Baldersmyten i guld

En nordisk guldsmed beslutade runt år 500 att i guld föreviga sin försvinnande kulturs centrala myt. Vi har fynd av ett halvdussin guldbrakteater som berättar om de tre främsta idolerna i hans värld. En mellanlandning mellan bronsålder och vikingatid.

Guldbrakteat, romersk-grekisk kulturimperialism, guldhalsringar och guldhalskragar, ritualguld, Höner, mistel, Vi, Odd, Loke, Frigga, Tvilling, svastika,

Motiv brakteater etc. |Var är löken |Solhäst |Solkungar | A-brakteat | Medaljonger |Ansur |ikoner 1 | Vilda jakten | TyrbrakteatenGerete-brakteaten | Baldersmyt bakgrund |Baldersmyten i guld | Solhjorten | Guldhornen | symboler |uppdaterat 2002-03-20

Övrigt om eriler | Runors bärare| ursprung | tidiga runor| kulturord | ortnamn |Kelter | eril zenit |romerska kejsare | Fibulor | Fynd | Var de kristna| panel | hem

I min livstid har jag sett hur vi överflyglas av kulturimperialism från väster "over there". Många ger bort sitt huvud och lägger sig och blir dörrmatta åt kulturimperialismen. Jag har fått ägna åratal av analys för att slippa romersk-grekisk kulturimperialism. Man kan inte analysera objektivt om man får sig tilldelat ett "par glasögon" så att man måste se på ett vist sätt.

De senaste decennierna har vi pressats på från söder och nu ges direktiven från Bryssel. Det är något helt annat än den sakta inflytande kultur man ser under sten- och bronsålder. Då var man tvungna att acklimatisera allt till nordiska förhållanden.

Vist finns det en del romersk kultur i guldbrakteaternas värld. Det är kanske lata guldsmeder som sett det var lättare att använda ett romerskt guldmynt och bara ändra lite grann. Snart nog tog man fram gammal teknik och gjorde allt tunnare brakteater och fick guldet att räcka längre. Samtidigt var det lättare att arbeta med tunn guldplåt där man pressade in figurerna. Dock var det inte allenarådande teknik. Och den nordiska stilen tog över.

Det var bara en bråkdel som gjordes om till guldbrakteater där exempelvis Västergötlands samlade guld är minst 15 kilo (minst 3000 brakteater) och lika mycket i Östsverige där det är mest obearbetat guld, medan Västergötaguldet finns delvis i halsringar och halskragar. Halsringar och tvinnade guldringar finns i en del skattfynd med brakteater. Kärnlandet Danmark har förstås inte varit sämre och samma kultur syns i det forna Angeln och norra Tyskland.

Man får lätt uppfattningen att största delen har varit "ritualguld" och det har då administrerats av högsta ledningen. De många skattfynden talar för att det även varit betalningsmedel bland överklassen. En liten del finns som gravfynd och då mest i kvinnogravar och då med 2 -3 brakteater i varje grav.

En brakteat av Åsums storlek 12, 3 cm diam. och 100 gram kan ha varit för rituella ändamål. Observera att guldbrakteater har alltid en ögla och har varit avsedda att fästa på dräkten.

Brakteaterna är rent nordisk keltisk och de sex som behandlas här är mästerverk utan yttre inflytande. En sista blomning som vi dock ser fortsätta under vikingatiden och den tidiga myntningen … se Viet .

Denna grupp av brakteater tycks dock avvika från det normal för tiden en försvunnen myt om Tyr/ Laur i kamp med Ulven och hamnar i ormgropen… se Laukar ormgropen och Ormgrop

Denna är funnen nära Fakse Östsjälland fragment av en till i samma fynd

Figurerna liknar människor … och ändock icke. Konstnären har haft distansen att visa att dessa är idoler för människan vardag, men samtidigt inte reella. Även vår samtid har svårt att se skillnaden på myt och verklighet … därför anser många att förfäderna var dumma fån och trodde på märkliga ting. Dock är det så att det ligger en reell verklighet dold i det mesta för den som har tid och vilja att förstå.

Genom att figurerna ändock inte är mänskliga ska vi förstå att det är idéer. En så skicklig konstnär hade säkerligen kunnat göra naturliga figurer även i guld om det varit hans avsikt.

Kanske den långa i mitten redan då kallades Balder, den långbenta vi möter redan under bronsåldern som en figur med ett långt ben. Här måste han stå på ett ben för att få det långa att rymmas. Egentligen är det solen, men här är det dens växtkraft omsatt till ett långt räkel som skjuts med något som kan vara en mistel.

Han har långt hår liksom nästan alla huvuden på brakteaternas centralfigur. Högra handen är formad som en Tvillingsymbol och vänstra är en krok för Skorpionens tagg eller Skytten dvs. odlingens halvår som slutar med kroken. Örnen ovanför kan vara Solörnen, som hade sin dubbelgångare i en stjärnbild. Solörnen finns i tidig ionisk symbolik. När vi ändå nämner tideräkning betyder den vinkelformade figuren säkerligen Vi och de sex runda figurerna är sex sommarmånar … se Viet. Här skrivs månar för ett månvarv.

Sen är det frågan om vi ska se figuren till vänster som Odd eller motstående Loke. I första fallet är det ängeväktarens idol som försvarar under tillväxten i andra är det fråga om lagringen. Bredvid finns ett avgnagd ben och en av de mycket gamla symbolerna för "arbete". Även Årskorset i hans hand kan ses som korslagda ben. Han har tag i en av korsets armar vilket betyder kvartalsväxling.

Under Viet finns något som ser ut som fiskar, kanske man använde Fiskarnas stjärnbild som start på tideräkningen och där man använde metoden med Vi för att bestämma säsongens början.

Sist har vi den kvinnliga idolen bestämt genom kjolen och det ska förmodligen vara en fläta som syns på andra bilder. Symbolen i hennes hand kan symbolisera korn eller skörd, men är lite obestämd. Hennes fötter slutar i vad man på hällristningar skulle kalla "grop" dvs. en symbol för Moder Jord.

De förmodat dumma förfäderna viste nog att odlingens resultat var ett invecklat skeende med solvärme, regn (med olika symboler), jorden som en livmoder och förstås människans arbete. Emot detta fanns kaosmakterna vars nattfrost, storm, åska och för mycket regn kunne spoliera det mesta. Det är därför mellersta delen av säsongen symboliseras med en våg "växa -- växa inte". (Formuleringen inspirerad av ett Discovery inslag jag ser nu samtidig och där man antar att förfäderna var dumma)

Exemplaret från Beresina Ryssland och som kan dateras ungefärligt.

Detta exemplar är lite enklare än föregående. Här har medhjälparen en yxa i handen vi måste kanske associera till Tor. Hans stjärnbild var "Hammaren" dvs. Tvillingens stjärnbild, där vi kommer ihåg att hammaren hade kort skaft och annars flög iväg och kom tillbaka precis som en stjärnbild.

Här håller Balder en cirkel i handen som kan vara en "segerns ring" … i alla händelser symbolisera en cirkel alltid något helt och fullbordat. Här syns tydligt att hon har fläta och man kan undra varför hon håller "misteln" i handen, men vi kommer ihåg att Frigga for runt i världen och fick få alla makter att svära ed … utom misteln hon tyckte den var för ung och oskyldig ... Observera det finns olika varianter på detta tema.

En annan ny symbol är treudden som betyder månårets tredelning. Sen gammalt började man månåret med en ceremoni och i äldst kända tappningen första fullmåne efter vårdagjämningen. Men förmodligen växlade bruket så vi kan inte formulera bara en sanning i detta fall när det gäller tidpunkten dvs. vi kan bara konstatera metoden.

Okänd fyndort förmodligen Danmark

Här finns också de centrala delarna som redan är beskrivna. Men varför pekar en pil från Balders hår mot figuren till vänster? … åter får man myror i håret. Kan någon lösa detta så skriv gärna till mig. Hans ena hand tycks vara en yxa dvs. fortfarande Tvillingens symbol.

Här finns två bitar text varav vi kan skriva den högra ILWI den andra är i hög grad enstaka symboler. De kan vara förkortningar på en text eller bara ren dekoration.

Ovanför hennes huvud finns ett obestämbart djur. Symbolen under vänster figur är obestämbar och ser ut som ett öppet fotspår.

Detta exemplar är funnet i trakten av Viborg på Jylland ett liknande i samma fynd

Här är kompositionen spegelvänd i förhållande till föregående. Vid Viet finns något fågelliknande och det är odlingskorpen under Jungfruns stjärnbild.

Den längre texten är symboler NU - Korsa - NG - T, medan de två andra kan uppfattas som halvårsmarkeringar. En Månskära kan läsas NU, men även betyda att månräkningen börjar och slutar i detta fall. Vi får nedre texten INU och övre U NU.

Nyt är en ormliknande figur som kan vara livmodern dvs. Hydran. Vid Balders långa ben finns något som hugger i hälen. Är det association till Achilles? Även hjältar brukar ha en svag punkt, vilket folkminnet vill påminna om. I min barndom var det mormors alla ordspråk som poppade upp i olika situationer. Nu när jag blir äldre poppar de upp hos mig och jag har lärt ett och annat nytt under livet. Det är ju så folkminnet fungerar och fortplantas. Vi sysslar alla med förfäderskult utan att tänka på det.

Å andra sidan kan den långbenta också ha inkarnationen Kräftans stjärnbild som tidigt visades förbunden med underjordens orm och livmoder. Mytiskt markerar det då sådden när man går i jorden eller vattnet rinner till.

Även här går en pil mot den spjutbärande och hans hand är formad som att något går in i den.

Fynd från okänt ort i Danmark

Denna är i delar lik föregående. Här saknas Viet som ersatt av den punktade figuren. Det nya är vinkelsymbolerna ovanför yxhanden, den W-formade figuren samt en obestämbar figur i nederkanten. Figuren i hennes hand är det tredelade månåret vi finner liknade i Egypten.

Här har Balder träffats i huvudet av "misteln".

Fynd från Fyn Danmark möjligen ett par

I sista exemplaret blir vi lite ställda eftersom den förmodade kvinnan har svärd i handen. Vi har ju begreppet "sköldmö" och man har funnit gravar efter manhaftiga kvinnor. Kvinnan var kanske nog minst jämställd om inte ibland den som egentligen styrde.

Korpen vid Viet är tydligare och det finns en lite otydlig figur som kan vara ett ormhuvud. Hjälten får inte ha sin häl ifred. De ovala figurerna är sannolikt en urgammal symbol för en månvarv. Svastikan är symbol för årets fyrdelning och världsordningen och bakom/ovanför finns som alltid "han där uppe" Solen är motor i det hela