Förklaringar på Catshaman

Trots försök att hålla nere bruket främmandeord och fackspråk finns det dock en del begrepp och skrivsätt som måste definieras

"Inspektorn" | hem |

" ..." citattecken används vid citat

- men ochså vid direktanförande

- vid underförstådd mening

- vid överförd betydelse

- tankstreck för litet sidosprång

... tre punkter för stort sidosprång

fotnot kompletterande förklaring.

Kursiv används vid ord vars betydelse avviker från vår begreppsvärd exempel följe, berget, floden, porten osv.

Sökord, ordförklaringar

Fet text är speciellt för HTML-formatet och det är sökorden dvs kod H4

Används ochså vid ord med kulturell innebörd i forntiden. Exempel sumeriska me betydde lag eller sed och innefattade ett femtiotal för samhället fundamentala begrepp. Några slumpmässiga exempel kungavärdighet, sanning, den upphöjda helgedomen, lag, godhet, musikinstrument, förtal, konst, skrivaryrket osv. Används vid kulturord lånade från andra kulturer exempel hepet, renpet, sed, kudurru osv.

VERSALER används enstaka gånger vid begrepp eller förkortningar med särskild betydelse. Även ord på fornspråk bokstaveras med versaler.

Sökmotor för sajten med definitioner

Jag har försökt att i texten tydliggöra orden och har valt de speciella orden som sökord som finns på indexet för varje bok men hela sajten nås via säkmotorn

PicoSearch

Jag har försökt att minimera användandet av främmandeord och skapar få nya fackord. Men eftersom det handlar om gångna tider förekommer ord vi inte har i normal svenska. Jag har inte tid att göra nån speciell lista av glosor, utom några få nedan gjorda för hällristningarna.

Definitioner:

Symbol används i regel som en mer vanlig beteckning för tecken som är en stavelse eller uttrycker en detalj.

Morfem är en "betydelsbärande stavelse". Det är morfologins enskilda bitar och latin förstås. Latinet kan fortfarande byggas av morfem och nya ord skapas om man kan morfologi. Sumererna får äran av att ha organiserat språket med binära = tvåljudsmorfem. Dessa stavelser var byggstenar att sammanfogas till strängar vi kallar ord.

Språk kan vara mer eller mindre limmade dvs. med sin grammatik har kasus och liknande limmade till orden. Exempelvis finskan anger våra prepositioner med ändelser för att säga det kort. Ren engelska är extremt olimmad. Svenskan ligger mitt emellan med exempelvis bestämt form limmad jämfört med engelskans särskilda ord the för bestämt form.

Svårt att säga vilka var först Egypten eller Sumer. Det är diplomatiskt att säga att de var parallella kulturer och påverkade varandra. Vi vet mer om Egypten över en längre period än om Sumer, vars historia vi känner egentligen bara under ett årtusende. Egyptens forn-historia är mer än 5000 år.

Sumer och övriga fornländer har i regel ett grundbibliotek av i snitt 80 bärande stavelser - men flera gånger fler symboler. Cypriotiskan är sist i utvecklingen och det mest analytiska och har 55 stavelser att bygga ord med. Det bygger på 5 vokaler och 12 konsonanter.

Man kan likna det vid ett stränginstruments greppbräda där vokalerna är strängarna och greppen är medljuden konsonanterna. Detta ger varianter av binära vokal-konsonant eller konsonant--vokal ab, ba, vu, uv, ku, uk osv. Cyprioterna avbilder dessa med analytiska symboler.

De äldre skriftspråken har tagit bekanta företeelser och en liten bit av dem att stå för stavelsens ljud. Sumeriska stavelsen LU avbildades med ett manshuvud. Det kunne då bli såväl symbolen för stavelsen LU, som ideogrammet för man. Detta förhållande gör fornspråken så mångtydiga, men antagligen bara för den ovana. En del texters innehåll kan man sluta sig till genom att ideogrammen är specifika för vissa företeelser. Dessa kallas här rit- eller ceremoniglyfer.

Specialfallet Egypten är ett gott exempel för en kategoridelning av fornspråkens beståndsdelar:

Hieroglyf är grekiska och betyder "heligt tecken". Huruvida egypterna själva tyckte tecknen var heliga är en annan fråga. Här används det som gemenskapsord för alla egyptiska tecken utom prästernas demotiska skrift dvs. nån sorts tidig stenografisk snabbskrift.

Egyptiska hieroglyfaktiga språket kan delas i grupper:

Hieroglyferna byggde sannolikt på stavelser likt sumeriskan. Användas ibland ett korta "glyf", eftersom förleden betyder "helig" och min kristallkula kan inte avgöra vad som var heligt då.. En av indikationerna är att man hade totalt minst 600 hieroglyfer och ideogram, men bara några tiotal ljud från bronsåldern och framåt. I sentiden nedslitet till att bli likt våra fonetiska tecken vilka är ljudtecken.

Ideogram är särskilda hieroglyfer och avbildar i det närmaste det man beskrev. Man skrev ofta så att man dels hade en "bokstaverad" version med hieroglyfer "jag älskar", dels en bild av älskande. Sistnämnda är ideogrammet.

Ritglyfer avbilder vissa stiliserade moment i riterna såsom i fruktbarhetsriter, dödsriter och vid fornastronomi och årsritual. Exempel glyf för heb-sed, sed, renpet osv.

Ceremoniglyfer avbilder hela eller delar av ceremonier såsom votivbåtar, följen o.dyl.

 .

Utöver detta används exempelvis begreppen:

Ikon taget från dataålderns bruk. En ikon på skrivbordet i Windows står för en hel process. Exempelvis en liten ikon i form av en bild startar ordbehandlaren Ikonen betyder en hel process och företeelse kallad ordbehandling med ett annat ord.

Många av de kursiverade begreppen i texten är egentligen ikoner för nånting. En del förklaras i texten - annat antas vara bekant - till en liten del får sökas förklaring på annat håll. Alternativ vänta på en mer ingående beskrivning i nästa bok en analys av forntida riter och skriftspråk symboler.

Strängar allt från ord till långa meningar är strängar. För att skapa begripliga meningar måste ljud och ord organiseras i en logisk följd i strängar. Skillnaden mellan obegripliga samlingar symboler och begripliga strängar är just organisationen. Vi kan följa en sträng i tiden. En godtycklig samling symboler ger oss bara att vi vet vilka ord och begrepp man rört sig med.

Följet är en ritualsträng där de olika idolerna eller ikonerna oftast står för olika arbetsmoment eller månvarv i tiden.

Fördraget heter på indoeuropeiska RTA eller RITA och antyder att det är egentligen ett ritual. Med ett fördrag förutbestämmer man vissa handlingar genom att utföra ett symboliskt ritual att manifestera liknande handlingar i framtiden. Bröllop och broderskap var två metoder att manifestera ett fördrag mellan två olika parter.

Observera att det finns många underförstådda fördrag såsom att man ska inte ha ihjäl varandra ... man ska inte tränga in på andras revir osv.

Ritual i forntiden ett sätt att innan arbete eller säsong i ceremonins form påminna folk om vad som ska göras. Myten och folkminnet var en form av arbetets beskrivning. Detta målades på himlavalvet i form av stjärnbilder där myterna var underförstådda. Vår kollision med förfäderna är ofta när vi inte förstår andemeningen i myterna.

Ting en speciell form av gemensam organisation i Nord- och Västeuropa. Det var en folkförsamling där alla vuxna hade rätt och skyldighet att bestämma i gemensamma ärenden. Ofta överdriver man eventuella domsförhandlingar på bekostnad av allt det väsentliga om församlingens utkomst och fred och fördrag. Senare förknippas ordet allmänt med enbart domsförhandlingar.

Harg och Vi antas vara fysiska lokaler för ritual och lokala ting att bestämma tid och gemensamma ärenden. De behandlas utförligt på flera ställen.

"Inspektorn"

En av mina lärare rådde oss att alltid lämnat något lite ofärdigt så att "inspektorn" skulle få något att anmärka på och skriva rapport på. Metoden gäller nog som ett allmänt råd till alla människor att försöka välja vad man vill att andra ska anmärka på.

Enligt flera utsagor är det något speciellt med svensken att han/ hon omedelbart letar fel. I värsta fall kan det lilla dunet blåsa upp till en höna eller kanske till nån forntida flygande dinosaur. Att sakna sinne för proportioner är en bristsjukdom. I större sammanhang känner vi igen det från tiden då Sverige var världsförbättrare men ränderna går aldrig ur. Detta är förstås på gott och ont.

Naturligtvis får jag anmärkningar för mitt språk ibland. Där jag kan avslöja att jag skrev en massa med min nya stil på 1980-talet och fick beröm för det. Det fick jag även under studieåren när jag skrev konventionell svenska och brukade ha högsta betyg för det. Naturligtvis har jag liksom i allt jag gjort systematiskt funderat ut min stil och disposition. I vissa stycken har jag avvikit genom att skriva mer poetiskt och litterärt om just det ämnet inbjudit till det.

I övrigt ser jag mig nog som konstnär med full frihet att behandla språket som jag vill. Språket är ett medel till kommunikation och mina ord riktas mot en allmän publik. Rent allmänt i samhället har det ju ändrats bra mycket sen min ungdom. Även min engelska har jag fått beröm för. Där använder jag hjälpmedlet min "Grammer" i ordbehandlaren som i viss mån gör språket konformt.

Jag ser ingen anledning till att be om ursäkt för att min stil och språk kan variera en del. Detta beror på att min form är skiftande och jag går på värkpiller och inte alltid kan koncentrera mig som jag skulle vilja.

Med tanke på att mitt livsverk bjuds ut gratis och jag lagt ned snart 25 år gratis på detta tycker jag helt enkelt att folk får ta det som det är. Ärligt talat finns det mycket unikt i det. Så mycket att den allmänna avundsjukan borde ta semester när det gäller mig. Annars blir det giftiga meningar som dessa. De är födda ur enstaka brev där man genast börjar klanka på mig.. Jag har fått en nobel fostran och ser sådant som dålig stil och oförskämdhet. Ingen kan förvänta sig att jag svarar med nån större vänlighet.

En speciell grupp är oftast unga som säger sig vara akademiker och tror sig därmed ha rätt att vara "folkbildare" som sätter sig på amatörer. Med arroganta människor går det icke att diskutera och jag har min fulla frihet att driva med dem eller som de gamla sumererna och Väinämöinen sejda dem ned i jorden.

Denna inbilskhet faller platt mot mina 10 års organiserade studier plus en belästhet som ger mig rätt att säga att jag är vällärd. Runt 25 år i de ämnen jag skriver om ger också en viss rätt att sätta ungtuppar på plats. Det visar sig att min tvärkunskap är just vad som behövs för att ge sig in i ett helt okänt område. Ingen akademiker har på 200 år lagt märke till de alla de små symbolerna och glyferna i hällristningarna förrän jag tog fram dem. Att kritisera mig för det är oförskämt och helt enkelt obildat.

Vi är alla beroende av våra källor som ibland kan vara motstridande. I detta ämne har förstås i synnerhet akademikerna inom närliggande fack varit med i min dialog med forntiden. På flera ställen tackar jag dem in blanco för allt jag fått. Jag väljer de argument jag anser passa in i denna relativa värld även inom arkeologi och historieskrivning. Vi behöver bara gå tillbaka en dryg 30 år för att se att tidsskalan har förskjutits med 500 - 1000 år bakåt. Många av de värderingar som användes då är totalt passé.

Arkeologi och historia är icke exakta vetenskaper. Efter vad jag kan se har jag ägnat mer uppmärksamhet än de flesta i frågan om att definiera analysbegrepp för detta svåra fack … se Vetenskapens teori

Nån har efterfrågat att jag skulle ha en "kristen vinkling" / referensram. För det första skyltar jag med min världsåskådning bara genom vad jag skriver. För det andra är jag världsmedborgare och unnar mina förfäder samma mänskliga friheter som jag har och tar åt mig. Hoppas att jag kan sätta mig vid bordet tillsamman med alla sorts människor inkluderande våra förfäder i forntiden.

I min ålder vill man ochså framstå som exempel för ungdomen. I mitt fall gäller det att visa modet att gå sin egen väg och även ibland ta stryk för det. Det gäller att lära unga att bli självständiga och genomskådande i sitt tänkande. Tids nog får de upptäcka att i verkligheten får man oftast kryssa mellan människor som vill dominera, vill mygla, vill intrigera och utnyttja dig. Man kan inte ge några råd eftersom varje människa är individuell. Däremot kan man säga "SE UPP! världen är inte alltid vad den ser ut att vara".