Sameåret vid Bergsbukten Alta

Alta i Nordnorge följde Stora Världen. Det finns indikationer på att man tog till sig Nya Tidens kalender runt 4200 f.Kr. Landhöjningen så stor att man får en grov datering av ristningarna eftersom man ristade nära vattenlinjen och flyttade neråt i steg

Bergsbukten, Alta vårfiske, sommarsamlande, höstjakt, björnjakt, älghuvud, Favdna, älgperiod, renens säsong, hälleflundrans säsong, björnide, drömälg, Hiisi, samer, finnar, Isturitz,

| akademisk | shaman | trumman | Amtmannsnes | Bergsbukten |kulturstenar | stenspråk | första myten | indexB| hem |

Det är en magnifik häll. Den ger oss möjlighet att omedelbart förstå vad budskapet handlar om. Denna ristning dateras till 4200 -- 3600 f.Kr

Det är året och dagen för folket vid Alta Ytligt sett kan vi se att folket möjligen jagar björnen ur idet och helt säkert att man jagar den i naturen. Det ska tydligen vara ett tvådelat stängsel för att fånga såväl ren som älg. På bilden fattas några fiskar i nedre kanten av bilden. Från Irland och Frankrike vet vi med sannolikhet där hade man tre säsonger, vårfisket, samlandet om sommaren och höstjakten.

Det är nog olämpligt att kategorisera i jakt, samlande, fiske, åkerbruk eftersom man i inre och norra Skandinavien idkade naturbruk, dvs. fram till 1900-talet var det blandekonomi överallt. På många håll var det osäkra jordbruket bara ett komplement och för att få malt till öl. Vist fanns det folk och även samer som specialiserade sig i viss grad såsom exempelvis de som bodde vid havet och förmodligen också de som ägnade sig åt renskötsel, medan andra kanske skördade allt vad naturen ger. Eftersom vi här se renstängsel är det kanske en indikation på att man börjat med renskötsel..

Beroende på i vilket landskap man levde drog man sig undan till bäst tänkbara boplatser under den fuktiga vintersäsongen. Finska ordet talvi och samgermanska vinter utsäger möjligen samma sak. I sydligare länder har berget/urkullen varit symbol för vinter när man drar sig undan översvämningen, men även en symbol för människans plats undan urhavet. Vi kan bara anta att vissa folk har sett havet som en urmoder. På Balkan och även i tidiga sumeriska städer fanns en "fiskman". I Sumer var denne Oannes första laggivaren. Vi kan aldrig generalisera annat än för den lokala fyndplatsen.

Ser vi närmare på Bergbukten syns även rituella ikoner och symboler vi kan börja spekulera och i sig höjer de kulturen vid Alta ett avsevärt steg över "den primitive jägaren". Undrar om det funnits primitiva folk de senaste 100000 åren. Det behövs mycken kunskap och kultur till att leva på vad naturen ger. Vår kunskap ökar ständigt och med den vår respekt

Vid idet syns en båt och knappast avsett för björnjakt. Därunder en rituell situation med en man med processionsstav och möjligen ett rituellt björnide. Björnjakten omgavs i sen tid med omständliga ritual innan själva jakten. Det var bara för män och kvinnorna fick se på männen bara genom en ring. Denna rituella ring var för att skilja vardagens värld från jaktens och det farliga djurets värld.

Männen var tvungna att dra till minnes precis hur de skulle agera vid varje möjliga utfall från björnen. Likaså hade de säkerligen sin egen metodik för att vinna över den Stora Starke. Det är ingen tillfällighet att vi har begreppet bersärk där mannen tar på sig björnsärken, när han ska ut i strid i en annan värld.

Nedanför finns möjligen en ritualscen lite senare på våren. Det är för det första båten men även den lilla figuren med spretande ben. Det kan vara en vårgudinna vi möter överallt i Norden. Normalt i denna bok kallas hon nymånegudinnan Inanna.

Ovanför på andra sidan av björnspåren vänslas en kvinna med en behornad ren. Under den en liten vårbåt IBAN kallar jag den. Den finns också vid Dalbergså och är avlarens säd eller början på växtlighetens år. Rutnätet kan vara såväl fisknät som begreppet fält. Så gammalt att det finns i grottorna och avser fält för odling, fiske, samlande med stor sannolikhet. Sumererna kallade Pegasuskvadraten iku = fält.

Måntro de dansar skotsk?

Ovanför ligger 7 figurer och en står. Det kan vara mångubbar. Vi finner liknande rader överallt i Skandinavien och i Alperna hittar vi rader med åtta gubbar också och på samma sätt med en i avvikande position. Ovanför finns detta par som kanske dansar skotsk. I så väl sumeriska som latinska språk är roten till ordet måne var man så som det är i de germanska språken. Det är möjligt att dessa män är sommarhalvårets åtta månvarv. Sommaren i norr var förmodligen ett par månader längre än i dag, eftersom klimatet allmänt var varmare på jorden.

I mitten ser vi reell björnjakt och där ceremonimästaren bär en stav med älghuvud. Vissa samiska folk har till våra dagar bevarat minnet av den stora älgen på himlavalvet. Den hade stjärnbilden Auriga som bakkropp, Perseus som framkropp och hornkronan Cassiopeja. Från ca 4000 f.Kr. till vikingatiden kunne nån del av denna enorma bild användas som rikt-märke för soluppgången vid vårdagjämningen. Fenomenet precession gör att vårdagjäm-ningen på djurkretsen förflyttar sig 1 grad per ca 71 år och på drygt 6000 år blir det ett kvarts varv till våra dagar.

Himlens jägare kallades Favdna och är vår "bersärk" eller Björnväktaren kallad Arcturus på latin. Den egentliga älgperioden vid Alta slutade ca 3000 f. Kr. och efterföljdes av sydligt inflytande och dess astrosymboler. Många tolkare och iakttagare av samernas hällristningar får bara älgar och älgstavar på näthinnan, medan det anses att det var en rätt kort period.

Bland bilderna finns tidigt en kvadrat och den avser nog himlavalvet fyrdelning. Samma gäller senare kors och ibland med fyra symboler. Kvadraten finns så sent som på sydsamiska trummor från 1800-talet. På dessa tycks man ha bibehållit en delning av året i 8 plus 4 månader, så som även tycks vara fallet på Vitlyckeristningen. Denna delning passar förmodligen också i höglandet Alperna och påminner sen om monsunländernas tredelning

En annan delning är i halvår med ena halvan renens säsong och den andra hälleflundrans. Naturligt med tanke på deras huvudsakliga näring. En annan delning kan möjligen vara björnidet och sommaren.

Djurfållan är delad i två halvor med ett par ritualbåtar mellan dem. Det är mest ren, men en och annan älgko syns i flocken. Svårt att veta om det är avsiktligt och symboliskt, men den streckade linjen ovanför måttstocken markerar en sättning i berget. Kanske ska det symbolisera att man drev älg och ren över stup. Nedanför denna fördjupning finns ett par fiskar inristade.

Där finns även ett fotspår och vi ser ytterligare ett på fållan. Normalt kan det med vårt språk tolkas "på" eller börja här. Längs ytterkanten på fållan finns ytterligare ett par ställen med nån sorts symbolik. Sammantaget med de övriga symbolerna på hällen kan vi fastställa att det funnits ett symbolspråk "redan" vid denna tid. Liksom att vi måste säga att Sameland var tidigast med symboliska ristningar så långt vi vet i dag.

I 1952 december kom jag till en internatskola i Svenskfinland från Danmark. Vet inte om jag som halvdansk trodde mig vara nånting, men österbottningarna i sällskapet tittade på mig med Jantes ögon: "Du ska inte tro att du är nånting"

Nu har väl förklaringen kommit efter att man funnit skelettrester av den äldsta österbott-ningen och denne är över 130 000 år. Det är klart man ska inte komma som utböling och sticka upp bland infödingarna … skämt åsido, jag firade min första jul i Rejpelt, Österbotten … hann att dansa menuett nyårsafton i Vörå tror jag det hette. I lågskor vandrade jag i femton graders kyla längs julkortsvägar för att få denna enastående upplevelse. Sen hann jag också inse att man fick vara infödd Vöråbo för att förstå tungomålet bland gammalt folk … hörde nyligen på TV nån från Närpes och vist består det gamla språket än.

En a´n är karelare och kan möjligen slicka i mig lite av det österbottniska arvet … skit samma, vi karelare brukar nog klara oss ändå med vårt munväder. Ur nordisk synvinkel är det förstås av stort värde att veta att det funnits folk i våra urskogar sen urtiden. Annars vill ju söderns folk ta på sig all ära av civilisationen.

Efter detta inpass tillbaka till Sameland. Vi ser av de tidigaste ristningarna att det fanns något vi kan kalla kalender eller att man inrutade året efter den natur man levde av. Man kan även ana vissa rituella inslag. Dessa förstärks med tiden och man ser tydliga rituella inslag från så väl södra Skandinavien som från kulturländerna i Egypten och Mellanöstern.

Vi kan inte säga att ristningskonsten började i norr, lika lite som vi kan säga att den började nån annanstans. Men vi kan säga att hela Skandinavien var med sin tid. Lika självklart är det antagligen att folk ristade ned bara det de behövde i sin vardag. De kulturella inslagen kommer först under den sena bronsåldern.

Älg och björn har varit högvilt och skogens kung i mer än 6000 år efter vad vi kan se av våra hällar. Andra djur som renen förekommer också, men denne är ett flockdjur och inte så svårfångad som revirdjuret älgen och enstöringen björnen.

Alundaälgen, Uppland antagligen import från Karelen. En karelsk båtyxa om man så vill

Apropå älgen, så har den ju fortfarande en stark ställning i den supermanliga mytologin. Än i dag jagar männen drömälgen Hiisi, besjungen i Kalevala. Det karelska eposet finnarna tog till sig som sitt eget. Kan inte skryta med att morfar visade vägen till detta, men väl att han var vägvisare för andra generationens romantiker när de gav sig ut i den fjärrkarelska ödemarken. Om sen hans far eller farfar vandrat med forskarna i Kalevamarkerna är en obesvarad fråga. Morfar var en legendarisk björnjägare med 63 troféer antagligen i form av nosringen jägaren skar av, när han snutit näsan på skogens kung, som man säger.

Har en minnesbild av mormor dansande så att kjolarna yr, medan hon berättar om hur hon blev björnbrud i seklets början. På den tiden var det ingen skillnad på björnfest och bröllopsfest i den karelska ödemarken … samma gäller till del Värmland. Kalevala har en beskrivning av detta. Eposet hör till det urnordiska arvet och sparades i utkanten av Norden på samma sätt som Eddan sparades på Island. Dock är denna för det mesta överklassens bild av samhället för mer än tusen år sen. Kalevala är i det mesta rena bondeposet. Dock finns det motiv och motivkretsar med rötter i Sumer och den ioniska världen.

Mer än 12000 år gammalt snidat ben från Isturitz Frankrike

Får först citera mig själv:

"En samisk vetenskapare i SVT:s program om samer sa träffande nog, "De frågar alltid varifrån samerna kom, men aldrig varifrån norrmän och svenskar kom". Även finnarna antar man ha invandrat sent. Jag skrev raljerande till SVT att kanske norrmän och svenskar låg gömda under inlandsisen och poppade upp allteftersom den smälte. Såg en norsk annons där ett reseföretag annonserar att de tinat upp norrmän i decennier --- de tycks vara trögsmälta."

I samma program framfördes teorier om att västsamerna kommit från västra Europa och tagit land i takt med snösmältningen. Och vist kan man finna keltiska rester i samisk kultur och språk medan det är svårt att säga när det kommit.

Man har svårt att få de genetiska DNA-studierna att stämma med teorierna. Denna utgrävda platsen Isturitz i Frankrike tycks ha tillhört renjägare. Det är kanske ingen djärv tanke att anta att dessa följt renen mot norr i takt med ändrat klimat.

En annan sak är att det ristade benet vittnar om ett organiserat samhälle med eget symbolspråk. Symbolen med ormen som ringlar ur fotspåret finner vi runt 8000 år senare bl.a. vid Järestad 4 i Skåne.

Ett är säkert vare sig det gäller södra eller norra Skandinavien så har folk och kultur kommit söderifrån. Men vi känner inte till tidtabellen. Förmodligen har det varit ett närmast kontinuerligt flöde.