla gåvor.