Gåtan heruler?
Bristande intresse för dessa folk är en gåta. Enkla analyser leder till att de lämnade efter sig guld och runor som bevis att de förde vidare bronsålderns kultur och samtidigt införde nytt från romarriket. Det var mer en särklass än en överklass. Det är vår släkt
Eril, herul, handelsmän, merchant, farmän,
http://www.catshaman.com/s25erilb/0zenit.htm Vikingarnas anor erilerna
Följande stycke liknar romarnas sätt att nidskriva folk som vi kan läsa om fenicier och kelter. I dag fortsätter traditionen mot heruler av nån religiös sekt som tolkar profeten Daniel. Det är lätt att skälla på en historisk utdöd folkgrupp.
"Herulerna föredrog krig framför fred. Nakna så när som på sköld och svärd kastade de sig in i strid efter strid i senantikens Europa. De vandrade länge rastlöst runt på kontinenten och slogs både med och mot den romerske kejsarens trupper. Men enligt en tradition återvände några av dem så småningom till hembygden, som lär ha varit Sydsverige Källa Populär Historia som anmärker att det bygger på antika skrifter och motsvarar vad man i allmänhet finner på Internet. Men jag vill snabbt bevisa att i Norden var de mer handelsmän än krigare vilket de var i romarriket som legosoldater."
Utbredningen av 1000 guldbrakteater till Norden och norra Tyskland är det direkta beviset medan det är mindre känt att man funnit över 500 guldringar: Det bevisar både att de var spridda inom romarrikets arméer och att de hade sitt upphov spridd i Norden Det finns folk som vill se forna nordbor som vilda, oborstade barbarer och de vill se att förfäderna for runt i romarriket och hög av fingrar samt rövade guld. Jag undrar om det vore möjligt? Man ska sätta det i relation till det romerska barbariet som nidskrev alla motståndare
Tidiga romerska guldmedaljer och kopior finns från Fyn, Själland, Århus, Bohuslän, Gotland, Uppland, Ringerike, Västagder. Senare guld förekommer från Tröndelag till Polen och med spridda fynd i Europa där man vet att detta folk förekommit under nån tid. Gulbrakteaterna kopierar romerska guldmedaljer med kejsare som motiv och några på Fyn har texten "Vår patron". Det är direktförbindelse med heruler inom romarriket Under 300-talet fanns nordiska legionärer t.o.m. i palatsgardet.
Det finns ingen anledning att låta ett fåtal romerska citat från en period på 400 år färga vår uppfattning om forna nordbor. Det är ungefär 10 generationer. Den enkla tesen att de utvandrade 267 och återvandrade 567 är rent av löjlig i sammanhanget
Egentligen vill jag helst börja med fyndet från Hoby Lolland som talar om en romersk vängåva 14 - 12 AD då Silius var överbefälhavare vid Rhen. Gåvan är av en dignitet man endast gav till nära förbundna och då en indikation att nordborna ingick fördrag att leverera förnödenheter till garnisonerna vid limes: Typisk för tiden är att gåvan fanns i en kvinnograv enligt seden att husmodern fick gåvan. Hittills har man vid utgrävningar funnit en 25 meter lång hall bl.a. och det är en av de tidigaste i Norden
Fyndet ur kvinnograv i Hoby Lolland i förgrunden silverbägare med motiv ur Illiaden
Se mer om Hoby http://www.catshaman.com/s24romare/01ulven.htm
Tidig handel med romarna vid limes …
Det mesta gick i början till Fyn och Själland, men senare var det mer jämt fördelat över södra Skandinavien. Kartan är efter Stenberger 1964 och det har säkert kommit många nya fynd men det ger en aning om förhållandena. Romarna såg dem som handelsmän vid Rhen och satte stelar till deras romerska handelsgud. Merkurius Hanno var ofta gäst vid Rhen vilket syns i förekomsten av runtexter där de flesta av 96 tyska är från Rhenlandet.
Dikten Wisith ger en aning om hur norra Europas överklass var en enda stor familj: Dess medlemmar fanns som handelsmän/ stormän överallt där det fanns en fjord eller ett landskap som kunne föda en större bosättning. Det måste ha funnits en lös organisation som samordnade expeditioner till Södern och förhandlade med romarna vid Rhen i början om leveranser till garnisonerna.
Man kan jämföra samhällsordningen under guldåldern 200 - 600 AD med medeltiden då adeln var en klass för sig: Ofta låg deras egendomar utanför böndernas och de lydde icke bondelagen.. Schematiskt kan man säga att de bland bönderna rekryterade besättningar till sina tåg. Alternativt hade de eget ornum med allt vad de behövde av mark och folk. Beroende på naturgeografi var det likadant över hela Norden utan nationella grupperingar. Nationalstater fanns icke och vi får bortse från vår vana att tänks i danskt, svenskt eller norskt där bandet till det nordtyska och polska är tillfälligt glömt.
Man kan icke ta enstaka händelser ur romerska skrifter och generalisera från dem och man får inlämna dem i känd kronologi. Vi antar att romerna har rätt när de skriver att sydliga kontingenter inlämnades i Roms försvar förmodligen runt 267 och stationerades vid Donau. Under Konstantinernas tid på 300-talet omnämns de i kejsarliga gardet samtidigt som man slår brakteat på Fyn med bild konstantinerna.
Fabrikationen av medaljonger och brakteater sköt fart under Konstantin. Han tog tag i kristendomen och förordade att det kristna altaret ska bestå av en stenskiva och fyra ben i sten. Ett sådant fanns ännu i början av 1800-talet i Baggsbo på södra Dal. Konstantin var tolerant och tillät att arianerna fanns och det blev vanligt bland de germanska stammarna. De var ungefär som Jehovas Vittnen en variant av samma sak.
Striden mot "kätteriet" började med Teodosius 382 då det blev "skottpengar" på alla icke- katolska. Han viste vad bondfångare vetat i alla tider att det var bara bra om budskapet saknade logik. Sen använde han hotet genom att förstöra konkurrenternas heliga platser: Värst var kanske att brände ned Livets Hus i Alexandrias bibliotek här tusentals egyptisk visdom hade samlats. Oraklet i Delphi försvann på samma sätt
Men riktigt tvång blev det först med Justinian i mitten av 500-talet. På en gammal kyrka vid Breza fanns en runrad och tydligen har man följt kejsarens uppmaning. Innan fundamentalismen var det intet konstigt om man tog till sig nya gudar. Kyrkofadern Origenes hade altare till bl.a. Orfeus, Solen och Jesus
Vi får aldrig veta hur utbrett kristendomen var: I Lilla Jored ska ha funnits ett silverkors som förkommit. Den kan dateras efter den tvåsidiga medaljongen med Konstantinkopia på aversen och en augur på reversen från brytningstiden
Herullegionen vapen 372
Herulerna var ansedda åtminstone till 476 då Odoacer (förmodligen från norra Tyskland) vald av legionerna satt 3 år på Roms tron när ostgoten Teoderik klöv honom på längden. Det är rimligt att anta att hemmafolket förlorade ansiktet. På deras huvudorter Fyn och Själland fördrevs de att döma av fynden och en liten notis i Rom. antyder at de dyker upp i östra Sverige tillsammans med nobla guldfynd. Det är rimligt att anta att hemmafolket förlorade ansiktet på samma sätt som kejsar Severus tidigare vid Rhen.
Under första hälften av 500talet var de med langobarderna Roms hjälp att driva ostgoterna ur Italien. En senare Sindual försökte 567 "göra en Odoacer" men förlorade huvudet och anseendet och herulerna försvinner ur historieskrivningen
Detta är endast en kort blänkare om herulerna vilka i Norden kallade sig eriler i inskriptioner. Här ska relateras ett antal bevis konkreta bevis från 300-talet i övrigt hänvisas till boken "Vikingarnas anor erilerna" http://www.catshaman.com/indexE.htm med analys av de flesta aspekter man kan få fram
14 maj -2009
16-Apr-10 Slutlig slutsats
Det är ju icke mycket gotisk i gotiska klubbens brev nuförtiden desto mer SD och
ND. Helt rätt! Goterna försvann på 500 talet och sjundedags-adventisterna
fortsätter i vår tid att se dem som Roms och världens fiender. I dag är de och
även herulerna i mångt en efterhandskonstruktion. Många landskap vill adoptera
dem som förfäder
Om goterna nog sagt: Av andra får man sitt namn och romarna nämner heruler i
många källor. De flesta nordiska källor nämner dem som en liten stam i Norden
där Fyn har de tydligaste bevisen såsom en artefakt som skriver att vederbörande
lyder under en romersk kejsare.
Men hur ska man förklara fynden av över 600 klackringar? Romerna angav att
herulerna var legosoldater som då belönades extra av befälhavare med en
klackring: Eftersom man har fynd överallt i dåtida Norden tyder det på att
herulernas "ursprung" är Norden. Vi får ett tvåsidigt bevis vilket är nödvändigt
för vidare slutsatser och forskning. Tyvärr slutar all nordisk forskning vid
kristendomen och Ansgar?
Guldåldern är en brygga till bronsåldern där vi måste nämna fynden av runt 50
guldhalsringar varav en stor har inpunsade halvmånar som symbolisera månen som
bas i tideräkningen. Denna symbolik finner vi från Tröndelag i norr till norra
Polen och västra Tyskland. Bilden förtydligas av runt 1000 guldbrakteater och
annat guld.
Vår bild av kungariken och stammar är icke användbar. En norsk munk berättar
runt 1220 att nån kände sig kallad att bli kung och samlade folk runt sig och
for runt i landskapet och skaffade sig stöd. Det är den entrepenörsmodellen vi
känner igen i Rom efter 200-talet och de gudaborna kejsarna. Den gäller även för
Odovakar och Theoderik och avslutades för herulerna med Sindual på 560-talet och
det blev herulernas slut i Romarriket.
Under runt 300 år rekryterades nytt folk från Norden vid behov från denna
överklass som var entrepenörer = adel på hemmaplan. Knud den Store blev den
första att organisera en överklass som hade fiskaler som drog in centraliserade
skatter och täckte stora delar av Norden
Det återstår för historikerna att brodera vidare på denna kort beskrivna stomme
Catshaman