Amerikas första upptäckare 4

Indus Script, symbolspråk, stavelsespråk, skålgrop, månvarv, offerkittel, offerkokare, björnspår, Björnväktaren, himmelsöga, himmelskvadrat,

De forna symbolspråken har en rad tumreglar som även vi i dag delvis använder i vår symbolik. Helhuggna figurer markerar att "på andra sidan" och då oftast under jord, medan man istället markerar andra sidan, andra halvan, andra tiden med dubblering och exempelvis dubbelstreck. Exempelvis metall eller bearbetning markeras med streckning och samma gäller materia i relation till konturerna.

Antal räknas ofta en, två, många och i språket markeras sigularis, dualis, plural då med en, två eller tre likadana symboler. En, två eller tre symboler står också för infinitiv, upprepande, pågående handling och för nominalföreteelsen.

I stavelsespråket fanns till en början ingen verbböjning så två symboler stod för handlingen. Ett vågstreck var vatten / flöde, dubbelstreck var floden / flödet och tre streck hav/ sjö och vattengud. Generellt är det lämpligt att utgå från att alla tidiga symbolspråk var influerade av storkulturerna. Det blir naturligt att anta att språkutvecklingen var likartad med ett steg av stavelsespråk före de fonetiska kulturerna som började under bronsåldern. som var

Vi kan kalla dessa djupa symboler "första generationen" och där man tydligen haft Indusskriften som förlaga till en del av symbolerna. Här finns den största samlingen av klar import jag fått av Randall. Den Indusskrift vi känner är från sigill i steatit eller annat material och att hugga dem i klippor och av denna storlek har krävt professionalitet.

Lavablocket är hårt och man ser att de använde metall mejsel för att göra de precisa glyferna. Men största delen av klipporna har symboler man inte kopierar så lätt och som är så grunda att de måste kopieras genom att gnugga på film. Men I Amerika finns restriktioner och inte minst från lokala indianer som ser kulturen som sin egendom och det kan vi inte ifrågasätta. Dock känner de inte igen just denna symbolik som sin egen och folkminnet har kapat tråden tillbaka till förståelsen.

Min hälsa tillåter inte att jag reser runt. Men för min preliminära tolkning duger foton gott. Sen får framtiden avgöra om bättre material kan ge djupare tolkning. Vi kan inte läsa denna symbolik som text. Men vi kan symbol för symbol kommentera dem och få en aning om vad budskapet handlar om och det är ett steg framåt.

Nästa kategori andra generationen är de friare kopiorna från Indus skrift och astronomi/ mytologi. Tredje generationen glyfristningar där man ibland limmar ihop dem till strängar. Men detta förekommer även i första generationen med Indusglyfer. Men förrän vi fortsätter kanske på sin plats med några ord om utvecklingen av skrift i strängar

Normalt använder jag ordet glyf = definierad symbol med ursprungligt ljudvärde som kunne användas som byggsten vid skrivande av strängar ... Symbol = odefinierad liten figur abstraherad eller detalj av något känt ... Ideogram = figurativ idé/ koncept ... Icon = symbol/ figur för hel process. Stavelse = oftast binär ljudkombination konsonant -- vokal eller vokal -- konsonant men även enskilda ljud och treljud förekommer.

I alla språk blir även fonetiska ljud lät en tvåkombination. Men tydligen var utgångspunkten när man analyserade språket att bygga med tvåljud även om det mesta försvinner i historiens dunkel. Sumeriskan är bästa exemplet på stavelseskrift där vi har en del bevis för uppbyggnaden och språkteorin.

I tidig skrift och symbolik finns några naturliga logiska regler vi bör känna till. En stavelse är infinitiven exx. PA, två stavelser är verba /aktion PA-PA och tre stavselser är nominativ eller begreppet PAPAPA där ibland vokalerna emellan faller bort. Ett annatexempel A = flösets minsta del; AA = ett flöde; AAA floden som betecknas med tre våglinjer medan de andra glyferna är en respektive två våglinjer. Det fanns också något man kallar dual och som har fallit bort ur språket, men tydligen räknade man en, två, flera. Dualismen är en naturlig del av livet och världen där man ofta har två komponentsituationer.

När man exempelvis delade året i två halvor visade man den första med en linje/ skålgrop och den andra med dubbla linjer /två skålgropar. Enkelstreckade figurer är på denna sidan och fyllda figurer är under jord eller osynliga. Citationstecknen "…" är en mycket gammal företeelse för att beteckna att något är utanför den värld vi pratar om. På åtminstone ett ställe har man visat en idol ovan jord genom att endast rita tårna dvs. fem punkter där sammanhanget visar att man menat just detta. Metall visar man genom streckning och förmodligen kan man finna andra ställen där man visar materialet genom att strecka figuren.

På denna bild ser vi den välformade cirkeln som måste vara gjort med passare. Asko Parpola föreslår att tre streck / punkter betyder "eldstad" och där vi sen får tänka oss till raka betydelser och dessutom underförstådda eller överförda betydelser från fall till fall. Man symboliserade även biologisk verksamhet med eld, där vi fortfarande har uttrycket "elden i blodet" och då kan detta betyda även gryta eller jorden som växtplats

Eftersom vi anar kalender bakom kan man också jämföra med Induskulturens tredelade ritualår där varje säsong började med eldritual och fest till elden Agni. Vårens ritual var förstås det viktigaste då man satte igång den stora grytan i jorden. Vi hänger oss oftast fast i de främmande namnen, medan de på dåtida språk bara betydde att man höll ritual och fest för att förebåda samarbete mellan Solvärmen, Regnet= månen och Jorden = grytan och växtkraften och därtill fanns en del andra hjälpare vi i regel kallar gudar.

Vattnet var alltid det centrala eftersom man förstod att det bär livet. I Sumer regnar det lite och man blev nästan regnmakare eftersom bevattning inte alltid är nog. I Indien var det monsunen man symboliserade med en Drake eftersom den är så mäktig med skyfall i veckor, men utan den inget liv. I Mellanamerikas regnskogar var "källan" viktig eftersom trots allt finn det mycket lite fritt vatten i en urskog.

Vår normala reaktion är att se de stora kulturerna som förebild för de små och man vill se en envägskommunikation. Riktigt så är det icke eftersom de mindre kulturerna alltid var tvungna att anpassa nya intryck still sin litenhet och oftast till det lokala klimatet. Nyheter från de små kulturerna försvinner i den stora kulturens mångfall. Men naturligtvis kan vi finna många uppfinningar som har vandrat långa vägar till de små kulturerna i Norden och Amerika, vilka i sinom tid blev stora.

En glesbygdskultur har inget större behov av en skriftkultur. I de stora länderna började den hos handelsmännen och prästerskapet. Med exemplet Norden ser vi att här behövde man skrift endast för att teckna ned ritualet och sen i tiden göra små ändringar och därtill ser vi de tekniska nyheterna under tidens gång.

För att en skriftkultur ska bestå krävs det bärare som från generation till generation överför kunskapen om skriftens betydelse liksom man i folkminnet bevarade kunskap i myter och ritual. Därtill har vi i Västeuropa resterna av en betydande stenkultur där man manifesterade ritualen och hade sina samlingspunkter. Det är alltid gott att ha ett fysiskt stöd för minnet och i synnerhet i en gemenskap. Då blir det något allmängiltigt och opersonligt medan individuella människans minne kan ljuga ibland.

I det följande ska vi se på de enskilda glyferna och symbolerna och kommentera dem så gott det går. Det finns ingen anledning att dela upp dem i kategorier eftersom det förmodade tidsavsnittet är kort vid Snake River för denna typ av skrift.

Som illustrationer används urklippta glyfer/ symboler från det bildmaterial jag har och det jämförs med Indusvokabulärens ca 450 glyfer jag lånat ur Asko Parpolas bok Indus Script. I Indus finns symbolerna på små sigill/ tabletter och är nära nog standardiserade och man har överfört likformigheten till Snake Rivers första generation, medan de senare efterlikningarna är mindre precisa.

…………………

…………………

Skålgropen är förstås den vanligaste hällristningen i världen. Enligt geometrins logik är en punkt att läsa "det finns". En linje är en tätt rad av punkter, medan enskilda punkter i rad anger individualitet som gör att man kan räkna sträckan i enheter. Vidare kan man använda algebraisk kod och underförstå ett speciellt värde åt varje punkt. En större punkt/ skålgrop visar att man gått genom ytan på samma sätt som helfärgade ytor.

Skålgropen är en odefinierad enhet medan streck tycks ange att det hör till ett talsystem I stort följer Snake River Valley SRV samma system med strecken som i Indus. Man får komma ihåg att man räknade med heltal och bråk i geometriska serier 2, 4, 8, 16 eller 3, 6, 12 exempelvis. Alltså kan det långa strecket vara ett heltal medan de mindre är halva. Vidare finns snedstreck som kan vara exempelvis en fjärdedel.

Den bruten linjen tolkas "början till" och fås exempelvis när man delar cirkelns omkrets i 16 delar. Ett hörn eller 90 graders vinkel är en vändpunkt och indikerar i regel en fyrkant. En "bärande" linje anger att enheterna är delar i en helhet. Eller man kanske drog ett snöre igenom vid transport. Det känner vi till från gamla måttsystem

… …om det finns en bärande linje tillhör tvärstrecken en sluten kategori. Om strecken är enheter är linjen kanske en bärare. Symbolen till höger används också i varianter för att symbolisera ax. Säkerligen trädde man olika sorts varor och föremål på snöre, såsom exempelvis fisk med särskilda mängder som standard exx. tjog. I en ekonomi baserad på byteshandel behövde man standarder och bytesrelationer.

I Anasazikulturen är det möjligt att man använde denna symbol samt sågtandlinjen för att beskriva ett antal månvarv.

 … i Skandinavien används denna symbol för att symbolisera "lika med"= och även konjunktion

….… denna glyf betyder "passare" i Levanten och naturligtvis behövdes passare för att åstadkomma den perfekta cirkeln med de tre strecken på bilden. De tre strecken betyder antagligen eldstad / eldoffer vilket förekom vid början av varje säsong i Indien. Närliggande är också "tre toppar" som betyder "berg" och även det var en symbol för början av den säsong då man drog till torra land.

…………………

…………………

En cirkel beskriver en omsluten enhet, men ser man bara omkretsen är det en omloppsbana där vi kan underförstå en viss längd. Man kan förstås symbolisera många saker såsom exempelvis ett öga om man sätter en punkt i mitten. Ögat kan i algebraiskt överfört mening vara solen. Ovalerna här antas ersätta cirkeln eftersom det är lättare att åstadkomma en regelbunden oval än en cirkel. Då får man även två delar såsom i ett månvarv.

… Allt för ofta tolkar man reflexmässigt att alla cirklar är tecken på solkult. Solen i sig hade inget värdet för fornmänniskan utom som värmekälla och då brukar man lägga till solstrålar. Däremot kom solen och solåret att vara enheter för tideräkningen. Många av våra korsade cirklar i hällristningarna betyder en period, år, kvartal eller halvår.

Att man sätter en punkt i cirkeln ändrar förstås betydelsen och "ger den liv". En liten punkt betyder "det finns" medan en större punkt är ett hål igenom till andra sidan dvs. exempelvis "jordöga". Sätter man punkten eller märket utanför cirkeln menar man kanske att cirkeln representerar en rotation med begynnelsepunkt. Som alltid spörjs det efter vår förmåga att se synonymerna.

I några få fall har man avbildat en spiral och menar kanske tiden oändliga gång. Vårt jordklot rusar ju genom rymden i en spiral om vi ska vara noga. En rotation eller ett år kommer inte tillbaka till exakt samma punkt och egentligen måste man avbilda två tidsaxlar dels året, dels den oändliga tiden. En abstraktion av samma sak är fyra oändliga cirklar dvs. fyra kvartal i en oändlig loop. Den symboliken finns på några sigill från Mellanöstern.

… … När vi kommer till Indien får vi komma ihåg att i tidig tid räknade man månader /månvarv parvis. Därför kan dessa glyfer symbolisera månvarv parvis. Tvärstrecket indikerar 14 dagar som var den normala delningen man kallar "fortnight" på gammalengelska. Denna delning leder förstås till att vi får talet 6 i symboliken och även 3 som var säsongsdelningen.

 …Det böjda strecket är en allmän symbol för måne och då ofta ny och nä. som tidpunkt. På Mellanösterns latitud "ligger" nymånen men det tar mindre plats att abstrahera den till denna symbol. Med öppningen åt andra hållet avbildas förstås nedan / nä.

… Kanske man här velat avbilda ett månår. "Andra halvan" får ett extra tvärstreck och den lilla tungan är de 11 dagar som blir över och markerar samtidigt då det nya året börjar. 

Figurer 1 och 3 är ny och nä och 2 är fullmåne. Fig. 4 kan då läsas "månvarv". Vi möter samma figur i Egyptens kalendersymbolik där en nästan liknande också kan tolkas som "månperiod" i 19-årscykeln.

…

…

Att veta om tiden och säsongerna har alltid varit väsentligt för människan. Genom att veta om den kunne man planera för säsongen men även för året. På sätt och vis förutsåg man vad som skulle hända. Man anar ibland att ledarskapet utnyttjade kunskapen om tiden kanske för att befästa sin ställning. Vi människor är så olika och personliga strävanden har säkerligen förekommit även idet rituella samhället då alla levde under en ledstjärna eller virtuell idol.

Hästskoformen förekommer i mängder vid Carnac, Bretagne där man säkerligen systematiserade iakttagelserna av himlavalvet. Förmodligen betyder hästskon "månvarv" där öppningen symboliserar att månen skenbart är borta några dagar i nedan. I Carnac tycks man ha använt en påle som referens över vilken månen liksom vandrade och man räknade antal och kom underfund med månens cykler dvs. både månvarvscykeln och Saros-cykeln som tar knappt 19 år. Det är tiden det tar när månuppgången sker vid exakt samma punkt eftersom den flyttar sig ca 12,5 grader per månvarv. Den senare ledde säkerligen till att man även kunne förutsäga månförmörkelser och ingen borde ha skakat i byxorna vid månförmörkelse efter att ha fått den kunskapen. Kunskap leder oftast till att man behärskar sin värld.

Om folket vid SRV i hög grad gjort egna iakttagelser skulle man förvänta sig symboler som indikerar att man tagit ut riktningar och delat upp allt på samma sätt som på andra håll. För att börjar ett år behöver man bara en riktning och kan man sin stjärnhimmel vet man när de olika stjärnbilderna kommer att passera utkiken vid en viss tid på dygnet dvs. helst då stjärnorna är synliga.

En metod är att bestämma rikttiden vid vårdagjämningen och soluppgången precis i öst. Lika ofta har man tittat åt motsatt håll och sett vilken stjärna stod oi väst eftersom där är himlen mörk. Att följa en viss stjärna hela året kräver att man vet vilka lägen den passerar under året. Det är förstås beroende av latitud och kräver att man lär sig detta. Man behöver studera det bara en gång och sen följa mallen.

I det gamla språket talade man om "antia" och menade då "tiden för skörd". Man såg inte tiden som en abstrakt mätare utan använde rumtid och talde om vad det var dag att göra i tid och rum. Varje lokal kultur var tvungen att göra sin egen tideräkning som knöts till den himmelska sfärens periodicitet och till den lokala naturen och näringsfånget. Med tiden blev det i Norden kalenderstavar och bondealmanackor. 

Vid Snake River känner vi igen symbolik och dess matematik från Induskulturen. Den har man anpassat till det lokala klimatet i Idaho.

Här får påminnas att det inte är säkert att U-formen hade nånting att göra med tid eftersom den användes som räknesymbol i de stora kulturerna. Den var den större enheten medan ett kort streck var ental i räkning men allmänt bokstaven "i".

En svala gör ingen sommar, men vist kittlas nyfikenheten av bilden med vad som kan vara en kinesisk "ångkokare". Vi vet mycket lite om de tidiga havsgående båtar i Kina eller ens i Indien. Förmodligen har båda håll funnit något som liknar den "havsgående egyptiska typen" med högar stävar. Vad som möjligen skiljer är att kinesiska är rakt avskuren i båda änder och är egentligen samma modell som de vanliga flodbåtarna. Vi vet ej heller mycket om galjonsfigurer som på sena drakbåtar. Dock finns en hällristning från Hawaii med hög stäv.

Urnan på himlavalvet var aktuell runt 2000 f.Kr och den var förstås en rituell pryl. I keltiska världen har vi en av huvudidolerna Dagda med klubba och kittel och en symbol för skörd och överflöd. I Norden finns en del fynd av typen offerkittel från bronsåldern. Så det är inte alls förvånande att även Kina utvecklade väldiga offerkokare … som ristningsidé kommer man att tänka på en båt i Östergötland med enda last en egyptisk bronsskära. Det var ett sätt att presentera en nyhet och uppfinning.

Några av symbolerna på SRV-hällar kan tolkas som en urna. Sista figuren "båt med Urna" finns på Häll 1 Högsbyn på rätt plats i Djurkretsen.

Det är osäkert om det är en drake i stäven, men det var allmänt att stäven var ett fiskhuvud eller att man senare målade ett öga på båda sidor. Det fanns även andra galjonsfigurer såsom lotus, gåshuvud, ormhuvud, hästhuvud där vi förstås oftast omedelbart associerar till vikingatidens drakhuvud. Fortfarande vet vi egentligen mycket lite om Bortre Asiens kultur under slutet av stenålder och långt in i bronsåldern. 

… här tycks "taket" var en förenkling av den egyptiska symbolen för himlavalv som också finns på nån enstaka Indussymbol. Då blir "grytan/ urnan/ kärlet" därunder jorden men det kan också betyda Urnans stjärnbild.. Urnan på himlavalvet är Berenices hår som var aktuell stjärnbild en kort tid runt 2000 f.Kr. dvs. mellan Ormens huvud och Björnväktaren. Därför kan ovanstående figur från Högsbyn läsas "Är i Urnan" och figuren finns på rätt ställe i årsslingan.

……

…

 Urnan/ Grytan / Amforan byggde civilisationen kan man säga. Iden med stora kärl var förstås förutsättningen för att många människor skulle få mat, lika väl som det förutsättning för lagring och transport i stora mängder. I sumerisk och indisk symbolism ser vi "Vattenbäraren" vid denna tid där städerna var beroende av dessa lika väl som att jordbruket behövde vatten till sin odlingar och speciellt där man var beroende av bevattning.

Vi måste även vara öppna för att man kanske symboliserade jorden som en stor gryta där jordmodern kokade sin brygd och födde barnen. Den indonesiska "luau" dvs. kokande mat i en jordgrop är ett exempel på den rituella användningen av begreppet. I Norden har vi en mängd såkallade "högar av koksten" som kanske använts samma syfte.

Symbolen har olika utförande med 1, 2 eller 3 vingar och Randall föreslår att det kanske anger storlek på grytan. Man kan också se symbolen som en diameter mellan två punkter och man anger ordningsföljd. Vidare behövde man ange tre säsonger som började med en fest eller "dopp i grytan". Till dessa fester hörde också "vattenoffret och skopan" där vattnet och dess cirkulation i naturen och året var en central symbolhandling i ritualet.

…

……… …

Under Ritualtiden var solstånden viktiga för att ange "himmelshörnen" med söder och öster som viktigaste tidpunkter för solens lägen.. Viktigare i monsunbältet var månen och tredelningen av året där man hamnade i att räkna månader parvis. För Europas del kom det fyrdelade året att passa bättre och än bättre med det "keltiska året" med en fyrdelningen mitt emellan solstånden. Men i sista årtusendet f.Kr. ser vi även en tredelning med de keltiska triaderna och vi får delningen i tre tingsterminer = höst, vinter och sommarting som en manifestation.

På våra kalenderstavar har vi några olika årsdelningar som en påminnelse om att vi inte kan generalisera. Vi måste nöja oss med att nämna de viktigaste. I hällristningar ser vi ofta tre olikt utformade delar i en symbol eller tre lite olika vilket då utpekar delar som enheter i helheten

I teknisk mening kallar mäter vi solvärmens flöde i fotoner. I egyptisk symboliks er vi ibland att de tecknar solflödet som små pilar eller flödande enheter. Vi har ingen anledning att löjliggöra våra förfäder om de symboliserade naturens gång på ett annat sätt än v9 gör. Huvudsaken är att de fick sin jordbruksekonomi och vardag att flöda. Om man inte analyserat rätt får man ingen skörd.

För Egypten gav Nilen takten och man använde månen som en stegare av tiden. I sumer och Indien symboliseras regn och vattnets cirkulation med månen. Sumer var beroende av vatten som en bristvara, medan det i Indien kom mycket på en gång med monsunen. Överallt fick man anpassa sig efter klimatet så snart man började sätta sin lit till odlingen för försörjningen.

Solen användes som räknare för året medan man oftast hör att man räknade "nätter" vilket kan antyda att månen kanske var stegaren. En slät cirkel används i Norden som symbol för ett kvartal på en del ställen. Vanligast är den korsade cirkeln för såväl år, halvår som kvartal och eftersom man finner den i gånggrifter är symbolismen skapad senast under fjärde årtusendet f.Kr. Det centrala i tideräkningen var icke solen utan tiden delad i mindre rumtider. Under säsongen var månens gång och tvåveckorsperioder dess täljare.

 … Nästa rituella ristning och som rätt säkert hör till himlavalvet är de tre "björnspåren". Det finns tvärstreck och visar att det inte är en verklig björn. Då återstår Boöetes / Björnväktaren på himlavalvet som blev aktuell runt 1700 f.Kr. Att iaktta en stjärna i väst vid vårdagjämningen hör till månritual. Ytterligare indikator är att de är tre där vi speciellt i Indien möter en tredelning av månåret upp till deras klimatiska år. Slutsatsen blir att man följt den ljusstarka Arcturus hela året.

Det finns ett halvdussin ristningar där man tydligen tänkt sig en tredelning i tre olika enheter / perioder symboliserad av tre individuella helheter när man tecknat dem. Mer kan vi inte säga utifrån symbolerna för närvarande.

The rock with the three "bear-paws" shows clear trisection.and the cross strokes tell us that they are virtual reality. Then we can suggest that they symbolise Boötes / Bearwatcher that was current after 1700 BC. We know from Scandinavia that they used the opposite asterism to asterism of spring equinox for determining beginning of the season … Still today Church determines the beginning of ritual year as first moon after spring equinox. Most of the world use the traditional calendar they developed after 4000 BC.

………

……… maybe we should read the first Idaho figure from right with the empty bowl, next season the bowl with growth and the last the winter store. The Indus trisected symbol is under the heaven meaning the divided Animal Round. Next symbol maybe is "a round that continues after the New Year point".

In the collection of pictures there are only a few sun-symbols with beams. The one with a point in centre is maybe more poetic showing the "heavens eye" = the sun. But the three circles with beams maybe mean moons.

………………

………

En våglinje är en obestämt växlande våg och sträcka i tiden dvs. som verb en infinitiv. Den lyder samma logik som många stavelsesymboler att två linjer betyder "böljande" och tre är substantivet hav, sjö osv. och dessutom i Sumer Enki / Eas symbol.

I Egypten används oftast en tandad linje och den är bestämt till sin natur med två skilda lägen. I nordisk symbolik tycks man göra skillnad mellan materiella vågen och den abstrakta tandade tidsvågen som kan förstås är indelad i tidsenheter. 

På den längre våglinjen finns ofta ett huvud och ett markerat svansslut. Förutom att det förstås kan vara olika typer av ormar är det en bestäm sträcka mellan huvud och svans och kan ses som rumtid. Det finns flera på himlavalvet.såsom den virtuella Hydran /Vattenormen som sträcker sig från Kräftans stjärnbild till Skorpionen och avbildar rumtiden växtsäsongen. I Amerika finns ett antal ormar med ägg i munnen eller i enstaka fall ett markerat huvud och ägget i slutet. "Störst i Världen" är Serpent Mound i Ohio.

One wave-line shows infinite movement in time and as verb it is the infinitive. The symbol is on the same rule as mentioned in the beginning. In Scandinavian ancient language I set the wave LA--LA-LA while the saw-tooth is IA-IA-IA and the short string fits in places with seemingly written lines.

As verb two parallel wave-lines is "running water" and as noun a river. Three parallel lines are the water as noun such as seas and even the water god. In Sumerian symbolism we see Enki/ Ea steps up on the original hill. Above him flows the heavenly river Watergate drawn with two lines and we see fish jumping.

In Egyptian symbolism they usually use the saw-tooth line that perhaps was easier to draw. But in Scandinavian symbolism it seems that they use that for time. The logic shows it with two turning points and we can count the flow in units. We can also assume the difference between material and abstract flow.

The longer wave-line is for sure sometimes meant as a snake. But often it is marked with a head and sometimes also a tail. Special feature in American snake drawing is that we see a parrot at the mouth. That connects it to the Old World with a bird on a pole in front of Water-snake. These are among the symbols that show ritual influence from the Old World.

There are several snakes including Dragon on the night sky and naturally it could mean something else such as a real snake. The snake expresses definite flow since it has length, beginning and end. It is like the Scandinavian ritual ships that are furnished with symbols "from -- to" in stem and stern.

In the animal round the Watersnake / Hydra symbolises the womb of the earth and it begins at the sowing point Cancer and ends at the harvest symbol Scorpio. Along the Watersnake there is symbols for watering, picking, sowing, waiting for growth and the Bearwatcher guard the new growth in fact In Sumer and some other places we see instead the Archer guarding the Lady Virgo and we should understand "the Little One" below.

Maybe the symbol "Turtle and Snake came from India to China" and the Turtle is of course Cancer. In the climate of monsoon they developed the heavenly dragon symbolising the heavenly waters. In China they still make space between skyscrapers so the Dragon can fly between the house and leave moisture outside the buildings.

In East Asia they have still the sense of poetry since they have the pictorial script and speak in pictures and flowers so to speak. They develop the other half of the brain. Westerners somehow manage to live without fantasy and imagination. The Dragon on top of the night sky is a good symbol for the heavenly Dragon = the Monsoon.

Even Americas have the Snake. In south the feathered Quetzalcoatl that naturally can fly like the snake in the sky and it is big try co let the eye catch it on the night sky. In north they have the Serpent Mound in Ohio biggest man made serpent in the world. The embankment is 405 m/ 1330 ft long, 1,3 m/ 4 ft high and about 6 m/ 18 ft across. It has an egg in the mouth.

There are rock carvings in many places in America and in some cases the egg is in the other end. It shows the fertility space-time and to ask if it is influence from India becomes natural. In Indus symbolism it sometimes means the upper square or the always-visible stars.

……

Några kvadrater finns ensamma eller limmade i SRV, men inte i betydelsen himmelskvadraten så vitt jag kan finna. Naturligtvis ligger det nära till att associera till inhägnad. I Indussymboliken finns ett exempel där man underförstår himmelskvadraten dom är dela i två halvor och mittstrecket anger "andra halvan"

Rutnätet kan betyda nät men används ofta för "fält". Man tycks allmänt ha delat upp odlingsjorden alternativt betyder det att man delade skörden i ett vist antal delar.

In SRV we find squares alone or in merged figures, but no the clear "heavenly square" as far I can see. Otherwise to associate to fence is easy and it could be just a logic symbol with some algebraic meaning. The parted square means the entire year in halves and the cross stroke marks "the other half"

The grid could be a net, a field or partitioning something like harvest or fields. Especially in inundation cultures it was custom to part the fields in the beginning of season. Even in Scandinavia we have example of small Celtic fields and in other cases indication of calculation with fields for a certain population.