Gränslandet

Röksten, Hedeby, Karl den Store, markgreve, danerna, Danmark, Pipin, Widukind, Geva av Vetsfold, Irminsul, Danevirke, svenska vikingar, Erik Segersäl, Sigrid Storråda

Guillou menar att före Birger Jarl fanns bara Maffia och inkluderar väl Arn som levde 100 år före jarlen??? Maja kan inte tänka sig civiliserat folk före Ansgar. Jag har sen dess tänkt att jag skulle undersöka tiden före den officiella danska tideräkningen, som börjar med hedningen Gorm som ende minne av forntiden. Det är att vara oförskämd mot de tidiga förfäderna. Maja har vist ändrat sig och kanske insett att det civiliserade samhället är 5 - 6000 år gammalt även i Norden… här ska vi granska källorna om det tidiga danska kungariket som försvarade Norden mot expansionen från söder … och lägga in ett stycke om de tidigaste nämnda "svear"

Oskriven historia

Nordisk historia skrivs ofta rumphugget när man håller sig inom en period utan att titta bakåt och åt sidorna. Än mindre blicka utanför det egna landet och man söker kungar. Ordet "kung" har använts om fylkeskungar och i större sammanhang men har det samma betydelse som vi lägger i ordet. På Rökstenen talas om par i ledningen och 20 kungar runt år 800:

Var ligger detta Siudlund? Storyn inbjuder till att tänka på handelsleden vid Hedeby eftersom stenen dateras till runt 800. senare. Versen talar om urgammal gemenskap och broderskap som behövs såväl ombord på långskepp som i borgläger. Egentligen behövs inga kungar. Under guldhalsringarnas tid kan man dra slutsatsen att det var en stor nordisk federation med en "bretwalda" vald överledare och möjligen tingsdemokrati.

Ledaren har sen början varit en person som i första hand svarar för den rätta tiden och att ritualen följs under hans ledning. En vis man leder sitt folk genom att avläsa dess vilja och om han vill slippa oroa sig för revolt. Danska kungar valdes in i medeltiden på ting. Det är något annat än vad vi förbinder med kungar. Vi får tolka enstaka fakta och försöka förstå organisationen bakom.

Under guldåldern från Konstantin och ett par hundra år framåt får vi en ovärderlig manifestation av nordlig senkeltisk kultur. Ovärderlig eftersom guldet man fått från denna tid i dagens penningvärde representerar många miljarder. Visserligen är föremålen till storleken försumbara men de är lika oförstörbara som vår megaliter och fornminnen... och sen mängden spridda till alla dåtida kulturbygder. Våra historiker och arkeologer har gått bet på att tolka den kulturen främst därför att man tillämpar våra kulturramar. Om vi vill kan vi i symboliken se den andliga överbyggnaden och organisationen av samhället.

Halsring har varit symbol för såväl manlig som kvinnlig ritualledare på många ställen i Europa i flera tusen år men i synnerhet i väst och nord. Att vara "i ringen" var att ansvara för ritualet inför den ring av människor som symboliserades med ringen. Vi kan icke använda vårt maktperspektiv på ledare. Vi har nog svårt att förstå en världsfilosofi som bygger på Tiden och Vattnets flöde som bringar fruktbarhet. Människan hade i årtusenden underordnat sig dess lagar och symboliken visar på att formalistisk följa ikoniska principer. Att bryta mot dem var att gå emot världsordningen Där är grupptrycket enda polis man behöver.

Sen kan vi ta ett steg framåt till 400-talet där Horsa och Hengest kallades "heretoga". Det ansluter till ett tidigare skede när "Alla mäns ting" valde heretoga och en tillfällig gärd/ uppbörd anslogs. Huvuddelen av angelsaxarna utvandrade efter ett gemensamt beslut av varje folks allting. Det sägs att deras ledare var "aldermän" dvs. tegn/thane beroende av språkbruk. De tre folken hade en överledare/"bretwalda" som i några generationer på 500/600-talet valdes bland folken.

Landskapet Kent fick sin första lag runt år 600, där man på kontinenten bland folken var ute lika tidigt som Roms "12 lagar" runt år 450. En ny samhällsordning var på väg där man behövde skydda kyrkans och även kungens tjänstemän samt förstås folket mot den vanliga brottsligheten. Det är dessa data som ger oss rätt att se en federation av stormän som "ringbärare" före perioden av kungar och (fylkes)kungar.

Under tidig vikingatid var ledarna kanske närmast "entrepenörer" i en del landskap utom de som sen gammalt drev handel och hantverk. De reste i Västeuropa och kunne hålla Norden informerade om vad "Slaktar- Kalle"/ Karl den Stora hade i sinnet. För oss stupar det på att vi har få tidiga skrivna källor och det som finns är på latin. " Regem" och har förmodligen ofta översatts med kung. Vi förbinder då det med ett att regera över ett visst landområde Före kungarna var överklassen sammanbundna på ett helt annat sätt där släkten stod i centrum. Deras ungdomar skickades till stormän i Europa för att vara lära och vara en garanti att få husrum när man reste i utlandet

I nordiska kulturer styrde släktens äldste nästan till vår tid och bidrog till att hålla jordägandet samlat. Tinget var dess bas vid gemensamma ärenden när man fick folket att ställa upp på ett gemensamt projekt och man verkade kollektivt. På Själland finns i ortnamn indikation att klassen "frimän" bildade ornum/birke som deras frizon i bondelandskapet. Hela Norden var dock knappast uppdelad och inmutad.

Ur frankiska källorna lär vi oss redan från 700-talet spridda detaljer åtminstone om södra Norden. De viste kanske icke så mycket om Norge och Sverige. Efter att kejsar Otto marscherade upp till Limfjorden och sa "Det är mitt land hit" blev fjorden bekant, dock icke mer än att Adam av Bremen skriver att ovanför Limfjorden kan ingen bo. Otto pressade den danske kungen att bli markgreve på allvar vilket innebar ansvar att försvara kejsarriket på den fronten. Förmodligen fick Danernas land ändelsen MARK liksom markgrevskapen på många håll i Tysklands gränsland. Det blev Danmark formellt underordnat kejsarriket och senare danska kungar/ pretendenter sökte kejsarens famn. I Sydeuropa var påvens högsta ambition att bilda gudsstaten och det fortsatte till inpå 1100-talet där vår ärkebiskop Eskil var ivrig förespråkare men kyrkan stötte på motstånd från de självägande.

I Tyskland var det missionärernas tid där Willibrord var i Frisien och norra Tyskland men vist ochså i Danmark. Från 719 får Bonifacius äran att kallas Tysklands apostel och fick titeln ärkebiskop 732. Han grundade Fulda kloster 744 och mördades 752 av saxare. En påminnelse om att det inte blir så genomgripande bekännelse genom övertalning. Frankiska kungahuset hade tydligen en längtan att återupprätta romarriket och det passade påvens planer eftersom han behövde militärmakt.

Man insåg att kyrkan är en mäktig bundsförvant och franska Pipin lyckades som första bli smort av påven. Det blev en fast förening där Pipin var påvens härförare och griper sig an att få langobarderna under oket. Han vinner några landområden han ger påven i gåva som en början till gudsstaten ... övriga Europas världsliga ledare frågade sig säkert om de låg i farosonen att följa efter Snart nog fick påven den idealiska partnern i Pipins son Carolus Magnus/ Karl den Store som tillsammans med brodern valdes av överklassen att följa fadern 768. Synes ofta ha varit formellt val av ny kung men om duglig son fanns blev det denne.

Brodern dog 771 och Carolus blev ensam härskare och snart nog despot. Han var fanatisk kristen med organisationsförmåga som tillfullo kunne nyttja hans hänsynslöshet som fick honom att mörda, förvisa och förflytta alla oliktänkande. Det blev omvändelse under galgen och metoden slår alla missionärer strävanden. Han började nästan omedelbart mot saxarna 772 och det pågick till 804, men med storkrig 777-778. Vi får ett exempel på att överklassen känner inga gränser och att det fanns kanaler att sprida nyheter till Norden.

Saxarnas hemkära ledare var son av Westfahlens ledare Warnechin och Gunilda av Rügen. Titeln hertig gavs åt kungens söner där hertig Widukind var gift med prinsessan Geva av Västfold men hon var danska kung Goimos dotter och syster till Sigfred och Ragnar. Kungabarnen fick ett underhållslän och det här tyder på att Västfold hörde till danerna. Vi lär av dessa data att stormännen var ingifta över gränserna på ett naturligt sätt.

Danmark var förmodligen inte utropat än. Widukind och saxarna var de ende att bjuda kejsaren motstånd men svärfar var reträttplats flera gånger. Det blev uppror 777 men Carolus körde över dem totalt och underkuvade dem. Widukind flydde till Danerna och samlade krafter tills året därpå, men kejsaren gav nådestöten och Saxland upphörde att existera. Widukind flydde igen till Norden.

Han återvände så småningom och lät sig döpa 785 som tribut till kejsaren men kanske snarare ett exempel för folket. Det gick förstås saxarna djupt i själen när deras kulturella arv trampades i skiten och världspelaren Irminsul förstördes. Motsvarande två pelare på Rûgen fick vara ifred tills Biskop Absalon var marodör 1169. Pelarna är dock lätta att förstå som rationella skapelser eftersom de på topp har snidade huvuden och symboliserar tredelat och fyrdelat år eller liknande om året. ... Men det är väl få som tror att våra förfäder, hedningarna var rationella och hade känsla för arvet.

Juldagen 800 kröns Karl Pipinsson i St Peter av påve Leo III. Han har nått sina drömmars mål att bli "heliga romerska rikets första kejsare". Det markerar Romarrikets återuppståndelse och likt kejsare 800 år tidigare var det likt en belöning att han utvidgat rike med langobarder och saxare samt befriat Spanien. Ett äktenskap kyrka-stat genom att kejsarens makt behövde påvens välsignelse, men det gjorde honom inom romarriket moraliskt mera värd än ovigda potentater och gav ett argument att bekämpa hedningar. Karl hade varit fullt sysselsatt på många fronter och det var Nordens lycka. Det blev ingen kampanj förrän ottonerna på 900-talet.

Germanien bestod sen gammalt av små och stora hertigdömen och grevskap man tidigare kallade stammar med gemensamhet i kultur/ tideräkning. Det nya var invandrade slaviska folk obodriter och wilzer m.fl. i vissa områden i nordöstra Germanien. Både danska kung Godfrid och kejsar Karl tyckte de skull ta kommandot i det odefinierade Norden. Speciellt i västra Holstein var daner och besläktade friser blandade.

År 804 kom danska kungen med en flotta och ryttare till Sliestorp och vill sätta en gräns vid Ejdern samtidigt som han passade på att skattlägga åtminstone de rikare byarna som drev handel. Kanske Godfrid lärt sig av Karl som infört tullar i de viktiga kuststäderna som Dorestad till förtrytelse för Nordens och Östersjöns farmän/ handelsmän. Godfrid förhandlade med kejsaren tills 810 då han dog vid en expedition att möta kejsarens trupper i Friesland.

För 782 till 885 har jag ett 20-tal klipp ur franska krönikor. Vid 808 kan vi notera att Godfred besluta bygga en vall längs Ejderns norra bredd dvs. Danevirke. Förmodligen var det en påbyggnad eller bara en del av sträckan. Arkeologin visar att man hittills har dateringar från 737 och senast talar man om 600-talet. I Sönderjylland ovanför nuvarande gränsen finns odaterade rester av vallar man kan spekulera i. Får här framkasta att danerna förmodligen ursprungligen var folket i Sönderjylland - Schlesvig de egentliga danerna.

Danska kungahuset räknar fortfarande de två provinserna sitt ursprung. En karta från tidig kristendom visar att de var delat i kungliga grevskap och hertigdömen. De var Tysklands närmaste grannar och man viste en del om dem men kunskapen minskade med kvadraten på avståndet när man reste norrut. Kejsaren utarbetade ett system med markgrevskap i sina gränsmarker där markgreven förband sig att försvara kejsardömet.

Längre framåt var det icke så frivilligt och kravet var förstås att folket skulle döpa sig. Det finns flera notiser som åskådliggör att skribenterna vet inte riktigt vad de skriver om. En period efter Godfrid kallas borgerkrigen när hans 5 söner stred om makten i sydliga Jylland. Man lämnas i osäkerhet om hur stora områden hörde till en kung. Men tydligen låg Västfold (Viken) under danska kungen såsom senare under Knud. Vi får ochså veta att danska stormän söker skydd i Västgötland? De tidiga kungarikena var ofta en familjeangelägenhet man kan kalla ett antal bondegårdar modell större och man följde arvsreglerna. Undan för undan tillkom mer organisation och förstås befattningar för olika områden.

Under Hårik eller möjligen två Erik efter varandra följde 40 år av mer stabilt styre, som dock visade musklerna med infall i nedre Gallien 847. (854 hade kungasläktet ett tre-dagars slagg som tog kål på de flesta. Krönikörerna börjar mitt i det hela kalla dem "normanner"???

Begreppet dansk markgreve möter vi varaktigt i slutet av 800-talet där vi vet att Henrik I, Fågelfängaren 876 - 937 gjorde danska kungen till markgreve, vilket stod sig tills Knud I löstes från bundenheten. Antagandet styrks av kung Gorm samlade "Danmark" genom att förena norr Hardjylland och södra Jylland förmodligen genom giftermål med Tyra "Tanmarka but" som "fredkulla". Han fick kämpa sig till kontroll över provinserna.

Sannolikt innebar fördraget ett tvång att låta döpa sig. En senare kejsare krävde att man skulle inrätta två eller tre biskopar på Jylland ? tydligen var bara Jylland under dansk kontroll och senare ser vi från en karta att den kyrkliga delningen syssel skedde först i Jylland och Viken ...och Estland!

Det är väl lite att ta i att när kung Harald på Jellingstenen skriver om sig själv "kristnade allt Danmark". Det var en lång process. Liksom på de flesta andra ställen var det dop under galgen ... nåja, munkarna som historiker har i tusen år haft monopol på sanningen och det går väl icke att ändra på? Ottonerna riktade sig mot främst Danmark och slaviska stammar i norra Tyskland i slutet av 900-talet. Metoderna var lika brutala som under Franken. Omvänd dig eller dö.

Det nya var att man befäste dessa markland med borgar, soldater och munkar. På pricken lika ter sig trelleborgarna från slutet av 900-talet men som stod ett fåtal år. Dansken vill att det nationell vikingablodet byggde. Jag köper det icke skrev catshaman april 07 .--- sen nedan Svenska vikingar. För att göra det lite klarare kommenterar jag här för sig en del runt texter från 800 - 900talet och de reser flera frågor än de besvarar.

För att få en begriplig röd tråd gör jag ett antagande att nordiska farmän/ vikingar hade en avsikt att hjälpas åt att försvara gränsen mot Franken - Saxland varav det senare landet i början var tjocka släkten av nordgermaner. Handelsmännen var den styrande / bestämmande klassen och det var i deras intresse. De lyssnade på folket som i det längsta ville leva efter gamle traditioner och främst av allt de ville inte tvingas att byta religion med våld.

Det blev aktuellt att återuppliva traditionen ock friska upp de gamla gudarna ...och fråga om de ville styras av Franken. Nordborna kände Västeuropa mycket bättre än vad vi gör. Många skepp gjorde en resa via Ejdern till gryende städer som Dorestad. Snart nog började Hedeby växa till sig och blev norra Europas största stad och handelsplats med mer än 1000 innevånare menar man. Äldsta fynden från andra halvan av 700-talet.

Man hade vida kontakter med bärnsten från Baltikum, täljsten från Norge, keramik från Frankrike och normala varor som bivax, harts, honung mm. Birka var en andra pol och vi vet att man upprättade varaktig försvar ... inte nödvändigtvis kung!!! Säkerligen fanns garnison vid Hedeby i synnerhet under seglationen. När vi ska besvara "Var låg Siudlund"? som omnämns i inledningen har vi ett logiskt svar runt år 800 när Rökstenen skrevs.

Rastplats och nödhamn på Danmarks sydligaste ö Lolland. De danska avstånden är korta och inom ett lite område Tirsted, Sädinge, Tågerup, Bregninge finns upplysande runstenar. På Tirstedstenen berättas om föraren som dog i Svitjod i Fregges skara ---- och alla vikingarna. Man kan säga att Hoby i området har anor och tradition bland handelsmän. I Hoby finns ochså fyndet med oskattbart romerskt signerat silver skänkt av befälhavaren vid Rhen förmodligen bekräftar den ett avtal runt år 14 AD. Numera har arkeologerna grävt ut flera långhus som tidiga hallar. Platsen är lågland med utsyn över Östersjön där man kunne välja att resa vidare till Hedeby eller rakt över havet till Fehmarn dvs. Rödby - Puttgarden. Bregningestenen för tanken till sjöfolk. Det vore naturligt för resande att ha vänner och nödhamn på Lolland på traden till Hedeby.

Lolland är stor bara för de sturska lollikerna en tradition det me´. Vid Tågerup berättas om en broder som reste sten för Sperle som var Esbjörn Näfs skeppare. a. Uttrycket "och alla vikingarna" finns på flera hål och betyder då den anonyma skaran vid sidan om skepparen gav namn åt färden. Sönder-Kirkebys sten är efter broder Asgöt som dog på Gotland och den avslutas med "Tor vigi runar". På dessa stenar får vi belägg för bruket av ordet viking och även Svitjod.

Behöver vi lärda spekulationer om etymologi och sånt? Sädingestenen ger oss en ny gåta "Thurvi fick karvat denna sten efter sin husbond Krogh. Över sitt land han var allra starkast? av sydsvearna och syddanerna. Kval förtärde honom den bästa av nordbor. Han var sydsvearnas ..." Var fanns dessa folk och deras kärnområde? När vi ska tolka kungar och folk står vi där med vaga beskrivningar.

Forskningen kan placera många av kungarna i tiden men fram till Knud I får vi kalla det "vikingabeteende" när en storman eller lokal kung fick för sig att samla besättningar och gav sig ut på tåg. Kanske man plundrade ibland -- i andra fall gjord de skattskyldiga och återkom senare. Sen fanns imperiebyggare som Knud, Olof och Karl som gav sig i kast med att bygga upp en infrastruktur. Där gällde att ha tur och att ha 30 - 40 års regeringtid och helst en lika organiserad efterföljare.

Schleswig är det forna Angeln före år 500 som avfolkades delvis efter dem som flyttade till Öst-Angeln. I samma veva jagades erilerna/ danerna från Själland och Fyn och kanske en del stannade i Angeln och förde namnet vidare. I dikterna talas ochså om spjutdaner och sjödaner utan att ge dem ett tillhåll.

Och man talar om att en "som kom över havet" hövding Ola tog Danmark??? runt 890 får man problem med begreppen. Sverige var inte en erkänt stat. På sin höjd kan man säga att han i sitt namn bosatte sig i Schleswig /Hedeby utan att man jagade honom bort. Det blev långvarigt eftersom hans söner Gurd och Gnupa tog över och återföljdes av Sigtrygg. Man var väl naturaliserad Hedebybo vid det laget.

Gnupa är känt från 934 Henrik Fågelfängaren som vid samma tidpunkt gör danska kungen till markgreve kanske det fanns i båda områdena. Det är första gången vi läser "Danmark". Ásfríðr gerði kuml þau ept Sigtryg, son sinn ok Gnúpu. Ásfríðr gerði kuml þessi, dóttir Óðinkárs, ept Sigtryg konung, son sinn ok Gnúpu. Gormr reist rúnar. Namnet Odinkar låter originellt, men vill minnas att en biskop hade namnet och på Själland finns runstenen vi Görlev. I alla fall finns ett par runstenar vid Hedeby som mins dessa vikingar kanske runt 934.

Sen får vi det officiella kristna Danmark i mitten av 900-talet. Den självmedvetna Harald reser minnestenar. En om sig själv och säger sig ha kristnat hela Danmark, men förmodligen bara Jylland och öarna. Två andra reses över Gorm och Tyra och förmodligen återanvänder man monument i Jelling. Tyra nämns eller antyds på runstenar i ett band över Jylland så man anar att hennes domäner var där som en buffert mellan hardjyder i norr och sönderjyderna

Vikingatiden var nästan över runt 992 när Erik Segersäll smidde när det var fritt fram. Det var lite kaos när de stora beskattarna Torsten den Höga från Venden, Sven Tveskägg och den andra var i England och hämtade hem silver.

Erik tog så mycket att han kunne kalla sig kung av Danmark fört ett par år. Dock tycks detta ha varit just vid Hedeby där han förlorade mot Svend 996. Det är hustru Sigrid Storåda mor till Olof Skötkonung sedermera dansk drottning och mor till Knud blir lite mer levande när vi läser att hennes arv i Västergötland skiftades åtminstone till runt 1250. ...skönt att kunna nämna även västgötar Jägarna står på pass vid passager för djuren och har ordspråket "Man ska fånga haren i halsen" och det är väl just vid Hedeby där man kunne övervaka trafiken. Jag har koncentrerat mig på lite historia om det. De danska kungahusen gjorde vad de kunne för ta död på varandra i flera generationer. Annars hade det varit ett intressant ställe för en rik kung.

Catshaman 15 april