Tyr och Fenrisulven

Brakteat, Tors fiskafänge, Lokasenna, Loke, Hel, Fenrisulven, Tyr, Midgårdsormen, Snorre Sturlassons Gylfaginning, medalj eller medaljong, Karonsmynt

Tyr är kanske vår äldsta arketyp där hans namn Tyr (danska tjur) eller Tiur och frisiska Ziw associerar till Oxens stjärnbild som började användas under tredje årtusendet som fixstjärna. Vi har en del tjurmotiv på våra hällar och i Södern var den högdjuret.

Vi får hoppa fram till bronsålder förrän vi får indikationer på vad vi kallar Eddagudar. Tors och Tyrs fiskafänge är en sentida burlesk berättelse med filosofiska övertoner … och associationer till "den gamle och Havet" av Hemingway, men det kan också ha ursprung i att man band vårdagjämningen till Oxen stjärnbild eftersom man har ett stycke om Midgårdsormen i samma cykel och det kan vara solbanan.

Bilden av Tors fiskafänge skulle vi se som två som är ute och metar om det inte vore för agnet. Det är ofta vi måste vara noga när vi granskar bilder för att kunna tolka den underliggande meningen eller om det är ett sagobrott. Det ligger ofta i detaljerna/ attributen medan vi kan identifiera en del av idolerna och jämföra med kända namn. När man väl gett ett namn är vi straks bekanta.

Agnet är inte bra tecknat men det kan redan under bronsåldern vara ett tjurhuvud. Vi kan gå vidare och fråga oss om Tor vridit nacken av en tjur för att få ett huvud. Alltså är detta ett motiv i klass med att tjurdödaren Gilgamesh och senare tjurdödare i minoiska kulturen och än senare i romerska kulturen. Det är bara det att vi får tänka oss till kampen eftersom vi ser bara huvudet. Berättaren var mer intresserad av att brodera ut legenden till en kamp med Midgårdsormen där tjurdödandet är bara en detalj.

Tjurdödarmotivet går tillbaka till stenåldern och i Sumer Gilgamesh' kamp med himmelstjuren. Och då blir nästa fråga om det är ett ställe i djurkretsen man använt som fixstjärna och som man vill komma ihåg genom att skapa en lustig saga eller en myt.

Det är inte enkelt att tränga bakom bilden och ofta finns två eller flera möjliga svar. Med myter är det som med kärleken att man egentligen inte bör analysera för mycket, ty då dör det. Men eftersom jag sysslar med idéer och att finna rationella orsaker bakom bilder och myter får jag försöka att gå varsamt fram.

I min ungdom fick man ofta höra hur dumma våra förfäder var när man berättade vissa burleska detaljer. Jag är ju glad om jag kan höja de fornnordiska sagobrottens status genom mina analyser.

Vårt fornarv rymmer stora variationer om vi tänker till. Beowulf är en långrandig sång om kampen med Grendel och sen med dennes moder som finns i kärret och kampen fortsätter sen in under kärret till trollens bo. Det är något keltiskt över eposet. I Kalevala har vi långa sånger som var avsedda för långa kvällar. De sjöngs kanske som växelsånger för att lära ut dem och få folk att minnas visdomen och lärdomen i dem. Kalevalas värld är det lilla bondesamfundet och passar nog bättre in på det normala samhället.

Eddan och de norröna sagorna är ofta konstruktioner i efterhand från tiden före kristendomen. Vist finns det en och annan lång sång eller samling av visdom såsom i Havamal. Men myterna har ofta ett skimmer av det bondeburleska samtidigt som överklassens mansdominerade samhälle finns som grund till urvalet. Ofta framhäver man de korta och kärva blandat med det tillsnirklade vi ser i djurornamentiken. Snorre Sturlasson ägnar det mesta av en bok för att ge rå om hur man krånglar till det. Mycket av det har sina rötter i i bronsåldern och kanske ännu längre bakåt.

Loke har fastnat på stången han slungar efter Tjatse i motivet "Iduns äpplen. Vi ser "En "flygare" med spö i handen är förmodligen Loke. Där finns också en scen som kan förstås att Loke anstiftar mordet på Balder och hjälper den blinde Höner. Vidare finns en "Sörjande Moder" som finns på några hällar

Om gudarna i Norden på samma vis som i Gamla Världen har sina stjärnbilder så är det augustigillet då månen står som lägst … numera har vi kräftskivan vid den tiden. Dateras till Halstatttid 800 -400 BC.

I guldålderns motiv saknas Odin och det är osäkert om Tor finns med och de finns icke i runtexter från Norden. Förmodligen infördes dessa av friserna eller av hemvändande nordbor från Rhenlandet där vi har Nordendorfs fibula som nämner Vige-Tor och Odin.

Fenrisulven är ett av de nästan "osynliga" motiven i brakteaterna, men det är ändock kärnan i tidsmyten och man ser hela Fenrisulven eller bara käften på ett otal brakteater av samtliga typer. Om "solryttaren" är vårdagjämningen och början av säsongen är Fenrisulven skördetiden. Det är motiv som klart skiljer från romersk kultur. I aristokratiskt utförande blev de förmodligen Göran och Draken / Michael och Draken vi ser under 1100-talets Templar-symbolik

Vissa av våra ristningar är helt tydligt gjort vid ett tillfälle som rituella bilder. I det fallet kan vi börja försöka tolka vad vi ser, men kan förstås aldrig veta hur nära sanningen vi kommer. Eddan har en klurig förklaring när man binder Fenrisulven med ord, vilket det förstås är när man arbetar med astrometodik dvs. bestämmer Ramadan.

I min barndom lärde jag att Loke var ondskan personifierad i den svart-vita världen kristendomen ofta för med sig. I förfädernas värld personifieras den filosofiska principen "låsa in eller fånga" i Lokes namn som betyder att "låsa". Hans stjärnbild var vår Stenbock och passande nog i slutet på säsongen när man "låser in skörden".

Han var uppfinningens princip som för jämnan löste gudarnas problem. Att han sen spelade dem ett och annat spratt hör till saken eftersom fantasi och uppfinningsförmåga äger inga gränser. Han dvs. människans uppfinnartanke uppfann Midgårdsormen för att sätta en abstrakt gräns för Midgård dvs. där vi bor och Utgård där andra bor. Kulturländerna i söder ritade kartor med "urkullen" och vatten runt om. Att det var ett odjur var för att avbilda farorna i yttersta världen.

Hel eller "underjordens ansikte" har intresserat alla kulturer åtminstone sen gånggrifternas tid. Man ville veta vad som hände i underjorden för att själva möjligen återuppstå. I annat fall ville man veta något om växandets mystik och med dessas hjälp klara det kontinuerliga återfödandet.

Fenrisulven är också en av de äkta nordiska uppfinningarna i stället för Egyptens Seth som symboliserade kaosmakterna dvs. allt som ville begränsa tillväxten. I Europa fick man senare Draken som väl är inspiration via Mellanöstern och längre österut. Skillnaden mellan Sydeuropa och Norden är att i syd kämper St. Göran och St. Michael mot Draken, medan man i Norden binder Fenrisulven och annars anser att den är ett nödvändigt ont.

I Snorre Sturlassons Gylfaginning berättar han att asarna födde upp Fenrisulven och blev rädda när de såg hur mycket den växte. De beslöt att fjättra den. De prövade i tur och ordning fjättrarna Löding och Drome men Fenrisulven var för stark.

Sen gjorde de den kluriga fjättern Gleipne av sex saker: kattens buller, kvinnans skägg, bergets rötter, björnens senor, fiskens andedräkt och fågelns spott. Den vart ju tunnare än något band eftersom den var gjord av ord och den var stark nog. De fick dock offra Tyrs högra hand medan de band den starke.

När nu Tyr lärt sig vad smärta är tyckte de att han kunne bli domare och förstå sig på skadade människor om det behövdes. Hjältar har aldrig varit välsedda i samfundet … de vill häva sig över folket ... och man har också tyglat dem på något sätt som inte kostar för mycket.

Burleskeriet hade samma funktion som växelsången. Vi kommer hellre ihåg det roliga än torra fakta. Likaså gör tokerier det lättare att minnas. Om man ser på Snorres råd att arbeta med invecklade känningar i dikterna förstår man att man medvetet gjorde allt gåtfullt. Det var nästan som en gissningstävling att begripa innehållet i en forntida dikt även för dåtiden. Därför är det ofta lönlöst att försök hitta en röd tråd eller ett direkt samband till den rationella verkligheten. Detta är helt det motsatta av exempelvis Kalevalas sång om hur ett ungt par ska vara och hur ett bröllop ska gå till.

Trollhättans brakteat är dubbelsidig och med enkla bilder. På Tyrsidan finns bara ulven och en symbol han håller i handen. Symbolen i andra handen är för Tvillingen (en hammare med kort skaft) som var Tor eller hans hammare som flyger runt och han själv är i öst och jagar troll. Eftersom Fenrisulven är Skyttens stjärnbild visar denna enkla bild att det är frågan om att med ord "binda" himlavalvet.

I klartext man gjorde en utgångslinje och markerade stjärnbilderna att användas som grund för kalendern. Denna linje låg då den skapades så att den passade månens extrema lägen man kallar eklipser och där månförmörkelser inträffar. Åke Holmberg ser Tuisto som en aspekt av Tyr / Tiwaz och menar att det betyder "två-aren" och syftar på att han förbinder himlakropparna. I grunden en symbol för Tiden men eftersom man tänkte i rumtid blir det också frukbarhetsflödet. De begripliga texterna på brakteaterna syftar ofta på början ALU och flöde.

På baksidan har vi tre märkliga djur i triangel. Det är en symbolik som avbildar idéen om månårets tre terminer. Andra triader kan vara exempelvis tre obestämbara fåglar eller tre örnar eftersom man på en del håll började symboliken "i Örnen" dvs. under sista årtusendet före vår tideräkning. Den vanligaste symboliken är tre individuella idoler och eftersom de som gjorde brakteater och avbildningar i regel hörde till överklassen blev motivvalet därefter.

Det som gör detta till en Tyr-brakteat är att enligt myten la Tyr handen i Ulvens gap. Det finns andra snarlika där vi har en man och ett djur, men så länge inte en hand fattas eller han har handen i gapet kan vi per definition ej kalla det Tyrbrakteat.

Versen ur "Solsången" en kristen dikt från 1200-talet. Bland sydsamerna hade man en stjärnbild av Hjorten/ Vildrenen med Orion som bakdel och Cassiopeja som hornkrona. Att två binder den är linjer till två andra stjärnbilder på Djurkretsen och vi horisonten.

Tyr-motivet finns också dold i vad jag kallar ormgrop-brakteater där vi bara ser ormslingor men in emellan syns antydning till en hand i ett gap. Denna fil var en början till en serie betraktelser över våra ära 1000 brakteater och vad man kan finna av idéer och symboler i dem. Tyska Dr Karl Hauck och hans medhjälpare har gjort ett enastående arbete i att samla uppgifter om alla brakteater och beskriver dem vetenskapligt i 15 böcker kallade Die Golbrakteaten der Völkerwanderungszeit.

Min avsikt är att dra essensen ur dessa under detta år och publicera vad jag finner.

Detta verk är en enastående källa till vårt nordiska arv. Guldbrakteaterna och medaljongerna har man funnit som gravgåvor, skattfynd och lösfynd över i synnerhet Södra Skandinavien. De är gemensamma för det dåtida folket och vårt gemensamma nordiska arv. Nationella gränser har ingen betydelse när vi går till den tiden.

Lägg märke till halskråset där det finns två cirklar. På en del brakteater finns en. Han har även en dubbelcirkel på bröstet. Det är möjligt att dessa markerar medalj eller medaljong dvs. hals- och bröstprydnader och delvis av romerskt snitt på samma sätt som hårband också var intryck från Rom.

Gravfynden av brakteater och medaljonger är i regel från kvinnograver och då ofta 2 -- 3 i samma grav. Undantag är i synnerhet norska Västlandet där man har fynd även i mansgravar. Frän Gotland finns ett fynd där medaljongen har varit en färdpeng eller ett Karonsmynt. Det är en sed som går långt tillbaka och där man även använt målade eller ristade små stenar.